Lösspringande grisar var ett problem i Askersund

Logiskt sett borde Storgatan i Askersund vara den verkliga paradgatan i stan. Det hörs ju på namnet. Nästan alla städer har en storgata. Om man nu ska tala om paradgator i det här sammanhanget. Kanske var det så en gång i tiden, men nu är det Sundsbrogatan som gäller som den stora gatan. Och så har det varit länge.

Storgatan . 30-talsbild

Fram till i början på 80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om stan. Då menade många att det skulle vara slut med Askersunds som stad. Ingen människa skulle åka in till stan i onödan. Affärerna skulle få klappa ihop och stan skulle dö en stilla sotdöd. Det skulle bara bli ett antal gamlingar som kunde härda ut i den miljön. Men olyckskorparna fick fel. Det var skönt att bli av med den tyngsta trafiken genom de smala gatorna, men i övrigt blev allt som förr.  Folk stannande till Askersund som alltid. Istället för en nedgång blev det en ökning av besökare.

Storgatan på 1860-talet. 

Det ska tusan vara politiker, planerare och affärsmän och försöka spå in i Askersunds framtid. Farhågorna i början på 80-talet slog helt fel. Och jag är säker på att ingen i dag heller kan säga något säkert om framtiden och Askersunds utveckling. Det är så många faktorer som spelar in. Och de styrande är inga spåmän och inte kan de ta hjälp av Saida längre. Hon avled för övrigt för ett antal år sedan. Men man kan ju hoppas. En stor industri skulle vara räddningen anser många. Men då gäller det att få fram arbetskraft och få folk att flyta till kommunen från andra orter. Frågan är hur stor industri småstaden Askersund kan klara. Hur som helst kommer Sundsbrogatan ligga kvar där den alltid ha gjort. Det kan i alla fall planerna vara säkra på.

”Stööks kläder”  låg inte vid Stöökagatan. Butiken fanns vid Storgatan. En bild från början av 1900-talet

Läser man gamla skrifter, insändare och tittar på kartor från förr om gator var namnet på Storgatan bara ”Stora gatan”. Det räckte. Ett stort gatuproblem första hälften av 1800-talet i Askersund var kringströvande svin på stan trots att det fanns grindar både vid Sundsbron och Norr-och Östertull. Trafikanterna stängde inte grindarna efter sig så svinkreaturen från landet kunde obehindrat vandra in i staden. Förslaget för att få ordning på det hela var att anställa några av stadens fattigaste barn att hålla vakt vid grindarna för en mycket billig penning. Det senare var mycket viktigt. En vaktkur skulle också byggas.

Nattbild vid Storgatan. Bild Kjell Johansson.

I slutet på 1800-talet skrev en stadsbo i Askersunds-Tidning om att stadens mest trafikerade gatudel, ”Sundsbrobacken” var i ett sorgligt skick. Det är backen från Sundsbron upp mot torget. Ett namn som inte används i dag vad jag vet. Backen skulle åtgärdas med allmänna medel, så kallade brännvinsmedel. Men inget hade hänt. Och då hade det ändå varit en del avkörningar på grund av svallis i backen. Insändarskribenten var mycket kritisk.

Det fanns trafikproblem med kuskar som körde för  fort i slutet på 1800-talet. Men det gällde  inte mannen på bilden. Det är bara en illustration hur det  kunde se  ut på Askersunds gator.

Många pratar om trafikproblem i dag, men det fanns problem i Askersund även i slutet på 1800-talet. En insändare berättar att han varit vittne till att gamla och skröpliga personer varit nära att bli överkörda av hästskjutsar. Kuskarna pratade med vänner och bekanta om ditt och datt med istället för att hålla reda på sina fordon. Vittnet efterlyste stadgar för hur kuskarna skulle framföra sina fordon.

En bild  på Storgatan för  några år sedan.

Slutligen kan jag nämna att Tomas Wall som jobbade tidigare på Sydnärkes byggavdelning har gjort en mycket stor insats när det gäller dokumentation och bevarande av äldre stadskartor. Tomas är nu pensionär. Vi brukar mötas ibland och prata om gamla gatumiljöer. Tomas vet.

Leif Linus har bidragit med  bilder från sin fotosamling.

 

 

 

 

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson

3 reaktioner till “Lösspringande grisar var ett problem i Askersund”

  1. I slutet av juli 1972 flyttade jag med min dåvarande man Carl-Anders och dotter Anna-Karin, då 8 år och son Ola, då knappt 6 år till Storgatan/Sundsbrogatan. Vi kom dit precis när Juli-Kuli skulle sätta i gång. Vi hade ju fönsterplats över Torget och Anna-Karin tyckte att det var toppen att hänga i fönstret på andra våningen och titta ut på allt intressant som tilldrog sig därute. Det här var ju en roligare plats att bo på än Umeå där vi bott ett par år under C-A:s och mina studier vid universitetet, tyckte A-K. Vi andra i familjen trivdes också från första stund.

  2. Tack för detta mycket intressanta reportaget! Jag undrar bara om det sista fotot— Vilken gata–är detta ,som slutar nere vid sjön??

    Om det är sjö det ljusa–Är det Storgatans södra ände?

    Jag flyttade från Askersund 1944 / f Holmström Med vänlig hälsning

    u.Lindros

    1. Det är Storgatans södra ände. Jag stod på Stdasbacken vid Sofia Magdalena kyrka och plåtade. Och så tack för de vänliga orden

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *