Min tidningskrönika 11 augusti

Det stora slaget om signalkräftorna i Vättern är igång.  Stundtals verkar det gå hett till. Varje år kan man läsa tidningarna om tjuvfiske och bråk där polisen får gripa in. Klart att det också finns folk som sköter det hela bra, men så fort det är lite pengar i det hela brukar det spåra ur. I Askersund har Fiskevårdsföreningen haft kräftfiske för barn och där gick det lugnt och trevligt till.

Själv är jag uppväxt vid kanten av Gårdsjön. På den tiden det fanns flodkräftor i sjön. Fiske har aldrig varit min grej som det brukar heta. Men jag deltog ändå ibland i kräftfisket. Vi fiskade aldrig för att sälja kräftor, utan det brukar bli en enkel kräftfest.  Farsans insats var att hänga upp färgade lampor i träden vid sjökanten. Han var heller inte intresserad av fiske. Morsan hatade att koka kräftorna i övrigt var det ganska trevligt vad jag minns, även om jag har mycket svårt att komma ihåg mina barndomsupplevelser. Jag har fått det berätta för mej

Kräftfester har också ställt till för mej som journalist. Hade bestämt en intervju med en person, men när jag kom för att plåta och intervjua blev det tillfälligt stopp. Mannen såg mycket trött ut efter ha varit på fest kvällen före. ”Du får komma igen på eftermiddagen när jag är i bättre form” var uppmaningen. Finkänslig som jag är så förklarade jag psykologiskt att det kan bli besvär med för många kräftor. ” Det är inte kräftorna jag är dålig av förstår du väl” fräste intervjuoffret och tittade på mej som jag var helt dum i huvudet. Men jag förstod. Har också varit på kräftfester.

Askersunds största publikfest har också avverkats, Antikmarknaden. Auktionist Erik Lind har skapat kommunens mest publikdragande föreställning. Folk älskar att gå runt och titta på gamla fina prylar. Och ibland köpa något. Ofta hör man att folk har samma prylar hemma. ”Är de värda så mycket” är en vanlig nöjd kommentar som innebär att det finns en liten förmögenhet hemma i hyllan.  Det var också packat med folk på alla matställen. Själv gick jag runt men kom inte på något jag saknade. Men jag kämpade. För ett antal år sedan fanns det en marknadsförsäljare som förklarade att hade man inte köpt något så hade man inte varit på marknaden. Kom att tänka på det. Ett försäljningsargument så gott som något. Han förklarade också varje år att firman skulle upphöra och det var sista chansen att handla rakblad och knivar av honom. ” Med mina skarpa knivar kan man skära så tunna-tunna korvskivor att svärmor aldrig kommer tillbaka mer”. Ett annat försäljningsargument.

Fick nöja mej med en liter jordgubbar från Öland på torget. Och de var inte antika.

 

 

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *