Hamnmagasinet -köttbesiktningsbyrån som blev kulturbyggnad

Gamla Hamnmagasinet i Askersund har förvandlats från köttbesiktningsbyrå till något av kulturens högborg. Det har visserligen tagit ett några år men nu är det faktum. Något som hamnjobbarna en gång i tiden knappast kunde drömma när de slet med lasten från båtarna i hamnen. Då var byggnaden just ett magasin. Och under en period en lokal för köttbesiktning. Från början av 30-talet och en bit framåt.

Hamnen med Hamnmagasinet

Bild: Anton Tannerstad

Att få en köttbesiktningsbyrå var stort. I riksdagshuset fastställdes taxan för besiktningen i Askersund. Det fanns en större våg för vägning upp till 300 kilo.  I tidningsreferat kunde man läsa distriktsveterinär Östberg fick stiga upp tidigare än vanligt premiärdagen i december 1932. Det fanns också ett särskilt rum för kött som man misstänkte inte var helt i sin ordning. I det lilla kontoret fanns nämligen ett trikinmikroskop.

I dag är bottenvåningen fylld med små butiker och hantverkare. På övervåningen finns konsthallen och auktionskammaren. Under en period fanns där också ”Båt-Harry” Karlssons museum med bilder och information  om sjöfarten  på Vättern.

Under ett antal år var magasinet en verklig huvudvärk för beslutsfattarna hur underligt det låter i dag. Vad skulle den gamla byggande användas till? Skulle den rivas eller rustas. De politiska partierna kom senare att använda magasinet som lockbete i valrörelserna. Det fanns massor av förslag. Många var mycket fantasirika. Det handlade om att förvandla byggnadens bottenvåning till en saluhall. Fiskbutik, glashytta, och keramikverkstad var andra förslag. Som alltid handlade det om pengar. Hur mycket skulle satsningen få kosta? En del av verksamheterna blev också verklighet, som keramikverkstaden och glashyttan. Den senare finns inte kvar längre.

En äldre  nattbild på Hamnmagasinet

Ett mycket radikalt förslag var att flytta fram magasinet fem meter! Enligt många politiker var det ett utmärkt förslag. På det viset skulle man slippa den läckande stenmuren som finns på baksidan.  En del undrade om det inte var bättre att plocka bort stenmuren än att flytta hela magasinet. Men det blev det inte någon flytt, på grund av allt för höga kostnader.

Nu har det gått 31 år sedan Gösta Svensson blåste invigningsfanfaren och alla verkar vara nöjda med satsningen som gjordes på Hamnmagasinet. Förmodligen av de mera lyckade satsningar som gjorts. Magasinet har blivit ett verkligt dragplåster i hamnområdet. En turistattraktion.  Hur skulle det ha sett i hamnen utan magasinet…

Kan väl heller inte undgå att nämna att en riktig trotjänare i magasinet är min bror, keramikern Karlherbert.  Verkstaden har funnits i byggnaden sedan invigningen 1989.  Nu är det barnbarnet Sandra driver verksamheten.  Brukar inte skriva så mycket om släkten men jag tycker brorsan är värt uppmärksamheten även om han nu inte är aktiv på grund av sjukdom.

Publicerat av

Ove Danielsson