Min tidningskrönika den 5 maj

 

Mobiltelefoner har blivit var mans egendom nu för tiden. Gammal som ung. Och det finns hur många som helst att välja på med olika finesser. Drar mej för att gå in till butiken för att berätta om att jag ”bara” ska ha en telefon att ringa med. Man vill ju inte göra bort sig. Som tur är grabbarna i den lokala butiken vid Storgatan mycket förstående. De brukar hjälpa till med alla uppladdningar som jag behöver.

Min första mobiltelefon fick jag genom jobbet för länge sedan. Det var en stor apparat som inte kunde placeras i bröstfickan som nu. Det var också en speciell händelse som gjorde att jag fick en mobil. I Askersund var det stor Tradjazzfestival, samtidigt som cyklisterna i Vätternrundan passerade i närheten. Jag hade klarat av cyklisterna på förmiddagen för att kunna ägna mig åt jazzen.

 

Plåtade och intervjuade jazzfolk i lungan ro helt ovetande om att gamla svängbron Hammarsbron hade låst sig vid en öppning i samband med en ambulansutryckning till Hammar. Brovakten Christer fick veva runt bron för hand medan några tusen cyklister otåligt stod och vänta för vidare färd söder ut mot Motala.  Och jag gick inne stan och visste inget om krånglet vid bron.

Christer Gunnarsson  fick veva bron för hand.

Ansvariga vid redaktionen hade sökt mej massor av gånger på olika sätt men inte nått mej. Till slut nådde redaktionens meddelande om krånglet vid Hammarsbron mej och jag gjorde mitt jobb. Allt ordnade sig till slut och efter det jag fick min fösta mobil. Min dåvarande chef Stefan tyckte att jag behövde en mobil. Han hade väl tröttnat på att söka mej under några timmar.

Det har också varit 1 maj med tal och demonstrationer sedan min förra krönika. Som journalist har jag bevakat ett antal genom åren. Var till Torgparken i Askersund nu senast och lyssnade på min gamla arbetskamrat Anna. Det var premiär för henne som nytt oppositionsråd. Hon klarade det bra. Föredömligt kort och innehållsrikt. Som journalist fick man ofta talen några dagar i förväg till redaktionen. Särskilt ofta var det när det kom gäster från Stockholm.  En del tal var långa och i mitt tycke tråkiga. Men det skulle ändå bevakas, och det var inte alltid de höll sig till de utsända talen.  Det var ändå bäst att kolla så de höll sig till talen. Annars hade det sett knepigt ut i tidningsreferaten.  Förre askersundaren  och skomakarsonen Gösta Fagerberg, då kommunalråd i Solna, skulle tala. Han brydde sig inte det minsta om det förskrivna talet och berättade istället om sin uppväxt i Askersund. Och om hur folk kämpade för att få ihop sin vardag och om sitt arbete i partiet. Det blev ett mycket bättre tal än som var tänkt från början. Som tur var jag där och lyssnade.

 

 

 

 

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *