Hanna Ljungqvists fotoalbum är en bildskatt från Askersund

Genom familjen Jonsson, Bygget, har jag fått tillgång till telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist fotoalbum med många Askersundsbilder från början av 1900-talet. En bildskatt.  Jag har tidigare publicerat  bilder  från  Hanna Ljungqvist album men så här  i coronatider  kanske det finns tid att studera lite extra på bilderna. Lite nostalgi  och hur det såg ut  i stan förr i tiden. Nyttigt för alla, inte  minst för dagens politiker.

Hanna Ljungqvist avled 1974.  Hon var född 1884 i Askersund. Hennes pappa var kyrkoherde. Efter att ha genomgått elementarskolan för flickor och hushållsskolan Fleurie (Tingshuset) blev hon elev vid telegrafstationen i Askersund. Från 1928 var hon telegrafkommissarie i Askersund och var det fram till pensioneringen. En släkting till familjen Jonsson arbetade som hushållerska åt Hanna. Hon kallades allmänt för ”Tant-Lisa”. Det är genom henne och familjen Jonsson som albumet räddas till eftervärlden. Visar upp några bilder ur albumet. Familjen har copyright på bilderna, bara  som lite information

Storgatan Torget

Tingshuset
Kungabesök i Askersund
Östra Tullstugan

Storgatan

 

 

 

Stora Bergsgatan med Hanna Ljungqvists hus

 

Tant Lisa

Familjefoto Ljungqvist
Hanna Ljungqvist

Grand konditori vid Sundsbrogatan

  Grand konditori vid Sundsbrogatan var en gång i tiden Askersunds stora inneställe när det gällde att fika och köpa bröd. Åtminstone på dagtid. På kvällarna var det andra fik som gällde. Stället låg strategiskt i sparbankshuset. Grand hade en mängd stamgäster som kom varje dag.

Bild:Mikael Mogren 

 

Märtha Gustafsson. Bilden är från 1945. Husen i bakgrunden är rivna.

Sundsbrogatan på 50-talet med Grand till höger.

Till vänster ägaren Einar Andersson och längst fram fru Annie

Annie Andersson och bagaren Oskarsson

Bild: Ingvar Björck

Busschaufförerna var ett givet gäng. En annan stamgäst var konstnären Folke Dahlberg. När han inte fanns på sin ö ute Vättern, tog han alltid en halv kaffe och en bulle på Grand. Mina starkaste minnen är när morsan Gunborg hade varit till stan och handlat med sig mandelkubbar eller någon bakelse från Grand. Då var det fest nere vid Gårdsjön. När jag blivit lite äldre var Grand ett givet fikaställe.

Tyvärr försvann Grand konditori i början på 80-talet. Annie och Einar Andersson drev rörelsen med framgång under många år. När stället bytte ägare gick sämre. Senare skulle banken ta över hela huset och då fanns det inte plats för ett konditori. Många askersundare tyckte det var bedrövligt. Grand var ett ställe som alltid funnits för många. Under sommarmånaderna drev Grand också servering på berget i Stadsparken. Huset finns kvar på berget, men har på senare år blivit skolmuseum.

Kungens pappa  prins Gustaf Adolf på besök i Askersund 1935.  Bilden utanför Grand Konditori 

Grands  uteservering intill Sundsbrogatan

Bild: Ingvar Björck

Förr i tiden var det inte fult att röka som i dag. Inne på konditorierna låg röken tät . Det bröd som gästen inte orkade med räknades av när det var dags för betalning och togs kanske fram när det var dags för nästa gäst. Det var aldrig någon som klagade över att brödet luktade rök. Åtminstone var det så på Grand konditori i Askersund i mitten av 40-talet. Det berättade Märtha Gustafsson en gång för mej. Hon arbetade där som servitris. Märtha var 18 när hon flyttade från Skyllberg till Askersund. Senare bosatte hon sig i Kumla.

”Jag trivdes bra med kamraterna, men inte med bostaden. Jag som var bortskämd med eget rum hemma fick dela bostad med en annan tös. Och det var inte roligt. Jag hade 70 kronor i månadslön, plus fri mat och bostad. Sen fick jag dricks så jag blev ”uppskattad” till 125 kronor. Förmiddagspasset började klockan sju och pågick till sena eftermiddagen. Kvällspasset började klockan elva på förmiddagen och slutade klockan tio på kvällen. På söndagarna var det stängt mellan elva och tretton. Då skulle folk gå i kyrkan” berättade Märtha.

Konstnären Folke Dahlberg var en av många stamgäster på Grand. Han tog alltid en halv kaffe och bulle. Och så rökte han mycket till det.

”Det var noga med att vi hade vit blus och svart kjol. Det var innan nylonrockarnas tid. Och att vara utan strumpor var inte att tänka på. En av stamgästerna på Grand var konstnären Folke Dahlberg. Han beställde alltid en halv kaffe och en bulle. Han rökte väldigt mycket, minns jag. Då och då dök hans fru upp på konditoriet för att få tala med honom. Hon var textillärare i Askersund , medan han mest vistades ute på Vättern. Deras träffpunkt var konditoriet”, Upplyste Märtha.

Bild: Mikael Mogren 

Bild: Mikael Mogren 

”Det var ruschigt värre på populära Grand. Inte minst på fredsdagen 1945. Att kriget var slut skulle naturligtvis firas med kaffe och tårta. Helt annorlunda var det den dag då andra världskriget bröt ut. Jag mins att en grannfru hamstrade toppsocker medan en annan tog ut alls sina pengar från banken. Hon var rädd att staten skulle konfiskera alla pengarna”, berättade Märtha.

Vykort. Under många år drev Grand kaffestugan uppe i Stadsparken. Stugan finns fortfarande kvar på berget.

Som vanligt har  Linus Larsson hjälpt till med en del bilder från hans stora arkiv

Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund de senaste veckorna

Nybygget vid Vårdcentralen  Askersund är  imponerande . Både  invändigt-och utvändigt. Har följt bygget  på nära håll genom  med fotouppdrag  hos Länsgårdar. Vissa utrymmen  är  klara medan det jobbas  hårt i andra delar av  byggnaden. Utvändigt händer det  också grejer som det brukar heta. Lägger  ut  lite bilder för den som är  intresserad.

Övergång mellan nya  och gamla byggnaden

 

 

 

Kalle i Gårdsjövik fick pokal som intresserad bandyåskådare

Kalle Karlsson i Gårdsjövik var en trogen besökare på IFK Askersunds bandymatcher. Och han blev också belönad för sin trohet mot IFK och bandyn. Kalle tilldelades nämligen en unik fin pokal av förening. Han fick en pokal med inskriften: ” Intresserad åskådare-hederspris”. Året var 1940. Har aldrig tidigare hört att någon i publiken fått en utmärkelse i form av en pokal.

 

Kalle var en trogen supporters  vid IFK:s hemmamatcher i bandy.

Bild:Lisa Hjalmarsson 

Att Kalles pokal blev aktuell just nu beror på att dottern Inger röjde i en garderob hemma vid Gårdsjövik för  några dagar sedan. Och där stod pokalen efter pappan. Hon tog kontakt med mej och ville skänka den till IFK Askersund för en plats i klubbrummet på Solberga. Har lovat att förmedla gåvan. Ska också uppmana IFK:s styrelse att ge Inger ett säsongskort till fotbollen som tack. Bandy finns ju inte längre så hon kan inte följa i pappa Kalles fotspår.

Pokalen som Kalle förärades med  för sina  insatser som åskådare

 

IFK Askersunds bandylag  1938. Ett lag som Kalle  i Gårdsjövik följde.

I klubbrummet finns en stor samling både av pokaler, vimplar och lagbilder. Senaste tillskottet i klubbrummet är en modell av gamla IP som Boris Gorek gjorde till ett skyltfönster hos färghandlare Jonny Sundberg vid torget. Jonny och Boris tog kontakt med mej om jag vill ha modellen personligen eftersom jag bidragit med en del bilder och information. Förklarade vänligt och tacksamt för de båda att den passade bättre i IFK:s klubbrum. Och där är den nu.

Från IFK:s klubbrum

Från IFK:s klubbrum

Gamla T-bryggan vid Strandparken i Askersund

Bryggorna vid Strandparken i Askersund ska flyttas österut. Anledningen är att inte alla båtplatser kan hyras ut på grund av det låga vattenståndet. Platserna längst in mot land går inte att hyra ut. Det är för grunt. Bryggorna ska placeras efter varandra i en L-form har jag läst i tidningen. Flytten ska enligt beräkningarna kosta 250 000 kronor. Det är politisk oenighet var pengarna till flytten ska hämtas. I övrigt är man eniga om att bryggorna  måste flyttas.

T-bryggan till vänster på vykortet.

Personligen tycker jag det är lite synd att de som beslutade om bryggornas nuvarande placering inte tittade på gamla bilder och vykort. Då hade inte flytten var nödvändig. Under många år fanns en T-brygga i Strandparken. Det var en brygga med platser för mindre båtar som ledde ut till den stora bryggan och djupare vatten där de större båtarna låg. Något liknande som man tänkt sig i dag, fast nu som en L-form. Lägger med bilder så alla som läser kan se. Lågt vattenstånd vissa år är ingen nyhet.

Bryggorna vid Strandparken som ska flyttas

Vän av ordning påpekar säkert att båtarna är mycket större och finare i dag och behöver djupare vatten. Men djupare vatten behövdes också tidigare. Därför var bryggan utformat som ett T. Kontentan av det här är att titta på gamla bilder och vykort innan beslut fatta.  Det är  ingen skam och man kan ha nytta av det.  Gamla T-bryggan byggdes inte bara för skoj skull, utan det fanns en tanke bakom.

Gamla T-bryggan

Bild: Lars Samuelsson

Gamla T-bryggan 

Bild från Leif Linus samling

T-bryggan passade bra för  ombyte  vid bandymatcher. En bild från 50-talet.

 

Förslag om ett nytt kallbadhus vid Alsen i Askersund

Miljöpartiet  har lämnat in en motion till fullmäktige om uppförande av kallbadhus, omklädningsrum  och bastu vid Alsen i anslutning till Askersund.

Miljöpartiet skriver:”Vår tids starka intresse för motion, friskvård, friluftsliv och vinterbad har inneburit ett stort nyttjande av de kallbadhus som finns i andra kommuner.

I Askersund finns en aktiv grupp med vinterbadare. För att stötta dessa själar och på samma gång göra staden ännu mer attraktiv förslår vi byggandet av en anläggning med kallbadhus, omklädningsrum och bastu. Detta kallbadhus skulle kunna bli ett fint landmärke och ytterligare stärka kommunen som besöksmål. Ett kallbadhus skulle passa synnerligen bra in i varumärket ’Den hemliga skärgården’.

Verksamheten i kallbadhuset skulle vara hälsobefrämjande, ge möjlighet till social gemenskap och kunna skapa mervärde vid konferensarrangemang. Ett kallbadhus kan erbjuda tid för avkoppling, eftertanke och stillhet, och utgöra en motpol till dagens stressiga samhälle. Projektet ligger väl i linje med planerna som kommunens strandutvecklingsgrupp arbetar med. Vi vill att Askersunds kommun utreder möjligheten att skapa ett kallbadhus med omklädningsrum och bastu.

Askersund den 3 mars 2020

Miljöpartiet i Askersunds kommun genom

Margareta Widell” .


Gamla Kallbadhuset i  Strandparken en gång i tiden 

 

En gång i tiden fanns det ett stiligt och välbesökt kallbadhus vid kanten av Strandpromenaden i Askersund. Huset uppfördes 1925 efter ritningar av teckningslärare Kurt Grönvall. Det hade funnits ett badhus
tidigare på samma ställe men som nu ersattes av det nya fina efterlängtade bygget.

Simskola i kallbadhuset med Svante Eriksson som simlärare.
Borgmästare Bretzner delar ut simmärken.

1953 upphörde badhuset att användas som offentlig
badinrättning. Badsugna personer fick mot avgift disponera nycklar till huset för att kunna njuta av ett bad. Med åren stod tyvärr huset och förföll. Politikerna ansåg att en upprustning skulle bli för kostsam och oekonomisk. I slutet av 60-talet revs huset under proteser från den dåvarande Badhusföreningen. Med facit i hand kan man tycka det var helt fel att riva. Särskilt nu som det ska ske friluftssatsningar nästgårds ute på Borgmästareholmen. Kallbadhuset hade passat fint in i satsningen.

Många kommuner har varit mycket rädda om sina gamla
kallbadhus. Det har kommit ut flera böcker om badhus, där kommunerna stolt visar upp sina gamla vackra byggnader. Helena Lind och fotografen Bert Leandersson, har gett ut en mycket läsvärd bok med just namnet ”Kallbadhus”.

När kallbadhuset i Askersund revs var det inte så
mycket diskussioner om att bevara gamla kulturbyggnader . Rivning av läktaren på gamla idrottsplatsen i Askersund som var från 1925 är ett annat tråkigt exempel på hur det gick till. Förstår att man inte kan bevara alla gamla byggnader, men kallbadhuset och läktaren var ändå lite speciella för askersundarna under lång tid. Kurt Grönvall var också mannen bakom ritningarna till idrottsplatsen som invigdes 1925. Två byggnader som hade varit värda att bevara tycker jag med facit i handen. I dag är synen på gamla kulturbyggnader lite annorlunda än i
slutet på 60-talet.

Mars 1925
Bandymatch på Alsen med kallbadhuset i bakgrunden.
Annons från 1927

När kallbadhuset skulle byggas 1925 så tog ett gäng
byggintresserade personer hand om det hela på entreprenad. ”Ett experiment som är värt framgång”, ansåg politikerna i stadsfullmäktige. På den här den tiden var det mycket bråkigt mellan arbetsgivare och arbetare som ledde till strejker. Politikerna tyckte det var skönt att slippa ifrån byggansvaret för första gången. Byggarna fick en summa på 12.390 kronor till badhusbygget.
Kravet i början på året var att bygget skulle vara färdigt till den 1 juni.
Skulle det dra ut på tiden skulle det bli böter med 25 kronor för varje missad dag. Men bygget stod färdigt som
beräknat. De modiga byggarna var Arvid Pettersson, A. Kjellgren, John Forss, Emil Andersson och Ivar Larsson. Invigningen skedde i augusti 1925.
Augusti 1925
——————————————-

Båtresan till Borgmästareholmen från det gamla kallbadhuset

Rivning av gamla badhuset.

Äldre askersundarna minns säkert det gamla badhuset
med en avdelning för damer och för herrar. Simskolorna hölls också i
kallbadhuset. På samma plats i dag finns en båtbrygga strax intill bron till Borgmästareholmen. Som tur är finns det bilder och vykort hur det såg ut en gång i tiden.

Rivning av kallbadhuset i slutet av 60-talet.

Bilder har Leif Linus ställt upp med från sitt stora
arkiv. Klippen kommer från gamla Askersunds-Tidning

Tivedsloppet på skidor

 

Per-Olof Lundin IFK Askersund vann Tivedsloppet 1956 i rykande snöstorm

 

Längtar ni efter snö  och skidåkning? Men det ser mörkt ut med snö  och skidåkning just nu. Många tittar säkert  på Vinterstudion i tv och blir sugna. Som att åka Vaslaoppet I dag är det Zinkgruvans IF som står för skidsporten i Sydnärke. Både med åkare och en fin anläggning.  För i tiden var det ett antal klubbar som hade skidsport på sina program. Tivedsloppet i Askersund var den stora skidhändelsen i syd under många år, men mera om det senare.

Bengt Rehnvall, IFK, har också vunnit Tivedsloppet. Bengt blev  också 36:a i Vasaloppet en gång, förutom att han var svensk mästare  i maraton 1954.

Själv har jag alltid varit en urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina bröder en gång för länge sedan. Brorsan Karlherbert och jag var aktiva inom idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen skidteknik. Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det bara råkar vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO lag 2 passerade ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade förbi. Och han hade också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången.

IFK Askersund arrangerade under många Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet , med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan).

Senare blev det start och mål vid gamla IP. Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde jag många Tivedslopp från toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som drattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken.  Längden på loppet var runt 3 mil, med  flera vätskekontroller. En del stannade länge vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

Arthur Östring Zinkgruvan dominerade skidtävlingarna i syd i slutet på 30-talet och börja av 40-talet. Han van Tivedsloppet ett antal gånger

Sydnärkes skidkung i slutet på 30-talet och början på 40-talet var Arthur Östring från Zinkgruvan. Han dominerade stort. Han vann fem-sex Tivedslopp. Det kan väl nämnas att loppet ställdes in 1938-39, på grund av snöbrist. På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof Lundin och Bengt Rehnvall. De kanske inte vann alla gånger, men de var ständigt med i toppen.

 

 

 

 

 

Från det första loppet 1936 kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit. I täten låg Gustav Nyberg , Skyllberg och Arthur Östring, Zinkgruvan. De slängde i sig lite varmt sockervatten för att sedan fortsätta ett stycke på Olshammarsvägen och in mot Boda. Mellan Uvaberget och Nordhammar hände inte något mellan de båda tätmännen. Östring hade startat en minut efter Nyberg , så hans slutseger var i det närmaste klar vid Nordhammar. De två sista kilometerna över Alsen in mot gamla Folkskolan blev en ren spurtsträcka.

Östring går i mål vid gamla Folkskolan i Askersund vid det första Tivedsloppet 1936. Första året var namnet ”Askersundsloppet”

Nyberg ledde med fem meter fram till järnvägsstationen , innan Östring satte in slutspurten. Med den segern blev Arthur Östring skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov. Segraren uppmanade också intervjuaren att komma upp till Zinkgruvan, där det verkligen fanns lite backar att kämpa i. Men Östring var inte ensam om att klaga på den lätta banan. Även tvåan skogsarbetare Nyberg, var missnöjd med den lätta banan. På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå framgång. Yrket gav styrka och hårdhet. Men det var då det…

Kalle Pettersson, hade ofta den olympiska tanken i huvudet när han åkte Tivedsloppet. Det viktigaste är inte att vinna, det viktigaste är att deltaga.

IFK hade ett bra skidgäng på 40-talet. På bilden Rune Wiktorsson, John Karlsson och Erik Jonsson

Skolans skidtävling med start vid busstation. En 50-talsbild.

Bild från Leif Linus samling.

Det var lite om skidåkning och mitt eget tillkortakommande i den ärofyllda sporten.

Min tidningskrönika 23 februari 2020

                                               MIN TIDNINGSKRÖNIKA

 

 Följer ni ”Auktionssommar” och ”Antikrundan” på tv?  Det gör jag. Ni kanske också är förtjusta i loppmarknader?  I så fall är ni precis som nästan alla andra. Enligt mätningar är det mycket populära program som många följer med trevliga programledare som Sofia Rågenklint och Ann Lundberg. Tycker man lär lite sig av experternas kunskap. Det kan ju aldrig vara fel

Har inte varit på så många auktioner, men en gång var turen på min sida. Hade lovat en dotter att ropa in en gammal resväska för en billig penning. Hon skulle måla på den. Ropade fem kronor och auktionist Olle Kindbom slog blixtsnabbt. Ingen hann att bjuda mer än jag. Men det varken jag eller Olle visste var att den gamla resväskan var fylld av blått garn.  Men det visste några kvinnor som blev upprörda över Olles snabbhet med klubban. Vi hade inte öppnat väskan. Ägaren hade varit sjöman och köpt garnet på några av sina resor. Jag stickar inte men de fanns dom som hade glädje mitt fynd.

En gammal fotbollskompis hade den märkliga vanan att ropa på allt, men buden var aldrig högre än 15 kronor.  Och det var inte bara för att jäklas. Han var sådan. På den tiden fanns det en auktionist som hade auktioner inne på gamla hotell gården. Auktionisten var en allvarlig man med hett humör. Han blev sur och menade att fotbollskompisen alltid missbjöd. Men auktionisten fick sin revansch. Vid ett tillfälle skulle han ropa ut ett stort cykelställ med tak som brukar finnas utanför hyreshus. Kompisen bjöd som vanligt 15 kronor och den allvarliga auktionisten slog direkt. Där stod kompisen med ett stort cykelställ som måste fraktas bort på något sätt. Minns inte hur han gjorde. Det kanske står kvar

Erik Lind

Bild:Ullabritt Jonsson 

Själv brukar jag gå på auktionskammaren i Askersund vid förhandsvisningarna. Jag har till och med ett eget kundnummer, som gör att jag kan lämna skriftliga bud och vänta på att auktionist Erik Lind ska ringa. Men det händer sällan. Det handlar mest om böcker. Buden är tydligen för låga. I Askersund går många på auktion enbart för att lyssna på Erik. Han är populär. Jag har upptäckt att många som går runt och tittar har block och penna med sig. De kollar, vänder och vrider på prylarna och skriver upp. Nästa gång ska jag också ta med mig block och penna för att låtsats jag minsann också är kunnig. Det inger respekt. Men sedan vad jag skriver är en annan sak.

När det gäller loppmarknader startade vi här hemma själva en egen ”loppis” för några år sedan. Vi skulle flytta från hus till lägenhet och ställde ut allt som vi inte kunde ta med på altanen. Folk fick köpa och lägga pengarna i glasburk Vi hade redan flyttat men våra trevliga gamla grannar Maj-Britt och Östen plockade in glasburken på kvällarna. Vi blev av med prylarna och lite pengar blev det i glasburken. Folk är   ärliga.

OAS en välkänd hörna vid Sundsbrogatan -Storgatan

Askersunds-Tidning skrev 1947 att ett av stadens mest välkända hörn låg i korsningen Storgatan-Sundsbrogatan, där Lek och Bo finns i dag. Och det är väl fortfarande ett känt hörn, åtminstone för alla barn som längtar efter nya leksaker. Som tur är finns det också en del artiklar för vuxna. Ingen behöver lämna butiken tomhänt. På den tiden disponerade klädbutiken OAS större delen av lokalerna ut mot torget.

 

En bild från början av 1960 talet då OAS fanns kvar i stan

Bengt Pettersson och Maja Karlsson

Birgit Olsson

 

Anledningen till att gamla AT uppmärksammade OAS just då, var att det hade förflutet 65 år sedan Otto August Olsson lade grunden till företaget. Vid den tiden var Ottos son Simon chef för firman. Det här hänt mycket i OAS-huset genom åren. Och nya förändringar är på gång. Lek och Bo ska byta ägare. Själv kommer jag inte ihåg mer än hälften av vad som hänt. Men det kanske finns någon som läser det här och kan fylla på?

Förr låg det en bokhandel i huset vid sidan om där Lek och Bo finns i dag. Där finns Letex i dag. Som jag minns har det nog mest varit klädeshandlare i lokalen genom åren. När den branschen började svikta slängde ägarna in handduken för gott. OAS hade på sin tid både dam-och herrkläder. Företaget var framgångsrikt, men det var innan folk kunde åka till Marieberg och Motala och handla kläder. De flesta hade fullt upp att bara ta sig in till stan från nuvarande kommunens ytterområden på den tiden. Letex verkar dock ha hitta sin nisch, som det heter på ett lite mera affärsmässigt språk.

En man som hette A G Lindborg drev klädbutiken vid torget innan OAS tog över. Lindborg drev sin rörelse med framgång, även om han råkade ut för en del otrevliga saker. Som inbrott. Jo det fanns inbrottstjuvar även på den tiden, om nu någon mot förmodan inte trodde det. I en tidning från 1911 kan man läsa att Lindborg drabbades av ett inbrott i sin butik. Någon hade tagit sig in och stulet ”en kavaj, ett par korderjosbyxor(?) , strumpor, samt växelkassan”. Värdet på stöldgodset låg runt 25 kronor. I växelkassan låg en femma. Tjuven hade brutit sönder det stora hänglåset på affärsdörren med ett järn som hade stulits hos en Eriksson i Stadskvarn strax norr om Askersund. Samtidigt tog sig tjuven in den intilliggande bokhandeln med falska nycklar. Där blev bytet 50 kronor. Tidningen var helt säker på tjuven kände till brottsplatsen mycket väl. Brandvakten Karlsson och postbiträdet Malm hade på natten också uppmärksammat en person som med raska steg gick in i en port. Lindborg uppgav i sin efterlysning på tjuven att den stulna rocken var av” gråmelerad duffel med blått cheviotfoder och byxorna av smårandigt tyg”.

Vem var då Otto August Olsson, som såg till att OAS fanns så många år vid torget i Askersund? Han föddes i Borås, var annars för en textilhandlare ?

Redan vid 12 års ålder började hans affärsbana då han gick från dörr till dörr i Borås och sålde småprylar ur en korg. Efter några år erbjöds han plats hos en handlare i Toarps socken. Handlaren hade ett 20-tal ”drängar” som gick runt på bygden och sålde allt från bomullstyger till schalar. Otto August hade hela tiden siktet inställd att bli egen företagare. Han sparade en liten slant och köpte in ett litet lager av varor.

På 1860-talet öppnades Borås –Herrljunga järnväg till Otto August stora lycka. Han kunde med järnväg ta sig ut i Sverige på marknader och torgdagar. År 1881 köpte Otto August en jordlott strax norr om järnvägsstationen i Hallsberg och där lade han grunden för sitt företag. Han byggde en gård på sin jordlott, där det fanns en depå av varor. Därifrån drog han sedan ut på marknader och torgdagar . Så småningom hittade också en del kunder till depån i Hallsberg. Senare blev det också butiker både i Hallsberg och Askersund.

Bokhandeln i grannbutiken till OAS drevs under många år av originelle Josua Larsson.  Han började som bokhandlarbiträde  hos Arvid Carlsson, men tog sedan över. Arvid var mera filosofiskt lagd  än Josua.  Ett ordspråk som han myntade var : Krig det är farligt, men  punsch är gott”. Josua  var inte mycket för att folk stod länge och valde mellan böcker, vykort och andra varor. Han var lite otålig och påpekade också ibland att det var dags att bestämma sig. Han sålde också penninglotter som var en mycket stor sak på den tiden. Det var långt före skraplotternas tid. Minns jag rätt var det dragning den 15 i varje månad. Då var det alltid stor uppståndelse hos Josua. Var det någon askersundare som kammade hem högvinsten ?

Bokhandlare Josua Larsson. En verklig Askersundsprofil

Mitt emot bokhandeln ute på torget hade föreningarna sina lottkiosker. Minns att Josua gisslade lottförsäljarna hårt. Han tyckte det var ”skitlotter” som bara gav lite kaffe i vinst. Annat var det med hans lotter som kunde ge miljoner. Josua tyckte att folk skulle strunta i ”skitlotterna” och istället samla ihop pengar till en ”riktig” lott hos honom.

Det är trevligt att det finns butiker som fortfarande går bra i OAS-huset. Och bra för askersundarna.