När hamnfogden fanns i Askersund

Angående Askersunds  hamn som är mycket  aktuell i debatten igen. Sommaren 1994 gick en lång hamnepok i graven. Då försvann posten  hamnfogde  ur Askersunds  kommunens personalrullor. När Sven Carlsson sades upp  hade tjänsten funnits sedan 1800-talet. Sven tog  över jobbet efter pappa Sigge. Eller som alla sa, ”Hamn-Sigge”.  Under många år hade också Bernhard Danielsson  det viktiga jobbet som hamnfogde.

När Sven fick sluta var den officiella  förklaringen  arbetsbrist. Det handlade då en besparing i budgeten med 40 000 kronor. Redan då var kommunerna inne  på besparingar, så det som pågår i dag är inget nytt. Minns att Sven tyckte besparingen var en bagatell mot andra kommunala utgifter.

Sven Carlsson

Hamnfogden Sigge Karlsson . Svens pappa.

Från mitten av 40-talet  och fram till 1960 var Svens pappa, Sigge,  hamnfogde  i Askersund. Arbetet gick i arv inom familjen. När Sigge avled  tog Sven över. Även bostaden gick i arv. Hamnfogde såg till att allt fungerade i hamnen. I jobbet ingick också att ta upp hamnavgifter av båtägare som angjorde hamnen

-Jag var med farsan  som grabb när timmerbåtarna  kom till hamnen i Askersund. Vi bodde i Hamnkontoret (i dag restaurang). Själv bodde jag 50 år i huset  innan vi fick flytta  hösten 1992. Kommunen sålde huset så det var bara att packa ihop, berättade Sven för mej i samband med avskedsintervjun som hamnfogde.

Timmer  på Stapelängen nedanför Landskyrkan.

Arbete i hamnen.  Fredriksson,  Sigge  och Julle.

Bernhard Danielsson var hamnfogde  i Askersund  under  många år.

Sven hade ett år kvar till pensionen när  tjänsten drogs in. Han var en smula bitter över det. Han  tyckte att kommunen  kunde ha väntat ett år med  uppsägningen. Sven finns inte i livet längre.

När Sven fick sluta sitt jobb  som hamnfogde i början av 90-talet, var hamnen en lugn  och stilla plats. Lastbåtarnas tid var förbi. Förr kom ett antal båtar in  för att lasta  och lossa varje dag.  Det var en tuff arbetsplats. De tekniska  hjälpredskapen  hade inte gjort sitt stora  intåg ännu. I dag har hamnområdet  blivit den stora samlingspunkten i Askersund  när det gäller nöjesliv, mat, pilsner, glass rökt fisk, våfflor,  korv och mycket mera. Tror  inte att varken Sigge eller Sven hade haft så mycket emot de senaste årens förvandling. Båda trivdes när det var  liv och rörelse i hamnen. Och att få prata med alla gästande båtägare.

Hamnkontoret fanns i  det vita  huset framför kvarnbyggnaden. I dag finns en restaurang i bygnaden.

Sedan några år  är ångfartyget Motala Express också borta, men där har Bergstens Wettervik  ersatt väl.  För ett antal år sedan fanns Motala Express och ytterligare en stor passagerarbåt. Hönö var namnet till att börja med  när den kom till stan. Min bror Karlherbert fick uppdrag att måla ett nytt namn, Bayard. Vid en av de första turerna med den nya båten gick det snett. Eller  snarare rakt in i Klockarholmen  några hundar meter från avgångsbryggan i hamnen. Väl tillbaka i hamn var det  några elak ynglingar som frågade skepparen om det inte fanns några längre  turer. Skepparen som  inte var så van vid Askersunds hamn och dess närliggande holmar blev inte glad. Det minns jag tydligt.

En bild från Landskyrkans tak mot hamnen 2013.

Äldre askersundare minns naturligtvis  också alla vedskutor som  in till  hamnen för att lasta  och lossa. Hela Stapelängen var fylld med timmer. Och där jobbade folk  och slet med de tunga stockarna.  Under vinter  var det  issågning som gällde för många. Hotellet, fiskaffären,  bryggeriet och många andra butiker behövde  is. ”Gubbarna” sågade  och staplade det hela  i isdösar  som sedan  täcktes med sågspån. Men sedan kom frysskåpen  och kylrummen och då var det  kört för issågarna. Ännu en  verksamhet försvann från hamnen.

Isdösarna på Stapelängen  i förgrunden till höger.

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *