Filadelfia säljer kyrkan till Askersundsbostäder

Filadelfiaförsamlingen i Askersund kommer att sälja sin möteslokal i korsningen Storgatan-Loggatan (Klockaregatan). Köpare är Askersundsbostäder som tar över fastigheten 1 oktober. Köpesumman är 2,8 miljoner efter en värdering av bostadsbolaget.

-På grund av att vi är så få medlemmar som är aktiva i församlingen och också kommit till en ålder då vi inte orkar och kan sköta fastigheten längre ser vi inget annat alternativ än att sälja Pingstkyrkan, skriver ordföranden Per-Olov Skoog , i ett brev till medlemmarna.

Församlingen kommer att få hyra kyrksalen och källarplanet fram till december 2021. Kyrksalen, expeditionen och vinden ska vara tömda till januari 2022. Vilken lokal Filadelfiaförsamlingen kommer att använda framöver känner jag inte till.

Askersundsbostäders planer är att bygga om kyrkolokalens till lägenheter. I dag finns det två lägenheter i byggnaden. Pingstkyrkan ligger bara ett stenkast från ett antal Askersundsbostäder fastigheter. Säkert ett av skälen till köpet. Det finns också en ganska stor tomt i anslutning till kyrkan som ingår i köpet. Innan förändringen kommer till stånd måste det till en detaljplaneändring. Från kyrkoverksamhet till lägenheter.

Klipp från 1938

Klipp från september 1939

Filadelfiaförsamlingen bildades 1922. Första tiden hyrde församlingen en före detta biograflokal vid Hospitalsgatan. Församlingens förste föreståndare, Alfred Blad, kom till Askersund 1921. Han var anställd som vaktmästare vid Knappfabriken. 1938 tog församlingen beslut om att bygga den nuvarande kyrkolokalen. Filadelfiakyrkan var det enda bygge som var på gång i Askersund det året. För att få in pengar till bygget gav bland annat Amy Boström, Ullevi, boken ” Systern och andra Guds barn”. Alla gjorde sitt bästa för att få in pengar till bygget. En del avstod till och med att köpa nya kläder har jag läst i en jubileumsbok. Behållningen från boken gick direkt in i byggnadskassan. I september 1939 var kyrkan färdig. Halva kostnaden betalades inom loppet av några få år.

Bilder  från församlingens jubileumsbok 1982

Vid invigningen för drygt 80 år sedan så kunde inte kyrkan bereda plats för alla som ville närvara. Så var det på den tiden.

Styrelsen för församlingen har utlyst ett administrativt möte den 1 september.

 

 

Full fart vid gamla Samrealskolan i Askersund

Det är full fart  på byggaktiviteten vid gamla Samrealskolan i Askersund  just nu. Den gamla skolan håller  på att förvandlas  till attraktiva lägenheter. Inflyttningen ska ske  i december. ÅVE-bygg är ansvariga byggare vid skolan som ägs av Askersundsbostäder. Här kommer  några bilder från den senaste veckan.

Jo det kommer att finnas  hiss också

Även paradtrappan upp till gamla skolan rustas

 

 

Golfparadis i Åmmeberg

Golfarna har fått sitt eget paradis vid sin vackra seasidebana i Åmmeberg vid viken av Vättern. Utsikten över Vättern är strålande. Men det har varit en kamp innan Askersunds golfklubb kommit så långt som man gjort i dag. Området var rena ökenlandskapet tidigare. Gruvbolaget hade dumpat rester av anrikningen där. Naturvårdsmyndigheterna krävde att området skulle gröngöras. Det var då man kom på den lysande iden att anlägga en golfbana på området i samband med återställningen. Och så blev det också. Gruvbolaget och golfklubben enades om att göra något bra av det hela.

Men långt innan banan i Åmmeberg kunde det ha byggts en bana i Askersund på Nordhammar, eller i Stavahagen. Gärdshyttan var ett annat alternativ. Om nu inte kyrkan varit så motsträviga har det funnits en bana på Nordhammarsområdet. I slutet på 60-talet var byggherren och bandyspelaaren Ingver Ulvenheim redo att bygga en niohålsbana strax söder om Askersund. Ingvar hade både ritning och kostnadsberäkning klar. Tyvärr föll projektet i allra sista skedet. Kyrkan ägde en del av marken och de var inte ens intresserad av att tala med Ingvar. Året var 1969.

Ingvar Ulvenheim kämpade i flera år för att få en golfbana på Nordhammarsområdet strax söder om Askersund. Men kyrkan som ägde en del av marken sa nej. Inga golfare på deras mark.

Ingvar berättade en gång för mej att han och arkitekt Nils Sköld åkte runt i kommunen och tittade på olika platser. De tittade bland annat på Edö, Stjersund, Harge och många andra platser. De kom dock fram till att Nordhammar låg bäst till 195 000 kronor skulle hela golfbanan kosta.

”Jag tröttnade. Felet var nog att jag var för ensam. Många ansåg dock att en golfbana på Nordhammarsområdet skulle bli en verklig PR-sak för kommunen. Närheten till Vättern, Tiveden, Husabergs camping, småbåtshamnen skulle göra banan mycket attraktiv”, förklarade Ingvar.

1980 träffade jag bankonsulent Sten Karlsson i Dalby. Han jobbade då åt Svenska Golfförbundet. Han ville då att Askersunds kommun skulle planera för en bana vid Stavhagen i Askersund. Han ville att kommunen skulle börja med en övningsbana. Om intresset blev stort kunde han tänka sig en bana på Edö. Anledningen till att Sten tyckte Stavahagen var ett bra alternativ var kontakten med andra idrotter. Senare blev han i högsta grad inblandad i arbetet med banan i Åmmberg. Minns att vi var och tittade på Vaskmullen tillsammans. Sten hade stora planer för hur det skulle kunna se ut. Och så blev det också.

Golfförbundets bankonsulent Sten Karlsson är i högsta grad delaktig till banan i Åmmeberg. Här hemma i vardagsrummet i Dalby.

Det var svårt att få bra golfbilder på vintern när banan i Stavahagen var aktuell. Det gick dock att locka ut bandystjärnan och golfaren Svante Eriksson i snön.

Vaskmullen

Vaskmullens historia är lång och mycket omdiskuterad. Som nästan alla vet har det pågått gruvbrytning i århundraden i trakterna runt Åmmeberg och Zinkgruvan. År 1863 togs ett vaskverk i bruk i Åmmeberg , samtidigt med järnvägen till Zinkguvan avslutades. Malmen fördes med järnväg till Åmmeberg där anrikning vidtogs. Den sand som återstod efter det att zink, bly och andra metaller avskiljts, pumpades vattnet ut i Kärrafjärden och lagrades på botten.. ”Nytt land” växte så småningom till längs den östra stranden av på Kärrafjärden.

Hela anrikningen flyttades till Zinkgruvan , där ett nytt anrikningsverk togs i bruk 1977. Vid Kärfjärden fans resterna av 120-årig anrikning av zink och bly. En öde landremsa av gråberg som forslades dit från gruvorna i Zinkgruvan. Det är just på den öde landremsan som nu blivit den vackra golfbanan i Åmmeberg. Arbetsnamnet på golfbanan var också ”Kärrafjärdens golfbana Askersund”.

Vaskmullen 1980. Ingen kunde tro att det skulle bli en vacker golfbana där.

Bankonsulent Sten Karlsson på Vaskmullen 1981

År 1989 dök det upp ännu ett alternativ för placering av en golfbana. Ett Stockholmsföretag hade köpt det gamla vårdhemmet Gärdshyttan med tillhörande mark. Tidigare ägare var Maranataförsamlingen med Arne Imsen i spetsen. De hade köpt anläggningen av landstinget i slutet av 1970-talet för en halv miljon kronor. Stockholmsföretaget uppgav att de tänkte satsa 30 miljonor kronor i Gärdshyttan. Det skulle bland anat bli en 18-hålsbana. Banan beräknades var spelklar sommaren 1991. Antal anställda beräknades till ett 20-tal personer. Alla kan se i dag vad det blev av det. Inget.

Gärdshyttan var också aktuell för placering av en golfbana. Planerna var storartade, men av det blev det pannkaka.

Under en period var Gärdshyttan ålderdomshem.

Maranata köpte Gärdshyttan av landstinget för en halv miljon. Församlingen klarade inte av att driva hemmet ekonomiskt. Men Arne Imsen kämpade emot i det längsta.

Under en period användes vårdhemmet till flyktingförläggning. Kanske den mest aktiva period Gärdshyttan upplevt. Då var det fart och fläkt där ute .

Till slut blev ändå allt bra. Askersunds kommun kan glädja sig åt den fina banan i Åmmeberg.

Medborgarförslag i Askersund om Kallbadhus med bastu

Bygg ett enklare kallbadhus med en enkel bastuanläggning . Det föreslår Ebbe Nyström i ett medborgarförslag till Askersunds  kommunen.

Ett gammalt vykort  på Kallbadhuset, som på vykortet bara kallas badhus.

Medborgarförslaget:

Medborgarförslag ang uppförande av ett kallbadhus med bastu i Askersunds kommun

” En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925” så inleder Ove Danielsson en artikel på sin Blogg från mars 2017, där han ger en historisk återblick av kallbadhusets historia. Badhuset revs någon gång på 60-talet under starka protester från befolkningen och dåvarande Badhusförening!

Nu är det rätt läge att bygga ett nytt kallbadhus med en enkel bastuanläggning. Mot bakgrund av de senaste årens hälsotrender där många människor fokuserar på hälsa och friskvård och ökande efterfrågan på friluftsaktiviteter så är det ett gyllene tillfälle för Askersunds kommun att haka på sin profilering om en kommun som prioriterar hälsa och friskvård för innevånarna men också ett ytterligare dragplåster för de turister som väljer att besöka oss! Det skulle också bli ett bra komplement till dom aktiviteter vi redan har i kommunen, vandringar i Tiveden, kanotpaddling på Vättern, MTB och cykelleder, en förnämlig fotbollsanläggning, golfbana, paddelhallar och mycket annat.

Ett kallbadhus som är öppet året runt med friskt vatten på sommaren och ännu friskare vatten på vintern! Miljövänligt tack vare att vattnet inte behöver värmas eller kloreras. Drift- och underhåll behövs naturligtvis men till väldigt modesta kostnader. Ett kallbad ersätter naturligtvis inte ett varmbadhus men det ena utesluter inte det andra!

Detta är inte en politisk fråga, alla människor har rätt till ett friskt och hälsosamt liv, så ett gemensamt positivt beslut från politikens sida kan inte vara särdeles svårt!

Askersund 5 augusti 2020

Ebbe Nyström

———————————————

Lite historia:

En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925 efter ritningar av teckningslärare Kurt Grönvall. Det hade funnits ett badhus tidigare på samma ställe men som nu ersattes av det nya fina efterlängtade bygget.

1953 upphörde badhuset att användas som offentlig badinrättning. Badsugna personer fick mot avgift disponera nycklar till huset för att kunna njuta av ett bad. Med åren stod tyvärr huset och förföll. Politikerna ansåg att en upprustning skulle bli för kostsam och oekonomisk. I slutet av 60-talet revs huset under proteser från den dåvarande Badhusföreningen. Med facit i hand kan man tycka det var helt fel att riva. Särskilt nu som det ska ske friluftssatsningar nästgårds ute på Borgmästareholmen. Kallbadhuset hade passat fint in i satsningen.

Många kommuner har varit mycket rädda om sina gamla kallbadhus. Det har kommit ut flera böcker om badhus, där kommunerna stolt visar upp sina gamla vackra byggnader. Helena Lind och fotografen Bert Leandersson, har gett ut en mycket läsvärd bok med just namnet ”Kallbadhus”.

När kallbadhuset i Askersund revs var det inte så mycket diskussioner om att bevara gamla kulturbyggnader . Rivning av läktaren på gamla idrottsplatsen i Askersund som var från 1925 är ett annat tråkigt exempel på hur det gick till. Förstår att man inte kan bevara alla gamla byggnader, men kallbadhuset och läktaren var ändå lite speciella för askersundarna under lång tid. Kurt Grönvall var också mannen bakom ritningarna till idrottsplatsen som invigdes 1925. Två byggnader som hade varit värda att bevara tycker jag med facit i handen. I dag är synen på gamla kulturbyggnader lite annorlunda än i slutet på 60-talet.

När kallbadhuset skulle byggas 1925 så tog ett gäng byggintresserade personer hand om det hela på entreprenad. ”Ett experiment som är värt framgång”, ansåg politikerna i stadsfullmäktige. På den här den tiden var det mycket bråkigt mellan arbetsgivare och arbetare som ledde till strejker. Politikerna tyckte det var skönt att slippa ifrån byggansvaret för första gången. Byggarna fick en summa på 12.390 kronor till badhusbygget. Kravet i början på året var att bygget skulle vara färdigt till den 1 juni. Skulle det dra ut på tiden skulle det bli böter med 25 kronor för varje missad dag.  Men bygget stod färdigt som beräknat. De modiga byggarna var Arvid Pettersson, A. Kjellgren, John Forss, Emil Andersson och Ivar Larsson. Invigningen skedde i augusti 1925.

Äldre askersundarna minns säkert det gamla badhuset med en avdelning för damer och för herrar. Simskolorna hölls också i kallbadhuset. På samma plats i dag finns en båtbrygga strax intill bron till Borgmästareholmen. Som tur är finns det bilder och vykort hur det såg ut en  gång  i tiden.

”Bildsköne” Bengtsson och Askersund

Lite äldre askersundare kommer säkert ihåg gamla polisstationen i Rådhuset. Ingången var från Stöökagatan, med fönster ut mot torget. Precis som. nu. Skillnaden är bara att nu har kommunalrådet och kommunchefen tagit hand om rummen. Det gällde att ha överblick över staden. Om det hände något kunde man snabbt gripa in. På bottenvåningen finns det fortfarande spår efter gamla polisstationen.

I bakgrunden syns gamla polisstationen i Askersund. Sedan byggdes Rådhuset och polisen fick flytta. Bilden är från Stöökagatan

En händelse som följt polisen i Askersund genom åren är när dynamitarden Harald ”Bildsköne” Bengtsson härjade i trakten med sin kumpan ”Tatuerade” Johansson. Faktum är att det var stadsfiskal Johan Fredrik Löndborg i Askersund, som gav honom smeknamnet. Det har skrivits mycket om ”Bildsköne” Bengtsson, men jag har läst mer om vad som hände just i Askersund. Ett antal privatpersoner har också pratat med mej under mina år som journalist. Efter det har jag skaffat mej en bild av vad son hände.

I Askersund började allt en söndag i augusti i mitten på 20-talet. Charmören och dynamitarden Bengtsson var verkligen på gång.

”Bildsköne” Bengtsson till vänster och Tatuerade Johansson till höger.

Mitt på dagen bröt sig en tjuv in i Lokrantz målerifirma vid Stora Bergsgatan. Lokrantz var borta, så den objudne gästen kunde härja fritt. Bytet blev dock bara 25 kronor. Polisen i Askersund arbetade snabbt och effektivt. Redan dagen efter inbrottet satt den skyldige i förhör hos landsfiskal Löndborg. Men det fanns inga bevis och den gripne var tvungen att släppas. Så kom man underfund med att det var en av landets farligaste dynamitarder man haft i förhör, ”Bildsköne” Bengtsson. Han var då i 30-årsåldern, elegant, trevlig och försynt. Stadsfiskal Löndborg blev utskrattad i Sverige för sin miss.

Lokrantz färghandel finns inte längre kvar på Stora Bergsgatan. Den låg upp till höger på bilden. 

När polisen grep honom efter inbrottet hos Lokrantz , berodde det på en polismans uppmärksamhet. Han hade sett en man med lättviktsmotorcykel utanför bensinmacken vid dåvarande Strandmans Kemikalieaffär. Polisen drog sig till minnes att en man med trälåda på sin motorcykel varit efterlyst under sommaren. Och han tyckte sig känna igen den mystiske främlingen. Nu anhölls ”Den Bildsköne” utan vidare. Han förnekade all kännedom om inbrottet vid Lokrantz. Han uppgav sig heta Oskar Vilhelm Johansson, bosatt i Ljungby. Efter en flyktig kontroll ansåg stadsfiskal Löndborg att det inte fanns någon anledning att hålla kvar honom i arresten. Stadsfiskalen blev lite imponerad av mannen. Han uppträde belevat, var snyggt klädd och var artig. Något som Löndborg föll pladask för. Inte nog med att han släppte den efterlyste ”Bildsköne” Bengtsson. Ur egen kassa gav han honom också 5 kronor för att han inte skulle behöva gå brandvakt eller sova i någon lada.

Stadsfiskal Löndborg blev grundlurad av ”Den Bildsköne”. Men det var han som gav honom smeknamnet.

Bengtsson hade varit i stan några dagar och bland annat gästade Sundsgården och en del andra matställen i stan. Och då hade han egna pengar….

Bengtsson bodde en natt i systrarna Erikssons värdshuset vid Väderkvarnsgatan. 

Pengarna från Löndborg använde Bengtsson till logi på fröknarna Erikssons pensionat vid Väderkvarnsgatan. Det kostade 2:50. Bengtsson skulle ha inställt sig på polisstationen på tisdagsmorgonen, men han kom aldrig. Men ha lämnade kvar motorcykeln och 278 kronor. Vid Stjernsund fann polisen under en gran en samling prylar, som tillhörde Bengtsson. Vid här laget visste man med säkerhet att det var ”Bildsköne” Bengtsson man hade haft i arrest men släppt!

Bengtsson greps senare på ett kafé i Ängelholm. Han försökte springa ifrån konstapeln, men var inte nog snabb. Hos allmänheten uppfattades han som en modern Robin Hood. Stal från de rika och gav till fattiga. Och lite behöll han själv. Bengtsson återvände till Askersund i sällskap med ett antal poliser. Inget fick hända den här gången. När ”Middagsexpressen” tuffade in på järnvägsstationen i Askersund väntade stora människoskaror. Ryktet att han skulle komma för att dömas för inbrottet vid Lokrantz hade spritt sig. Bengtsson fördes med handbojor via Sundsbrogatan upp till torget. Gatan var knatat med nyfikna askersundare.

Polis Axel Molin blev trött på alla Askersundsdamer som lämnade in blommor till ”Den Bildsköne”. Han hade kunnat öppna blomsterhandel, men det vill han inte. Molin hade vigt sitt liv åt polisyrket.

På polisstation började det snart strömma in blommor från många damer i Askersund. I Bengtsson såg man en filmhjälte. Polisman Axel Molin vägrade att ta emot blommorna till damernas förtret. Han var innerligt trött på ”blomtjafset”. Rådhusrätten i Askersund kunde inte fälla Bengtsson. Man saknade bevis. Och Bengtsson nekade. Efter frigivningen 1945 bosatte sig ”Den bildsköne” i Markaryd där han öppnade et skrädderi. Han blev ortens stora turistattraktion. Under en period försvann han till Göteborg där han bodde i ett tält. Men han återvände till allas glädje på orten. Han var nämligen en mycket skicklig hantverkare

Bild på ”Bildsköne-Bengtsson” från ett reportage i tidningen SE

En del av bilderna kommer som vanligt från Leif Linus Larssons stora samling