Bernhard lagade skor i 42 år åt askersundarna

Varje gång jag går ut genom stora grinden vid Stöökagatan där jag bor kommer jag att tänka på skomakare Bernhard Andersson. Hans lilla skomakarverkstad finns kvar. Dörren är i dag nästan täckt med vackra klängväxter . Skomakarens lilla krypin finns där om man tittar noga. Tror att utrymmet används till lägenhetsförråd i dag.

Bernhard Andersson 1967 vid sin verkstad .

Bernhard i sin lilla verkstad 1967
Juni 2017 och den lilla skomakarverkstaden finns kvar. Men inte med  någon skomakare.Juni 2017 dörren till Bernhards skomakeri

Många äldre askersundare minns säkert Bernhard. Han var lite av stadens  egen skomakare dit  också stadens  borgare  gick med sina trasiga skodon . Ja, det var dit man gick. På den tiden gick vi  till skomakaren med våra trasiga skor. Inte som nu, slit  och släng.Bernhard var 70 år när han lade sina skomakarverktyg på hyllan och blev istället filialföreståndare till ett skomakeri i Hallsberg under en  kort period.

Under 42 år såg Bernhard till att askersundarna inte behövde gå barfota. 1908 flyttade han in till Askersund från Hammar. Han gick lärling hos sina skomakarsvågrar Viktor och Sigfrid Fagerberg.

Bernhard älskade små utfärder med sin moped. Det var  mopedfärderna han drömde om när han satt och halvsulade skor. Men jobbet satte ofta stopp för turerna i sommarsolen. Kunderna skor gick alltid före.

”Ibland kan det nog bli för mycket jobb, man blir stressad som det heter nu för tiden. Men genom mitt fönster ut mot Stöökagatan ser jag askersundarna passera revy, jag kan följa livet i den lilla staden”, förklarade Bernhard vid en avskedsintervju i december 1967.

Ofta samlades ”gubbarna” vid Bernhards skomakarbord för att prata. Men mot slutet av sin yrkeskarriär stod dock ofta ”besöksstolen” tom. Han var inte nöjd med ersättningen för sina jobb. Trots att han jobbade natt och dag blev det inte mycket över. En prishöjning var inte aktuell. Då skulle det bli ett ramaskri ansåg han.

Skomakarmästare Andersson last var snuset. Han menade att det både stärkte och piggade upp.

”Även ungdomen går in för den goda stimulerande snusvanan, så vi gubbar är inte ensamma längre”, förklarade han nöjt i en intervju.

År 1967 var Bernhard ensam skomakare i stan. Enligt många vi den tiden var han den siste skomakaren i stan. Själv hävdade Bernhard när han skulle sluta att skomakarnäringen var dömd att försvinna. Men så blev det inte riktigt. Det kom skomakare i Askersund efter Bernhard  men  inte i samma lilla krypin. Det finns en aktiv skomakare även i dag.

Slutligen en undran över vad Bernhards skomakarskylt ut mot gatan tog i vägen. En skylt som lockade in generationer av askersundare med trasiga skor.

Publicerat av

Ove Danielsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *