Min tidningskrönika 19 maj

 

Bandy, fotboll, friidrott, innebandy i alla ära, men faktum är att också brottningen var stor i Askersund under en period. En sport som jag har en del udda minnen ifrån. Konditor Elfving kom till Askersund från Värnamo och startade brottarklubben. Han propagerade ständigt för att vi ungdomar skulle komma till träningen i en gammal byggnad vid Storgatan. Vi var ett gäng som lyssnade och gick dit. Det var ju ändå ett litet uppehåll mellan fotbolls-och bandysäsongen så varför inte.  Och brottning hade en bra och mångsidig träning. Hade alltid tyckt att brottarna såg lite fåniga ut i sina brottardressar som likande gamla baddräkter.  Det var också mycket bök och slit på mattorna. Inget för mej. Det var träningen vi ville åt. Tävlingar var otänkbart.

Brottarträningen slutade trots allt med att jag gick ett 100-tals matcher. Mycket märkligt när jag tänker efter.  Jag var aldrig var intresserad av att tävla i sporten. Det blev klubbtävlingar, Fyrstadsbrottningar och DM-tävlingar. Fyrstadsmedaljerna med gamla brottarprofiler är fina  och originella. Jag har sparat medaljerna. Brottning handlade för min del mycket bantning för att hamna i en längre viktklass. Jag var ett gränsfall.  Problemet med bantning var alltid julmiddagarna. Då var det svårt att hålla vikten.

Brottning höll först till i gamla gymnastiksalen på Norra Bergen. Vi var några stycken som övertalades att ställa upp och tävla. Motståndarna kom i riktiga brottarskor, medan de flesta av oss kom i de gamla blå gymnastikskorna ni minns. Som tur var satt inte brottningskunskapen i skorna. Det handlade mycket om teknik.

Efter en tid flyttade tävlingarna till Stadshotellets festvåning med en matta under kristallkronorna. På stan frågade folk ironiskt om det inte var dyrt att ligga på hotell. Det var alltid mycket folk och hög stämning vid hotellbrottningarna. I pausen gick delar av publiken ner till serveringen och drack något stärkande. Det märkets efter pausen.  Minns en person som hejade flitigt på oss före pausen med uppmaningar att inte ta för stora grepp. Tror vi mötte Karlskoga. Efter pausen fick konditor Elfving uppmana honom att heja lite lugnare. Han svarade direkt, stärkt av någon dryck,  med ett klubbyte och det blev istället ”Heja Karlskoga”. Fast lika högljutt.

Brottning under kristallkronorna i Askersunds stadshotell. Brottningen samlade alltid stor  publik.

 

Vid något tillfälle hade några brottare varit i Danmark och tävlat. Där vill arrangörerna ha meritlistor av brottarna vid presentationen. En tungviktare, snickare till yrket, saknade meriter. Då kom någon på att presentera honom som snickarmästare de skulle ändå inte förstå. Det gick hem hos den danska publiken.

Om jag vann några matcher? Det hände ibland.

Publicerat av

Ove Danielsson

En kommentar till “Min tidningskrönika 19 maj”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *