Min tidningskrönika 24 mars

 

Förr frågade några ibland om jag ville vara med på gissningstävlingar. I dag handlar det istället om att vara med i olika kunskapstävlingar, som Quiz på någon restaurang, Veteranvetartävling, Vem Vet Mest och allt vad det nu kan vara. Ordet gissningstävling används inte längre i sådana här sammanhang vad jag vet. Det är för omodernt. Intresset för kunskapstävlingar är stort. Och det är ju bra. Alltid kan man lära sig något nytt. Själv ”briljera” jag med mina kunskaper hemma i TV-soffan där ingen kontrollerar. Jag försöker också alltid att lösa Melodikrysset med hjälp av övriga familjen. Ibland går det riktigt bra, utom när det handlar om TV-serier. Kan inte musik till sådana serier.

För en tid sedan var jag nere vid Sjöängen i Askersund och då pågick en Veteranvetartävling som jag lyssnade på.  Det var länsfinal för pensionärer. Det fick mej att minnas att jag som journalist en gång gjorde bort mej fullständigt efter en pensionärstävling i kunskap. Det var ingen final men ändå. Efter tävlingen fick jag ett papper med   både frågor och svar. Du kan väl skriva lite om tävlingen var uppmaningen. Sagt och gjort jag publicerade frågorna och svaren. Arrangören ringde upprörd dagen efter och klagade bittert över att både frågorna och svaren fanns i tidningen. Frågorna skulle användas till ett antal tävlingar och nu fick allt göras om. Alla visste nu svaren. Det var en viktig kunskap för mej.

Tipspromenader var också populära tidigare. Minns särskilt en med Sportjournlistklubben vid Sommaro. Vi gick i par och jag hade sällskap med journalistkändisen, trevlige Ola Hellstrand. En fråga handlade om biljard och ingen av oss hade en aning om svaret.  När vi stod där i skogen och funderade kom det en dam med hund förbi. Ola som inte var blyg stoppade henne och förklarade vårt problem och brister i biljard. Det visade sig då att hon kunde allt om biljard till vår lycka. En märkligt sammanträffande i skogen.

Så till en annan sak vid den här tiden på året.  Den som vill kan gå på årsmöten nästan varje dag. Jag är ingen stor föreningsmänniska och det hänger ihop med mitt gamla jobb som journalist. Inom det yrket ska man hålla sig utanför föreningslivet. Men nu har jag varit på några som passiv medlem. Det som slagit mej är att alla numera satsar på smörgåstårta istället för söta bakverk som förr, eller franskan med ost  och en paprikaskiva på.  Tycker det är bra med smörgåstårta, men för min del kunde man undvika den bredbara leverpastejen. Kanske en bagatell. I min ungdom var jag charkuterist och det är förklaringen till att jag aldrig lärt mej äta leverpastej eller blodmat.

 

 

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *