Hospitalsgatan gör inte skäl för namnet

Kring namnet Hospitalsgatan i Askersund har det funnits en del spekulationer. Vännen Leif Linus har dock löst gåtan med gatunamnet genom gamla kartor. Namnet var förr Nya Kyrkogatan, men ändrades sedan till Hospitalsgatan. Anledningen till det var att en av byggnaderna vid Sofia Magdalena användes för skola och hospital.  Byggnaden uppfördes några år efter den stora branden 1776. Tomten som i övrigt var obebyggd sträckte sig ner till nuvarande Hospitalsgatan. Några har varit helt säkra på att det låg ett hospital vid Hospitalsgatan 12 B i korsningen med Lilla Bergsgatan. Gamla askersundare har sagt att huset allmänt gick under namnet ”hospitalet”. Där av också gatunamnet. Men jag har också hört andra varianter på placering av hospitalet, då ut mot Storgatan. Ungefär så.

Trots sjukhusstämpeln har Hospitalsgatan varit en mycket frisk gata med massor av aktiviteter. En del finns kvar, som i Missionskyrkan och Elimkyrkan. Tidigare fanns ju också Frälsningsarmén att besöka om det skulle vara så.  Armén har nu förvandlats till hyreslägenheter. Edlunds järnhandel är också mycket välbesökt. Man kan säga att det är gammal fin institution när det gäller byggmaterial i Askersund. Askersunds-Tidning fanns också vid gatan, liksom plåtslageriet.

Utmed gatan fanns också under en lång period en cykelverkstad med försäljning. Den drevs av Arne och Svea Wallin. När mopederna kom var det ett mycket välbesökt ställe av stadens ungdomar. Och Arne var en handlare av det ovanligare slaget, men rolig. Beställda reservdelar till mopederna låg nästa alltid på busstation för hämtning. Det var något av ett standardsvar från Arne.  Erbjöd sig någon om att hämta paketet vid stationen blev det ett bestämt nej. Han skulle göra det själv.  Arnes problem med reservdelar var förmodligen att han missat beställa delarna. Och då var det svårt att hämta delar vid stationen. Tidigare fanns där ett gjelbgjuteri. Gelbgjutare (även gälbgjutare och gällgjutare) är en hantverkare som gjuter föremål i mässing eller annan gul metall. Namnet härstammar från tyskans gelb, gul. Gelbgjuterikonsten har gamla anor och använde sig i början av koppar, som är en av de äldsta kända metallerna. Av denna kunde man framställa mässing, som . Uppgifterna kommer  från Wikipedia.

Winerkonditoriet låg i hörnet ut mot Storgatan. Vad jag minns var det inte något ungdomsställe. Men många köpte bröd där. Säkert ett populärt för ställe för äldre. Läser man gamla tidningar så hittar man också notiser om uppköp av metallskrot och yllelump vid ett hus efter gatan. Logen Örns lokal fanns där, en lokal som också Frälsningsarmén hyrde under en period. Vid gatan fanns också skomakare Olsson, samt ingång till Åslinds handelsträdgård.

Bild från slutet av 30-talet med Hospitalsgatan in till höger. Dörren in Winerkonditoriet  syns i hörnet.

Rivning för att ge  plats åt  hyreshus vid Tullplan.

Bild: copyright Eric Englund

Stadspumpen som fanns  i närheten av  gamla Frälsningsarmèn

Engdahls trädgård

Gatuarbete vid Hospitalsgatan

 

Tant Lisa  fixar häcken mot Hospitalsgatan

Ja, det var lite om Hospitalsgatan. Säkert har ni som läser det här massor av andra minnen att berätta om. Som vanligt har Leif Linus Larsson, var behjälplig med bilder. Och de bilder som finns med är bara en lite bråkdel av vad Leif har från gatan. Copyrighten till bilderna har Leif Linus och Oves  blogg

 

 

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson

2 reaktioner till “Hospitalsgatan gör inte skäl för namnet”

  1. Jag tror att Winerkonditoriet bakade sina godsaker i källaren under butikslokalen. I grundmuren vid konditoriet stack det ut ett rör där det kom ut dofter av nybakade kakor. På 40-talet cyklade jag från Läggesta till Westlins och köpte snus till farsan. Då fick jag en 25-öring som omsattes till en masarin på Winerkondtoriet.

  2. Kärt minne av Winerkonditorit på Hospitalsgatan i Askersund:
    På femtiotalet fanns det i Askersund en taxichaufför som hette Algot (Pettersson?) som tillsammans med sina kollegor svarade för bl.a. skolskjutsen till Edö.
    Under en tid i början av femtiotalet var brorsan och jag de enda skolbarnen på Edö.
    Vid ett tillfälle när Algot skulle köra oss hem till Edö, stannade han till utanför Winerkonditorit och gick in och köpte en kartong med två semlor till oss småpojkar.
    Vilken snäll taxichaufför! Något som jag minns med glädje fortfarande efter ca 65 år!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *