Askersund blev inget skatteparadis

 

Askersund blev inte det skatteparadis som operasångare Ivar Andrésen önskade sig en gång i tiden. Operasångaren förslag var om att han mantalsskrev sig i Askersund ville han att staden skulle nöja sig med 400 kronor om året i kommunalskatt. Andrésen skulle debiterats vanlig skatt men med ett avdrag ned till 400 kronor. En kohandel som satte myror i huvudet på skattexperterna som trodde att ett sådant beslut skulle överklagas.

Borgmästare Gunnar Casmir Bretzner tyckte inte frågan var så märklig. Sångaren var bosatt i Tyskland och önskade sig en fast punkt i livet där han kunde mantalsskriva sig. Och han var ju en kändis som kunde placera Askersund på kartan. Inte så dumt. Året var 1933.  En reporter på stora DN frågade borgmästaren om skatten inte skulle debiteras efter inkomst. Enligt Brezner kunde staden bestämma det själva och hänvisade till hur Jönköping gjorde med tändsticksfabriken och Malmö med sockerbolaget. De fick skattelättnader.

DN reportern raljerade med att Askersund kanske skulle bli överhopade av ansökningar från folk som vill ackordera om skatten. Samma tidning hade en dikt inne som kallades ”En stump om Askersund” som handlade om ”basen” Ivar Andrésens önskan om skattelättnader. Ärendet gick upp i stadsfullmäktige sedan ett beredningsutskott undersökt Andrésens begäran. Efter artiklar i Stockholmstidningarna hade stadsfullmäktige fått kalla fötter. De menade att sångaren fått skolundervisning för sin son utan kostnader. Andrésen hyrde också en bostad i Askersund. Han var också bosatt en del av året i staden, så det mest riktiga var att han också mantalsskrev sig  i Askersund, med då utan skattelättnader konstaterade beredningsutskottet.

Kallelse till stadsfullmäktige

Utskottet menade också att det var en helt onödigt med en uppgörelse mellan staden  och Andrésen.  Sångaren kom aldrig upp i det erbjudna beloppet. Åtminstone inte så länge han förvärvade  större delen av sin inkomst  i Tyskland

Världsbassångare Ivar Andrésen älskade Askersund. Enligt många kritiker var han bäst i världen inom operabasfacket. Ofta fick han höra att han hade en ”hel orgel i halsen”. Den största anledningen till att han tyckte om Askersund, var enligt honom själv att han gifte sig med den snyggaste flickan i stan, Greta Westlin. Och med en sådan inställning blir säkert allt i omgivningen vackert, även en mörk och regnig decemberdag i Askersund.

Ivar Andrésen och hans fru Greta ligger begravda strax intill landskyrkan i Askersund. Sångaren avled 1940, bara 44 år gammal. Hjärtat orkade då inte med längre. Världssångaren Andrésen var en storväxt man som älskade god mat. Ibland är det ingen bra kombination.

 

Ivar föddes i Oslo, dåvarande Kristiania. Han räknade sig som svensk hela tiden och det var också på Stockholmsoperan han började sin karriär.

Efter Stockholmstiden fortsatte han sin sångarbana i Tyskland, där han bodde i Berlin periodvis. Han var mycket känd i Europa, Argentina och USA. Han var faktiskt mindre känd i sitt hemland Sverige. Fortfarande finns det inspelningar med Andrésen att köpa på olika skivbolag.

När han var hemma i Askersund gav han ibland konserter både i landskyrkan och hantverkslokalen (nuvarande Folkets hus). Hustru Greta var hans sångliga domare. Såg hon gillande på honom flög han henne om halsen och grät. Gretas syster Lisa drev under många år tidnings-och tobakshandel i Askersund tillsammans med maken Tore.  Hon pratade ganska ofta med mej om svågern Ivar och om hur duktig han var att sjunga. Lisa var med all rätta verkligen stolt över sin svåger.

Westlins tobakshandel Stora Bergsgatan -Stöökagatan. Andrésens svägerska  och såger drev  tobakshandeln.

Bertil Boo tog sånglektioner av Andrésen

Ivar gav också sånglektioner när det passade. Bertil Boo var en sångare som tog lektioner hos världssångaren. Bertil var mycket glad över att den fina utbildningen var billig. Med normala priser hade det inte blivit någon utbildning för Bertil. Det gjorde att han så småningom gav honom möjlighet att göra det han helst ville, att sjunga. Bertil cyklade till lektionerna på kvällarna efter avslutat jobb på gården. Han tyckte det var mödan värt. Bertil fick dock avbryta lektionerna 1940 när han blev inkallad. Samma år dog Andrésen. Flera år senare när Bertil sjöng på Berns kom Ivars fru Greta fram och tackade för sången och sa: ”Tänk om Ivar fåt vara med nu”. Det var ord som gjord den sjungande bonden lycklig.

1956 hölls en stor minnesgudstjänst i Askersunds landskyrka med anledning av 60-årsdagen av Ivar Andrésens födelse. Överlärare Dahlins dotter Lil svarade för vacker solosång ackompanjerad av David Bellander. Lil hade då också hunnit med att göra sig ett namn inom operavärlden. Kyrkoherde Ånséhn höll minnestalet. På den tiden fanns det gott om plats i tidningarna. Hela minnestalet återgavs i tidningen. Borgmästare Bretzner lade också ned en minneskrans på Andrésens grav. Efter minnesgudstjänsten bjöd hustru Greta Andrésen till kyrkkafe  på Sundsgården.

 

Så kunde det gå till Askersund på 50-talet när man hedrade sina berömda män och kvinnor

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson

En kommentar till “Askersund blev inget skatteparadis”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *