Min tidningskrönika 23 februari 2020

                                               MIN TIDNINGSKRÖNIKA

 

 Följer ni ”Auktionssommar” och ”Antikrundan” på tv?  Det gör jag. Ni kanske också är förtjusta i loppmarknader?  I så fall är ni precis som nästan alla andra. Enligt mätningar är det mycket populära program som många följer med trevliga programledare som Sofia Rågenklint och Ann Lundberg. Tycker man lär lite sig av experternas kunskap. Det kan ju aldrig vara fel

Har inte varit på så många auktioner, men en gång var turen på min sida. Hade lovat en dotter att ropa in en gammal resväska för en billig penning. Hon skulle måla på den. Ropade fem kronor och auktionist Olle Kindbom slog blixtsnabbt. Ingen hann att bjuda mer än jag. Men det varken jag eller Olle visste var att den gamla resväskan var fylld av blått garn.  Men det visste några kvinnor som blev upprörda över Olles snabbhet med klubban. Vi hade inte öppnat väskan. Ägaren hade varit sjöman och köpt garnet på några av sina resor. Jag stickar inte men de fanns dom som hade glädje mitt fynd.

En gammal fotbollskompis hade den märkliga vanan att ropa på allt, men buden var aldrig högre än 15 kronor.  Och det var inte bara för att jäklas. Han var sådan. På den tiden fanns det en auktionist som hade auktioner inne på gamla hotell gården. Auktionisten var en allvarlig man med hett humör. Han blev sur och menade att fotbollskompisen alltid missbjöd. Men auktionisten fick sin revansch. Vid ett tillfälle skulle han ropa ut ett stort cykelställ med tak som brukar finnas utanför hyreshus. Kompisen bjöd som vanligt 15 kronor och den allvarliga auktionisten slog direkt. Där stod kompisen med ett stort cykelställ som måste fraktas bort på något sätt. Minns inte hur han gjorde. Det kanske står kvar

Erik Lind

Bild:Ullabritt Jonsson 

Själv brukar jag gå på auktionskammaren i Askersund vid förhandsvisningarna. Jag har till och med ett eget kundnummer, som gör att jag kan lämna skriftliga bud och vänta på att auktionist Erik Lind ska ringa. Men det händer sällan. Det handlar mest om böcker. Buden är tydligen för låga. I Askersund går många på auktion enbart för att lyssna på Erik. Han är populär. Jag har upptäckt att många som går runt och tittar har block och penna med sig. De kollar, vänder och vrider på prylarna och skriver upp. Nästa gång ska jag också ta med mig block och penna för att låtsats jag minsann också är kunnig. Det inger respekt. Men sedan vad jag skriver är en annan sak.

När det gäller loppmarknader startade vi här hemma själva en egen ”loppis” för några år sedan. Vi skulle flytta från hus till lägenhet och ställde ut allt som vi inte kunde ta med på altanen. Folk fick köpa och lägga pengarna i glasburk Vi hade redan flyttat men våra trevliga gamla grannar Maj-Britt och Östen plockade in glasburken på kvällarna. Vi blev av med prylarna och lite pengar blev det i glasburken. Folk är   ärliga.

OAS en välkänd hörna vid Sundsbrogatan -Storgatan

Askersunds-Tidning skrev 1947 att ett av stadens mest välkända hörn låg i korsningen Storgatan-Sundsbrogatan, där Lek och Bo finns i dag. Och det är väl fortfarande ett känt hörn, åtminstone för alla barn som längtar efter nya leksaker. Som tur är finns det också en del artiklar för vuxna. Ingen behöver lämna butiken tomhänt. På den tiden disponerade klädbutiken OAS större delen av lokalerna ut mot torget.

 

En bild från början av 1960 talet då OAS fanns kvar i stan

Bengt Pettersson och Maja Karlsson

Birgit Olsson

 

Anledningen till att gamla AT uppmärksammade OAS just då, var att det hade förflutet 65 år sedan Otto August Olsson lade grunden till företaget. Vid den tiden var Ottos son Simon chef för firman. Det här hänt mycket i OAS-huset genom åren. Och nya förändringar är på gång. Lek och Bo ska byta ägare. Själv kommer jag inte ihåg mer än hälften av vad som hänt. Men det kanske finns någon som läser det här och kan fylla på?

Förr låg det en bokhandel i huset vid sidan om där Lek och Bo finns i dag. Där finns Letex i dag. Som jag minns har det nog mest varit klädeshandlare i lokalen genom åren. När den branschen började svikta slängde ägarna in handduken för gott. OAS hade på sin tid både dam-och herrkläder. Företaget var framgångsrikt, men det var innan folk kunde åka till Marieberg och Motala och handla kläder. De flesta hade fullt upp att bara ta sig in till stan från nuvarande kommunens ytterområden på den tiden. Letex verkar dock ha hitta sin nisch, som det heter på ett lite mera affärsmässigt språk.

En man som hette A G Lindborg drev klädbutiken vid torget innan OAS tog över. Lindborg drev sin rörelse med framgång, även om han råkade ut för en del otrevliga saker. Som inbrott. Jo det fanns inbrottstjuvar även på den tiden, om nu någon mot förmodan inte trodde det. I en tidning från 1911 kan man läsa att Lindborg drabbades av ett inbrott i sin butik. Någon hade tagit sig in och stulet ”en kavaj, ett par korderjosbyxor(?) , strumpor, samt växelkassan”. Värdet på stöldgodset låg runt 25 kronor. I växelkassan låg en femma. Tjuven hade brutit sönder det stora hänglåset på affärsdörren med ett järn som hade stulits hos en Eriksson i Stadskvarn strax norr om Askersund. Samtidigt tog sig tjuven in den intilliggande bokhandeln med falska nycklar. Där blev bytet 50 kronor. Tidningen var helt säker på tjuven kände till brottsplatsen mycket väl. Brandvakten Karlsson och postbiträdet Malm hade på natten också uppmärksammat en person som med raska steg gick in i en port. Lindborg uppgav i sin efterlysning på tjuven att den stulna rocken var av” gråmelerad duffel med blått cheviotfoder och byxorna av smårandigt tyg”.

Vem var då Otto August Olsson, som såg till att OAS fanns så många år vid torget i Askersund? Han föddes i Borås, var annars för en textilhandlare ?

Redan vid 12 års ålder började hans affärsbana då han gick från dörr till dörr i Borås och sålde småprylar ur en korg. Efter några år erbjöds han plats hos en handlare i Toarps socken. Handlaren hade ett 20-tal ”drängar” som gick runt på bygden och sålde allt från bomullstyger till schalar. Otto August hade hela tiden siktet inställd att bli egen företagare. Han sparade en liten slant och köpte in ett litet lager av varor.

På 1860-talet öppnades Borås –Herrljunga järnväg till Otto August stora lycka. Han kunde med järnväg ta sig ut i Sverige på marknader och torgdagar. År 1881 köpte Otto August en jordlott strax norr om järnvägsstationen i Hallsberg och där lade han grunden för sitt företag. Han byggde en gård på sin jordlott, där det fanns en depå av varor. Därifrån drog han sedan ut på marknader och torgdagar . Så småningom hittade också en del kunder till depån i Hallsberg. Senare blev det också butiker både i Hallsberg och Askersund.

Bokhandeln i grannbutiken till OAS drevs under många år av originelle Josua Larsson.  Han började som bokhandlarbiträde  hos Arvid Carlsson, men tog sedan över. Arvid var mera filosofiskt lagd  än Josua.  Ett ordspråk som han myntade var : Krig det är farligt, men  punsch är gott”. Josua  var inte mycket för att folk stod länge och valde mellan böcker, vykort och andra varor. Han var lite otålig och påpekade också ibland att det var dags att bestämma sig. Han sålde också penninglotter som var en mycket stor sak på den tiden. Det var långt före skraplotternas tid. Minns jag rätt var det dragning den 15 i varje månad. Då var det alltid stor uppståndelse hos Josua. Var det någon askersundare som kammade hem högvinsten ?

Bokhandlare Josua Larsson. En verklig Askersundsprofil

Mitt emot bokhandeln ute på torget hade föreningarna sina lottkiosker. Minns att Josua gisslade lottförsäljarna hårt. Han tyckte det var ”skitlotter” som bara gav lite kaffe i vinst. Annat var det med hans lotter som kunde ge miljoner. Josua tyckte att folk skulle strunta i ”skitlotterna” och istället samla ihop pengar till en ”riktig” lott hos honom.

Det är trevligt att det finns butiker som fortfarande går bra i OAS-huset. Och bra för askersundarna.

Vedhuggningskommitté i Askersund på 40-talet

Vedhuggning har kommit i ropet igen. Kanske dags att bilda en kommitté igen i Askersund.

Rubrikerna är från 1947

Direktör Franzén på Askersundsverken lånade ut en bil till frivilliga vedhuggningen 1947.

ASKERSUND. För mycket länge sedan, närmare bestämt 1947, bilades en kommitté i Askersund som skulle ordna med frivillig vedhuggning. Det var föreståndaren vid arbetsförmedlingen som organiserade det hela. Går man runt i dagens villaområden så sysslar en del  just frivillig vedhuggning. Ved som ska användas för uppvärmning av villor, eller bara för lite mys pys framför brasan ruskiga höstkvällar.

1947 handlade det hela om samhällsnytta av ett helt annat slag. Det var stor brist på fossila bränslen vid den här tiden, så åtgången av ved mycket stor. Bränslesituationen i landet var mycket allvarlig. För att hålla igång industrin behövdes stora mängder ved. Alla kommunala instanser behövde ved i avsaknad av olja för att värma upp sina lokaler. Samma var det för uppvärmning av bostäder. Så var det över hela Sverige.

Olika myndigheter och organisationer i Stockholm enades om att försöka intressera svenska folket för fritidshuggning. Uppmaningen var att varje arbetsduglig person skulle hjälpa till . Naturligtvis utan betalning. Arbetet organiserades på olika sätt. En del i form av kvällsarbete, och en del i form av huggardagar. I det senare fallet uppmanades industrierna att ges sina anställda ledigt vissa dagar för hugga i skogen.

Ett stort problem för den frivilliga vedhuggningen var bristen på verktyg. Länsarbetsnämnden hade 400 verktygssatser och det förslog inte på långa vägar. Arbetsförmedlingen hade dock fria händer att köpa in verktyg så fort det fanns några att tillgå.

För att uppmuntra huggarna delades ett litet rockmärke i form yxa ut till alla. För 10 meter ved fick huggarna en bronsyxa, för 25 meter en silveryxa och för 100 en guldyxa. Vidare fick bäste huggaren i länet en olympiaresa i pris. På en del platser ställde lottakåren upp med förplägnad. På några plaster ordnades också underhållning.

Vid den första sammankomsten i Askersund undrade rektor Frendel om det var tillåtet att köpa upp massaved för husbehovsbränsle. Det blev ett blankt nej. Däremot var det tillåtet att köpa skog på rot, även om det inte var så lämpligt att hugga meterved av. Ett stort problem var hur huggarna skulle ta sig till den plats där veden skulle huggas upp. En del som hade anmält sig som frivilliga vedhuggare bodde långt från huggarplatsen. Problemet med transporter i Askersund löstes dock snabbt. Direktör Franzén på Askersundsverken ställde välvilligt en bil till huggarkommitténs förfogande.

Många askersundare ställde också upp och skänkte priser till huggarna. Direktör Karl Nilsson vid Trikåfabriken skänkte ett presentkort på 50 kronor. Askersunds köpmannaförening ville inte vara sämre utan skänkte tre presentkort värd 70 kronor styck. Men det var nog olympiaresan som lockade många energiska huggare. 1948 gick sommarolympiaden i London med stora svenska framgångar.

Eftersom det är så många som ägnar sig åt frivillig vedhuggning i dag, kanske det är dags med en liten organisation igen. Det behöver inte vara någon kommunal kommitté utan bara en liten förening där man kan dryfta vedhuggningens för –och nackdelar. Och lottakåren -om det finns  någon sådan i Askersund  i dag- får gärna ställa upp med lite god förtäring om det skulle vara så. Själv myseldar jag bara lite ibland. Och veden som jag har var färdighuggen när den kom till mej, så jag är inte riktigt kvalificerad. Men det finns många andra som verklig uppfyller alla krav. Det är bara att ta en runda i villaområdena.

Det händer mycket på nybygget vid Vårdcentralen

En del av  rummen vid  nybygget vid Vårdcentralen i Askersund är städade  och klara. Markplaneringen är  också på gång. Det  händer  massor av saker varje vecka jag besöker bygget med min kamera.  Den senaste tiden  har det  också varit ett antal visningar  i den nya byggnaden. Diskussioner om hyror är också aktuella. För sådana diskussioner  finns andra forum. Jag vill bara visa bilder  från bygget.

Min tidningskrönika 9 februari

Kataloger med vårens mode börjar fylla brevlådorna. Har aldrig varit så intresserad av sådan litteratur. Brukar köpa det jag behöver utan tänka så mycket på mode. Alltid blir det populärt och inne någon gång resonera jag. Faktum är att jag ändå gjort en investering på sistone. I en ny keps. Man måste ändå se lite skaplig ut. Kepsen jag bär på vinjettbilden har hängt med i några år och stämmer inte riktigt med verkligheten. Bilden är flera år gammal.

Ibland när jag är ute och springer i toppluva känner inte folk igen mej.  ”Jasså är det du, såg inte att det var du utan keps”, säger folk. Det är bara att konstatera det inte jag som satt avtryck hos folk, utan kepsen. Men jag står ut med det. Borde bli sponsrad av en fabrikant när jag tänker efter.

Ska väl också säga att det inte bara mode som dyker upp i reklamen i min postlåda. Blad med bygg-och elektronikprylar fyller också brevlådan ibland. Men jag behöver varken skruvdragare eller äggkokare för att nämna något.  Frukostäggen kör jag i åtta minuter i gryta på spisen med hjälp av en äggklocka som jag alltid gjort.

Det är viktig att handla på hemmaplan lyder reklamen för att handeln ska överleva.  I Askersund i mitt fall. Brukar tala om det med vänner när vi möts på stormarknaden Marieberg i Örebro. Vi tycker det är för jäkligt att inte handla hemma i Askersund. Och att vi är på Marieberg är naturligtvis bara en tillfällighet.  Vi skulle ändå till USÖ eller något sådant. Själv åker jag till Marieberg bara som en liten utflykt och avbrott i pensionärslivet. Det är som en stor fritidsgård med mat, fika och allt som hör till. För det mesta handlar jag ändå på hemmaplan och det  blir inte så ofta och inte så mycket.

Det där med mode och klädinköp kan vara knepigt ibland. Tror aldrig jag provat ett plagg i en butik.  Och jag tycker också inköpen ska gå i en viss ordning. En bekant till mej skulle köpa en slips. När han hade gjort det frågade expediten vänligt om det skulle var något mera. ”Jag kan ta en överrock också” blev svaret och det gjorde att expediten blev helt ställd. Så bör det inte gå till när man köper kläder. Det gäller att börja i rätt ände. Med strumpor och uppåt. Om inte annat för att slippa chocka snälla expediter.

Birger

Bild : Kjell Johansson

När vi ändå är inne på mode och kläder minns jag vännen Birger. Han var lite eljest och höll sig lite utanför samhällets normer men mycket allmänbildad. Birger läste allt han kom över. Han var lika klädd både sommar som vinter. Många tyckte lite synd om Birger och gav honom kläder. Han var vänlig. Tackade och tog emot. Jag hälsade på honom ibland i en liten röd stuga på Norra Bergen där han bodde i slutet av sitt liv.  Kunde bara konstarterna att han kunnat öppna en andrahandsaffär med kläder om det varit så. Birger tog emot kläder men använde väldigt lite av det han fick till skänks. Men han ville inte såra vänliga givare.

 

 

Lägenheter i gamla Samrealskolan

Gamla Samrealskolan i Askersund är under förvandling. Den invändiga rivningen är i full gång. Askersundsbostäder ska bygga åtta lägenheter i den gamla skolbyggnaden. Det är Åv-Bygg i Åsbro som ska göra jobbet. Markarbetena är också i full gång. Har lovat att följa bygget med min kamera. Bilder som ska gå på bostadsbolagets hemsida under nyheter. En del kommer jag också att köra på min egen blogg. Inflyttningen beräknas  till december. Vad jag förstår  är  intresset mycket stort för att få bo i Samrealskolan. Håll till godo: