Bergqvist yllefabrik i Askersunds hamn

Askersunds hamnområdet lever verkligen upp varje sommar med massor av aktiviteter. Det har blivit en stor samlingsplats både för turister och ortsbor.  Men det har funnits tider då hamnområdet varit en stor arbetsplats på ett annat vis än i dag. Sjöfarten med lastfartyg var stor. Askersunds yllefabrik i hamnområdet var en gång i tiden också en stor och viktig arbetsplats för många askersundare. Många slet hårt i hamnområdet med lastning  och lossning.

 Yllefabriken låg vid alldeles intill vattnet i närheten av Varmbadhuset.  Den finns med  på många gamla  vykort. Den här bloggen handlar om när konung Oskar II  gästade Askersund 1898. Fabrikör Bergqvist ägare till Askersunds yllefabrik i hamnområdet, var en mäktig man i staden och var i högsta grad  inblandad i kungabesöket.

 

 

 

Vykort från 1930-talet.  Byggnaderna  till höger är före detta Bergqvist fabrik. Då hade verksamheten  upphört för många år sedan.

Bergqvists Yllefabrik i Askersunds hamn.

Bild från Leif Linus  samling

Arbetarna vid yllefabriken 1891.

Bild från Leif Linus samling 

Bild från Leif Linus samling

Kung Oskar II  gästade Askersund 1898. Fabrikör Bergqvist ägare till Askersunds yllefabrik i hamnområdet, var en mäktig man i staden. Han var rådman och med i kyrkorådet. Och dessvärre var han också brandchef. I makarnas sovrum hängde den stora brandluren av blankpolerad mässing. I sovrummet fanns även en elektrisk signalklocka, som stod i förbindelse med Storkyrkans torn. Nattväktaren, som ropade ut nattens timmar över stad och land, kunde ge direkt signal vid utbrytande eldsvådor. Det var hans åliggande att först signalera till brandchefen och sedan klämta med kyrkans lilla klocka, om han såg någon eldsvåda.

Kung Oskar II har anlänt till stationen i Askersund. I bakgrunden  kronprins  Gustaf  (V)

När en kung kommer på sina besök blir det alltid en del  uppståndelse. De styrande i kommunerna vill förstås visa upp  allt det fina som fanns. Har sett massor av sådana händelser  på TV under kungens Eriksgata. Men dagens uppståndelse är inget emot hur det var förr. Här kommer berättelsen om när kung Oskar II besökte Askersund  i slutet av  1800-talet. Det var grejer det.  Bara som en liten jämförelse hur det var förr och nu.

Hela staden var i uppror . Den lilla staden vid sjön Alsen låg i strålande solsken. Urmakare Andersson och skorstensfejare Blomer stod på höga stegar framför det pampiga huset som inrymde Fridens speceriaffär.  De var ivrigt sysselsatta med att drapera unionsflaggor över ingången.

Askersund var drapirerad med unionsflaggor

Borgmästaren övervakade förberedelserna och hans hustru Alvina, som skrivit hälsningstalet, hade just förhört honom för tionde gången. Han fick bannor när han stakade sig. Hon var särskilt noggrann att han gjorde konstpauser på rätta ställen. Han måste höja rösten när manuskriptet innehöll nationella känslor och sänka densamma till milt vemod när manuskriptet behandlade undersåtarnas tillgivenhet till monarken.

Den stora dagen kom närmare och programmet för Majestätets mottagande hade haft generalrepetition. Allt hade gått väl i lås och nu återstod endast frågan vem som skulle bli inbjuden till den stora middagen på Stadshotellet.

Det fanns endast åttio platser för honoratiores. Samtalsämnet och skvallret gick om dem som blev valda eller ratade. Som alltid i en liten stad, gick stridens vågor höga över placeringarna. Det var oerhört att bli förbigången vid ett sådant tillfälle.

Den stora dagen randades och telegrafen från Vretstorp meddelade att tåget avgått i ordinarie tid. I fabrikörens hem rådde villervalla. Man klädde sig för mottagningen och kungamiddagen. Frun i huset var först klädd och redo. För fabrikören Bergqvist tog det längre tid. Han skulle så proper ut. Familjen var samlad en trappa upp i matsalen i det stora huset. Den var omgiven av barn, tjänstefolk och fabrikens kontorspersonal som skulle beskåda ståten. Fabrikören och hans fru tågade ut ur porten på väg mot det stora torget Han stor och kraftig, i fyrtioårsåldern. Han gick i militärisk hållning och hans nyborstade höga hatt glänste i solskenet Vid hans sida gick makan i den ljusblå sidenklänningen under sin solparasoll.

De var tagna av stundens allvar och medvetna om att barnen stod och följde dem med blickarna i matsalens skvallerspeglar. För övrigt var det stor publik som beskådade de utvalda från stadens fönster och portar och genom småstadens otaliga skvallerspeglar. Tänk, vad de är lyckliga som får vara med på en kungamiddag, där hans Majestät håller tal. Tänk vad de får se. Det var ju inte bara kungen som skulle komma. Naturligtvis hade han stor uppvaktning av män, klädda i gullbroderade uniformer med ordnar och utmärkelser. Ja, själva landshövdingen, skulle vara med.

Paret, som gick Storgatan fram, beskådades av nyfikna som väntade på kungen, vek av mot stora torget. Då hördes, först svagt, sedan olycksbådande hårt, klämtningar från storkyrkan. Elden är lös. Folket på gatan greps av panik. Alla som tillhörde borgarbrandkåren måste hem! Antingen för att klä om sig för utryckning, eller hämta hästar till de röda vattenkärrorna som stod parkerade på rådhusets gård. Där stod även brandsprutan. Vattenledning fanns ännu ej i staden. Genom skvallerspegeln såg husfolket fabrikör Bergqvist lämna sin fru och i språngmarsch, med fladdrande skjortbröst och den höga hatten i handen, sprang till sitt hus. Han ryckte ner brandluren från sovkammarväggen och begav sig ivrigt tutande mot rådhuset, där borgarbrandkåren samlades. I sporrsträck red de uttagna vattenkuskarna genom gatorna for att så snabbt som mojligt spänna sina löddriga hästar för vattenkärrorna. Det var rödmålade, runda cisterner på tvåhjulsvagnar. Den kusk som först infann sig på brandplatsen, sedan han fyllt sin cistern i sjön, fick en premie. Fem hela riksdaler.

Branden visade sig ha uppstått genom en luffares slarv med elden i en loge på en närbelägen stadsäga. Logen brann ned och manskapet återvände till rådhuset med sin brandspruta.

Kungamiddagen var redan över, och efter middagen for Hans Majestät i en öppen landå genom staden. I närheten av torget lät Majestäten stanna sin vagn, när han såg det hemvändande manskapet. Konungen lät brandchefen komma och frågade hur det gick med eldsvådan. Brandchefen kom fram till landån och stod där i sin solkiga våta frack. Kragen var nedsölad och rosetten hängde på sned. Genomvåt och sotig, gjorde han ställningssteg för Majestäten. Med tordönsstämma, som han trodde att ögonblicket krävde, röt han:

– Elden är släckt, Ers Majestät.

– Det var bra gjort, svarade konungen och for vidare

På grund av luffarens slarv med elden, hade brandchefen och hans hustru gått miste om sitt livs enda kungamiddag. Luffaren, som även kommit till staden, för att ta del i festglädjen och få se en skymt av Hans Höga Majestät,blev inburad och fick fjorton dagars logi med vatten och bröd i stadens finka.

Det var ingen lätt verksamhet ekonomiskt som familjen Bergqvist hade slagit sig på. Det kan man konstatera i gamla handlingar och i familjens släktforskning, som jag nu också fått ta del av. Konkurs och flykt till Tyskland blev resultatet av den stolta fabriken vid strandkanten, som snickare Fors och senare Lantmännen tog över.

Hamnen Askersund. En gång  i tiden var sjöfarten mycket  livlig med lastfartyg som angjorde hamnen.  På bilden Fredriksson, ”Hamn-Sigge” och Julius.

Publicerat av

Ove Danielsson

3 reaktioner till “Bergqvist yllefabrik i Askersunds hamn”

  1. Tack Ove för en trevlig skildring hur det gick till i den lilla staden förr i tiden. Detta har jag ej läst tidigare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *