Gatunamn i Askersund

 

Namnen på gatorna vid kvarteret Verkstaden ska vara Smedjegränd och Strandparksgatan. Två mycket logiska namn.  Föreningen Gamla Askersund  föreslog  namnet på en av gatorna och det är Smedjegränd eftersom den gatan går förbi Askersundsverkens gamla smedja. Nuvarande Strandparken upphöjs med ett gatunamn. Men det finns undantag när det gäller logiken. Som att gamla Loggatan fått namnet Klockaregatan. Undrar vem som kom på det?  Efter gamla Loggatan fanns det logar därav namnet. Det finns också en barnstuga som döpts till Sundsängen, som inte alls ligger vid Sundsängen. Det är viktigt när det gäller namndop av gator och fastigheter att det blir väldokumenterat.  Hur man tänkt. Det kommer att underrätta för framtida kulturintresserade. Vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att få fram bakgrunden till varför gator och fastigheter döpts till det och det namnet en gång i tiden.

Förr i tiden var det ganska vanligt att döpa gator efter personer som gjort sig kända på ett eller annat sätt.  Med det förkommer allt sälla nu för tiden att kommuner hedrar kända personer med ett gatunamn. Senast det hände i Askersund var när konstnärerna Folke Dahlberg och Börje Sandelin hedrades med gator ute på Hagaområdet. IFK Askersunds förre ordförande Torsten Carlsson, fick också en gata döpt efter sig på en plats som ligger intill gamla idrottsplatsen. Frågan är ändå om inte Bandyvägen var ett bättre namn? Det var ju den sporten som satte Askersunds kommun på kartan över hela Sverige en gång i tiden.

När det gällde Torstens Carlssons väg ledde namnet till en hård debatt i stadsfullmäktige i början på 60-talet.  Högermannen Erik Wåckner var motståndare till gator med personnamn. Han ville att namnet på gatan vid gamla idrottsparken skulle vara Parkgatan. Han tyckte det var olämpligt med att låta privatpersoner ge namn åt gator. Han menade att det var skillnad om det varit en donator, en kulturperson eller historisk person. Att en idrottsledare skulle få en gata uppkallad efter sig tyckte Wåckner var  unikt för svenska städer. Han menade att risken var stor att det skulle bli prejudicerande. Risken skulle vara stor att andra organisationer skulle komma med krav att få döpa gator döpta efter sina medlemmar.  Wåckner menade att det var en inre angelägenhet för IFK att hedra sin mångårige ordförande.

Stadsfullmäktige gick inte på Wåckners linje. Någon ledamot tyckte det var osmakligt att en person med pengar för en donation skulle kunna hedras med ett gatunamn. Torsten Carlsson hade ändå ägnat större delen av sitt liv åt ungdomens fysiska och andliga  fostran

Det kanske är tur personnamnen i stort försvunnit ur gatubilden, om det nu är så mycket bättre med växtnamn och fågelnamn på gator? Och det finns många sådana i Askersund. Jag som är dålig både på växter och fåglar har lite svårt att få till det när folk frågar efter en sådan gata. Jag brukar fråga vilken personer de letar efter. Det brukar gå bättre.

När det gäller kvinnor är det tunnsått med namn. Drottning Kristinas väg är ett undantag. Stadskyrkan har också fått ett kvinnonamn, Sofia Magdalena kyrka. Namnet var ett tack för att drottningen med samma namn skänkte pengar till kyrkbygget. Noterbart är att det ”bara” är två drottningar som hedrats sina namn. Lite märkligt. Fanns det inga ”vanliga” kvinnor att hämta gatunamn ifrån? Som exempelvis ”Irma Svenssons gata”.

Ni behöver inte vara rädda, jag har inte glömt Stöökagatan, som drar fram mitt i stan förbi Torgparken och Rådhuset. Gatan har fått namnet efter handelsfamilj. Men det tycker jag också är lite knepigt. Stööks affär låg utmed Storgatan. Under en period när nya bostadsområden växte fram gick det inflation i gatunamn. Varje liten stump skulle ha ett eget namn.  Som gator där det bara finns två hus som Vipgatan och Aspgatan på Närlundaområdet.  Minns att en brandchef som just kommit till Askersund var kritisk mot namnsättningen. Han trodde att det skulle bli svårt att hitta vid bränder och olyckor med alla namn.  Men det var innan det blev populärt med GPS. Brandchefen ville att gator som gick runt ett kvarter bara skulle ha ett namn och inte två som det finns i många områden i dag. Sedan skulle det räcka med husnummer. Själv bodde jag en gång vid Ugglegatan. Nästa gata bär namnet Måsgatan och gatstumpen som håller ihop det hela bär namnet Vipgatan. Brandchefen tyckte att det hade räckt med ett namn och sedan bara nummer. Men kanske det ändå är trevligare med riktiga namn? Nummer blir ju lite opersonligt.

Men det fanns ett undantag i Askersund när det gäller nummer på hus och det var ”ettan”. Ett hus som låg norr ut i stadsbacken mot gamla Vretstorpsvägen. Alla sa ”ettan”.  I huset bodde bland annat en lite udda bandyspelare i IFK.  På den tiden var det ofta matcher mellan norr och söder. Gränsen gick just vid det huset. Han sa alltid att ”morsan spelar med söder och jag med norr. Gränsen går hemma i köket. ”Huset revs för länge sedan för att ge  plats  för hyreshusen  på Tingshusområdet.

 

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson