Professor vill göra Askersund till ett 50-talsmuseum

Genom åren har det funnits många förslag om hur man ska kunna locka turister till Askersund.  Och det har funnits samma ambitioner i landets övriga kommuner, så konkurrensen är tuff om turisterna och deras pengar. Det mest radikala förslaget kom professor Olle Holmberg med i mitten på 50-talet. Han tyckte att man skulle göra Askersund till ett 50-talsmuseum. Man skulle helt enkelt konservera livsstilen och göra staden till ett enda stort friluftsmuseum över denna livsstil.

Finpromenad  på Storgatan i Askersund  på 50-talet.

Bild:Kjell Johansson 

Har skrivit om det i en blogg tidigare, men för någon vecka sedan var jag  på  Föreningen Gamla Askersunds årsmöte. Där hölls en paneldebatt med kommunalrådet per Eriksson och oppositionsrådet Caroline Dieker , som handlade  om äldre  fastigheter  och miljöer  i förändring med utgångspunkt  från ett antaget Stadslivsmanifest. Då nämnde Caroline min blogg och professor Holmbergs förslag. Hon menade att ingen vill bo i ett museum. Ungefär samma synpunkter fanns när förslaget lanserades.  De flesta vid årsmötet visste nog inte vad som stod att läsa i min blogg. Därför kör jag om delar i den. Kanske någon ändå nappar…

Oppositionsrådet Caroline Dieker  vill inte leva  och bo i ett museum.

Holmberg föreslog att man inte skulle sy kläder efter andra moder än just 50-talet, inte bygga hus i nya stilarter, aldrig gå med andra böcker i fickorna eller handväskorna än den svenska 1950-talspoesin, inte ändra stavning, grammatik, gudstro och sätt att kamma håret. Anledningen till professor Holmbergs förslag var en resa till Holland där han besökt den pittoreska staden Volendam. Där gick invånarna till vardags klädda i sina folkdräkter. Volendam lockade i mitten på 50-talet, 600 000 tusen turister.  Askersunds skulle locka lika många utan att behöva göra ett skvatt menade Holmberg. Det enda de behövde göra var att skaffa sig ett nytt hotell och rymliga kassakistor.

En 50-talsbild  från Askersund 

Bild:Kjell Johansson 

De första 10 åren skulle inte satsningen ge något resultat siade professorn. Men redan på det elfte året skulle utan tvekan bilister mellan Malmö och Stockholm, lyfta foten från gaspedalen när han kom strax norr om Gränna och säga till sin hustru:”Om vi skulle ta omvägen över Askersund och se hur folk var klädda för elva år sedan! ”Javisst”, skulle hustrun svara”.

Bänkarna   utanför Rådhuset var  populär redan på 50-talet.

Lika populära som nu, bänkarna vid Torgparken efter Stöökagatan. Det har varit marknad i stan. 

Året därpå skulle tio män få liknande tankar, och efter hundra år skulle 200.000 få den. Efter fem hundra år skulle man resa från Australien för att få se Askersund och hela världen skulle söka sig dit. Askersundsborna skulle inte behöva göra något. De skulle endast vara som de var på 1950-talet.

En 50-talsbild  vid Torget.

Bild från Leif Linus  bildsamling

Den märkvärdiga med Volendam var just att folk gick klädda i sina gamla folkdräkter . Särskilt kvinnorna blev gynnsamt presenterade i dräkten. Det var mycket tyg i Volendamdräkten både uppe och nere . De unga männen i staden var dock inte helt nöjda enligt uppgift. De visste inte ”riktigt” vilken kvinna de friade till. För mycket tyg. Men dräkten var vacker och de övriga problemen fick de klara av efter bästa förmåga när de väl kom så långt.

Kiosken vid Torget var en  populär  mötesplats  i Askersund  på 50-talet

I Askersund väckte inte Holmbergs förslag några heta känslor. Snarare tvärtom. Askersundarna tyckte det skull bli knepigt om Askersundsynglingarna fram till domedagen skulle läsa 50-talspoeter och neka flickorna i Askersund att få gå till stationskiosken på kvällen och köpa Damernas Värld.  Man ansåg det var grymt. Och mot naturen. Nej, askersundarna ville inte leva kvar i 50-talet. Följde Askersund professorns råd så trodde någon att damklädesfabrikörer skulle sända sina bästa modetecknare till stan en mörk februarinatt för att anlägga en mordbrand. Och så ville man inte ha det…

Olle Holmberg 1893-1974 var litteraturhistoriker, professor i Lund. Han var också verksam som kritiker i Dagens Nyheter och utgav essäer och aforismer.

 

 

 

I

Publicerat av

Ove Danielsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *