OAS en välkänd hörna vid Sundsbrogatan -Storgatan

Askersunds-Tidning skrev 1947 att ett av stadens mest välkända hörn låg i korsningen Storgatan-Sundsbrogatan, där Lek och Bo finns i dag. Och det är väl fortfarande ett känt hörn, åtminstone för alla barn som längtar efter nya leksaker. Som tur är finns det också en del artiklar för vuxna. Ingen behöver lämna butiken tomhänt. På den tiden disponerade klädbutiken OAS större delen av lokalerna ut mot torget.

 

En bild från början av 1960 talet då OAS fanns kvar i stan

Bengt Pettersson och Maja Karlsson

Birgit Olsson

 

Anledningen till att gamla AT uppmärksammade OAS just då, var att det hade förflutet 65 år sedan Otto August Olsson lade grunden till företaget. Vid den tiden var Ottos son Simon chef för firman. Det här hänt mycket i OAS-huset genom åren. Och nya förändringar är på gång. Lek och Bo ska byta ägare. Själv kommer jag inte ihåg mer än hälften av vad som hänt. Men det kanske finns någon som läser det här och kan fylla på?

Förr låg det en bokhandel i huset vid sidan om där Lek och Bo finns i dag. Där finns Letex i dag. Som jag minns har det nog mest varit klädeshandlare i lokalen genom åren. När den branschen började svikta slängde ägarna in handduken för gott. OAS hade på sin tid både dam-och herrkläder. Företaget var framgångsrikt, men det var innan folk kunde åka till Marieberg och Motala och handla kläder. De flesta hade fullt upp att bara ta sig in till stan från nuvarande kommunens ytterområden på den tiden. Letex verkar dock ha hitta sin nisch, som det heter på ett lite mera affärsmässigt språk.

En man som hette A G Lindborg drev klädbutiken vid torget innan OAS tog över. Lindborg drev sin rörelse med framgång, även om han råkade ut för en del otrevliga saker. Som inbrott. Jo det fanns inbrottstjuvar även på den tiden, om nu någon mot förmodan inte trodde det. I en tidning från 1911 kan man läsa att Lindborg drabbades av ett inbrott i sin butik. Någon hade tagit sig in och stulet ”en kavaj, ett par korderjosbyxor(?) , strumpor, samt växelkassan”. Värdet på stöldgodset låg runt 25 kronor. I växelkassan låg en femma. Tjuven hade brutit sönder det stora hänglåset på affärsdörren med ett järn som hade stulits hos en Eriksson i Stadskvarn strax norr om Askersund. Samtidigt tog sig tjuven in den intilliggande bokhandeln med falska nycklar. Där blev bytet 50 kronor. Tidningen var helt säker på tjuven kände till brottsplatsen mycket väl. Brandvakten Karlsson och postbiträdet Malm hade på natten också uppmärksammat en person som med raska steg gick in i en port. Lindborg uppgav i sin efterlysning på tjuven att den stulna rocken var av” gråmelerad duffel med blått cheviotfoder och byxorna av smårandigt tyg”.

Vem var då Otto August Olsson, som såg till att OAS fanns så många år vid torget i Askersund? Han föddes i Borås, var annars för en textilhandlare ?

Redan vid 12 års ålder började hans affärsbana då han gick från dörr till dörr i Borås och sålde småprylar ur en korg. Efter några år erbjöds han plats hos en handlare i Toarps socken. Handlaren hade ett 20-tal ”drängar” som gick runt på bygden och sålde allt från bomullstyger till schalar. Otto August hade hela tiden siktet inställd att bli egen företagare. Han sparade en liten slant och köpte in ett litet lager av varor.

På 1860-talet öppnades Borås –Herrljunga järnväg till Otto August stora lycka. Han kunde med järnväg ta sig ut i Sverige på marknader och torgdagar. År 1881 köpte Otto August en jordlott strax norr om järnvägsstationen i Hallsberg och där lade han grunden för sitt företag. Han byggde en gård på sin jordlott, där det fanns en depå av varor. Därifrån drog han sedan ut på marknader och torgdagar . Så småningom hittade också en del kunder till depån i Hallsberg. Senare blev det också butiker både i Hallsberg och Askersund.

Bokhandeln i grannbutiken till OAS drevs under många år av originelle Josua Larsson.  Han började som bokhandlarbiträde  hos Arvid Carlsson, men tog sedan över. Arvid var mera filosofiskt lagd  än Josua.  Ett ordspråk som han myntade var : Krig det är farligt, men  punsch är gott”. Josua  var inte mycket för att folk stod länge och valde mellan böcker, vykort och andra varor. Han var lite otålig och påpekade också ibland att det var dags att bestämma sig. Han sålde också penninglotter som var en mycket stor sak på den tiden. Det var långt före skraplotternas tid. Minns jag rätt var det dragning den 15 i varje månad. Då var det alltid stor uppståndelse hos Josua. Var det någon askersundare som kammade hem högvinsten ?

Bokhandlare Josua Larsson. En verklig Askersundsprofil

Mitt emot bokhandeln ute på torget hade föreningarna sina lottkiosker. Minns att Josua gisslade lottförsäljarna hårt. Han tyckte det var ”skitlotter” som bara gav lite kaffe i vinst. Annat var det med hans lotter som kunde ge miljoner. Josua tyckte att folk skulle strunta i ”skitlotterna” och istället samla ihop pengar till en ”riktig” lott hos honom.

Det är trevligt att det finns butiker som fortfarande går bra i OAS-huset. Och bra för askersundarna.

Vedhuggningskommitté i Askersund på 40-talet

Vedhuggning har kommit i ropet igen. Kanske dags att bilda en kommitté igen i Askersund.

Rubrikerna är från 1947

Direktör Franzén på Askersundsverken lånade ut en bil till frivilliga vedhuggningen 1947.

ASKERSUND. För mycket länge sedan, närmare bestämt 1947, bilades en kommitté i Askersund som skulle ordna med frivillig vedhuggning. Det var föreståndaren vid arbetsförmedlingen som organiserade det hela. Går man runt i dagens villaområden så sysslar en del  just frivillig vedhuggning. Ved som ska användas för uppvärmning av villor, eller bara för lite mys pys framför brasan ruskiga höstkvällar.

1947 handlade det hela om samhällsnytta av ett helt annat slag. Det var stor brist på fossila bränslen vid den här tiden, så åtgången av ved mycket stor. Bränslesituationen i landet var mycket allvarlig. För att hålla igång industrin behövdes stora mängder ved. Alla kommunala instanser behövde ved i avsaknad av olja för att värma upp sina lokaler. Samma var det för uppvärmning av bostäder. Så var det över hela Sverige.

Olika myndigheter och organisationer i Stockholm enades om att försöka intressera svenska folket för fritidshuggning. Uppmaningen var att varje arbetsduglig person skulle hjälpa till . Naturligtvis utan betalning. Arbetet organiserades på olika sätt. En del i form av kvällsarbete, och en del i form av huggardagar. I det senare fallet uppmanades industrierna att ges sina anställda ledigt vissa dagar för hugga i skogen.

Ett stort problem för den frivilliga vedhuggningen var bristen på verktyg. Länsarbetsnämnden hade 400 verktygssatser och det förslog inte på långa vägar. Arbetsförmedlingen hade dock fria händer att köpa in verktyg så fort det fanns några att tillgå.

För att uppmuntra huggarna delades ett litet rockmärke i form yxa ut till alla. För 10 meter ved fick huggarna en bronsyxa, för 25 meter en silveryxa och för 100 en guldyxa. Vidare fick bäste huggaren i länet en olympiaresa i pris. På en del platser ställde lottakåren upp med förplägnad. På några plaster ordnades också underhållning.

Vid den första sammankomsten i Askersund undrade rektor Frendel om det var tillåtet att köpa upp massaved för husbehovsbränsle. Det blev ett blankt nej. Däremot var det tillåtet att köpa skog på rot, även om det inte var så lämpligt att hugga meterved av. Ett stort problem var hur huggarna skulle ta sig till den plats där veden skulle huggas upp. En del som hade anmält sig som frivilliga vedhuggare bodde långt från huggarplatsen. Problemet med transporter i Askersund löstes dock snabbt. Direktör Franzén på Askersundsverken ställde välvilligt en bil till huggarkommitténs förfogande.

Många askersundare ställde också upp och skänkte priser till huggarna. Direktör Karl Nilsson vid Trikåfabriken skänkte ett presentkort på 50 kronor. Askersunds köpmannaförening ville inte vara sämre utan skänkte tre presentkort värd 70 kronor styck. Men det var nog olympiaresan som lockade många energiska huggare. 1948 gick sommarolympiaden i London med stora svenska framgångar.

Eftersom det är så många som ägnar sig åt frivillig vedhuggning i dag, kanske det är dags med en liten organisation igen. Det behöver inte vara någon kommunal kommitté utan bara en liten förening där man kan dryfta vedhuggningens för –och nackdelar. Och lottakåren -om det finns  någon sådan i Askersund  i dag- får gärna ställa upp med lite god förtäring om det skulle vara så. Själv myseldar jag bara lite ibland. Och veden som jag har var färdighuggen när den kom till mej, så jag är inte riktigt kvalificerad. Men det finns många andra som verklig uppfyller alla krav. Det är bara att ta en runda i villaområdena.

Det händer mycket på nybygget vid Vårdcentralen

En del av  rummen vid  nybygget vid Vårdcentralen i Askersund är städade  och klara. Markplaneringen är  också på gång. Det  händer  massor av saker varje vecka jag besöker bygget med min kamera.  Den senaste tiden  har det  också varit ett antal visningar  i den nya byggnaden. Diskussioner om hyror är också aktuella. För sådana diskussioner  finns andra forum. Jag vill bara visa bilder  från bygget.

Min tidningskrönika 9 februari

Kataloger med vårens mode börjar fylla brevlådorna. Har aldrig varit så intresserad av sådan litteratur. Brukar köpa det jag behöver utan tänka så mycket på mode. Alltid blir det populärt och inne någon gång resonera jag. Faktum är att jag ändå gjort en investering på sistone. I en ny keps. Man måste ändå se lite skaplig ut. Kepsen jag bär på vinjettbilden har hängt med i några år och stämmer inte riktigt med verkligheten. Bilden är flera år gammal.

Ibland när jag är ute och springer i toppluva känner inte folk igen mej.  ”Jasså är det du, såg inte att det var du utan keps”, säger folk. Det är bara att konstatera det inte jag som satt avtryck hos folk, utan kepsen. Men jag står ut med det. Borde bli sponsrad av en fabrikant när jag tänker efter.

Ska väl också säga att det inte bara mode som dyker upp i reklamen i min postlåda. Blad med bygg-och elektronikprylar fyller också brevlådan ibland. Men jag behöver varken skruvdragare eller äggkokare för att nämna något.  Frukostäggen kör jag i åtta minuter i gryta på spisen med hjälp av en äggklocka som jag alltid gjort.

Det är viktig att handla på hemmaplan lyder reklamen för att handeln ska överleva.  I Askersund i mitt fall. Brukar tala om det med vänner när vi möts på stormarknaden Marieberg i Örebro. Vi tycker det är för jäkligt att inte handla hemma i Askersund. Och att vi är på Marieberg är naturligtvis bara en tillfällighet.  Vi skulle ändå till USÖ eller något sådant. Själv åker jag till Marieberg bara som en liten utflykt och avbrott i pensionärslivet. Det är som en stor fritidsgård med mat, fika och allt som hör till. För det mesta handlar jag ändå på hemmaplan och det  blir inte så ofta och inte så mycket.

Det där med mode och klädinköp kan vara knepigt ibland. Tror aldrig jag provat ett plagg i en butik.  Och jag tycker också inköpen ska gå i en viss ordning. En bekant till mej skulle köpa en slips. När han hade gjort det frågade expediten vänligt om det skulle var något mera. ”Jag kan ta en överrock också” blev svaret och det gjorde att expediten blev helt ställd. Så bör det inte gå till när man köper kläder. Det gäller att börja i rätt ände. Med strumpor och uppåt. Om inte annat för att slippa chocka snälla expediter.

Birger

Bild : Kjell Johansson

När vi ändå är inne på mode och kläder minns jag vännen Birger. Han var lite eljest och höll sig lite utanför samhällets normer men mycket allmänbildad. Birger läste allt han kom över. Han var lika klädd både sommar som vinter. Många tyckte lite synd om Birger och gav honom kläder. Han var vänlig. Tackade och tog emot. Jag hälsade på honom ibland i en liten röd stuga på Norra Bergen där han bodde i slutet av sitt liv.  Kunde bara konstarterna att han kunnat öppna en andrahandsaffär med kläder om det varit så. Birger tog emot kläder men använde väldigt lite av det han fick till skänks. Men han ville inte såra vänliga givare.

 

 

Lägenheter i gamla Samrealskolan

Gamla Samrealskolan i Askersund är under förvandling. Den invändiga rivningen är i full gång. Askersundsbostäder ska bygga åtta lägenheter i den gamla skolbyggnaden. Det är Åv-Bygg i Åsbro som ska göra jobbet. Markarbetena är också i full gång. Har lovat att följa bygget med min kamera. Bilder som ska gå på bostadsbolagets hemsida under nyheter. En del kommer jag också att köra på min egen blogg. Inflyttningen beräknas  till december. Vad jag förstår  är  intresset mycket stort för att få bo i Samrealskolan. Håll till godo: 

 

Lär känna din stad -utställning i Sjöängen

Lär känna din stad! Det är ett ämne som eleverna vid särskolan Knopen vid Sjöängsskolan i Askersund  har jobbat med under några månader.  Arbetet har nu resulterat i en utställning i Sjöängens foajé. Eleverna har gjort modeller av byggnader i Askersund som sticker ut i stadsbilden.  Landskyrkan, Vattentornet, byggnader i hamnområdet för att nämna några. Eleverna har använt olika material till byggnaderna. Utställningen kommer att finnas under några veckor. Ett råd till besökarna är att ta med mobilen och använda QR-koden (optisk avläsning).  Genom koden går det också att få muntlig information om husen.

Elever och lärare har gjort ett fint arbete om något så viktigt som stadens historia och byggnader. Informationen har hämtas in på olika sätt genom personliga besök, fotografering och i bloggar på nätet.

 

Satsningen på Norra Bergen i Askersund är igång

Askersudsbostäder har börjat jobbet med satsningen på Norra Bergen. Det handlar då om markarbeten och ledningsdragningar. Gamla Samrealskolan ska byggas om till hyreslägenheter. De stora lönnträden vid trappan som under sommarhalvåret skymde skolan från Stora Bergsgatan har till att börja sågats ner. Det ska bli nyplanteringar.

28 januari 2020

Jag utfärdar också en reservation för trädsorten som kapats. Kunskapen om träd är inte min starka sida. Intill stubbarna fanns i alla fall torkade lönnlöv. Vän av ordning kanske undrar hur jag kan veta att det är den sortens löv när jag inte känner till träden. Tar då nytta av mina idrottskunskaper som gammal sportjournalist. Kandas ishockeylag kallas ”lönnlöven” och hade just ett sådant löv på sina tröjor som finns vid trappan. Långsökt men så är det. Ibland kan man ha nytta av sådant.

Kanadas ishockeytröjor.   Samma sorts  löv som vid Samrealskolan. 

Jag och många med mej har trott att träden vid trappan är en mycket gammal plantering men så är det inte. Det är bara att titta på gamla bilder.  Har en bild på konstnär Börje Sandelin från 1959 där han står vid trappan. Då fanns det inga träd.  Men lönnar-om det är så- verkar växa snabbt.

Beslut om att bygga Samrealskolan togs 1905. Årtalet som också står på fasaden. Invigningen skedde några år senare i januari 1907. Inflyttning hade då pågått under året. Byggmästare var N.J Ackzell Katrineholm och Viktor Forss, Askersund. Bygget kostade då 59.786 kronor. Det tillkom också en del kostnader för markförberedelser.

Lägger med  några bilder som visar utvecklingen.

 

26 januari 2020 

 

 

 

Bild  sommaren 2013 

På vykortet står årtalet  långt upp  på byggnaden. Det  flyttades ner  till ingången.

Bild från 1959 på konstnär Börje Sandelin.  Då fanns  det  inga träd  på gården .

 

 

Persienner på plats i nybygget vid Vårdcentralen i Askersund

Det är  full fart  i  alla våningarna på nybygget vid Vårdcentralen i Askersund. Senast träffade jag på några som satte upp persienner . Och det är  minsann ett antal   fönster att jobba med i den stora byggande. Gången  mellan gamla  och nya byggnaden  börjar också bli klar.

Gången mellan de  båda  byggnaderna för  någon vecka sedan.

Gången mellan byggnaderna i dag.

Den blivande entrén 

Min tidningskrönika 26 januari 2020

 

Jag har tagit för vana att gå och lyssna på Askersunds fullmäktige i Sjöängen. Det är möten en gång i månaden. Kanske en gammal yrkesskada efter att ha följt kommunens politiker att antal år son journalist. Samhällsintresset finns kvar. Brukar ha sällskap med några få åhörare och ett antal ersättare. Måste också erkänna att en bidragande orsak till mina besök också är att jag bara bor ett stenkast från Sjöängen. Bekvämt och bra.

Just nu rasar debatten om skolnedläggelser. Inga lätta politiska beslut. En del sågar förslagen och en del andra tycker det är det enda rätta för att spara pengar. Det är väl så demokratin ska fungera. Olika åsikter.  Betygen på politikerna kommer valdagen. Har man följt sina vallöften? Minns när jag skulle börja skolan i slutet på 40-talet. Då försvann ett antal bygdeskolor, bland annat Läggesta skola där vi bodde. Hörde aldrig några protester. Så var det på den tiden. Mina föräldrar hade heller ingen röst i samhället. Ingen skulle ha brytt sig.

Under en period kallades det politiska läget i Askersund för ”Grönköping” i media. Då fanns det mindre oppositionspartier som var emot det mesta. Minns att ordförande i fullmäktige, Norefors, vädjade till mej på skämt att jag skulle skriva Jönköping istället för Grönköping. Det skulle se bättre ut. En ledande politiker i ett oppositionsparti kom alltid in på redaktionen dagen efter fullmäktige och ville rätta till en del formuleringen. Det blev så klart nej från min sida. Förklarade att han fick stå för vad hans sagt på fullmäktige. Han tyckte då att jag böjde nacken för de stora och slog mot de små när han inte fick sin vilja igenom. Så skulle dagens politiska råd, Caroline och Anna, naturligtvis aldrig göra.

Har ofta funderat på vad som hänt om det funnits Facebook och likande vid den tiden. Det skulle förmodligen varit rena drömmen för de små oppositionspartierna i Askersund när det stormade som värst. En gillaknapp på Facebook.  Där kan man i dag följa det politiska läget och vad folk sympatiserar med och med vilka på gillaknappen.

Bröllopskort duger  inte  längre  som legitimation. Det okända  paret har inget med texten att göra.

När jag är ändå är inne på det här med datorer måste man i dag ha ett Bank-ID för att komma vidare i många fall. Jobbigt. Jag kan inte ens rätta stryktipset utan ett Bank -ID. Nej annat var det förr med id-handlingar. Vännen Viola som arbetade på Systembolaget i Askersund under många år berättade för mej att det krävdes legitimation med foto vissa tider på dygnet. Hon mindes ett gammalt par som stod och väntade och inte vågade fram till disken. Viola förklarade till slut att det var deras tur. Kvinna berättade då att de inte hade någon legitimation med foto, men hade istället tagit med sig ett vanligt familjefoto där båda fanns med. De fick så klart handla. Viola  är snäll. I dag skulle det inte ha räckt med ett bröllopsfoto.

 

 

 

Julgranen på torget i Askersund ifrågasatt

Ska det finns någon julgran på torget i Askersund eller inte? Ja det är en fråga som tekniska förvaltningen har synpunkter på med anledning av att torget ska renoveras. Skrivelsen från förvaltningen nedan:

 

En bild från 50-talet med granen på Askersunds torg

 

”Synpunkter till estetiskt och funktionellt råd avseende renovering av torget i Askersund från Tekniska förvaltningen

Under rubriken ”Vad torget i huvudsak skall användas till” vill tekniska förvaltningen föreslå att den nuvarande utsmyckningen vid juletid, med en stor gran med belysning, mitt på torget, övervägs.

Att hitta, fälla och transportera in en gran samt resa den på torget, och när julen är slut, fälla den och transportera bort den kräver både förberedelser och förhållandevis mycket arbetstid (2 man, 6-7 dagar) för att utföras. Vid resning av granen och montering av belysningen behöver speciell lyftutrustning hyras in. Under senare år har det också varit svårt att hitta en lämplig gran, i rätt storlek, som står så till, att den kan fällas och transporteras till torget utan att den skadas alltför mycket.

Tekniska förvaltningen föreslår att utsmyckningen vid juletid förändras så att den blir enklare att hantera och därmed minimerar tidsåtgång för uppsättning/nedtagning (2 man, 2 dagar).

Ett alternativ skulle kunna vara att liknande girlanger som sitter över Sundsbrogatan hängs upp mellan de lyktstolpar som ”omringar” torget. Man skulle också kunna tänka sig montage av ljusslingor i de mindre träd som står i refugen mot Sundsbrogatan. Uppsättning och nedtagning skulle likt girlangerna över Sundsbrogatan kunna skötas av Askersund i centrum varvid tidsåtgången ytterligare kan minskas (0 man, 0 dagar)

Effekten av förändringen blir att tidsåtgången för att julsmycka torget avsevärt minskar och därmed blir betydligt billigare.

Not: Granen på hamntorget skall naturligtvis vara kvar. Den är betydligt mindre och hör till den”.