Se upp-snart är det 1 april

Se upp det är snart dags för den stora lurardagen 1 april!  Och blir Blev ni lurade är inte något att skämmas för i så fall.  En del aprilskämt från förr har blivit verklighet och då är det inte så lätt att hålla isär det hela. Nästan varje tidning med självaktning har i dag ett aprilskämt. Samma är det med TV och radio.

 

 

Förre Kommunalrådet Sven-Erik Franzèn Åsbro  ställde för  mej vid ett aprilskämt. Det handlade  om bostäder  i Vattentornet, som nu kanske  blir verklighet. Men då skrattade folk. Året var 1978.

Själv har jag under mina år som journalist medverkat till en rad aprilskämt. En del har varit hyfsade, en del också mer eller mindre skruvade som ingen människa har trott på. Faktum är också att jag skrivit en artikel i tidningen  som publicerades just 1 april. Den var helt seriös, men folk som jag möte skrattade och klappade mej på axeln. ”Hur kom du på det” undrade folk och skrattade. Den dagen funderade jag över min roll som journalist. Tog folk allt som jag skrev på skämt….

Artikeln handlade om att Askersund skulle få ett varuhus i centrala stan med namnet, Nordiska. Och det var inget skämt. Varuhuset öppnade lite senare.

Ett skämt som jag använde 1978 kan bli verklighet framöver. Det handlade om Vattentornet i Askersund. Tornet hade tagits ur bruk. Dåvarande kommunalrådet Sven-Erik Franzén ställde upp utan blinka. En trevlig man som var med på det mesta. Möjligen var Askersund för litet för honom som politiker med lite visioner. Vi enades om att Vattentornet skulle byggas om till bostäder, med en utsikt som skulle bli fantastisk.  Sven-Erik följde med mej upp till tornet och pekade med hela handen upp mot tornet som brukligt på dåliga bilder. Det flesta som läste skrattade åt skämtet. Men det fanns en del som  hoppade på Sven-Erik, med en undran om det nu ”slagit över helt” för honom. Med facit i hand var vi inte helt fel ute 1978. I dag finns det diskussioner om hur tornet ska användas. Tyvärr får Sven-Erik var med att följa utvecklingen. Han avled för några år sedan. Men finns det en himmel som han kommit till, så ler han nog i dag.

Askersunds stadshotell var en het fråga under många år. Skulle det rivas för att ge plats åt ett servicehus eller inte? Gamla askersundare vill ha kvar hotellet, men till slut togs beslut om rivning och ett nytt hotell vid Sundsbron. Jag fick Askersundsprofilen Gösta Alm med på ett 1 aprilskämt. Han hade då kommit ut med sin bok ”Nordens Hawaii” som handlade om kändislivet på Falsterbohus. Bland annat om hur nuvarande kungen slog runt med flickorna. Det var före Silvias tid.

Gösta hade jobbat på olika hotell och nu ställde han upp ännu en gång. Och han var inte svår att övertala. Gösta och jag kände också varandra väl och det gjorde saken lite lättare. För att rädda hotellet skulle ett kasino öppnas i klass med Monte Carlo och Las Vegas. Gösta var självklar som croupier.  När vi skulle ta bilden fanns det ingen raka att håva in pengarna med, så vi fick gå ut till trädgårdsmästaren och låna en vanlig räfsa. Men det gick bra. Men läsarna trodde inte ett ögonblick på skämtet.

Ett skämt som verkligen gick hem och lockade storpublik stod gamla Askersunds-Tidning för 1956. Järnvägsspåret mellan Askersund och Lerbäck skulle rivas up. Tidningen skrev att askersundarna gratis skulle få åka tåglinjen en sista gång innan spåret bröts upp. Det skulle också bli musikunderhållning av Skyllbergs musikkår. Ine på Askersundsverken som ligger intill stationen skulle det bjudas på kaffe.

