Osanna rykten om inköp av TV till Norrbergahemmet i Askersund

Falska rykten och osanna påstående på sociala medier har blivit ett problem om man inte ser upp.  Och särskilt nu i valtider. Faktum är att det inte var bättre förr även om det gick långsammare. I början på 60-talet gick ett rykte om att socialnämnden i Askersund köpt in en TV –apparat  till pensionärerna vid Norrbergahemmet i Askersund , medan de gamla på Finntorpshemmet strax väster om stan   skulle bli utan. Det kan tyckas vara en bagatell, men på den tiden var nymodigheten TV en stor sak. Och det skulle vara rättvist. Ryktet talade dock osanning. Socialnämnden hade inte alls köpt in någon TV-apparat.

Åldringarna vid Finntorpshemmet samlade framför den nta TV-apparaten

Överlämnandet av TV-apparaten var stort med en massa  inbjudan, tal och andakt. Längst fram till höger socialnämndens ordförande Erik Jonsson. Pensionärens namn är Axel Johansson, samt föreståndare Sara Willèn. I bakre ledet från vänster Erik Karlsson, Bengt Willèn,Ulla Johansson, Arthur Mogren, Evald Larsson, Sven Karlsson  och David Bellander 

Påståendet om det orättvisa TV-inköpet upprörde församlingsborna, som startade en insamling för en TV till Finntorpshemmet. Kantor David Bellander var den drivande kraften bakom insamlingen. Socialnämndens ordförande Erik Jonsson fick ta emot ett gåvobrev på en TV-apparat och en bankbok med 303:01  kronor på att förvaltas av socialnämnden. Pengarna skulle användas till pensionärernas trevnad som exempelvis inköp av piano eller orgel. Insamlingen gav 1 763:51  kronor. När gåvan skulle överlämnas kom det in ytterligare 100 kronor från en före detta församlingsbo som var bosatt i Karlstad. Det var från en dotter till avlidne postföraren Emil Andersson.  Han var med om att besluta om Finntorpshemmet och deltog även i byggandet. En del av pengarna kom från en konsert i landskyrkan där hemmasonen Bertil Boo ställde upp helt gratis. Insamlingslistor hade också gått runt bland politiska organisationer.

Bertil Boo hjälpte till att få in pengar till Finntorpshemmets TV. Han ställde  uåå gratis  på en  konsert i Landskyrkan.

Själva överlämnandet av TV-apparaten var en stor sak med inbjudan gäster. Det som gått i bräschen för insamlingen var inbjudna med fruar och män. Ett 30-tal personer bänkande sig vid kaffeborden. Ett lite märkligt inslag var en bildvisning av fil.mag. Rolf Holmgren.  Titeln var ”Från vaggan till graven”. Inte särskilt upplyftande ämne för många boende på hemmet. Disponenten och riksdagsmannen Matteus Berglund svarade för solosång och kyrkoherde Lindèn höll en kort andakt. Det var ändå TV – visningen som var det viktiga. Vädret  och Aktellt. Inte en massa hyllningstal och andakter för den nya TV-apparaten. Socialnämnden lovade i sammanhanget att även åldringarna vid Norrbergahemmet också skulle få sin TV-apparat. En insamling skull startas.

I samband med uppförandet av Norra Bergens äldreboende (det var namnet då) lades Finntorps ålderdomshem väster om staden ned. Det hade funnits i 50 år. Ålderdomshemmet fanns tidigt i Askersunds by, men brann ner till grunden i april 1920.

Ålderdomshemmet -eller  fattigstugan som också var namnet- i Askersunds  by brann ner  1920.  Det nya hemmet byggdes vid Finntorp.

Byggnaden i Finntorp uppfördes 1921 och fick ersätta den gamla i ”byn”. I byggnaden på Finntorp hängde två porträtt, ett på brukspatron Albert Cassel, Stjernsund och ett brukspatron Arvid Bäckgren, Dohnafors. Och det fanns en orsak till det. De båda hade gett kommunen stöd i det svåra läget när byggnaden i Askersunds by, brann ned. Cassel donerade Finntorps gård och Bäckgren virke till från Dohnafors sågverk. Senare donerades Cassel också skogsfastigheten Kryddängsmon till sockna som det hette på den tiden. Kommunen arrenderade ut lantbruket fram till försäljningen 1973.

I den Casselska donationen fanns inskrivet att skogen vid Finntorp skulle ge ved till uppvärmningen av Landskyrkan, så kallad  vedbrand.  I moderna tider  kunde  man inte  lägga 30 meter  huggen ved utanför Landskyrkan. Hur skulle det sett ut. Det var de  flesta klara över. När vedeldningen övergavs fick kommunen betala för den elektriska uppvärmningen. Så fungerar det inte längre. Församlingen och kommunen har löst vedfrågan på ett modernt och praktiskt sätt genom en uppgörelse.

 

 

 

Min tidningskrönika 29 juli

Många laddar inför det stundande kräftfisket. Det är årets höjdpunkt för de flesta fiskeentusiaster.  Har läst om att signalkräftorna är färdigmatade redan nu. Det måste vara något av rekordtidigt.  Ibland brukar det gå hett till ute på Vättern bland fritidsfiskarna när det ska fiskas kräftor. Polisen har fått tillkallats när det varit som värst, men oftast fungerar det efter de fiskelagar som gäller. Tänk ändå att kräftor kan väcka sådan mörka känslor. Kräftor som är så gott . När jag jobbade som journalist skrev jag en gång att det nog fanns kräftor så det räcker till alla. Det gällde sjön som jag växte upp intill. Blev idiotförklarad av några med fiskevatten i sjön efter den artikeln.  Hur dum kunde man bli undrade någon? Du som bott vid sjön borde veta bättre . Alla kan väl inte få komma och fiska kräftor. Det här var på flodkräftans tid.

Fiskhandlare Järlström  och hans medarbetare Erik Johansson. Bilden är från den tid då det fanns  fiskaffär i Askersund 

Kräftpesten hade slagit till i Vättern på 50-talet men i sjön hemmavid tog det några år innan pesten var ett faktum även där. Någon hade väl släppt i signalkräftor och då är det kört. De kan inte leva i samma vatten. Som ung fiskade jag kräftor och det var inte så underligt med tanke på närheten till sjön. Men det var också det enda jag fiskade. Det handlade inte om försäljning utan det blev en årlig kräftfest med lyktor i träden och allt annat som hör till.  Minns att morsan våndades när kräftorna skulle kokas, men vad gör man inte för den allmänna trivseln.

Ett annat journalistminne i samband kräftfester var att jag skulle fotografera en person dagen efter en fest.  Kom på förmiddagen men han förklarade att jag fick komma tillbaka senare på dagen.  Han skulle inte göra sig bra på bild under förmiddagen. Festen hade varit hård.  Frågade försynt om inte kräftorna var bra. ”Det är inte kräftornas fel” fick jag ilsket till svar. Förstod det när jag tittade på honom att det vara mera antalet snapsar som ställt till det . Det syntes tydligt också dagen efter.

Kräftfisket fodrar en båt om man inte håller till runt kajerna i Askersunds hamn. Tycker det är ovanligt många stora fina båtar som finns kvar i hamnen trots värmen. Då ska man väl vara ute på sjön. Hade faktiskt en båt för många år sedan som låg vid Strandparken. Det var en räddningsbåt som jag köpte vid en kommunal auktion. Det stod räddningsbåt på sidan. Tog bort texten räddning. Tyckte det räckte med båt. Då var det några som undrade spydigt över namnet. Fick frågor om inte alla såg att det var en båt utan att jag också måste skriva det på sidan. Helt värdelös var ändå inte den lilla röda räddningsbåten. En dag när jag kom till platsen var den stulen. Och någon mera båt  blev det inte.

 

 

 

Utgrävningar också i Askersund

Vid utgrävningar på höjden bakom klosterruinen i Varnhem i Västergötland  har arkeologerna gjort sensationella fynd som berättar om platsen från tiden innan munkarna kom dit på 1100-talet. Här finns ruinen av en av Sveriges äldsta kyrkor, en privat gårdskyrka från vikingatiden. Kyrkans krypta är kanske Sveriges äldsta bevarade rum.  Här finns också en kristen gravplats som började användas redan på 900-talet – sensationellt tidiga dateringar. Runt omkring ligger de äldre gravhögarna från järnåldern som visar att gårdens historia går långt tillbaka i forntiden.

Arkeolog Annika Grälls och hennes medhjälpare gjorde en rad intressanta fynd vid Sundsbrogatan

Ett vackert grönt keramikfat från 1700-talet hittades vid  utgrävningarna i centrala Askersund .

 

 

Efter branden i gamla Öhrmans vid Sundsbrogatan i Askersund , kom det krav  på viktiga utgrävningar nästan omgående. Fynden går naturligtvis inte att jämföra med de i Varnhem, men ändå…

Det hade aldrig gjorts en utgrävning i centrala Askersund tidigare. Tomten -som  också fick namnet ”brända tomten” under ett antal var ett  högintressant objekt både för arkeologer och askersundare.  Vad döljde sig under jordmassorna. Byggherren Skanska fick stå för kostnaderna, 160 000 kronor. Året var 1992. Företaget bidrog också med maskiner och folk för att få ned kostnaderna.

Hur såg då ut i Askersund i mitten på 1600-talet?  Med lite fantasi och hjälp av det fynd som gjordes går det att få en  liten bild av levernet i stan. Helt klart red det omkring folk på stan och rökte kritpipa. Förmodligen var ryttarna också mycket välrakade och välmanikyrerade. Ibland strödde de pengar omkring sig. Under sängen hade de pottor i keramik. På borden fanns vackra keramikföremål. Åtminstone levde en del så.

Sundsbrogatan med Öhrmans 

 

Arkeolog Annika Grälls och hennes medhjälpare gjorde en rad intressanta fynd. Bland fynden märktes flera gamla mynt. Massor av keramik och kritpipor kom också fram ut leran. Ett vackert grönt keramikfat från 1700-talet hittade Annika. Fatet var inte helt, men delarna låg samlade på ett ställe utanför en husgrund. Delarna limmade arkeologerna ihop. Min bror keramikern Karlherbert, fick sedan i uppdrag att göra en kopia av fatet.

Brorsan Karlherbert har stått för  utsmyckningen i det nya huset efter  branden vid Öhrmans.

Utgrävning i hamnområdet  där  nu ”Sojas hus” finns i dag.

Vid utgrävningen hittades fem husgrunder från olika tidsepoker. Andra fynd som gjordes var en sporre som användes för att mana på och styra sin häst. I gropen hittade också arkeologerna en rakkniv och en liten sax som förmodligen användes till att klippa naglarna med. Två keramikpottor grävdes och fram ur leran. Massor av kritpipor hittades också. De första piporna importerades till Sverige på 1620-talet, då Söderkompaniet fick importprivilegier. I början av tobaksanvändningen köpte folk färdigstoppade pipor på apoteken och rökte dem i speciella rökrum. Tobaken ansågs vara ett läkemedel som botade mot  allehanda sjukdomar.  Men nu har experterna tänkt om i tobaksfrågan.

Utgrävningar vid  Husabergsudde

I samband med utgrävningen på ”brända tomten” togs också fossilprover. Genom sådana prover går det att få fram hur folk levde och bodde förr i tiden.  Fynden har katalogiserats och finns tillgängliga. Extra kostnader för utgrävningar i samband med byggen har alltid varit en skräck för de flesta byggherrar. Både kommunalt och privat. Det drar med sig extrakostnader. Som tur är finns det lagar som reglerar hur det skall gå till. Om inte så skulle säkert inte  många nödvändiga och intressanta utgrävningar bli gjorda.  Minns bara när jag var reporter och  gång-och cykelvägen  mellan Askersund och Husabergsudde  skulle byggas. Beslutsfattarna var livrädda för att bygget skulle fördyras genom krav på utgrävningar. Och det var ganska logiskt. Järnåldersfynd hade gjorts ute på ”udden” långt tidigare. Men nu behövdes inte några utgrävningar göras. Vägen fick byggas med vanlig grävning utan fördröjning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min tidningskrönika 15 juli 2018

Vilken badsäsong! Det var länge sedan jag har badat så mycket som i år. Jag tycker om att bada. Är uppväxt med det. Får nästan gå tillbaka till min barndom vid Gårdsjöns strand för att hitta en liknande badsommar. Där var det nödvändigt att lära sig simma tidigt, annars kunde det gått illa. Visserligen stod farsan Sven på trappan och ropade att vi skulle akta oss. Så var det både vinter och sommar. Tror inte det hade hjälpt om något inträffat men han tänkte rätt. Man ska vara försiktigt med vatten och is.

Simskola var inget för mej. Lärde mej på egen hand. Förstod aldrig varför många ungdomar cyklade förbi hemma för att åka på simskola i Askersund. Gårdsjön låg öppen. Det var bara att sätta igång och träna. Men nu vet jag bättre. I simskolan lär man sig simma på ”rätt” sätt. Jag har en egen hemmagjord värdig simstil. Det blev heller inte så långa sträckor, utan mest lek. Kanske vi simmade längs Gårdsjön några gånger, men det var inte så roligt. Bara att ligga och mala i vattnet utan att det händer något. Det sägs att barn påverkas av sina föräldrar. I mitt fall gäller det inte när det gäller simning. Har döttrar som simmar tusentals meter varje gång till skillnad från mej. Hur som helst har jag i alla fall klarat ett antal simborgarmärken som ändå är 200 meter.

Många avundas säkert Askersund och alla möjligheter till friluftsbad som finns där. Det är bara att välja sjö och plats. Själv brukar jag hålla till vid Hagabadet eller badet på Borgmästareholmen. Dit är det gångavstånd för mej. För barnfamiljer som vill slippa tjat om glass eller dricka så är Haga perfekt. Det finns inget att köpa där. Till holmen behöver badgästerna inte ta med de obligatoriska Ballerinakexen och något drickbart längre. Minns att det ofta var så när ungarna var små. På holmen finns nu både fika, grillat och maffiga hamburgare. Vid Hargebaden finns allt. Temperad bassäng, vattenruschbana, restaurang och allt vad man önskar.

Borgmästareholmen

En del älskar att ligga trycka hela dagar i solen på badstränderna för att få fin färg. Själv har jag aldrig haft tålamod att ligga på stranden hela dagarna. Lite förargligt är det också på ställen som Hargebaden. Jag har inga tatueringar och känner mej litet uttittad. Tatueringar verkar vara ett måste. Det är bara att kolla på fotbolls-VM. Om det är snyggt? Det är upp till var och en, men ibland kan jag tycka att det blir i mesta laget. Undrar vad det kostar att bli dekorerad? Det kan inte vara billigt. Och det får inte bli fel. Tänk om namnen på armar och ben blir felstavat. Viken mardröm.

Varför byttes Loggatan till Klockaregatan i Askersund?

Det finns många gatunamn att fundera över i Askersund.  Som Klockaregatan?  På kartor från 1895 är namnet Loggatan. Min undran är vem som ändrade på namnet och varför? Tycker att man omgående ska ta tillbaka det gamla namnet.

Loggatan  är  nu på fel ställe. Men det går säkert att rätta till .  Namnet står  på hyreshusen längre norr ut.

Varför Loggatan har fått sitt namn har jag ganska klart för mej efter ha läst en berättelse av en gammal man som bodde i Askersund i början på 1900-talet. På gatans södra sida fanns i början på 1900-talet ett antal logar.  Byggnaderna försvann genom flera bränder enligt den gamle mannen. Ibland övernattade personer i ladorna. Vid något tillfälle hade en av nattgästerna enligt honom tänt på en loge, för att sedan gå upp på Norra Bergen ovanför och njuta av skådespelet.

Gamla Loggatan  har nu fått namnet Klockaregatan. Varför vet jag inte.

Mannen som berättat bodde nedanför stadskyrkan mitt emot gamla kyrkogården. I hörnet Loggagatan –Kraffskärsvägen (Gårdsjögatan) fanns ett svinhus, som senare  hyrdes av en person till hönshus. Även denna byggnad eldhärjades . Året var 1906 eller 1907. Skolan hade börjat tas i bruk innan den var helt färdig 1907.

”Under brandnatten kom det eldflagor seglande ner vid ingångsporten i hörnet Hospitalsgatan – Storgatan. Vi trodde först det var Sameralskolan som stod i brand. På den tiden hängde en brandlur i Rådhusets förstuga. Den som upptäckte en eldsvåda fick ta luren och löpa genom gatorna och tuta. Jag väcktes på natten av det otäcka tutandet och blev rädd. Men husvärden Almstedt kom och lugnade och förklarade att det bara var svinhuset som brann. Ryktet gick sedan att någon kväll före plockat bort de flesta hönsen och sedan tuttat på. Men det blev aldrig utrett”, berättat den gamle mannen.

På kartan från 1895 finns  Loggatan med. Har fått kartan av Eric Englund.

Brandchef vid den här tiden var storväxte yllefabrikören A.W. Bergqvist, som med långa kliv ledde de få hästförspända brandsprutorna. Yllefabriken som fanns väster om gamla Varmbadhuset i hamnområdet. Senare blev där en snickerifabrik och ett spannmålsmagasin.

Den gamla mannen berättar vidare om trädgården som fanns ovanför Norra Bergens äldreboende. Det var en stor trädgård som kallades Bergegrens trädgård. Bergegren var predikant vid Lutherska missionshuset som fanns Stora Bergsgatan. I dag har Edlunds järnaffär sitt lager i byggnaden. Även på baksidan av den byggnaden fanns en stor trädgård.

I den stora Bergegrensträdgården stod en rund paviljong där församlingens avdelning av ”De Ungas Förbund” hade sammankomster och andakt med sång. Vid ingången till trädgården hade missionsföreningen ett litet ålderdomshem. Den gamle mannen berättar att han och hans mamma brukade besöka en åldrig tillhörande den gamla Askersundssläkten Christiernsson.

Senare arrenderade Gabriel Carlsten, präst i Ekeby-Gällersta, trädgården där han hade både kalkoner och höns. På den tiden fanns det bara det nämnda svinhuset i området. Norr ut var det bara gärden. Sedan kom Knappfabriken, villor och idrottsplatsen. Den gamle mannen berättar att han var en mycket god kamrat till de tre Carlstenspojkarna. Det betydde att han också hade stor tillgång att njuta av alla frukt i Bergegrensträdgården.

Vid ett tillfälle hände ett vinterintermezzo med koppling till gamla Loggatan. En man med smeknamnet ”Lapp-Oskar” hämtade ett hölass i en av logarna med sin oxe. Ett gäng grabbar åkte med på lasset. En av grabbarna satt högst upp på lasset och höll i tömmarna medan den ekonomiske ”Lapp-Oskar” gick bakom och plockade höstrån som fallit ner. När ekipaget kom till hörnet av gamla kyrkogården och prästgården vände oxen väster ut ner för den stora bryggarbacken. Han var förmodligen van att göra det. Hölasset och grabbarna ramlade av när oxen ryckte till. Historien berättar inte om hur lasset kom ”på fötter” igen. ”Lapp-Oskar brydde sig inte så mycket om hur det gått med grabbarna. Han var mest bedrövad över att inte all hö kom till nytta.

Upptäckte till min förvåning när jag skulle ta en bild på gatuskylten för en tid sedan  att  Loggatan  att gatan bytt namn till Klockaregatan! Husen längre ned har fått den gamla gatuadressen liksom Askersundsbostäders fastigheter i området. Undrar hur tusan det gått till?

Själv har jag inte kommit särskilt långt i mina forskarambitioner, men med den här bloggen kanske det kommer in massor av information om gatunamn. Man kan alltid hoppas.  Var kommer namnen ifrån? Har alltid varit lite intresserad av det, men det är mycket svårt att få reda på fakta. Det finns ett antal svar på varje gata, om det nu inte handlar om så lätta saker som ett personnamn. Men att döpa gator med personnamn är inte gångbart längre vad jag förslår. För övrigt vimlar området med namn efter fåglar. Lite tråkigt kan jag tycka.  Vissa områden har gatunamn efter blommor. Inte så roligt heller. Fantasin borde ha fått flöda.

Läste för några dagar sedan en kulturmiljöutredning för Norra Bergen. Förslag till detaljplan har också presenteras. Askersundsbostäder äger området och har olika byggplaner. Säkert blir det bra. Men jag såg att namnet Klockaregatan finns med där. Det ska naturligtvis var Loggatan om jag fick bestämma. Men jag är inte i det läget att jag kan bestämma något om planering. I utredningen om Norra Bergen står att barnhemmet bör rivas. Det står också att Norra Bergens äldreboende ska flyttas till lasarettsområdet. Utan att låta allt för märkvärdig, dryg och kunnig så har det aldrig funnits ett barnhem på bergen och vi har aldrig haft ett lasarett. Det har varit ett dagis-och fritis på bergen, och Askersund har ”bara” haft en sjukstuga. Så det så….