Brandfaran är stor just nu. Det råder också eldningsförbud. Grillning på den egena tomten är det enda som tillåts just nu. Och det med all rätta. Det är sallad som gäller nu på utflykter. Tyvärr har trästaden Askersund varit drabbad av ett antal bränder genom åren. Påminner lite om vad som hänt när barndfaran är så stor.
Brand vid Sundsgatan 1938.
Från Leif Linus bildsamling
År 1776 inträffade en förskräcklig brand i Askersund. Nästan hela staden lades i aska. Endast Sagers stuga i Strandparken klarade sig undan lågornas rov. Det var en kraftig sydlig vind som gjorde att stugan nedanför Södra bergen klarade sig. Det har skrivits spaltmeter om den stora branden, både i böcker och skrifter. I samband med stadens 350-årsjubileum 1993 gjorde också Jubileumsföreningen några bejublade föreställningar i Hembygdsgården, där naturligtvis branden beskrevs noga av aktörerna. Tänker därför inte gå in så noga på själva brandförloppet, utan lite däromkring.
Bron över sundet brändes också ner, och det gjorde att stadsborna blev avskurna från landsbygden. Många försökte ta sig över sundet på halvbrända stockar. En del hamnade också i vattnet. Fyra tjuvar, som greps på bar gärning , dömdes redan två dagar senare av rådhusrätten till döden. Det var hårda bud på den tiden. Rådhusrättens protokoll visar att man verkligen tog i med hårdhandskar, så hårt att folk började protestera. Två av tjuvarna hade i en båt en hammare utan skaft, en haspel, ett lerpipehuvud, en fil, en tunn silversked och en liten blyklump. En tredje hade ertappats med en stor märla och 12 spikar. Alla tre dömdes till döden genom hängning! Den fjärde, som tagit med sig två mässingsslöjor var den ende som visade ånger. Men det hjälpte inte. Lagen medgav inget annat straff än döden trots ånger.
Askersunds torg på morgonen 5 augusti 1896 efter det så kallade Bourehenska husets brand. Huset låg i hörnet Väderkvarnsgatan-Sundsbrogatan.
Efter branden 1776 vill Askersund göra en nystart och glömma allt det tråkiga. Så gör ofta politiker och politiska partier i dag. Men det är inget nytt. Det är bara namnet nystart som är ganska nytt. De styrande i Askersund ville byta namn till Gustafsund. Men det gick inte landets styrande med på. En bit in på 1800-talet hade många av stadens innevånare problem med nattsömnen. Orsaken var några energiska brandknektar som från stadskyrkotornet ropade ut timmarna med tillägg av det urgamla vårdropet: ”Gud bevare staden för eld och brand!”. Deras förfärliga gapande väckte många av stadens innevånare nattetid. Många for upp med fasa och förfäran ur sina sängar. Folk vädja också till stadens styrande att dra den gamla sedvänja. Det var inte så roligt för ett hårt arbetande folk att bli väckta varje natt av skrikande knektar. Skrikandet upphörde också. Det får mej att tänka på de protester som församlingen i Hammar blev utsatt för en del år sedan. Kyrkklockan ringde klockan 9 och det fick de skiftgående glasbruksarbetarna att protestera. Lagom de hade somnat in efter nattskiftet började kyrkklockan ringa.
Brand vid torget januari 1989.
Bild:Mikael Bäckström
På tal om namn och gammal stadshistoria omnämndes Askersund under namnet Eskaesund redan under 1300-talet. Men stadsprivilegierna lät vänta på sig till 1643. Då fanns det en uppgift att det fanns endast 100 mantalsskrivna personer på platsen. Dessförinnan hade staden åtnjutit Gustav Vasas nådiga välbehag tack vare en nubbsmidesverkstad och brännvinstillverkning. Mot det sedliga livet fanns dock åtskilligt att anföra. Enligt gamla handlingar skulle det ha rått ett ” sannskydligt tattarliv med knivhuggning och dagliga slagsmål” . Men det har blivit bättre med året. Nu inträffar bara enstaka slagsmål i samband med några festligheter i stan. Det är inte vardagsmat längre.
Som journalist har jag bevakat många bränder under årens lopp. Och det har inte varit några trevliga uppdrag, men ett måste. Alla vill läsa i tidningen om vad som hänt, trots kritig ibland. Den mest dramatiska var nog branden i centrala Askersund 1989. Då kunde hela innerstaden brunit ned, men som tur var blåste det inte. Brandkåren gjorde också en tapper insats. En av bilderna på bloggen är plåtad från ett fönster i Rådhuset. Mikael Bäckström och jag släpptes in av en vänlig kontorist på natten. Det blev också dramatiska bilder.