Flera hundra personer stod och väntade på planen vid stationen för at åka sista turen. Så småningom kom någon på att det var 1 april. ”Resenärerna” smög sig då snabbt från platsen. I efterhand var det ingen som erkände att de blivit lurade. Alla skulle titta på någon annan som blev lurad…

På senare år finns det bara ett 1 aprilskämt i min gamla tidning. Under en period fans det skämt på nästan varje sida och det blev det för mycket av det hela tyckte tidningsledningen.  Och det var ett riktigt beslut. Det räcker med ett skämt tycker jag för att inte läsarna ska bli helt förvirrade.

Bildreportage från Askersund i tidningen SE 1942

Krittren trivs i Askersund. Så löd en rubrik i samband med ett bildreportage om staden i populära tidningen SE i juli 1942. Tidningen hade sänt en reporter för en resa runt Vättern. Askersund var första anhalten. Återger bilderna och texten från Askersund. Fotograf var Tage Ulmerud.

 

SE skrev:

”Vi startade i det idylliska, solomflutna Askersund, där SE-kameran slog följe med Gittan och tog en titt på stan. Där finns mycket att skåda, som fägnar ögat, lantlig ro i stadens hank och stör, grönskande idyller på hemtrevligt ansade tomter. Ja, det händer till och med, att stadsbon ägnar sig åt boskapsskötsel, och det är väl inte alltför vanligt inom Sveriges stadsgränser. Så vi låter bilderna berätta.”

 

 

 

Oscar Wallin med  vandrarkompisen Gittan

Snickare Oscar Wallin

Mannen till vänster  är Anton Pelle som drev Sundsgården i bakgrunden

 

Ombord  på fartyget Rictor  i Askersunds hamn

Tidningen SE var en tidning med fantastiska bildreportage. Men så hade tidningen också en rad kända fotografer på lönelistan, som välkände Lennart Nilsson. SE startade 1938 av Carl Adam Nycop och Åke Bonnier den äldre. Tidningen lades ner 1981, men då hade den blivit en ”herrtidning” med mycket naket. Synd att tidningen ändrade inriktning.  Själv har jag ett stort antal årgångar av SE. Smyger in en liten annons.   Är det någon som har SE-tidningar liggande tar jag gärna emot, liksom Rekord-Magasinet. Nostalgi så det står härliga till det. Brukar bläddra i de inbundna årgångarna ibland. Bildreportagen går att titta på hur länge som helst.  Och då hittar man bland annat bildreportage som det här om Askersund .

Professor vill göra Askersund till ett 50-talsmuseum

Genom åren har det funnits många förslag om hur man ska kunna locka turister till Askersund.  Och det har funnits samma ambitioner i landets övriga kommuner, så konkurrensen är tuff om turisterna och deras pengar. Det mest radikala förslaget kom professor Olle Holmberg med i mitten på 50-talet. Han tyckte att man skulle göra Askersund till ett 50-talsmuseum. Man skulle helt enkelt konservera livsstilen och göra staden till ett enda stort friluftsmuseum över denna livsstil.

Finpromenad  på Storgatan i Askersund  på 50-talet.

Bild:Kjell Johansson 

Har skrivit om det i en blogg tidigare, men för någon vecka sedan var jag  på  Föreningen Gamla Askersunds årsmöte. Där hölls en paneldebatt med kommunalrådet per Eriksson och oppositionsrådet Caroline Dieker , som handlade  om äldre  fastigheter  och miljöer  i förändring med utgångspunkt  från ett antaget Stadslivsmanifest. Då nämnde Caroline min blogg och professor Holmbergs förslag. Hon menade att ingen vill bo i ett museum. Ungefär samma synpunkter fanns när förslaget lanserades.  De flesta vid årsmötet visste nog inte vad som stod att läsa i min blogg. Därför kör jag om delar i den. Kanske någon ändå nappar…

Oppositionsrådet Caroline Dieker  vill inte leva  och bo i ett museum.

Holmberg föreslog att man inte skulle sy kläder efter andra moder än just 50-talet, inte bygga hus i nya stilarter, aldrig gå med andra böcker i fickorna eller handväskorna än den svenska 1950-talspoesin, inte ändra stavning, grammatik, gudstro och sätt att kamma håret. Anledningen till professor Holmbergs förslag var en resa till Holland där han besökt den pittoreska staden Volendam. Där gick invånarna till vardags klädda i sina folkdräkter. Volendam lockade i mitten på 50-talet, 600 000 tusen turister.  Askersunds skulle locka lika många utan att behöva göra ett skvatt menade Holmberg. Det enda de behövde göra var att skaffa sig ett nytt hotell och rymliga kassakistor.

En 50-talsbild  från Askersund 

Bild:Kjell Johansson 

De första 10 åren skulle inte satsningen ge något resultat siade professorn. Men redan på det elfte året skulle utan tvekan bilister mellan Malmö och Stockholm, lyfta foten från gaspedalen när han kom strax norr om Gränna och säga till sin hustru:”Om vi skulle ta omvägen över Askersund och se hur folk var klädda för elva år sedan! ”Javisst”, skulle hustrun svara”.

Bänkarna   utanför Rådhuset var  populär redan på 50-talet.

Lika populära som nu, bänkarna vid Torgparken efter Stöökagatan. Det har varit marknad i stan. 

Året därpå skulle tio män få liknande tankar, och efter hundra år skulle 200.000 få den. Efter fem hundra år skulle man resa från Australien för att få se Askersund och hela världen skulle söka sig dit. Askersundsborna skulle inte behöva göra något. De skulle endast vara som de var på 1950-talet.

En 50-talsbild  vid Torget.

Bild från Leif Linus  bildsamling

Den märkvärdiga med Volendam var just att folk gick klädda i sina gamla folkdräkter . Särskilt kvinnorna blev gynnsamt presenterade i dräkten. Det var mycket tyg i Volendamdräkten både uppe och nere . De unga männen i staden var dock inte helt nöjda enligt uppgift. De visste inte ”riktigt” vilken kvinna de friade till. För mycket tyg. Men dräkten var vacker och de övriga problemen fick de klara av efter bästa förmåga när de väl kom så långt.

Kiosken vid Torget var en  populär  mötesplats  i Askersund  på 50-talet

I Askersund väckte inte Holmbergs förslag några heta känslor. Snarare tvärtom. Askersundarna tyckte det skull bli knepigt om Askersundsynglingarna fram till domedagen skulle läsa 50-talspoeter och neka flickorna i Askersund att få gå till stationskiosken på kvällen och köpa Damernas Värld.  Man ansåg det var grymt. Och mot naturen. Nej, askersundarna ville inte leva kvar i 50-talet. Följde Askersund professorns råd så trodde någon att damklädesfabrikörer skulle sända sina bästa modetecknare till stan en mörk februarinatt för att anlägga en mordbrand. Och så ville man inte ha det…

Olle Holmberg 1893-1974 var litteraturhistoriker, professor i Lund. Han var också verksam som kritiker i Dagens Nyheter och utgav essäer och aforismer.

 

 

 

I

Förslag om att göra Stöökagatan attraktivare

Gästande turister i Askersund har svårt att hitta in till butikerna vid Stöökagatan. Det trots att butikerna bara ligger ett stenkast från torget.  Köpmännen vid har under några år uppmärksammat kommunen på problemet att få turister på ett naturligt sätt hitta in på gatan. Och till butikerna. Nu har butiksägarna lämnat in förslag på lösningar inför sommaren.

Stöökagatan på 40-talet

Stöökagatan 2017

Ett förslag är att få sätta upp en gemensam skylt vid gatans ingång vid torget med vilka utbud som finns längre bort på gatan. Skylten skulle ersätta alla trottarpratare som butiksägarna tvingas ställa ut för att synas.

”Det faller sig naturligt att vistas i hamnområdet och runt torget, men eftersom gatan in till oss inte särskilt tilltalande märker vi att det tar stopp vid entrén till Torghallen. Vad kan vi göra åt det? Fortfarande kommer det in kunder som är bosatt i kommunen med omnejd som i stort bara åker in för att handla i dagligvarubutiken som inte vet att vi finns. De ”ramlar” över oss eller har blivit rekommenderade av någon av andra butiksägare. Men de har aldrig sett oss tidigare”, framhåller butiksägarna på Stöökagatan i sin skrivelse till kommunen.

 

Utsikten  mot Stöökagatan från Torget 

”Det sitter dessutom en skylt som blockerar insynen in på vår gata. Vi vet att det att den tagits upp för diskussion tidigare . Förslaget var en mindre modell, men vi har inte hört något mer om det. Det rör sig om små förändringar som inte kostar särskilt mycket” skriver företagarna som också skissat på ett förslag på hur en skylt skulle kunna se ut.

Kan nämnas att företagarna vid Stöökagatan ordnade en julmarknad i december som lockade mycket folk.  För egna pengar. Förhoppningen är att ansvariga hjälper till att göra gatan attraktiv. Om inte finns det företagare som funderar allvarligt på sin framtid vid Stöökagatan.

Julmarknad vid Stöökagatan 2017 

Soin of Hope 2018 i Askersund

 

Målet med spin of Hope nationellt är att stödja och hjälpa cancerdrabbade barn och deras familjer.

Spin of Hope är Sveriges största spinning event. Man deltar i lag 1-12 personer och gemensamt försöker man hålla igång en spinningscykel i 12 timmar. I Askersund har arrangörerna också valt att lägga till en egen variant som vi kallar Row of Hope där IFK Askersund utmanar allmänheten att hålla igång roddmaskinen och ta sig från Askersund till Jönköping.

Flera ungdomslag och damlaget kommer att delta. Varje timma har ett musiktema, allt från hårdrock till dansband. Flera företag sponsrar med priser som lottas ut under dagen. Det kommer också finnas ett sponsrat mellisbord för de som behöver påfyllning av energidepåerna.

Är 2017 gav insamlingen 45 200 kr till barncancerfonden. Målet i år är såklart att slå det. Arrangemanget pågår lördag 17 mars mellan klockan 7-19 i Forma Gym & Cardio Västra Stranparken -gamla Askersndverken

När hamnfogden fanns i Askersund

Angående Askersunds  hamn som är mycket  aktuell i debatten igen. Sommaren 1994 gick en lång hamnepok i graven. Då försvann posten  hamnfogde  ur Askersunds  kommunens personalrullor. När Sven Carlsson sades upp  hade tjänsten funnits sedan 1800-talet. Sven tog  över jobbet efter pappa Sigge. Eller som alla sa, ”Hamn-Sigge”.  Under många år hade också Bernhard Danielsson  det viktiga jobbet som hamnfogde.

När Sven fick sluta var den officiella  förklaringen  arbetsbrist. Det handlade då en besparing i budgeten med 40 000 kronor. Redan då var kommunerna inne  på besparingar, så det som pågår i dag är inget nytt. Minns att Sven tyckte besparingen var en bagatell mot andra kommunala utgifter.

Sven Carlsson

Hamnfogden Sigge Karlsson . Svens pappa.

Från mitten av 40-talet  och fram till 1960 var Svens pappa, Sigge,  hamnfogde  i Askersund. Arbetet gick i arv inom familjen. När Sigge avled  tog Sven över. Även bostaden gick i arv. Hamnfogde såg till att allt fungerade i hamnen. I jobbet ingick också att ta upp hamnavgifter av båtägare som angjorde hamnen

-Jag var med farsan  som grabb när timmerbåtarna  kom till hamnen i Askersund. Vi bodde i Hamnkontoret (i dag restaurang). Själv bodde jag 50 år i huset  innan vi fick flytta  hösten 1992. Kommunen sålde huset så det var bara att packa ihop, berättade Sven för mej i samband med avskedsintervjun som hamnfogde.

Timmer  på Stapelängen nedanför Landskyrkan.

Arbete i hamnen.  Fredriksson,  Sigge  och Julle.

Bernhard Danielsson var hamnfogde  i Askersund  under  många år.

Sven hade ett år kvar till pensionen när  tjänsten drogs in. Han var en smula bitter över det. Han  tyckte att kommunen  kunde ha väntat ett år med  uppsägningen. Sven finns inte i livet längre.

När Sven fick sluta sitt jobb  som hamnfogde i början av 90-talet, var hamnen en lugn  och stilla plats. Lastbåtarnas tid var förbi. Förr kom ett antal båtar in  för att lasta  och lossa varje dag.  Det var en tuff arbetsplats. De tekniska  hjälpredskapen  hade inte gjort sitt stora  intåg ännu. I dag har hamnområdet  blivit den stora samlingspunkten i Askersund  när det gäller nöjesliv, mat, pilsner, glass rökt fisk, våfflor,  korv och mycket mera. Tror  inte att varken Sigge eller Sven hade haft så mycket emot de senaste årens förvandling. Båda trivdes när det var  liv och rörelse i hamnen. Och att få prata med alla gästande båtägare.

Hamnkontoret fanns i  det vita  huset framför kvarnbyggnaden. I dag finns en restaurang i bygnaden.

Sedan några år  är ångfartyget Motala Express också borta, men där har Bergstens Wettervik  ersatt väl.  För ett antal år sedan fanns Motala Express och ytterligare en stor passagerarbåt. Hönö var namnet till att börja med  när den kom till stan. Min bror Karlherbert fick uppdrag att måla ett nytt namn, Bayard. Vid en av de första turerna med den nya båten gick det snett. Eller  snarare rakt in i Klockarholmen  några hundar meter från avgångsbryggan i hamnen. Väl tillbaka i hamn var det  några elak ynglingar som frågade skepparen om det inte fanns några längre  turer. Skepparen som  inte var så van vid Askersunds hamn och dess närliggande holmar blev inte glad. Det minns jag tydligt.

En bild från Landskyrkans tak mot hamnen 2013.

Äldre askersundare minns naturligtvis  också alla vedskutor som  in till  hamnen för att lasta  och lossa. Hela Stapelängen var fylld med timmer. Och där jobbade folk  och slet med de tunga stockarna.  Under vinter  var det  issågning som gällde för många. Hotellet, fiskaffären,  bryggeriet och många andra butiker behövde  is. ”Gubbarna” sågade  och staplade det hela  i isdösar  som sedan  täcktes med sågspån. Men sedan kom frysskåpen  och kylrummen och då var det  kört för issågarna. Ännu en  verksamhet försvann från hamnen.

Isdösarna på Stapelängen  i förgrunden till höger.

 

 

 

 

 

 

 

Pensionärerna sviker restaurangen på helgerna.

Pensionärerna är för dåliga på att äta i Sjöängens matsal på helgerna. Det kommer att få konsekvenser. Förvaltningen föreslår därför att besparingssyfte stänga äldrerestaurangen på helgerna. Antalet gäster är för lågt konstaterar ansvariga. Under perioden juli 2017 till och med februari 2018 har antalet gäster i genomsnitt på helgerna varit 2,5 personer.  Äldrerestaurangen stängs på helgerna från och med 9 juni. Kommunledningsgruppen har sagt ja till förslaget.

Stängningen medför att matsvinnet minskar, då redan tillagade måltider inte behöver kasseras vid få eller inga gäster allas. Personalkostnader under helgerna minskar eftersom ökad bemanningen krävs för servering i äldrerestaurangen på helgdagar. En negativ konsekvens är att den allmänna servicenivån till äldre  på sämre. Stängning av restaurangen på helgdagar innebär sammanfattningsvis en besparing dels i matsvinn  , dels  i personalkostnader.

 

Askersunds hamn i förvandling

Mars 2018

Arbetet med hamnområdet i Askersund pågår för fullt. Nya kiosker är på plats. Kommunen har tagit hjälp av firman Byggstatik att rita kioskerna som är högre än de tidigare. Lokala byggföretaget BFA Bygget står för bygget. Kommunen är fortfarande ägare av projektet från idè till handling. Det finns ju också en detaljplan som styr det hela.

Allt ska vara färdigt innan våren gör sitt intåg och turisterna börjar inta hamnområdet. Den gamla kranen har tillfälligt lyfts bort men den ska tillbaka fast inte riktigt på samma plats.

Det har varit många turer innan detaljplanen godkändes. Men nu rullar det på. Som alltid har det funnits och finns det massor av åsikter om satsningen i hamnen och om storleken på de nya kioskerna. Det är bara att kolla i på sociala medier. En del mycket tråkiga kommentarer och påhopp. Hamnområdet i Askersund berör. Och det är inte så underligt. Där finns kultur-och industrihistoria . Tänker då på båttrafiken och Askersundsverkens lastning av värmepannor på båtarna. För att inte tala om lastning av timmer. Järnvägsspåret från fabriken gick fram till kranen som nu är tillfälligt är bortplockad.

 

Men det är inte första gången det stormat om ett bygge i hamnen. När trappan från Sundsbron ner till hamnområdet byggdes var kritiken hård. Den ansågs stor, ful och klumpig. Någon menade lite elakt att det måste ha blivit betong över från något annat bygge och måste tas till vara. Då blev det en trappa. I dag har kritiken tystnat. Istället tycker en del i dag att det blev mycket bra med den förhatliga betongtrappan.

Mars 2018  

Vi får se vad som händer i hamnområdet när det mesta är färdigt. Ska bli spännande. Det svårt att komma med synpunkter just nu. Det är också lite sent att komma med synpunkter på förändringar. I så fall rör det sig väl bara om smådetaljer. Detaljplanen har varit utställd och förhoppningsvis mycket tydligt och lätt att ta till sig.

Högst personligt tycker jag att utsikten från Norströmsgatan ut mot Landskyrkan borde ha varit kvar i sin helhet. Skrev för en tid sedan i en blogg om att vyn från Norströmsgatan var en av de mest fotograferade och avbildade vyer i Askersund. Nu tar servicebyggnaden bort en del av vyn. Det har blivit en miss med tanke hur viktigt det alltid har varit med utsikter till vattnet i Askersund.  Kanske bara en bagatell som stör mej som fotograferat mycket. Men jag hade inga synpunkter på placeringen när planen var utställd. Tänkte inte på placeringen tidigare eftersom jag inte tog reda på hur det skulle bli.  Och jag tror heller inte att min röst hade vägt särskilt tungt i byggplaneringen. Men många bilder på byggen har det blivit genom åren. Nu är det som det är…

Norströmsgatan Mars 2018

Norströmsgatan Sommaren 2015

Sonja Öhrman-Eriksson snidade Gunder Hägg

Hemma på hyllan har jag en träskulptur på mästerlöparen Gunder Hägg. Det är ett litet mästerverk som jag köpt för länge sedan av mångsidiga konstnärinnan Sonja Öhrman-Erikson i Lerbäck. Det är ett litet imponerande mästerverk på världsrekordslöparen från Albacken. Sonja brukade var rädd om sina konstverk och vill inte att de  ska komma i orätta händer. Men hon visste att jag var idrottsintresserad och tyckte att Gunder skulle passa på min hylla.  Jag är stolt över hennes förtroende.  Sonja var  en mycket mångsidig konstnär där träskulpturer bara  var är en liten del i hennes konstnärskap.

Gunder Hägg 

Sonja Öhrman-Eriksson

Har alltid imponerats av träsnidarnas skicklighet. Därför skriver jag lite om den främste av alla, Axel Döderhultarn Pettersson, som var ett verkligt original. Han levde mellan 1868-1925 i Oskarshamn. Han var berömd långt utanför Sveriges gränser och har också fått ett eget museum i hembygdstaden, Döderhultmuseet. Där finns en unik samling med mer än 200 träskulpturer. På ett mästerligt sätt och humoristiskt sätt skildrar han livet i Småland kring sekelskiftet. Mitt intresse för lite udda personer har också allt varit stort. Jag träffade många sådana under mina tidningsår. Nästa alla av dessa har något att berätta och som berikar livet.

 

Åtminstone vid ett tillfälle besökte Döderhultarn Sydnärke . En god vän till honom har berättat om besöket. Döderhultarn knackade på vännens dörr en tidig höstmorgon. Han ville att vännen skulle följa med till Närke. Innan han berättade om vad han skulle göra i Sydnärke, uppmanade Döderhultarn sin vän att ta på sig en ren skjorta och tvätta fötterna, ifall tåget skulle spåra ur. Han höll ett forcerat föredrag innan vännen kom till tals. Genom en handelsresande hade Döderhultarn fått reda på att en släkting till en gammal bergsmanssläkt i Sydnärke skulle vara ägare till en slaga, med vilken Gustaf Vasa tröskade hos Sven Elofsson i Isala. Det skulle också finnas verkliga papper på att det var rätt slaga. Döderhultarna vill inte bara se slagan, utan också köpa den om det fanns möjlighet.

Axel Döderhultarn Pettersson

Vännen försökte förklara att det var helt osannolikt att slagan hamnat i Sydnärke, men det hjälpte inte. Döderhultarna hade bestämt sig för resan till Närke. Men utan sin vän. Det gjorde Döderhultarn både missnöjd och arg.  Med några svordomar lämnade han sin vän för resan till Närke. Efter tre dagar återvände Döderhultarna djupt besviken från Närke. Även denna gång hade fantasin gäckat honom.

 

Döderhultarn var en mycket originell konstnär som i en intervju förklarade att han bland annat så ovanligt att han inte hade sinne för att ljuga. En originell egenskap skulle jag tro.

-Min fantasi har rört sig på andra områden. När jag lånat pengar av folk och sagt, att den och den dagen skulle få det lånade igen, så har jag ärligt menat vad jag sagt. Att jag sedan inte uppfyllt mina löften till utfäst dag, har inte berott på att jag velat ljuga, utan på felbedömning av möjligheterna att skaffa fram pengar, upplyste träsnidaren.

Döderhultarn var mycket fäst vid sin mor. Om någon kvinna friade till honom blev han ängslig och nedslagen. En del har pratat om at han var glad i sprit. Men det är helt fel. Vid 22 års ålder slutade han att dricka sprit. Döderhultarn satt och söp på hotellet med några stallbröder, när hans mamma dök.  Hon tog med honom hem och avkrävde att han aldrig mer skulle smaka spritdrycker. Axel gav henne det löftet och höll det heligt fram till sin död.

 

Det var skriftställare Hasse Z som såg till att Döderhultarns träskulpturer kom med en på utställning i Stockholm. Hasse Z hade fått en trähäst på posten från Döderhultarn. Han tänkte inte så mycket på det, utan ställde föremålet i en hylla. Tecknaren O. A fick se hästen och tillsammans med Hasse Z begärde han upp ytterligare ett antal figurer från den märklige snidaren i Oskarshamn. Utställningen blev en stor succé och Döderhultarns lycka var gjord.

En annan snidare som jag blivit vän med efter alla kontakter med honom är, Sören Niklasson. Han har gjort sig känd med sina jätteskulpturer lite här och var i Sverige. Han använder inte kniv utan motorsåg. För mej är det en gåta hur han får till det. En enda liten miss med sågen och konstverket är förstört. Just nu jobbar han med jättesvampar vid Norrqvarn vid Göta Kanal i Västergötland. Han har tidigare gjort övernattingsstubbar dit. Några tycker inte att Sörens skapelser kan räknas till konst. Men det är upp till var och en att avgöra det. Helt klart är det en stor konst att kunna skapa figurerna med hjälp av en motorsåg.