Dags för Askersunds Lucia igen

I Askersund hålls luciatraditionen levande till skillnad från många andra platser. På lördag (9/12) är det dags för årets firande med kortege genom stan och kröning i Landskyrkan. Normalt brukar firandet var på en söndag. Men i år krockar firandet med ett evenemang som är inbokat  på Sjöängen på söndag. Lasse Åberg och Janne Schaffer har julkonsert. i Askersund  vill man ta en sak i taget, därför olika dagar. Nästa år kommer allt vara som vanligt igen. När det gäller kröningen har det varierat mellan Landskyrkan och vid torget. Förr var den alltid på stan. Dagens  arrangörer tycker att det  blir  lite mera stämningsfullt i Landskyrkan.

Sydnärkes Lucia  1961, Vivianne Johansson. Här  uppvaktad av Bertil Boo.

Bara för ett tiotal år sedan var luciafirandet stort på många håll. Det var omröstning med i bilder i tidningen varje dag på kandidater. Omröstningen väckte ett stort engagemang och främst då från släktingar till de olika kandidaterna. Och det var inte så konstigt. Vem ville inte dotter eller vännen se som lucia? I dag är luciafirandet i Askersund betydligt mer nedtonat mot förr. Tidningarna har slutat med röstning. I Askersund kommer lucian med sina tärnor från någon kör. Personligen tycker jag det är en mycket bra utveckling. Meningen är väl ändå att bevara själv luciatraditionen och kortegen runt torget i Askersund.

Askersunds-Tidning och Lottakåren arrangerade under många år luciafirande i Askersund. När sedan gamla A-T försvann tog Allehanda och Lions över. I dag är tidningen borta ur bilden men Lions har fortsatt. När jag började på tidningen för 30 år sedan var luciafirandet en stor händelse. Jag var själv aldrig inblandad i själva uttagningen av kandidater, där gick gränsen för mej.  Däremot var som sagt tidningen inblandad, med presentation av kandidater och röstsedlar. Folk fick sända in bilder på kandidater och sedan satt några män-och ibland också någon kvinna –och plockat ut vilka som skulle få var med. Min uppgift blev ibland att intervjua den som utsågs till Lucia. För det mesta en hopplös uppgift när mamman eller pappan till lucian fanns med för att berätta om dottern. Det att ha bra fantasi eller ställa ledande frågor. Det handlade för det mesta om unga blyga flickor som inte hade så stor erfarenhet av livet och inte kunde berätta så mycket. Förmodligen hade läsarna bara nöjt sig med en bild.

Askersunds första folkvalda Lucia 1943, blev Kathie Karlsson. Tyvärr blev  hon sjuk och fick ersättas av tvåan i tävlingen  Solveig  Kaufeldt.

Solveig Kaufeldt 1943

Föreningen Gamla Askersund gjorde för några år sedan en skrift där alla luciorna i Askersund genom åren presenterades. Har lovat en fortsättning av skriften när lusten faller på. I den kan man läsa att Askersunds första lucia hette Margareta Johansson och året var 1942. Hon var inte folkvald utan det var kvinnorna i lottakåren som ordnade arrangemanget. Kortegen startade vid gamla Esso-macken. Året efter klev Askersunds-Tidning in i bilden och då blev det en folkvald lucia med röstning och allt. Men det blev en knepig historia. Kathi Karlsson valdes till Lucia men ett oblitt öde gjorde att hon fick tillbringa dagen som patient på sjukstugan. A-T skrev att: ” till ersättare fick den purunga Solveig Kaufeldt från Hammar hoppa in”. Hon hade fått näst högst röstetal. I referatet kan man läsa att i väntan på luciakortegen beskådade folk affärsmännens utställningar av julklappar i stjärnklass.

Kortege runt stan

”Att Sverige i detta världskrigs femte år är långt ifrån utarmat, bevisades av den rikhaltiga expositionerna i skyltfönstren, där det fanns både  vindruvor, apelsiner och konstigt nog gott om choklad. För detta senare har vi väl eftersommarens livliga lejdbåtstrafik att tacka”, kunde man läsa.

Fruarna Ella Johansson och Valborg Ramzell, svarade för regin av  1943 års luciakortege genom staden.

Britt Damberg från Laxå uppträde  vid ”Bandysoaréerna ” i Hantverksföreningens  lokal, som senare blev Folkets hus.

IFK Askersund satsade också hårt på julfirandet på 50-talet. Föreningen försökte också ta över luciafirandet men det gick i stöpet. Istället höll IFK ”Bandysoaréer”  i Hantverksföreningens  lokaler (nuvarande Folkets hus) för att få in pengar till bandyn. Det är tillställningar jag mins med glädje. Inte minst för att IFK kunde locka dit artister. Ett år var Bertil Boo, Laxås egen sångfågel Britt Damberg och sångerskan Gunvor Häggblad var där samtidigt 1955.Britt Damberg hade var inte så kände på den tiden, utan uppträdde mera lokalt. Tidningen uppgav att det blev ett rekordnetto på 1 250 kronor. Redaktör Johannes Kjerrström var konferencier. Askersunds-Tidning var inblandad även i IFK:s arrangemang.

 

 

Kopparslagare Widing i Askersund

Många av hantverksjobben som fanns i Askersund förr har försvunnit . Och så är det förmodligen över hela Sverige. Lite tråkigt men jag förstår att det är svårt att få ihop det ekonomiskt. I dag handlar det för det mesta om att köpa nytt och billigt. Och då platser inte hantverksjobben.

Ska berätta om en genuin hantverkare som hade sin verksamhet i Askersund fram till 50-talet, nämligen kopparslagare Emanuel Widing. Han var född 1877 och avled 1959. Då hade han arbetat i yrket i drygt 70 år. Han hade sin lilla smedja vid Lilla Bergsgatan. Ett område som förvandlats till parkering i korsningen Lilla Bergsgatan-Stöökagatan. Husen på område revs och då åkte även Emanuels smedja med.

Kopparslagare Widings smedja vid Lilla Bergsgatan. Allt är borta. Nu finns en parkering där.

Husen  där Widing hade sin  smedja revs för att ge  plats  åt en parkering

Här stod en gång kopparslagare Widings smedja vid Lilla Bergsgatan.

 

Emanuel Widing

Ett gäng jobbare vid Lilla Bergsgatan. I bakgrunden syns skylten Didrikssons kopparslageri. Smedjan fanns  tidigare vid Väderkvarnsgatan.

Widing var född i Hallsberg där han också gjorde sina första lärospår. Han berättade att lärlingstiden var både lång och svår. Lönen var 25 öre om dagen. Efter fem år var lönen 3 kronor i veckan.

”Det blev inte så värst mycket över att rulla hatt för”, konstaterade Widing, i en intervju.

Arbetsdagen började klockan sex på morgonen. Då skulle det göras upp eld i verkstaden. Ett jobb som ingick i lärlingsutbildningen.

”Först efter ett halvår var man mogen att försöka sig på den första kopparkannan, som blev sned vind och bucklig. Men nu för tiden vill folk ha buckliga kastruller, ju buckligare desto bättre”.

Efter fem år i Hallsberg kom Widing med lärlingsbetyg på fickan till Didrikssons kopparslageri i Askersund . Rörelsen låg vid Väderkvarnsgatan vid den tiden. En rörelse som Widing så småningom tog över. Han hade inga anställda.

När Widing slutade pratade han om att sälja alla de gamla redskapen till hembygdsföreningen i Askersund . Föreningen skulle skapa en kopparsmedja i Hembygdsgården. I dag finns en smedja i Hembygdsgården där aktiviteten är stor under Lennart Holmströms ledning. Det skulle nog ha glatt kopparslagare Widing. Han var själv inte intresserad av demonstrera sina yrkeshemligheter för turister och intresserade när han slutade. Då gällde istället hans stora hobby, fisket. Han längtade efter att få sitta i motorbåten långt ut på Vättern och dra upp feta gäddor.

Emanuel Widings , barnbarn, Stig,  har  fått ärva en stor kopparbunke från farfar. Och medaljer efter pappa Algots karriär som tyngdlyftare. Tavlorna på väggen är Stigs verk.

Widing berättade att det tog en halv dag att framställa en kopparbunke. Toppnoteringen var 18 kaffepettrar på en vecka.  ”Widingkannorna” var och är mycket eftertraktade. Den som har en sådan kanna kan känna sig mycket nöjd.

Inom familjen Widing finns några fina kopparföremål kvar som Emanuel slagit. Hälsade på barnbarnet Stig och hans hustru Anna-Britta, i deras lägenhet vid Gårdsjögatan för några dagar sedan. En lägenhet som de för övrigt bott i de senaste 49 åren. Stig har fått ärva en praktfull koppargryta som Emanuel en gång gav sin hustru Hilda i födelsedagspresent. Stig har ytterligare några mindre föremål efter sin farfar.

Födelsedagspresent från Emanuel till hustru Hilda. Den finns  nu hemma  hos barnbarnet Stig vid Gårdsjögatan.

Widings är en gammal och känd släkt i Askersund. Inom idrotten gjorde sig Stigs pappa och Emanuels son, Algot, ett stort namn inom tyngdlyftning med ett antal Distriktsmästerskap för IFK Askersund . Algot var kommunalanställd och levde mellan 1907 och 1977. Brodern Harry” Skåra” Widing, var stor stjärna i IFK:s fotbollslag på 30-talet. Han flyttade till Karlstad där han arbetade som sotare. ”Skåra” levde mellan 1910-1983.

Emanuels son, Algot, var ett stort namn inom tyngdlyftningen med ett antal Distriktsmästerskap.

Några av Algots medaljer

IFK Askersund s fotbollslag på 30-talet. Den stora stjärnan var Harry ”Skåra” Widing. Stående fyra från  vänster. Målvakt var Johannes Kjerrström.

Pengar från Klimatklivet till gastankställe i Askersund

 

Askersunds kommun har beviljats 4,2 miljoner kronor från Naturvårdsverkets satsning

Klimatklivet som ska gå till en tankstation för biogas. Detta är ett viktigt steg i processen att få till en biogasstation i Askersunds kommun.

Askersunds kommuns projekt att bygga en tankstation med biogas fick näst mest pengar i Örebro län i Naturvårdsverkets senaste omgång av beviljade ansökningar till Klimatklivet. Ännu är placeringen  oklar.

-Det är ännu inte beslutat var tankstationen kommer ligga utan kommunen är öppna för samarbeten med mackägare eller andra lösningar. Askersunds kommun har avsatt mark för att bygga tankstationen på Åkervägen nära återvinningsstationen invid riksväg 50 men det är alltså inte skrivit i sten att tankstället kommer ligga där, förklarar hållbarhetsstrateg  Veronica Sund.

– Det här beslutet från Naturvårdsverket är mycket glädjande och visar att de tror på vår idé. Nu har vi lagt grunden för ett gastankställe i Askersund, säger Per Eriksson (S), kommunstyrelsens ordförande i Askersunds kommun.

– Genom tankstationen kan en fossilfri fordonsflotta inom Askersunds kommun bli verklighet och vi kommer långt på vägen mot att bli en klimatsmart kommun. Biogasen kommer finnas till för både kommun, allmänhet och företag och ge stora lokala fördelar när trafikanter stannar i Askersund för att tanka, säger Veronica Sund, hållbarhetsstrateg i Askersunds kommun.

Förutom att ge invånarna i Askersundstrakten möjlighet att tanka biogas förbättras den nationella tankinfrastrukturen och därmed stärks biogas som drivmedel.

Biogas är inte bara ett bränsle utan även ett verktyg för att stärka den cirkulära ekonomin. Detta gör man genom att utnyttja restprodukter från regional produktion i en förädlad produkt som driver fordon

Med minimala utsläpp. En biprodukt av biogas är ekologiskt gödsel som kan användas direkt i livsmedelsodling.

– Tack vare gastankstället kommer den regionala produktionen stärkas och försörjningstryggheten på bränslesidan att öka, något som är viktigt för ett långsiktigt hållbart samhälle, säger Veronica Sund.

Fyra gånger om året fattar Naturvårdsverket beslut om vilka projekt som ska få bidrag från Klimatklivet. Besluten grundar sig på de ansökningar som kommit in till verket och hur stor Klimatnytta som investeringarna ger.

Uppgifterna kommer  från ett  pressmeddelande