Stadspumparna var mötesplatser för ungdomarna i Askersund

Så här  i tider  då kommuner uppmanar sin innevånare  att spara  på vatten. Askersundarna hade en gång i tiden minst tre kommunala pumpställen att välja på för att få friskt vatten. Trots närheten till sjön. Några vattenledningar fanns ännu inte i stan.  Pumparna var ett pittoreskt inslag i stadsbilden. Men också mötesplaster för stadens ungdomar. Där fanns tillfälle för alla pojkar att visa sina chevalereska anlag genom att hjälpa flickorna med vattenpumpningen. I många fall blev vattenpumpningen helt avgörande för en fortsättning av bekantskapen, som senare ledde till äktenskap. När vattenledningarna kom blev det betydligt svårare för pojkarna i Askersund att imponera. Har inte riktigt kläm på vilka metoder som användes efter pumpepoken….

Samling vid pumpen vid kyrkberget-Frälsningsarmen. En mycket  populär  pump .

Det var inte alls som Ulf Peder Olrogs visa  ”Samling vid pumpen” från början av 40-talet. I texten står att ”Alfred har di slagit så han ligger å blör”. Och fortsättningen är inte bättre.”Länsman fick på huve, sa jag tror han dör”. Det var betydligt lugnare vid pumparna i Askersund.

Jonskällan vid kyrkberget

På de flesta gårdar fanns källor.  Stora pumpar för att få upp sjövatten fanns uppsatta i hamnområdet och öster om hamnområdet. Den flitigaste besökta  källan var den så kallade Jonskällan  invid kyrkberget vid gamla Förnicklingsverket  och Frälsningsarmén. Det var en källa känd för mycket gott vatten. Under torra sommarmånader var det ransonering av vatten från källan.  Pumpen hölls då endast öppen på morgonen . Men då stod ofta 20-30 tjänsteflickor i kö för att hämta vatten. Men det blev bara en kruka vatten till alla. Punkt och slut.

Pumpen i hamnen som syns  bakom båten.

Mellan  båtarna i hamnen syns  pumpen.

När vattenledningarna i stan började komma sinade intresset för pumparna. 1875 tog allmänna rådstugan beslut om att bygga en vattenledning i stan. Men då hade de styrande tjafsat i många år om från vilken sjö vattnet skulle hämtas. Det fanns förslag om vatten från Stora Röllingen  och Gårdsjön, men det blev ingen av dessa båda sjöar. Vattnet togs istället från en källa vid Sundsängen, för att sedan passera genom en reningsapparat till en stor cistern på Norra  Bergen, för att sedan renas ytterligare  och ledas ut i järnrör till brandposter och vattenhämtningsställen.

 

Redan 1897 dömde vattenledningarna ut av Brandstodsbolaget. Effekten på ledningen var alldeles för dålig. Kasthöjden över marken var bara 4,6 meter. Brandstodsbolaget  krävde en kasthöjd  på 15 meter , om det skulle börja brinna i stan igen. Det resulterade i ett nytt vattentorn på Norra Bergen. I juli 1907 påbörjades  bygget och avslutades  i slutet av 1908. Tornet  är 31 meter och i dag till salu  om någon skulle vara intresserande av ett boende med en  enorm vacker  utsikt. Det är ett antal år sedan tornet togs ur bruk.

Stadspumpen som fanns vid Frälsningsarmen finns numera i Hembygdsgården. Bilden  är från föreningens hemsida.

I oktober 1947 försvann den sista pumpen ur stadsbilden. Då flyttades pumpen vid kyrkberget upp till Hembygdsgården, där den fortfarande finns för beskådande. Hur gammal pumpen är svårt att få fram. Men bilder från 1800-talets mitt visar att den fanns på plats vid kyrkberget. Anledningen till att pumpen flyttades var att Förnicklingsverkstaden skull ändras och byggas ut. Pumpen fick helt enkelt inte plats på tomten längre. För ett antal år sedan  fanns det personer  som ville att pumpen skulle  flyttas tillbaka  till sin gamla plats. Men jag har inte hört något mera om det på senare år. Pumpen skänktes av staden till hembygdsföreningen.

Som vanligt har vännen Leif Linus plockat fram bilder ur sitt stora arkiv

 

 

 

.

 

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *