Min tidningskrönika 25 augusti

För några dagar sedan var jag och lyssnade på operamusik. Det tillhör ovanligheterna men. Många åker långa vägar till operahus och andra ståtliga lokaler för att njuta av opera. Själv gick jag ner till Askersunds hamn och Sommarmusiken. Några proffssångare med namnet Pavarotti-sångarna gjorde ett framträdande. En gångväg på några minuter. Och gratis. Ett lite udda, vågat och trevligt inslag i Sommarmusiken. Lite otur hade sångarna och publiken med vädret. Det var en regnig kväll. Men sången ekade fint mellan husen i hamnen.

Ofta har det varit musik med inslag av allsång i hamnen på onsdagarna. Men det var inte aktuellt den här kvällen. Det ska mycket till med allsång när det gäller italienska operastycken. För en ovan lyssnare som jag lät det mycket bra. Blev imponerad av rösterna. Stod intill mångsidige musikern Arne Cederblad med familj. Han var också imponerad och då kände jag mej på säker mark i mina musikaliska åsikter. Arne kan musik.

För någon vecka sedan fyllde jag år. Inget märkvärdigt, det gör ju alla. Men det jag kom att tänka på att det nu gått ett antal år sedan jag fick pension. Tycker att åren gått svindlade och det har rullat på utan jag tänkt så mycket på det hela. Jag slutade på tidningen en mycket kall nyårsnatt efter 30 år. Hade gjort ett jobb i hamnen vid nyårsfirandet.  Lämnade kamera och block på hatthyllan. Det var slutskrivit. Men ni ser själv hur det gått. En person som inte är mycket att lita på. Har väl skrivit några hundra krönikor, bloggar och mycket annat sedan dess.

Några sa till mej att du kan väl inte bara sluta skriva. Det går väl bra blev mitt svar. Har inte något forum längre att skriva i. Någon föreslog att jag skulle skriva en bok om mina år på tidningen och om mitt liv. Förklarade då att mina säkra köpare av en bok, morsan och farsan, var döda. Men visst vore det trevligt med en bok.

Edvin i full fart med intervju. Bild Stig Nyström

Som journalist fick man vara beredd både på ris och ros. När det gäller beröm minns jag legendariske lokalredaktören i Lekberg, Edvin Lindholm. Edvin tittade ofta in på redaktionen vid marknaderna i Askersund. Vi bjöd på kaffe och Edvin tackade med att säga ”jag läser allt vad du skriver i tidningen Ove”.  Men det fanns ett problem med det. Tidningen hade fyra editioner och Edvin  läste inte upplagan  jag härjade i. Men han var snäll och artig. Och tacksam för fikastunden. Det lärde mej att ta både ris och ros med en nypa salt och självkritik. Men visst är det trevligt om folk läser det man skriver.

 

 

Publicerat av

Ove Danielsson