Dags att damma av försäljningsbussarna 

 

En gång i tiden var det vanligt med försäljningsbussar på landsbygden. Bussarna kom med kött, fisk och allt vad det kunde vara. Det trots att det fanns många lokala handlare ute i bygderna. Men det var ändå något visst med försäljningsbussarna. Något av veckans höjdpunkt. Folk gick ut till sina brevlådor och handlade vad som behövdes till hushållen. Praktiskt och bekvämt.

Fiskbussen var populär i bygderna.
Bild från Leif Linus samling

En del av bussförarna var lite speciella. Särskilt minns jag en som sålde fisk. Han gick sin egen väg och hade humor som jag tror han inte visste om det själv. Han var också bestämd mot kunderna. Det gick inte att stå plocka och välja bland strömmingarna. ”Här tar vi jäms över” var det klara beskedet. Fick han klagomål på att fiskarna var lite bleka, så menade han att det skulle alla vara om de vore döda. Minns när det var röstning högertrafikens eventuella införande. Jag frågade om han skulle rösta, men han förklarade då att han hade försökt införa högertrafik några år tidigare men då grep polisen in. ”Gick det inte den gången så får det vara för mej”, blev svaret.

Anledningen till att han körde på höger sida den gången hade sin naturliga förklaring…

Det fanns ett antal försäljningsbussar. Slakteriföreningen i Askersund hade en buss som Hjalmar och Malte ansvarade för. När den gamla bussen som skrotades 1958 blev det stort pådrag. Den gamla hade gått i 20 år. Den nya bussen stod på toppen av vad som kunde åstadkommas vid den tiden. Inredningen var gjord i rostfri plåt. När det var kallt kunde man till och med koppla på elektrisk värme. Ingen kund skulle behöva frysa om fötterna när de handlade korv och sylta. Någon berättade att när bussen anlände till ett äldreboende i trakten kom det ut en man i boendet för att handla en korvbit. Den kvinnliga föreståndaren reagerade skarpt. Hon menade att det fanns mat i boendet. Det behövdes inte handlas något extra. Mannen frågade då lugnt och stilla om föreståndarinnan verkligen skulle lägga sig i det hela. Hon hade väl ingen korv att sälja. Ett bra svar men, så behandlades de gamla på den tiden.

Under en period stannade Slakteriföreningens buss till och med i ett bostadsområde en bit från centrum som saknade butik. Det skedde några gånger i veckan. Precis som Hemglass , men utan en högtalare som kallade till köp.

Kanske det snart är dags att satsa på försäljningsbussar igen nu när lanthandeln går på knä. Eller så kan man göra som ägarna till Varuhuset i Rönneshytta har gjort. De hämtar sina kunder till Varuhuset med en liten buss. Det blir en stunds gemenskap i affären med fika och allt. I folkmun har turen döpts till ”antikrundan”. Ett verkligt lyckat initiativ som de boende i området är mycket nöjda med.

Betjänten Oskar på Stjernsund

 

Strax söder om Askersund, beläget på en udde i Vättern, ligger Stjernsunds slott. I dag är slottet mera tillgängligt för allmänheten än vad det var för ett antal år sedan. Slottet, i stram nyklassicistisk stil, lät uppföras av brukspatron Olof Burenstam 1798. Vid samma tid anlade man parken i engelsk landskapsstil. Fem gånger om dagen hela sommaren hålls guidade visningar på slottet. Intresset för slottet och guidningarna är stort.

Under åren 1823-1860 ägdes Stjernsund av familjen Bernadotte. Kung Karl XIV Johan använde slottet som övernattningsställe under sina resor till Norge och sonsonen prins Gustaf, ”sångarprinsen”, lät 1848-1852 utföra en genomgripande nyinredning av slottet. Stjernsund kan i dag visa upp en av de bäst bevarade inredningarna från 1800-talets mitt.

1860 köptes godset av familjen Cassel som gjorde slottet känt för sin kreatursavel, Stjernsund är stamorten för svensk rödbrokig boskap (SRB). 1951 avled ’Hennes nåd’ Augusta Cassel och hade då donerat slottet till Kungl. Vitterhetsakademien.1965 förklarades det som byggnadsminne.

På slottet fanns en gång i tiden trotjänaren och betjänten Oskar Karlsson. Han var ett original och kändis i bygden. Det fanns inte många personer med den titeln i bygden så han var unik. ”Hennes nåd” levde dock kvar fram till sin död att slottsägare skulle ha betjänter. Den här bloggen ska handla om Oskar. I slutet på 50-talet lämnade han sin befattning som guide och värd på slottet. Då hade han varit anställd på slottet drygt 50 år. Men någon längre flytt blev det inte, bara ett stenkast från slottet till en nyrenoverad tjänstebostad.

Redan som 15-åring kom Oskar Karlsson i betjäntlära hos minister Burenstam på Tjälvesta. 18 år gammal kom han till Stjernsund. Oskar kunde berätta om baler och fester med blåblodiga gäster i vackra kläder, men också om strävsamma arbetsdagar under de första åren han arbete vid slottet. Slottspersonalen uppgick till 10-12 personer. Ändå kunde arbetstiden för Oskar upp till 14 timmar om dagen.

Betjänten Oskar Karlsson
Bild från Leif Linus arkiv

”Vi började klockan sex på morgonen. Då gällde det att göra upp eld i kakelugnar och kaminer. Uppemot 20 brasor var normalt. När det var kallt blev det ofta det dubbla. Det skulle vara varmt och skönt i sängkammare, förmak och matsal innan det var dags för herrskapet och gäster att stiga upp till den väntade frukosten”, berättade Oskar i sin avskedsintervju.

”Då skulle också stearinljusen i alla lampetter och kronor var utbytta. Ett krävande arbete. Bara en av kronorna i salongen bar inte mindre än 36 ljus. Före frukosten skulle också gästernas kläder borstas, källvatten fyllas i alla karaffer och källvatten kokas åt dem som ville ha badkarsvatten. Sedan gick dagen med bestyr av mest skiftande slag”.

”Alla kopparföremålen i köket skulle putsas. Föremålen täckte en hel vägg i köket. Silverföremålen i gemak och salonger skulle också putsas. Vatten skulle bäras med ok från källan”

Oskar tyckte ändå att körningarna med häst och vagn till järnvägsstationen i Rönneshytta, som vintertid skedde med släde var det jobbigaste.

Hos fotograf Pettersson i Askersund . Oskar till höger.
Från Leif Linus bildarkiv

”Då kunde man nästa sitta och frysa fast på kuskbocken. Björnskinnsmunderingen höll dock kroppen varm och några men blev det aldrig tal om”.

Bild från 1924 ur boken ”Stjernsund i Närke-slottet och godset” från 2001. Oskar i övre raden längst till höger.

Oskar ordnade luciafest på slottet. Tidningsklipp


Oskar 60 år

Tidningsklipp från 1958 då Oskar slutade sin anställning på slottet.

Förr i tiden var Edö säteri på andra sidan sundet underställt. Mjölk och andra produkter fraktades till kökstrappan vid slottet. Oskar berättade att glanstidens slottsbarn brukade roa sig med att kasta ”smörgås” med sönderslagna ostindiska tallrikar från köksbryggan. I dag är till och med hoplappat porslin av det slaget värdefullt. Förmodligen finns det en bottenskatt i Edösundet vid en närmare undersökning…

Åtta röster om Folke Dahlbergs ord och bilder

Folke Dahlberg Sällskapet har kommit ut med bok nummer 11 i Sällskapets skriftserie. ”Ögonens förvandlingsrum är namnet”. I boken skriver åtta olika författare om Folke Dahlbergs bilder och texter. De har alla olika tyngdpunkter och infallsvinklar. Tillsammans vittnar de om hur ett till synes och profilerat verk ändå kan visa vara så mångfacetterat.

Här finns Else-Britt Kjellqvists fokus på ötillvarons centrala roll. Lars-Håkan Svensson skriver om vattenmotiven i dikterna. Elisabeth Lidèn gör jämförelser mellan stora punktteckningar och de samtidiga strömmingarna i svensk och internationell konst. Anders Weidar gör en djuplodande analys av Den berusade båten. Mats Jansson visar hur text och bild interagerar i Folke Dahlbergs böcker. Bangt af Klintberg belyser de folkliga myternas roll i Vättern. Kate Larson tolkar författarens förankring i landskapet. Staffan Söderblom gör nedslag i dikterna och finner att också det som är prov på ofullständigheter och tillkortakommanden berikar bilden av en spännande författare.

Det är i år 50 år sedan Folke Dahlberg drunknande i Karlsborgsviken. ”Ögonens förvandlingsrum” bekräftar hur närvarande han är med sina texter och bilder, hur man alltid kan närma sig honom på nytt. Titeln är hämtad från en av hans sena dikter, några rader om det konstnärliga skapandet om de ”små gesällerna, som står i ögonens förvandlingsrum och hamnar på en bild”.

Sällskapet har ett intressant program för minnesåret. Det äger rum i Karlsborg. När Sällskapet manifesterade 100 år efter hans födelse började det med en minnesutställning i Askersund. Det blir en specialutställning i Brovaktarstugan, där den permanenta utställningen finns. Utställningen har namnet ”Hemma i landskapet”. Vid årsmötet den 7 augusti blir Bengt af Klintberg årets talare. Dagen före hålls ett seminarium på biografen i Karlsborg under rubriken ”Inspiration i landskapet”. Deltagare blir Bengt af Klintberg, Lennart Jörälv och Kerstin Bjärkstedt. Moderator är Jonas Modig. Christer Arvidsson ska vidare läsa texter av Folke Dahlberg

Församlingarna i Askersund och Hammar går ihop?

Sammanslagningar och rationaliseringar är det som gäller i dag, främst då inom företagsvärlden. De kyrkliga församlingarna börjar nu också följa efter på grund av sviktande ekonomier.  De är nu aktuella med en sammanslagning av Askersunds och Hammars församlingar. Men bara kanske. Det ska först till en information där församlingsmedlemmarna har möjlighet att säga sitt.

Hammars kyrka  vykort färg

Hammars kyrka
                                                     Landskyrkan Askersund

Stiftsstyrelsen beslutade redan för ett år sedan att inleda en utredning gällande eventuell sammanslagning av Askersunds och Hammars församlingar. Stiftelsen kallade till det obligatoriska samrådet där kyrkofolk från olika verksamheter inom församlingarna. Namnfrågan är på vissa håll en stor stötesten. Förslaget är nu Södra Sundbo. Namnet Sundbo är sprungit ur gamla Sundbo härad.

Målet med sammanslagningen är att få ekonomiskt utrymme till verksamheter genom bland annat en mindre personalorganisation. Det kommer att ske automatiskt med pensionsavgångar. Andra fördelar som församlingar ser är en gemensam barn-och ungdomsverksamhet. Konfirmationen har redan i flera år varit gemensam. Ensamarbetet som vissa tjänster innebär i dag försvinner med gemensamma arbetslag.

Om det blir en sammanslagning kommer den att träda i kraft från och med 1 januari 2018, året efter nästa kyrkoval

Byggnader i förfall nära Askersunds torg

 

Några byggnader i centrala Askersund vid Storgatan-Sundsbrogatan har diskuterats flitigt de senaste åren. Husen är av stora renoveringsbehov och många tycker det är en skamfläck i närheten av torget. Alla som går Sundsbrogatan söder ut mot hamnen kan själva konstatera förfallet. Sedan lång tid tillbaka har också Sydnärkes byggförvaltning varit uppmärksammade på bristande underhåll.

                                               Från Nerikes -Allehanda 11 maj.

I fastigheten Sundsbrogatan 8 har det läckt in vatten från taket som sedan har runnit ner till grunden. Sydnärkes byggförvaltning har begärt in en underhållsplan för byggnaderna men den har lyst med sin frånvaro. Enligt en artikel i Nerikes-Allehanda tisdagen den 11 maj har inte ägaren löst ut beslutet.

Huvudbyggnaden där Pizzeria Italia finns i dag försäkrades den första gången 1828. I slutet av 1800-talet gjordes en ombyggnad och reveterades omkring sekelskiftet 1900. Skyltfönster togs upp 1934. Byggnaden vid Sundsbrogatan samt gårdshuset byggdes runt 1900.

Under årens lopp har det funnits en rad olika verksamheter i fastigheterna. De som många lite äldre askersundare säkert minns bäst är Ymos barnkläder som fanns i lokalerna där pizzerian finns i dag. En gång i tiden låg också Tivèns matsalar i huvudbyggnaden. Den drevs av Eva Arrenius och Linnea Wahlfridsson. Det var en arbetarmatsal som senare flyttade sin verksamhet till pensionatet som fanns på övervåningen där Torghallen ligger i dag. Pizzerian är i dag svaret på arbetarmatsalen.

Med hjälp av vännen Leif Linus bildarkiv vill vi visa en del av verksamheter som funnits i lokalerna genom åren. Men då var fastigheterna i fint skick.

                                             Hörnet Storgatan-Sundsbrogatan


En garnaffär fanns i den byggnad som i dag är i ett mycket dåligt skick

I huvudbyggnaden där pizzerian finns i dag fanns en gång i tiden en slakteriaffär. Skylten syns på väggen vid huset i bakgrunden.
                                                Sundsbrogatan på 50-talet

                              En gammal torgbild med de aktuella husen i bakgrunden.

Keramiker Karlherbert Danielsson hade en gång sin verkstad i ett gårdshus vid Sundsbrogatan

Kommunen köper tomten vid Askersunds Folkets hus

 När nya Sjöängen står klar är förmodligen gamla Folkets hus dagar räknade. FH:s verksamheten ska flytta in i de nya lokalerna. Kommunen har fått erbjudande att köpa fastigheten Jägaren 2, Folkets hus. Och så blir det väl också. Nu handlar det bara om formalia. Kommunen är villig att betala 630 000 kronor och det är pengar för marken. Huset anses inte ha något ekonomiskt värde alls. Folkets hus har själva låtit göra en värdering av fastigheten och den verksamhet som finns i dag. Då kom man fram till ett värde av 1,6 miljoner kronor, men då handlar det nog mest om själva verksamheten.

Kommunen anser att Folkets husbyggnad är i så dåligt skick att en upprustning att en ombyggnad skulle bli för kostsam. Enligt gällande detaljplan är det endast tillåtet med föreningslokaler, så det behövs en ändring av detaljplanen för att använda tomten till andra ändamål. Kommunen äger redan i dag granntomten Jägaren 4 (Folkets hus-parkeringen). Strategiskt är det ett lämpligt köp anser politikerna. Den del av detaljplanen som kommunen äger i dag, Jägaren 4, innehåller bostäder och handel. Det senare får endast ske i bottenvåningen. Vad som ska hända med Folkets hus-byggnaden är ännu oklart. Det finns inga beslut. Men det logiska är nog en rivning för att ge plats för annat.

Går man tillbaka i tiden låg det hus utmed Lilla Bergsgatan med affärer. Husen var dåligt underhållna och revs. Då kom den tomma ytan att användas till parkering som i dag. Kanske det nu blir en återgång till gamla med hus utmed gatan. Det såg betydligt trevligare ut än i dag. Någon undrar kanske var bilarna ska parkeras. Det blir något att lösa för de som är insatta i ärendet. Och det finns ju cyklar.

Kommunen tänker finansiera köpet av Folkets hus genom kommunchefens anslag för strategiska fastighetsförvärv. Ärendet kommer inta att gå till fullmäktige. Beslut om köp tas i kommunstyrelsen.

Stora Bergsgatan i början på 70-talet. Husen till vänster revs och i dag används tomten till parkering. Men det finns byggrätt på tomten som kan komma att användas.
Bild från Leif Linus arkiv

Biograflokalen byggdes en gång i tiden av Fabriks och Hantverksförening . Det blev Askersunds stora nöjeslokal. Det var där det hände grejer. Och så fortsatte det långt in på 60-talet. Lokalen invigdes den 13 oktober 1907.Biograflokalen var från början var tänkt som en teaterlokal som skulle rymma 400 personer. En mycket djärv satsning i början på 1900-talet. Men det blev inte så. Ventilationen räckte helt enkelt till. Antalet platser fick reduceras. Dåvarande kyrkoherden Södersteén , höll invigningstalet som var något i hästväg vad beträffar längden. Det handlade om 23 tätskrivna foliosidor.

                           Tidigt 1900-tal från Folkets hus

När lokalen var invigd blev det fart på stadens nöjeslivet. Föreningslivet i Askersund använde ”hantverkarn” – som var lokalens namn i folkmun-flitigt för sina fester och arrangemang. Alla fanns där. IFK, hantverkarna själva, logen och många fler.

Första världskriget satte djupa spår i föreningens ekonomi och verksamhet. Istället för att köpa en filmapparat höjdes röster om att fastigheten skulle säljas. Men efter kriget tog nöjeslivet ny fart i Askersund. Redan 1919 inköptes en projektor. Biorörelsen drevs i föreningens regi under namnet A.H.F Bio. Maskinisten hade ett arvode på på fem kronor per föreställning. Men då ska man komma ihåg att biljettpriserna låg på drygt en krona. Biografrörelsen gick bra vid den här tiden. År 1924 gjordes en om-och tillbyggnad.

År 1931 gjorde ljudfilmen sitt intåg i Askersund. Men satsningen gjordes med viss tvekan. Det fanns stor osäkerhet om föreningen kunde få ljudfilmer i den utsträckningen man önskade. Men det blev en fortsättning. Biografmaskinist under många år var Bertil Bubban Johansson. Och som sträng vaktmästare fungerade Herbert Fallgren, medan hustrun Irma sålde biljetter

Nöjesarrangörerna använde ”hantverkarna” flitigt under 40-0ch 50 talen. Teaterföreställningar avlöste varandra. Många av de stora skådespelarna gästade Askersund som Åke Söderblom, Birger Malmsten, Gustav Löövås, för att nu nämna några. Föreningslivet använde också lokalen flitigt för sina avslutningar. IFK:s luciasoarér lockade alltid fulla hus. Många föreläsningar var också förlagda till huset. Konsumstämmorna hölls i biografloklaerna. På 60-talet yrde nacksvingen på scenen. Brottarna hade då hyrt in sig för sina tävlingar. Arrangörerna för tradjazzfestivalen brukar också förlägga en del konserter till Folkets hus. Musikanterna brukar tala lyriskt om akustiken

År 1970 tog biografföreståndare Magnus Bromander över verksamheten på arrende. Han hade varit maskinist sedan 1958. Den gamla AHF Bio blev då Vätter-Bio. Under 16 år drev sedan Bromander med hjälp av hustru Britt verksamheten.

Gamla ”hantverkaren” förvandlades senare till Folkets hus, även om det hade varit det hela tiden. Det mesta är sig likt. Brottarna har visserligen försvunnit, men ersatts av politikerna i fullmäktige. Och det kan bli hårda tag även bland de folkvalda även om man undviker nacksving.

Kiosk i Askersunds torgpark

Fram till i början av 70-talet fanns det glass-och korvkiosk på torget i Askersund. Underhållet var dåligt och de som drev verksamheten orkade inte fortsätta. Kiosken på torget var förr en samlingsplats för stadens ungdomar. En träffpunkt. Har skrivit i bloggar flera gånger att det saknas en kiosk på torget. I dag är det bara hamnen som gäller. Men nu har en affärsman i Centrumhuset skaffat en kiosk till Torgparken. Där ska säljas glass och olika varianter av våfflor. Kiosken har i dag mörk färg, men den ska målas gul med vita knutar. Kunderna får stå ut med placeringen i Torgparken, det är ändå nästgårds till torget.

Nya kiosken i Torgparken

 

I början på 50-talet var kioskfrågan på torget en verklig het potatis. Ärendet gick som en följetong i stadsfullmäktige. Och i tidningarna. ”Förargelsens hus” blev en benämning på korvkioskbråket. Det fanns förfrågningar från Kalle om att få placera en kiosk i torgparken, men det var väl magstarkt tyckte de styrande. En korvkiosk i gamla fina torkparken. Det fick räcka med den telefonkiosk som redan fanns där. För att få ordning på det hela tillsattes en torgkioskskommitté .

                                                          Torgkiosken
                                               Bild från början av 70-talet

Vid den här tiden fanns taxistationen på torget ut mot Sundsbrogatan, med en kiosk. Och så fanns det en kiosk på torget mot Stöökagatan som Kalle drev. Han ville utvidga verksamheten med en ny kiosk i torgparken. För att få ordning på det hela togs beslut att taxi skulle flyttas från sin torgplats till en lokal mellan Rådhuset och Ahnérska fastigheten. I dag är lokalen borta och istället är det en öppen gång in från torget till Rådhustomten. Innan taxi kunde flytta in fick polisen flytta ut sina prylar. De använde lokalen som förvaringsplats för hittegods. Och tidigare som rastgård.

Kalle Jansson och David Karlsson (taxikiosken) , hade var sin kiosk på torget, men planteringsnämnden med rektor Anton Frendel i spetsen tyckte det var olämpligt. Bankmannen Wåckner ansåg att en kiosk i parken skulle förstöra parkens skönhetsbild. Det skulle räcka med en kiosk, som de båda korvförsäljarna fick dela på. Kommunen skulle bygga kiosken och sedan arrendera ut den till Kalle och David.

Korven smakade bra tyckte Sven-Åke ”Frida” Karlsson

Ingen av de båda försäljarna var särskilt glada över det dikterade kompanjonskapet. De styrande i staden kom fram till ett av det märkligaste beslutet som fattas i Askersund genom tiderna . Kalle och David skulle byta lager var 14:e dag! Två veckor korv och sedan två veckor godis. Det gjordes också en lottdragning om vem som skulle sälja vad till att börja med. Minns inte vem som drog den första korvförsäljningslotten. Många tycker i dag att det är obegripligt. Hur kunde Kalle och David gå med på något dylikt? Fanns det lagrum för ett sådant beslut? De båda korvförsäljarna fogade sig för överheten på Rådhuset. De hade inget annat val om det skulle få in pengar till sin försörjning.

Kiosken som fanns utmed Stöökagatan

                           Svenska pressen skrev om kioskbråket i Askersund

Själv var jag i högsta grad inblandad i lagerbytena. Kalle som var lite handikappad bad mej alltid om hjälp att flytta ut sitt lager i kiosken och sedan flytta tillbaka allt igen när det var dags för byte. Kalle hade hyrt in sitt lager i en vindsvåning i slaktare Lönns hus vid torget (huset där Föreningsbanken låg tidigare). Det var många trappor att släpa godis, cigaretter, och allt annat som finns i en kiosk. Uppmanade Kalle flera gånger att hyra en källarlokal istället för vindsutrymmet. Man Kalle lyssnade inte på det örat. Det var en billig lokal. Ersättningen som jag fick för flytten som tog några timmar var en korv ned bröd. Men Kalle hade god korv, så det var inte mycket att säga om det. Och man behöver inte ha betalt för allt. En med bröd är inte det sämsta i betalning.

”Korva-Kalle” Jansson var en verklig innovatör när det gällde korvförsäljningen på Askersunds torg under 50-talet. Det var han som först lanserade grillkorven till sin kiosken. Tidigare hade det bara funnits kokt korv att köpa, men Kalle som var en framsynt man med lite nya affärsidéer köpte in en bordsgrill. Helt plötsligt kunde askersundarna välja mellan kokt och grillad korv. Och inte nog med det. Det gick också att få ketchup på korven, något som var helt nytt i torgkiosken. Något helt enastående tyckte många som var unga på den tiden. Själv äter jag inte ketchup. Fick aldrig lära mej det som barn. Vet inte ens om det fanns ketchup att köpa på den tiden? Det var mest ungdomar som köpte korv. Kiosken på torget blev lite av en samlingspunkt. Senare kom också pulvermoset och då var lyckan nästan fulländad för alla hungriga ungdomar. Men inte riktigt ändå…

Vid den här tiden i mitten på 50-talet hade inte pommes frites- vågen nått Askersunds torg. För den som önskade den nyheten så blev ett besök i Hallsberg nödvändigt. Där hade den friterade potatisen redan gjort sitt intåg. Sex mil fram och tillbaka för lite pommes var inte ovanligt. Det blev ju också en trevlig utflykt. Minns ett restaurangbesök i Askersund med några kompisar där krögaren kom fram till bordet och förklarade stolt att nu serverades minsann även han pommes frites. Precis som i Hallsberg fast inne på restaurang. Krögaren verkade helt övertygad om att pommes frites kulturen hade uppstått i Hallsberg. En kompis som stärkt sig med någon dryck frågade också krögaren rakt på sak om han verkligen trodde det på allvar. Stämningen efter det blev inte riktigt bra.

Morfars-Harry Karlsson

Det fanns ytterligare en person som vill öppna en korvkiosk i torgparken men fick nej. Han blev istället erbjuden en plats på tomten där Sjöängsskolan finns i dag. Plintarna till kiosken kom på plats, men det blev inte mer än så. En flitig korvförsäljare vid olika arrangemang, som vid marknader och bandymatcher var också Harry Karlsson också kallad ”Morfars-Harry”. Det sågs inte alltid med blida ögon av de etablerade korvförsäljarna. Men Harry var populär med sin korvvagn. På den fick människor med handikapp förtur till försäljning . Harry hade i sin ungdom skjutit bort en hand, men det var inte många som tänkte på det. Sitt yrke som målare hade han inga problem med. Harry var också en duktig bandyspelare.

Ute på gamla idrottsplatsen hamnade en av kioskerna . Där skötte parkens allt i allo, Hälla-Oskar, försäljningen på 60-talet. Vid ett tillfälle inträffade ett fatalt missöde som gjorde Oskar mycket upprörd. Istället för den varmkorven hade han fått en burk med stora fläskkorvar. ”Titta Ove, vad ska jag göra”, ropade Oskar från sin kiosk. Ska erkänna att jag försvann snabb från platsen. Vet inte hur det gick med korvförsäljningen den kvällen….

Förutom mina bilder har Leif Linus, Anders Foglander och Kjell Johansson bidragit med bilder.

Bassängen vid Hargebaden

 

I juni 1989 invigdes nya Hargebaden under pompa och stått. Allmänheten skulle få bada gratis i den uppvärmda bassängen hela dagen. Oron från kommunen var stor att ingen skulle bada i den omdiskuterade bassängen. Skulle folk i protest och fortsätta bada i Vätterns klara kalla vatten? Folk som badade i bassängen kanske skulle bli mobbade?

Inte nog med oron för att den tempererade bassängen skulle stå tom. Politikerna i kultur-och fritidsnämnden och tekniska nämnden hade kommit riktigt på kant med varandra. Det ledde till att invigningen bojkottades av fritidsfolket. Anledningen till bojkotten var att tekniska nämnden hade gjort upp invigningsprogrammet utan att fråga fritidsfolket som skulle ansvar för anläggningen.

Tidningsreportage 1989

Petra Gustavsson var föreståndare vid nya Hargebaden 1989. Hon är tillbaka inom kommunens turistnäring.

Satsningen på upprustningen av Hargebaden i mitten på 80-talet blev en het politisk fråga. Det handlade inte så mycket om upprustningen av området utan om den tempererade bassängen. Kommunen fick en del pengar från länets T-stiftelse till satsningen, men kommunen fick stå för större delen själva. Motståndarna tyckte det var helt onödigt med en tempererad bassäng för dyra pengar när Vätterns klara vatten fanns strax intill. En del menade att pengarna istället skulle gå till en simhall i centralorten.

Trots protesterna före invigningen 1989 var det ändå ganska många som passade på att ta ett gratisbad. Under ett antal år drevs anläggningen av kommunen, men sedan har det övergått till privat drift. I dag har proteststormen lagt sig. Tror till och med att några av de som protesterade har tagit ett dopp i bassängen som nu utnyttjas flitigt av barnfamiljer. Det finns rutschkana och allt. Och glass i kiosken intill. De som driver verksamheter i Harge är förmodligen mycket nöjda med bassängen. Det brukar ta lite tid innan temperaturen Vätterns vatten är badvänligt. Och då är bassängen ett alternativ även om den blev dyr. Varma sommardagar är Närkes Rivera, som Hargebaden kallas, fullbelagd. Det finns nästan inte en parkering att uppbringa. Det gäller att vara tidigt på plats vid sandstränderna. Just bristen på parkeringar har alltid varit ett stort problem. För att råda bot på det har det gått bussturer från Askersund.

När debatten var som hetast fick jag dagliga besök av uppretade personer på redaktionen. Jo, det kom också några som var för bassängbygget. Ett minne som bitit sig fast är ett besök av ett äldre uppretat par. Kvinna talade nästan oavbrutet i en kvart om hur dåligt hon tyckte satsningen på Harge var. Efter en kvart skulle mannen komplettera kritiken. Men det gick inte. ”Nu lugnar du ner dej” var kvinnans kommentar.

Lyckad turistsatsning i Askersund

Turistsatsningen behöver inte alltid vara stora och dyrbara. Det lilla tåget som trafikerar Askersunds hamn och hembygdsgården är att det med ganska små medel skapa något som alla tycker är bra. Både små och stora. Tågvagnarna brukar nästan alltid vara fullsatta.  Och allt sker ideellt med folk från hembygdsföreningen.

minitåget1

Bild från Hembygdsföreningens hemsida.Askersunds by minitåget 2015-06-29 10.57 (3) Hembygdsföreningen Lennart Sandberg_redigerad-2

Lennart Sandberg är en av lokförarna. Garagen finns i Askersunds by. Lennart öppnar för att ge sig  in till stan för dagens körningar.

När tåget köptes in 1988 var det många askersundarna som drog på munnen. Vad var det för larv att köpa in ett minitåg till Askersund. Inte behövdes  något minitåg i Askersund med så korta avstånd. Men belackarna fick fel. Tåget har blivit en succé. Det har snart gått 30 år sedan tåget började tuffa runt i Askersund. I dag är tåget ett givet inslag i sommar-Askersund. Bakom satsning och de som fick ta emot en del hån i början var dåvarande kanslichefen vid Askersunds kommun Lars Nordkvist, Alf Höjenberg i hembygdsföreningen och teknikkunnige Roland Söderkvist. De tre reste ner till mörkaste Småland till Bengt Erlandsson på ”High Chaparall” . Han hade ett tåg till salu. De kom också hem med ett lok och två vagnar . Askersundarna var mycket nöjda med affären. Enligt de själva blev det mycket billigt. De gjorde ändå affär med en ekonomisk smålänning.

Tåget Hembygsgården 012 (4)

   Första tåget  1988.Tåget Hembygsgården 012 (4) Georg Pettersson

Roland Söderkvist, Alf Höjenberg, Georg Pettersson och Lars Nordkvist

Roland Söderkvist såg till att tåget blev kördugligt. Ett 20-tal firmor ställde upp som sponsorer. Alf Höjenberg lät ingen slippa undan med sponsring när han gick runt i Askersund. Det var nästan så köpmän och affärsidkare tog en omväg när de fick se Alf komma med sin portfölj. Men han gjorde en stor  insats med att få ihop pengar till drift och reklam.  Det var kommunen som köpte in tåget för att hyra ut det till Hembygdsföreningen. Drivande på kommunen var kanslichefen Nordkvist. I dag är föreningen ägare till turistfordonet.

Hembygdsföreningen ställer också upp med lite beställningsturer, som rundturer med patienter från olika institutioner, barnstugor och föreningar. Själv hade jag tur att bo i närheten av lokförare Pelle Wilson. Han stannade till vid vår infart när han skulle in till stan och köra de första turerna. Det är inte alla askersundare som haft möjlighet att åka tåg till jobbet på morgonen och möta ett yrvaket Askersund.  En trevlig tur.

För 60 år sedan bröts den riktiga järnvägsförbindelsen i Askersund med stora vida världen. I augusti 1955 anlände rälsbrytarlaget till Askersund station för att börja bryta upp järnvägsrälsen vid stationen. Gänget lämnade kvar en mindre rälsstump som skulle brytas senare. På den stumpen kunde den gamla trallan köras, men mitt framför stationshuset var stopp. Nu är all räls borta. Bara stationshuset finns kvar.

Folkskolan Strandparken järnvägen 1905 färg Vykort Askersund

Järnvägen gick genom Strandparken, där  nya skolan byggs i dag.

 

Enligt gamla rykten var det meningen att stadsbanan Stockholm-Göteborg skulle dras över Askersund. Pamparna skulle då ha motsatt sig järnvägsbygget, med motiveringen att de skulle få sin nattro förstörd. Den stora järnvägsknuten blev i istället Hallsberg. Det är en bra historia när man tröttna på alla lokalpolitiker för att det inte händer något. Nog snabbt.

Men historien är helt enkelt för bra för att vara sann. Hallsberg var helt enkelt ett bättre alternativ som järnvägsknut mellan de båda storstäderna. Att Askersund missade på grund av dålig nattsömn för de styrande, är att ge dåtidens styrande allt för stor betydelse. Besluten om stambanan togs på ett helt annat plan och då hade det ingen betydelse om pamparna kunde sova eller inte. Askersund fick ändå en egen järnväg. En smalspårig järnväg till Lerbäck. Invigningen skedde 1884. Stationshuset finns kvar och är en kulturklenod för kommunen

Det enda som vittnar om att Askersund ändå haft en järnväg – förutom stationshuset är namnet Banvallsvägen som finns i kanten av Stadsparken. Och så finns det en informationstavla vid stationshuset som berättar stadens järnvägshistoria. Järnvägsbolaget fanns kvar många år efter det att järnvägen fanns kvar. Bolagsstyrelsen och dess aktieägare träffades en gång om året för att ta del av den tunna verksamhetsrapporten och äta en god lunch. Det fanns lite pengar att festa för. Men nu har bolaget gått i graven.

OA Andersson teckning järnvägen

Många har skämtat om järnvägsbanan mellan Askersund och Lerbäck. I skämttidningen ”Söndags-Nisse” gjorde tecknaren Oskar Andersson, OA, en vanvördig teckning från stationen i Askersund. Några buspojkar såg till att tåget inte kom någon vart.

”Nä, hö nu pojkar va ä de för sabla skoj! Släpp tåget!” var stinsens kommentar på teckningen.

Stationshuset Oskar den II kommer

Vykort Askersund059

Oscar II på besök i Askersund. I bakgrunden grabben V Gustaf.

Det största som förmodligen hänt vid stationshuset i Askersund är konung Oscar II besök 1898.  Veckor i förväg hade mottagningskommittén dekorerat staden och stationshuset. Besöket ägde rum den 7 juni och det var en strålande dag. Trots det vackra vädret var kungen på ett uruselt humör. Han förklarade att kyrkan var smutsig och pennan som han skulle skriva sin namnteckning med var den sämsta han skrivit med. Kungen blev dock på lite bättre humör när flickorna vid flickpensionen vinkade från sin balkong. Ett fatalt misstag inträffade också när stadens representant skulle hålla det korta avskedstalet vid hamnkajen. Talet lästes från ett koncept, som var dolt i botten på cylinderhatten. På ett ställe hade han tänkt göra en konstpaus och hade därför i konceptet skrivit: Här göres ett uppehåll”. I ivern och nervositeten lästa han med högtidlig röst även det som inte skulle sägas högt. Enligt Joel Haugard i Askersundia så uppfattade inte kungen turligt nog det pinsamma misstaget.

.

 

 

 

 

 

 

Borgmästareholmen

 

Borgmästareholmen är en plats som diskuterats flitigt genom åren. Under mycket lång tid handlade diskussionerna om att bygga en bro ut till holmen. Det skulle göra platsen mera attraktiv och lättillgänglig. Askersunds skulle få ett verkligt sommarparadis. En bro byggdes också. Serveringen skulle locka turister och askersundare. Två idrottsföreningar byggde en fin dansbana med tak. Ett stort arbete med ideella krafter. En lekplats anlades, samt ett bra bad. Borgmästareholmen fick namnet ”Barnens egen Ö”. Det var bäddat för stor succé.

Planer och verklighet är som bekant två skilda saker. Borgmästareholmen är ett lysande exempel på det. Det har gjorts många försök till att göra platsen mera populär, men resultatet har ofta uteblivit. Det har inte blivit någon publikinvasion ut till ön. I dag är det badet som lockar många till den gamla fina holmen. Mer än så är det nog inte och man kanske skulle nöja sig med det, för att sedan rusta och snygga upp det som redan finns. Serveringen är nästan helt väderberoende. Vid dåligt väder är det inte många som tar sig över bron. Med sådana förutsättningar blir det tufft att driva en servering där ute. Det har många fått erfara.

Bengt Svärd

I slutet av förra året lämnade centerpartisten och ledamoten i kultur-och tekniknämnden Bengt Svärd in förslag på förbättringar för att öka intresset till Borgmästareholmen. Han menade i sin skrivelse att holmen borde få en mera framträdande roll i stadens natur. Förslagen var bland annat att ta bort den hårt slitna grinden ut till holmen. Svärd önskade också att stigarna skulle förstärkas och att det skulle placeras ut jordfasta bänkar där utsikten är som bäst. Vidare önskade Svärd att de avverkade trädstammarna skulle tas bort, alternativt dra nytta av stubbarna med skulpturtävling. Snygga till och komplettera eldningsplasterna. Ta bort lekredskap som inte fungerar och avverka träd som skuggar badplasten. Komplettera växtmaterialet i de olika naturtyperna och förse det hela med information och namnetiketter. Slutligen ville Svärd i sin skrivelse låta föreningarna fritt under ansvar få disponera dansbanan för dans och andra aktiviteter under sommaren. Allt behöver inte göras på en gång utan efter en långtidsplan är Svärds uppmaning.

Grinden ska plockas bort.

För en del år sedan gjordes en naturinventering på Borgmästareholmen av Helena Hasselqvist vid högskolan i Kalmar. Den verkar ha fallit i glömska, trots att hon gjorde ett ganska omfattande arbete.

Kultur –och tekniknämnden har diskuterat frågan om Borgmästareholmens framtid. Det finns något som heter Strandrådsgruppen som jobbar med frågan. Har aldrig hört tals om gruppen, men den finns. Det finns förslag på att flytta delar av lekplatsen ute på holmen in till Strandparken. Vidare finns det planer på att förbättra vegetationen. Vägarna som Svärd föreslog verkade svårt att göra något åt just nu eftersom det inte fanns någon pråm att forsla sand med. Tidigare forslade man över sand vintertid på isen. Grinden till holmen ska också plockas bort under våren. Vi får se vad som händer med Skarpskyttekårens och IFK:s övningsområde.

Badplatsen på holmen har blivit mycket uppskattad.

Det var borgmästare Anders Wilhelm Knöös som började röja och snygga upp ute på holmen. Han bodde i Borgmästarehuset vid Stora Bergsgatan-Stöökagatan och var borgmästare åren 1834 -1870. Innan han fick ta hand om holmen som sommarnöje, var namnet Hästholmen. Vad det namnet kom ifrån känner jag inte till. Ön var vid den här tiden helt kal.

Knöös såg till att det blev ett litet utvärdshus på holmen. Det var ju askersundarnas enda möjlighet till uteliv om sommaren. Det finns massor av gamla bilder med fullastade båtar av folk som skull ut till holmen och njuta. 1862 infördes hundskatt där pengarna första tiden var öronmärkta till holmens försköning.

Den 12 maj, Charlottadagen, var en stor dag för borgmästarens familj. Borgmästarens fru hette Charlotta och det skulle firas. Familjen rodde ut till holmen för att dricka kaffe med punsch. Festen fortsatte sedan hemma på gården där huvudmålet var plättar. Borgmästaren älskade plättar.

Askersunds skarpskyttekår hade sina övningar ute på holmen från mitten av 1800-talet . Stenarna som kårens medlemmar sköt mot finns kvar ute på udden och rättades till för ett antal år sedan med pengar från länsstyrelsen. På den här tiden var försvarsmakten i ett mycket dåligt skick. Skarpskyttekårer och Lantvärn bildades lite var stans i Sverige. Vid starten hade föreningen 180 medlemmar. När föreningen upphörde i slutet av 1800-talet var medlemsantalet bara lite över 50 skyttar.

                                                     Skarpskyttekåren hade sina övningar på Borgmästareholmen

Restaurangrörelsen på holmen drevs av en snickare Carlsson och hans fru. Rörelsen gick allt sämre och till slut blev det konkurs. Snickare Carlsson gick under smeknamnet ”Kärleken”, beroende för sitt stora kvinnointresse. Men han var en skicklig möbelsnickare och hans alster har funnits i förmögna hem och herrgårdar.1878 annonserades byggnaderna på holmen ut och efter en tid gick Askersund stad in som köpare. Kommunen är fortfarande ägare till borgmästare Knöös sommarnöje.


Amatörtävling på holmen. Här är det Nisse Lundstedt som gör allt för att vinna. Tyvärr nådde han inte ända fram.                                                                  IFK hade sin första idrottsplats på holmen.

IFK Askersund-som bildades 1904- hade sin första idrottsplats ute på holmen. Sanden till hoppgropar hämtades med båtar av medlemmar vid Husabergsudde. Det fanns många tidningsnotiser om båtar som var när att sjunka av tunga laster. 1908 lämnade IFK holmen för en ny tävlingsplats i närheten av Väderkvarnsbacken.

IFK höll stora sommarfester på holmen fram till 70-talet. Folk fraktades ut med vedskutor. Föreningen drev nästa hela sin verksamhet med inkomster just från ”holmefesterna”. Det var en fest som alla skulle till. Bilköerna in till stan på lördagskvällen var långa. En del kallade ”holmefesten” för en fyllefest. Det gick rykten om att det fanns folk som önskade att holmen sjönk med alla syndiga människor. Men det var nog bara en skröna.