Arvidssons fiskaffär vid Väderkvarnsgatan

Askersund saknar sedan många år tillbaka en ”riktig” fiskaffär. Lite märkligt med tanke på att hela staden är sjönära och intresset för fiske är stort.   I de stora butikerna finns det fiskdiskar och på sommaren en hamnkiosk med fiskförsäljning. Men ingen ”riktig” butik som förr. Äldre askersundare minns förstås Bröderna Arvidsson fiskaffär vid Väderkvarnsgatan. Huset är borta för länge sedan, men som tur är finns det bilder och folk som fortfarande minns.

Henning Arvidsson 

Väderkvarnsgatan  med Arvidssons fiskaffär till vänster.

Från början var firmanamnet Bröderna Arvidssons fiskaffär, men blev så småningom bara Arvidssons fisk i annonserna. Har inte kläm på varför brödranamnet försvann.  Henning Arvidsson var den ägare som de flesta askersundare minns. Han tillhörde de handfasta karlarnas släkte.

Några av hans anställda var profilerna Verner Johansson och Axel Rosengren. Den förste gick under smeknamnet ”Silla-Verner”. Förmodligen var det bara han själv som inte visste om smeknamnet. Verner var en mycket aktiv föreningsmänniska, med massor av förtroendeuppdrag. Han var bland anat ordförande både i IFK Askersund, länets skidförbund, och mångårig ledamot av stadsfullmäktige.  Verner avslutade sin yrkeskarriär vid Hammars glasbruk.

Verner Johansson och torghandeln

Axel Rosengren var en färgstark person med en knastertorr och udda humor. Han blev känd ute i bygderna när han åkte runt med Arvidssons fiskbil. Det berättas massor av historier om Axel på Norra Bergen och de blir bara bättre och bättre för varje år som går. Själv har jag flera minnen av Axel. Inte minst från gamla idrottsplatsen i Askersund, där han eldade bastun och spolade isen.

Axel Rosengren och fiskbilen

 

Henning Arvidsson öppnade Askersunds första fiskaffär 1913. Han kom då från Västra Ny och hade sysslat med fiske i hela sitt liv. Fadern var fiskare, fjärdingsman och lantbrukare. I en 60-årsintrevju 1945, berättade han om sin hårda uppväxt.  När han gick i skolan fick han också hjälpa till med fisket. Både vinter som sommar. Betinget var bland annat att binda tre nät i veckan, annars blev det stryk. I samma intervju berättade han några lyckade fångster, en lax på 26 kilo, en gädda på 27 kilo vid Rökneöarna och på en långrev 280 kilo röding på en hankning. Långreven var matad med siklöja. Storfångsten togs mellan Fjuk och Copön.

Arvidsson berättade också om många hårda stormar på Vättern.  Vid ett tillfälle låg hankade Arvidsson långrev strax intill segelslupen Sjöjungfrun när en cyklon rev bort segel och allt på slupens däck. Både Arvidsson och slupen klarade ovädret utan att gå under. Arvidsson arrenderade ett antal fiskevatten när han drev sin butik. Han exporterade fisk ut i landet och då mest röding. Han var också orolig för att norra Vättern skulle bli en skjutbana för Provskjutningscentralen i Karlsborg.  Arvidsson var rädd för att rödingen skulle bli utrotad med skjutningarna. Nu blev det en skjutbana, och en del röding finns dock fortfarande kvar.

 

Förutom fisket var Arvidsson vice brandchef i Askersund under många år. Han satt i stadsfullmäktige, kyrkofullmäktige, i styrelsen för Hantverksföreningen och sedan ungdomen tillhörde han IOGT. Det gjordes några försök med fiskaffär efter Arvidssons men de torskade  ganska snabbt. Men vem vet, kanske  en sådan butik uppstår igen och då kanske i anslutning till en liten fiskerestaurang….

Leif Linus har hjälpt till med bilder.

PS! Bilderna som finns på bloggen och hemsidan får naturligtvis inte kopieras  och användas i andra syften  än vad som är tänkt.

 

 

 

Olle skulle kunna locka pensionärer till Sjöängens matsal på helgerna

Askersunds kommun har problem med att få äldre personer till Sjöängens matsal på helgerna. Därför kommer det att vara stängt på helgerna från början av juni. Det är för dyrt att hålla öppet när det inte kommer några och äter.

Jag har dock en enkel och förmodligen ganska billig lösning på matproblemet. Det är dragspelaren och musikern Olle Gustavsson. Anställ honom på helgerna. Då kommer folk. Jag var i matsalen för någon vecka sedan och åt ”vårlunch”, Strindbergsgryta. Matsalen var fylld med folk och det berodde förmodligen på att Olle spelade och sjöng. Tror inte det var enbart Strindbergsgrytan som lockade. Jag vet inte hur en sådan rätt ska smaka för jag aldrig ätit den tidigare. Den var säkert bra för många gäster var framme och backade om. Men jag är säker på att Olle lockade de flesta matgästerna med en bakgrund i ett otal dansband.

Olle Gustavsson 

Måste erkänna att jag inte är någon stor gourmet . Äter det jag tycker är gott. Det får inte vara allt för konstigt. Men så är jag också uppväxt i ett hem där det inte fanns allt för mycket att välja på. Matsedeln var inrutad. Vad jag minns var det pepparrotskött på söndagarna. Der räckte till många och pepparroten växte strax intill huset vid Gårdsjön.

Under en period jobbade jag i Holland (Nederländerna). Bodde på ett värdshus där man alltid serverade en tallrik soppa före själva huvudrätten. En man som jag jobbade ihop med var mycket irriterad på soppan. Han tyckte det var otroligt tjatigt. Mannen hängde inte alls med i landets matkultur. ”Sluta med soppan, jag orkar ju inte äta huvudrätten. Jag blir mätt av soppan”, var hans motiv.

Jag är inte så ofta ute och äter på restaurang. Det händer någon gång, men för det mesta blir det hämtpizza om jag ska lyxa till det hela. Har varit ute på tillställningar som journalist där alla hyfsade regler har varit som bortblåsta.  Minns vid ett tillfälle då en restaurang skulle invigas då det spårade ur. Ett antal kvinnor och män med status i samhället var inbjudna . Restaurangen hade anlitat den norske vissångaren Finn Karlvik. Ingen brydde sig om honom. Gästerna gick runt och slamrade med mattallrikarna framför honom. Vissångaren vädjade några gånger om lugn och ro. ”Kan jag få en kvart jag är ju ändå proffs i mitt yrke” . Ingen brydde sig. Det ledde till att sångerna drog ur kontakten från sin gitarr och lämnade lokalen. Tror ingen märkte det heller.

Men så var det inte vid Olle Gustavsson framträdande i Sjöängen. Där satt alla och lyssnade. Och en del gnolade också med, trots Strindbergsgrytan på tallrikarna. Det är inte en helt lätt kombination.

PS! Krönikan har  också gått i papperstidningen 

Hemliga varor under disken vid Strandmans i Askersund

Handeln i Askersund har förändrats . Många gamla butiker har försvunnit, men  nya har kommit till. De gamla fiken har försvunnit och ofta ersatts med pizzerior. Var sak har sin tid brukar det heta. Lite oroande är dock många tomma affärslokaler i centrum. Det ser tråkigt ut. Och visst saknas en del butiker. Som Strandmans färghandel. Jag kände Alice Andersson som drev butiken ett antal år tillsammans med maken Robert. Då låg butiken vid Storgatan 25, i hörnet mot Hospitalsgatan. Hon har berättat för mej hur det var. Alice lever inte längre. Hon blev 100 år och hade ett kristallklart minne. Och kunde berätta.

 

Alice Andersson i butiken vid Storgatan 26

Strandmans färghandel vid Storgatan 26 i Askersund var ett populärt ställe under många år. Och då handlade det inte bara om färg, utan också om sjukvårdsartiklar av alla de slag. En del var så hemliga att de fick placeras under disken. Apotekare Strandman som startade rörelsen hade ett mycket gott rykte. Det var status att bära titeln apotekare på den tiden. Det kanske det är nu också, vad vet jag?

Längst upp på gatan syns skylten FÄRG, som visade in till Strandmans.

Apotekare Strandman kallade all sina varor för ”Unas”. Syrsalvan med samma namn var något alldeles extra. Under de hårda krigsvintrarna i början på 40-talet var det många soldater som förfrös sig och fick öppna sår. En soldat som använt Unas syrsalva visade upp salvans fina läkförmåga för en doktor. Det resulterade i att doktorn ringde till Strandmans och bad om receptet.

-Men det fick han inte. Det var ju Strandmans egen hemlighet, berättade Alice Andersson, som tillsammans med maken Robert drev affären från i början av 40-talet fram till 1965 då makarna Granberg tog över och flyttade till en annan lokal, Centrumhuset.

Robert Andersson 

Minns själv Alice från affärstiden, lång, ståtlig och vacker i sin vita rock. Trodde hon jobbade inom sjukvården när vi möttes på stan. Uniformerna i butiker som Strandmans var vita på den tiden.

Alice  i sin vita  uniform

-Robert hade tagit över färghandel vid Storgatan 26  några år innan vi gifte oss i början på 40-talet. Han hade börjat hos apotekare Strandman som 15-åring. Jag började jobba i affären och vi hade lägenhet ovanför butiken. Vi blandade mycket av kemikalierna själva. Två väggar i affären täcktes av hyllor fyllda med glasburkar. Vi blandade allt från hårläggningsvätskor till bakpulver och vaniljsocker. Vi gjorde också salvor både människor och djur, berättade Alice.

Alice  på sin 100-årsdag.

Det fanns massor av regler och krav på tillstånd för olika produkter i en färghandel av Strandmans stora breda sortiment. För att få sälja dåtidens populära parfym  4711, fanns det hårde regler, för att inte tala om kondomförsäljningen. För att få sälja kondomer fodrades ett särskilt tillstånd av landsfiskalen i Askersund. Kondomerna låg inte framme, utan fanns under disken mindes Alice. Och ingen man ville bli expedierad av kvinnlig expedit i ett sådant känsligt ärende på den tiden. Men ibland råkade ändå de manliga kunderna ut för kvinnan som expedit.  För att komma runt sitt ärende kunde det leda till en massa ”onödiga” inköp i butiken, som färg, plåster och mycket annat.  De stora ”onödiga” utgifterna gjorde inte saken bättre. Lördagskvällen blev  misslyckad. För det var just på lördagskvällen det skulle hända.  Ett hårt öde. Alice mindes och skrattade. Med moderna tider kom det upp en kondomautomat, men då hade makarna Andersson slutat med butiken.

Förklarades föverkade…. Notis i Askersunds-Tidning på 50-talet .

 

 

 

Lövblåsare stör sömnen för askersundare

Använd gatusopningsbil istället för lövblåsare. Det är högst märkligt att lövblåsare har införts, det borde inte vara tillåtet. Jag kan tänka mej att företag som säljer lövblåsare lyckats sälja in det till Askersunds kommun. Synpunkterna till kommunen kommer från en askersundare som inte kan sova ut på grund av lövblåsare.

 

”Tidigt på morgonen störs man av att någon arbetar med att blåsa grus från trottoaren. Det går inte att sova. Det är ett konstant brummande och väldigt ineffektivt. Ja det är bedrövligt och det handlar om bullerstörning”, påpekar askersundaren.

”Jag vet i USA och andra länder går de runt och blåser skräp och löv i stor omfattning.  Och nu har det kommit till Sverige. Det ska vara en mindre gatusopningsbil som gör jobbet och det tar bara några  minuter att få rent på mindre gator. Och sådana finns det många i Askersund”, avslutar  brevskrivaren sina protester till kommunen.

Kronblom var på gång till Askersund

 

Gunnar vid Hammagasinet i Askersund .

Tecknaren av den populära Kronblomsfiguren, Gunnar Persson är död. Sonen Jonas har tagit över. Figuren på sofflocket kommer att överleva ännu en generation Persson till mångas  glädje. Det var Gunnars pappa, Elof, som är skapare av figuren. Kronblom har alltid bott i Vinkelboda. Men i början på 90-talet var det ytterst nära att han hade flyttat sin bopålar till Norra Bergen i Askersund.  Längst ut på berget fanns en röd liten stuga som fått namnet ”Tjommebo”, efter originalet Birger Andersson som gick under smeknamnet ”Tjommen”. Huset stod tomt sedan Birger några år tidigare ”kastat in handduken” för gott. Han bodde där periodvis. När det var för kallt använde hans slaktare Lönns pannrum som övernattningsrum. Birger var lite gårdskarl åt Lönn, så den vinterbostaden det var helt legal.

”Tjommebo”  på Norra bergen. Husen  är  bort och nu planerar Askersundsbostäder för  hus på bergen.

Birger ”Tjommen” Andersson bodde  i ett antal år  på Norra bergen. Därav namnet  på huset.

Turistansvariga i Askersund var intresserade av att få Kronblom till stan. Det skulle bli en verklig turistattraktion. Det handlade att få fram ett lämpligt hus för ett Kronblomsmuseum. Gunnar Persson som tecknar Kronblomsserien var med på noterna. Familjen hade då en sommarbostad i Åmmeberg. Det fanns många olika bud om lämpliga lokaler innan man fastande för ”Tjommebo”. Gunnar tyckte det var ett vackert område med massor av små fina röda stugor. Ett hus som skulle passa Kronblom bra.  Samtidigt med sökandet efter ett boende för Kronblom så ville Gunnar ha någon som spelade Kronblom. Jobbet var mycket enkelt. Det gällde bara att ligga still på en soffa. Ett drömjobb. Alternativet var två skyldockor utklädda till Kronbom och Malin.

Skulle ”Tjommebo” förvandlas till ett Kronblomsmuseum behövde huset rustas. Men det ansåg alla att det inte skulle vara några problem. Kronblomsmuseet skulle göra landets turistchefer gröna av avund . Det skulle bli en verklig turistattraktion. Nu blev det inget av Kronblomsplanerna. Efter en tid revs ”Tjommebo”. Och därmed var planerna på ett museum för den populäre seriefiguren spolade.

Förutom att Kronblomsserien finns med i tidningen Allers varje vecka , har han stått på hedersplats utanför Eyravallen (jo det var namnet på arenan vid avtäckningen 1988. Träskulptören Sören Niklasson skapade statyn. Den har nu plockats bort och placeras utanför en butik i Adolfsberg. Numera bär Kronblom Adolfsbergs färger.

Själv har jag hamnat på två Kronblomstavlor från Askersund. Jag hjälpte Gunnar med lite bilder på personer som skulle var med på tavlorna. Men jag visste inte om att han också skulle ta med mej på tavlorna. Kronblom skapades av Gunnars pappa Elof 1927. Serien gick då i veckotidningen Allt för Alla. Gunnar tog över serien 1968 och nu är sonen Jonas.

Vårdcentralen i Askersund byggs ut med 98 lägenheter

Askersunds nya sjukstuga närmar sig en fullbordan med stora steg. Byggnadsställningarna håller nu på att rivas, och man börjar allt tydligare skönja byggnadens rena och vackra linjer. Den har ett fritt läge i själva bebyggelseperiferin i nordöstra stadsdelen, och från samtliga fönster i byggnaden har man utsikt endera över sjön eller grönskande ängar och lummiga trädgårdar. Så löd ingressen i gamla Askersunds-Tidning i slutet av 1942. Året efter skedde invigningen av landshövding Hasselrot. Sedan dess har det hänt mycket.

Askersunds -Tidning 1943

 

Sjukstugan har byggts till och kallas numera Vårdcentral med en massa olika funktioner.  Och nu är en stor tillbyggnad på gång med ett 100-tal lägenheter till vård-och omsorgsboende. Länsgårdens Fastigheter står för bygget och  är  också ägare. Inflyttningen kommer att ske våren 2020. Projektledare är Marie Villman. Hon har under många år varit projektledare inom Örebro  kommun.

April 2018 

 

Innan Askersunds sjukstuga uppfördes på  sin nuvarande plats fanns verksamheten i den praktfulla tegelbyggnaden  vid Sjöängsskolan, som senare användes till skolkontor. Bygget blev ett stort lyft för stadens sjukvård. Huset byggdes till sjukstuga med 20 vårdplatser. Bygget kostade 50 000 kronor och invigdes i september 1909. När sjukstugan invigdes fanns det inga andra hus på tomten. Närmast låg Kristinahemmet. På 60-talet byggdes Sjöängsskolan på tomten och det har gjort att gamla sjukstugan inte är så framträdande längre. I slutet av 1800-talet fanns sjukstugan inrymd i fattighuset på söder. På övervåningen. Under 1896 uppgick patientantalet till nära 100 personer. Behovet av en ny sjukstuga var stort vid den här tiden. Många i Askersund tyckte det var en olägenhet. Det räckte att vara sjuk. Kontakterna med de fattiga i huset var inte särskilt upplyftande ansåg stadens beslutsfattare.

Gamla  sjukstugan som sedan  blev skolkontor. I dag  ligger byggnaden öde.

År 1904 framhöll dåvarande stadsläkare Torstensson i Askersund att sjukstugan var utsatt för eldfara. Fattighjon bodde i rummen under sjuksalarna.

”En del av dessa  hjon är passionerade rökare, som röker under större delen av dagen. En del hjon är också slöa och dricker sprit i smyg”, skrev läkaren i en tidningsartikel, samtidigt med kravet om en ny sjukstuga.

Men de fanns det som var av en helt annan åsikt. Någon menade att när patienterna tillfrisknade kunde det vara trevligt att vistas ute på gården och prata lite med fattighjonen. Det fanns en del pigga och trevliga gummor att prata med bland dessa. Men stadsläkarens ord vägde tyngre. Det byggdes en ny sjukstuga.

Första tänkte man bygga sjukstugan på Södra Udden, men staden ägde för lite mark där för att kunna genomföra bygget. Istället byggdes sjukstugan på Sjöängen, där staden kostnadsfritt upplät ett halvt tunnland. Bruksägare Cassel på Stjernsund skänkte år 1920, 25 000 kronor för en påbyggnad av sjukstugan på den norra sidan. I början på 40-talet satsade landstinget 585 000 kronor på en helt ny sjukstuga med 39 vårdplatser. En del av nuvarande Vårdcentralen som nu byggs ut. Tegelhuset användes också under en lång period efter sjukhusepoken till något som kallades kronikerhem.

Själv har jag  inte besökt Vårdcentralen särskilt  ofta genom åren. Det är  inget ställe man springer  i onödan till. Men mina  besök kommer att bli tätare nu. Har lovar projektledare för tillbyggnaden , Marie Villman,  att fotodokumentera satsningen. Har redan fått en nödvändig hjälm och en väst så jag kan röra mej  lite friare på området. Utrustningen som jag  fått låna hänger  i dotterns garage i ett hus strax  intill storbygget. Bara som en lite  upplysning om någon ser mej  komma vandrade med hjälm. Det har inte slagit  över.

 

 

 

 

 

Medborgarförslag om cykelbana Askersund-Laxå

En cykelbana utmed väg 205 mellan Askersund och Laxå skulle sitta fint! Det tycker en medborgare i ett förslag till de båda kommunerna. Cykelbanan skulle anläggas på båda sidorna eller bara en med mötande trafik på. Medborgaren är medveten om att det skulle bli mycket kostnadskrävande med cykelfält på båda sidor av vägen på grund av geologiska orsaker. Nuvarande vägbana bör hur som helst breddas för att öka vägstandarden, ungefär som mellan Röfors och Laxå anser medborgaren. Där finns plats för både gående och cyklister med ett bra avstånd från bilisterna.

 

Det är viktigt med bra cykelvägar. Både  för  miljön  och hälsan.

Motiveringen till förslaget är att cykelåkning mellan de båda tätorterna är lämpligt transportsätt, både miljövänligt och hälsobefrämjande. Det har förekommit en del olyckor på den smala vägen mellan de båda orterna.  Under sommarhalvåret är det många turister som använder 205:an, inte minst motorcyklister. Andelen inblandade cyklister är säker låg, men det beror ju på att så få vågar cykla den vägen i dag.

Laxå kommun har utlyst sig att vara en ecokommun påpekar medborgaren i sitt förslag och att Sydnärkes kommuner samverkar för att utveckla turismen. Det är porten till Tiveden i väster och norr. Medborgaren citerar också Laxås kommunalråd Bo Rudolfsson från en artikel där han säger ” att cykling ger mer kondition och hälsa. Man värnar också om miljön och det kostar inte kommunen något”. Rudolfssons uttalande ligger helt i linje med medborgförslaget, men då behövs det också bra cykelvägar.  Nästan varje utländsk bil har cyklar med sig.

”Kostnaderna för en cykelbana mellan de båda orterna borde Trafikverket och kommunerna stå för. Åtgärderna skapar arbetstillfällen, ökar trafiksäkerheten, samt en del i att underlätta för fler än jag som flyttar ut på landet. Skatteintäkterna ökar om inflyttningen ökar. Askersunds kommun projekterar för att dra fiber i området mellan Askersund och fram till kommungränsen mot Laxå. Kanske grävning och samordningsvinster kan göras”, skriver medborgaren i sitt förslag.

Förslaget har varit uppe i Askersunds fullmäktige och lämnas  över till kommunstyrelsen för beredning.