Min tidningskrönika 2 december 2018

 

Årets första julbord är avklarat. Det skedde på ett stort varuhus för en ganska billig penning.  Vid kassan fick man också en rund grön lapp att fästa på skjortan med den logiska texten ”Julbord”.  Det var för att motverka fuskare som inte hade betalat. Och det var inget fel på maten. Det fanns till och med ansjovisbitar i Janssons frestelsen, även om potatisen var  lite rörig och saknade tuggmotstånd.  Det var många mer än jag som gick med gröna lappar i varhuset den här dagen.

Det fanns annars det mesta på  julbordet. Visst går det också att dricka lingondricka till skinka och sillen även om det är lite ovant. Såg inte till något annat lämpligt i dryckesväg. Tror inte det blir något mer julbord i år. Det brukar räcka med ett. Istället får det bli lite kallskuret i familjekretsen och då behöver jag inte gå med någon grön lapp på skjortan.

Egentligen var det inte bara för julbordet jag besökte det stora varhuset. En nära bekant har inte varit nöjd med sina glasögon och hade beställt en synkontroll. Det hade varit lite dimmigt vid tidningsläsningen men det hela slutade i antiklimax. Istället för nya glasögon som förhoppningen var blev optikerns uppmaning att köpa    en sprayflaska med putsmedel och en putsduk till de gamla glasögonen.

Men tillbaka till julborden. Jag har besökt många julbord under årens lopp både i jobbet och privat. Ofta var det så att företagen bjöd sina anställda på julbord och samtidigt avtackade trogna medarbetare som gjort sitt arbetsliv. Det var anledningen till att jag var där som journalist. Var alltid varit noga med att skilja journalistjobbet från privatlivet. Gjorde mina jobb och gick vidare. Med det vill jag inte skryta om att jag är en någon särskilt  fin människa med  hög moral. Men det kändes rätt. Ville inte bli anklagad för att gå runt och vara en snyltgäst.

Grishuvudet  på julborden är  borta. Och det är tur det. För aptiten.  Här en gammal bild från Hargebaden

Själv har jag en bakgrund inom charkturinäringen innan glasbruksjobbet och journalistiken tog över. Minns stressen inför julen. Skinkor skulle saltas, syltor rullas och tunnorna med fläskkorv skulle vara fyllda.  På den tiden fanns inte mängden av kokta skinkor som i dag och kunderna frågade fortfarande efter ”rart fläsk”. Som tur är har de dekorerade grishuvudena försvunnit från julborden. Ett grishuvud som blickade emot gästerna. Tyckte det var makabert och något som förstörde aptiten. Det finns också julbord som jag minns med extra glädje men då inte bara för maten. Tänker då på Sportjournalisterna julfest på en festvåning i Örebro. Gänget  Ola, Pelle, Håkan, Kenneth, Hasse  hade alltid ordna det  mycket trevligt.

 

Publicerat av

Ove Danielsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *