Brännvinsbränneriet som blev missionshus i Askersund

Hus för tillverkning av brännvin är inte bara av ondo. Det kan om inte annat medlemmarna i Lutherska Missionsföreningen intyga. Då handlar det naturligtvis inte om drycken utan själva huset. Föreningen saknade möteslokal i Askersund, men ute vid Lind stod ett brännvinsbränneri tomt. Föreningen köpte huset för en billig penning. Året var 1867. Samma år hade föreningen köpt in en del av tomten nr 79-80 i Askersund (Stora Bergsgatan 33).

Missionsvänner som ägde hästar fraktade in virket från det nedrivna bränneriet. Rådman Beckman bidrog med timmer. Grunden till missionshuset grävdes av missionsvännerna. Utan ersättning naturligtvis. I april 1867 började man gräva grunden och i augusti samma år var missionshuset färdigt för att tas i bruk. Brännvinsbränneriet hade blivit Herrens tempel.

Församlingens  första predikant Carl Bergegren

 

Rådman Beckman bidrog  med virke  till kyrkan

Vid invigningshögtiden förklarade brukspatron Hedengren från Risberga att det var viktigt med ett eget hus, eftersom man hade blivit nekade att ha möten  i samlingslokaler, skolor och kyrkor. Brukspatronen betonade också att ingen fick predika något falskt evangelium.

Kostnaden för missionshuset uppgick till 5 000 kronor. När bygget startade fanns 900 kronor i den magra kassan. Samma summa fanns kvar när bygget var slutfört. 1886 uppfördes andra delen av fastigheten, nämligen den lilla salen och bostaden på andra planet. Under åren som gick gjorde sedan ett antal reparationer och ombyggnader. I början av 1960-talet diskuterades planerna för en ny kyrka ute vid Gårdsjögatan. Så blev det också . 1968 skedde invigningen av den nya kyrkan.

Gårdsjögatan

För att nu återgå till Missionshuset vid Stora Bergsgatan, har det hänt mycket där.  Huset finns kvar, men invändigt finns inget som vittnar om att det varit ett bönhus. När EFS-församlingen lämnade backen upp mot gamla Realskolan på Norra Bergen, köpte järnhandlare Edlund byggnaden. Han gjorde om huset invändigt till ett byggvarulager. Det gamla missionshuset har fylldes med bräder och skivor av alla slag. Ett ovärderligt lager för  järnhandeln. Själv bosatte sig Edlund på övervåningen i missionshuset. När Edlunds avled köpte en  privatperson med  koppling till järnhandeln  över. Och så är det i dag och lagerutrymmena finns kvar.

Tänk vad det kan bli av ett gammalt brännvinsbränneri. Något att tänka på för alla som köper virke vid Edlunds. Det finns både brännvins-och missionshistoria i väggarna…

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *