Förre ÖSK:aren Ronald Åman ute på kulturspaning

Förr ÖSK:aren i fotboll, Ronald Åman, arbetar med en bok om ”Idrottsplaster i våra hjärtan”, tillsammans med K-spanaren Göran Willis. Åman gjorde karriär som mittfältare i ÖSK och Djurgårdens IF. En mycket bra spelare. Han var också uttagen i Sveriges VM-trupp vid fotbolls-VM 1978. Författarkollegan Göran Willis har tillsammans med Staffan Bengtsson tidigare också givit ut ett tiotal böcker med kulturspaning som tema.

Örebro SK fotboll

Roland Åman i ÖSK:s dress i slutet på 70-talet. Ronald finns som femma i från vänster i främre raden.

167054_ori_ronald_ahman

Ronald i landslagsdress  vid VM 1978

 

Skyllbergsvallen 1

Skyllbergsvallen i Sydnärke är en plan som säkert kommer att finnas med  i Ronalds och Görans  bok. Bilden är från ett vykort.

Ronalds och Görans programförklaring är en K-spaning på unika idrottsplatser från A till Ö. Nedan är deras egen information om den kommande boken:

”Vi vill med boken ”Idrottsplatsen i våra hjärtan” dokumentera den svenska idrottsplatsen – en folklig och välanvänd mötesplats, både i glesbygd och storstad. Idrottsplatsen hänger intimt samman med förenings-Sverige och folkhemmets framväxt. Boken kommer att redovisa historik, evenemang, publikrekord och udda händelser. Vi återger anekdoter berättade av vaktmästare, ledare och andra eldsjälar. Vi lusläser gamla tidningslägg på spaning efter friidrottsgalor, fotbollsderbyn och annat som ger lokalfärg. Liksom idrottsplatsens dokumenterat stora betydelse för invandrarungdom av bägge kön.

På en idrottsplats har inte bara spelats fotboll, bandy och friidrottats. Vi skriver också om Barnens Dag, nationaldagsfirande, artistgalor, boxning, speedway, mässor och riktigt udda händelser…

Hittills har ingen dylik skildring av idrottsplatser i Sverige gjorts och därför tror vi att intresset ”Idrottsplatsen i våra hjärtan” kommer att vara stort, inte bara bland presumtiva läsare utan även från media och föreningar med idrottshistorisk koppling, liksom i kulturella kretsar.

Det finns cirka 2 500 idrottsplatser i landet och vi beskriver dessa från norr till söder, från A-Ö. Vi har valt att dela in idrottsplatserna i tre grupper á lá Guide Michelin’s bedömning:

  • En boll – ”en anmärkningsvärd idrottsplats i sitt landskap”
  • Två bollar – ”utomordentlig historia, värt en omväg”
  • Tre bollar – ”exceptionell historia, värt en egen resa”

 

För att få en pedagogisk redovisning har vi valt att presentera idrottsplatserna i bostavordning från A-Ö.  Under en bokstav kan ibland flera idrottsplatser  förekomma (Slottskogsvallen, Stockholms Stadion, Strömvallen) men också bara två   under Z (Z-parken och Zinkensdamm).

En viktig del av boken är de associationer som ämnet ger upphov till. Mellan varje kapitel om en specifik idrottsplats kommer texter om:

  • K-märkta, klassiska sportglosor (”dynamo”, ”kolstybb”, ”hare”, ”trävirket”, ”överrock”, osv.)
  • Tidstypisk arkitektur; läktare, entréer, vändkors, kiosker, ”pissplank”, m.m. Hur kan en idrottsplats bli byggnadsminnesmärkt? Vad händer med klassiska idrottsplatser som Strömvallen i Gävle, Malmö IP, Folkungavallen i Nyköping m fl. ?
  • Litterära citat med en idrottsplats i fokus, t ex ur Spel över död linje av Arne Stigson, Fotbollsfolket av Desmond Morris, Hela bollen ska ligga stilla av Bengt ”Cidden” Andersson, Folkliv av Staffan Söderblom och Norrland av Po Tidholm, På edra platser av Nils-Olof Zethrin , Allsvensk idyll av Jolo.
  • Namngivningen av idrottsplatser : Stora Valla, Odenplan, Stadsparksvallen, Ängevi och parallellen till namngivning av Folkets Park. Häckling av nya namn som Guldfågeln Arena, Amokabel Arena, XL Bygg Arena….
  • Idrottsplatsen som nöjesfält; Vi berättar om dans och konsertkvällar på Skogsvallen i Östervåla, på Borgholms IP, Torleifs spelar på Horns IP, Bruce Springsteen/M Jackson/Stones på Stockholms stadion, dans på Råglanna IP i Främmestad, Bowie på Nya Ullevi etc.
  • Härliga, sanna skrönor om legendariska idrottare och turnerande idrottsmän; ”Cacka” Israelsson, ”Nacka”, ”Snoddas” och ”Tjotta” Olsson. Idrottare med ortnamn som smeknamn; Tumba, Särna, Knivsta m.fl.
  • Härliga hejarramsor och hejarklacksledare.

Bildmaterialet utgörs av vykort, egna nytagna bilder, 5- 10 bildbyråbilder och avfotograferade föremål, totalt cirka 200 bilder

Sammanfattningsvis:

Sverige har en unik, kulturell skatt i form av gamla idrottsplatser som fortfarande är i bruk. Många av idrottsplatserna har en historia som t.o.m. sträcker sig tillbaka till början av 1900-talet.  Idrottsplatser har ofta varit – och är – den naturliga samlingsplatsen på orten, en  slags ”Folkets Plats”. Många av dessa har en tydlig och personlig prägel: entrébyggnader, avbytarbås, läktare, staket, hängräcken med stenstolpar, omgivning med skog, betesmark, stenmurar, sjöar och ladugårdar – den ena idrottsplatsen är helt enkelt inte den andra lik. ”Blott Sverige svenska idrottsplatser har”, skulle man kunna säga för att travestera Almqvist. Det är dessa kulturella krusbär vi vill skildra i ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”.

Göran Willis/Ronald Åman”.

 

 

Servering på Borgmästareholmen även i år

Tidigare i år såg det ut som om serveringen på Borgmästareholmen skulle bli utan arrendator. Det hade varit tråkigt för de som besöker badet och holmen. Men nu har det löst sig. Fika  och glass hör liksom till. Det vet alla som har barn.  Det kommer säkert att finnas annat matnyttigt att köpa också. Paret Svempa Larsson och Marita Fält, ska hålla serveringen öppen under sommaren. Jag har läst det i Allehanda och då är det sant. Det är bara att önska lycka till. För det ändå något speciellt med den lilla fina holmen. Och det finns också en bra historia om holmen.

Borgmästareholmen  juni 2013 (5)

Bron över till holmen.

2014-07-28 14.21 Borgmästareholmen (3)

Badet vid holmen har blivit populärt.

Det var borgmästare Anders Wilhelm Knöös som började röja och snygga upp ute på holmen. Han bodde i Borgmästarehuset vid Stora Bergsgatan-Stöökagatan och var borgmästare åren 1834 -1870. Innan han fick ta hand om holmen som sommarnöje, var namnet Hästholmen. Vad det namnet kom ifrån känner jag inte till. Ön var vid den här tiden helt kal.

Knöös såg till att det blev ett litet utvärdshus på holmen. Det var ju askersundarnas enda möjlighet till uteliv om sommaren. Det finns massor av gamla bilder med fullastade båtar av folk som skull ut till holmen och njuta. 1862 infördes hundskatt där pengarna första tiden var öronmärkta till holmens försköning.

Den 12 maj, Charlottadagen,  var en stor dag för  borgmästarens familj. Borgmästarens fru hette Charlotta och det skulle firas. Familjen rodde ut till holmen för att dricka kaffe med punsch. Festen fortsatte sedan hemma på gården där huvudmålet var plättar. Borgmästaren älskade plättar.

Askersunds skarpskyttekår hade sina övningar ute på holmen från mitten av 1800-talet . Stenarna som kårens medlemmar sköt mot finns kvar ute på udden och rättades till för ett antal år sedan med pengar från länsstyrelsen. På den här tiden var försvarsmakten i ett mycket dåligt skick. Skarpskyttekårer och Lantvärn bildades lite var stans i Sverige. Vid starten hade föreningen 180 medlemmar. När föreningen upphörde i slutet av 1800-talet var medlemsantalet bara lite över 50 skyttar.

Restaurangrörelsen på holmen drevs av en snickare Carlsson och hans fru. Rörelsen gick allt sämre och till slut blev det konkurs. Snickare Carlsson gick under smeknamnet Kärleken, beroende för sitt stora kvinnointresse. Men han var en skicklig möbelsnickare och hans alster har funnits i förmögna hem och herrgårdar.

1878 annonserades byggnaderna på holmen ut och efter en tid gick Askersund stad in som köpare. Kommunen är fortfarande ägare till borgmästare Knöös sommarnöje.

Kallbadhuset Strandparken utflykt 1908

 På väg till Borgmästareholmen

IFK Askersund-som bildades 1904- hade sin första idrottsplats ute på holmen. Sanden till hoppgropar hämtades med båtar av medlemmar vid Husabergsudde. Det fanns många tidningsnotiser om båtar som var när att sjunka av tunga laster. 1908 lämnade IFK holmen för en ny tävlingsplats i närheten av Väderkvarnsbacken. 1925 invigdes idrottspalatsen där hyreshusen vid Torsten Carlssons väg finns i dag.

1999 gjorde en elev vid högskolan i Kalmar en stor en inventering av den biologiska mångfalden på holmen. Hon konstaterade att många av de stora träden som planterades i mitten på 1800-talet fanns kvar. Hon blev imponerad av den biologiska mångfalden. Kan inte svara på var hennes var hennes kartläggning av djur-och växtligheten på holmen tog i vägen. Det var ett examensarbete.

Borgmästareholmen Hamnen IFK Kjell Johansson

IFK Askersund Borgmästareholmen  fest 1930

skanna0056

På väg till festen på holmen. Bild:Kjell Johansson

Nils Lundstedt

Amatörtävling på holmen.Nisse Lundstedt sjunger  Taube med Nils Björck vid pianot.Nisse vann inte.

Kumla Greven Kjell Johansson

Kumla-Greven spelade  varje år vid IFK:s sommarfester

Ö  IFK Borgmästarholmen 100 m

IFK hade sina första  idrottsplats ute på Borgmästareholmen. 

IFK Borgmästareholmen 1907  text finns

Bild från 1907. IFK har prisutdelning. Enligt uppgift var en del priser  inlånade för att det skulle se  bra ut på bilden.

 

IFK höll stora sommarfester på holmen fram till 70-talet. Folk fraktades ut med vedskutor. Föreningen drev nästa hela sin verksamhet med inkomster just från ”holmefesterna”. Det var en fest som alla skulle till. Bilköerna in till stan på lördagskvällen var långa. En del kallade ”holmefesten” för en fyllefest. Det gick rykten om att det fanns folk som önskade att holmen sjönk med alla syndiga människor. Men det var nog bara en skröna.

Diskussioner om en bro till holmen hade diskuterats länge. En bro skulle göra holmen attraktivare. Under tiden försökte kommunen med egna turistbåtar och arrendatorer till serveringen att göra stället populärt.  Men det blev aldrig något stort besökstryck. När bron sedan byggdes av en privat byggmästare försökte några idrottsföreningar med stora dansband och golfbanor. Inte det heller lyckades. Det blev inga pengar över till arrangörerna efter allt slit.

Badet som finns i dag diskuterades länge. Nu finns det här och det har blivit populärt både av barn och vuxna. Förts var namnet Barnens Ö, men det namnet var skyddat, så därför blev det en ändring till Barnens Egen Ö. För mej hade det räckt med Borgmästareholmen med en underrubrik som handlar om barn. På holmen finns också en lekplats, som i dag inte är allra bästa skick. Men vad jag förstår ska kommunen också fixa till det vad det lider.DSC04756

Slutligen några ord på vägen till de politiker som finns med i dag. Vad säger ni om den ogästvänliga grinden ut till holmen? Hade jag någon makt skulle den bort omgående, men nu har jag inte det. Och jag vet att ett antal politiker har samma åsikt, men har svårt att komma till skott. Har träffat folk i Strandparken som vill gå över till holmen på kvällen, men då är grinden stängd! En grind kan nog inte skydda varken mot vandalisering varken på båtar eller ute på holmen. Tvärtom. Det är väl bra att folk rör sig både på bron och ute på holmen. Och det finns ingen annan båtbrygga i Strandparken där man satt upp en grind, trots massor av fina båtar. Den kostade för övrigt 35 000 kronor när den sattes upp för ett antal år sedan. I mitt tycke bortkastade pengar.

 

 

 

Systrarna Kriegholm bakade goda julkakor

 

 

Anna och Ingrid Kriegholm, bakade Askersunds godaste småkakor under mängd år.  Inför  julen  hade systrarna extra stressigt.  Många  ville ha  extra  goda julkakor.  Nu är båda borta, men småkakorna och systrarna finns i mångas minnen. Doften från systrarnas nybakade finska pinar, drömmar, korintkakor, schackrutor, bondkakor och havreflarn, spreds från deras lägenhet vid Storgatsbacken ut över Tingshusområdet, kyrkbacken och Storgatan.

De bakade många andra sorters kakor också, men jag kan inte rabbla upp alla. När det drog ihop sig till storkalas i Askersund fick systrarna Kriegholm baka för allt vad ungarna höll. För till kalasen skulle det vara Kriegholms kakor. De hade också många veckokunder som skulle servas. Alla älskade deras kakor.

bok 6 610033 Anna Krigholm

Anna Kriegholm med sina sina småkakor som var mycket populära hos askersundarna.

Kriegholm Systrarna Anna o Ingrid Krigholm på balkongen storgatan 38

Systrarna Anna  och Ingrid Kriegholm, sågs ofta gå armkrok på stan.

Hemligheten med de goda kakorna var riktigt smör. Inget annat skulle det vara. Det berättade gärna Anna om. På 50-talet var jag springgrabb i en butik och fick åka flera gånger i veckan med varor till systrarna. Minns då att det också slank med en och annan kartong med EVE-margarin. Men det är preskriberat nu och för det mesta var det också hemkärnat smör som kom från en lantbrukare i trakten. Och kanske margarinet användes till matlagning. Riktigt smör skulle det var som Anna sa. I det gamla köket som där de Kriegholmska  kakorna bakades hängde  blänkande kopparföremål. I dag ser man bara sådant på bilder.  Anna och Ingrid var mycket vänliga. De bjöd alltid på sina bakverk när jag kom dit. För mej som precis inte var van med kakor var det extra festligt.

När systrarna inte bakad såg man de ofta promenerande på stan. De ledde armkrok. Ingrid charmfull, rakryggad och livlig trots sitt handikapp. Hon var döv. Ingrid fick heller aldrig lära sig teckenspråket.  Det fanns ingen i Askersund som lärde ut sådant när Ingrid växte upp. Hon var också ensam med sitt handikapp.  Dövheten var en svit efter mässlingen. Trots allt var det lätt att kommunicera med Ingrid. Hon läste på läpparna.

Systrarna Kriegholm var uppväxta i Skyllberg. Fadern var bruksbokhållare på Skyllbergs bruk. Till Askersund kom familjen Kriegholm  i slutet på 30-talet, när fadern hade pensionerats. De flyttade till det gamla trähuset på backkrönet vid Storgatan. Systrarna bodde tillsammans i den stora gammaldags våningen när föräldrarna hade gått bort. När Ingrid blev ensam flyttade hon till en modern tvårumslägenhet.

Genom tidningsläsande och TV-tittande höll sig  Ingrid  informerad  om vad som hände. Systern Anna var solidarisk med Ingrid, genom att aldrig skaffa sig någon radio eftersom systern inte kunde lyssna på den.

Många äldre askersundare minns säkert systrarna Kriegholm  och deras  goda kakor. Hembak på det viset förekommer inte längre. Då skulle säkert miljömyndigheten slå till. Baka massor av kakor hemma i köket till försäljning och beställningar. Omöjligt med dagens regler.  Nu har Västgötabagaren tagit över en stor del av kakverksamheten med besök varje vecka på Askersunds torg.

 

 

 

Vandrarhem till sjöss med MS Sjöhästen

Askersunds tätort saknar sedan ett antal år tillbaka ett vandrarhem. Det finns vandrarhem på andra ställen i kommunen. men inte i centralorten som förr. Något som var ett måste tidigare. MS Sjöhästen skulle bli Askersunds motsvarighet till vandrarhemmet af Champan vid Skeppsholmskajen i Stockholm. Under en kort period blev det så också. Det fanns tio övernattningsbäddar och möjlighet till att beställa frukost för den som inte vill dona och ordna med sådant. Båten hade använts som minutsättare fram till 1945 och fanns på Gotland innan det blev Askersunds hamn.

Ägaren Bertil Brahme fick dock inte bara kämpa i hård motvind, utan det blev mera ett stormliknande motstånd, för att inte säga orkan över hans vandrarhemssatsning. Lite synd kan man tycka. Ett vandrarhem ombord på en båt skulle säkert ha platsat i sjöstaden Askersund under en längre period än det nu blev.

Från början var det klart med att Brahme skulle köpa forskningsfartyget Svanich. Fartyget hade använts av Göteborgs universitet. Askersund hade saknat vandrarhem några år, så Brahmes initiativ hälsades med stor glädje av turistnäringen. Svanich skulle till och med få ligga gratis vid kajen det första året. Ägaren tänkte döpa om båten till ”Bering af Askersund”.

Svanich angjorde dock aldrig Askersund år 2000 som det var tänkt. Båten såldes inte till Brahme beroende på att de kommunala besluten drog ut på tiden. Det fanns delade meningar om var båten skulle placeras. Ägaren kunde inte vänta med försäljningen tills allt var klart i Askersund, så Brahme gick miste om den båten.

2003 okt hamnen Askersund Sjöhästen002

 MS Sjöhästen

2005 hamnen Askersund Sjöhästen001

2005 Åke Öhrman Bertil Brahme Sjöhästen juli001

 

2005 Åke Öhrman Bertil Brahme Sjöhästen juli002 lastrum

Lastrummet  ombyggt till samlingsrum

Hösten 2003 gjorde Brahme ett nytt försök då han köpte in minutläggaren Rutis från Gotland. Namnet ändrades sedan till MS Sjöhästen. Brahme ville ha båten inne i själva hamnområdet i anslutning snäckbåten Oden. Men det ville inte kommunen som istället erbjöd en plats söder om Motala Express. Kommunen skulle muddra och förbättra promenadstråket från bryggan där ”expressen” låg. Det fanns 600 000 i budgeten för arbetet. Mot den placeringen protesterade ett antal personer. Vandrarhemsbåten skulle bli både skymma utsikten och förfula området. Det skulle också kunna bli störande nattetid med gäster som gick av och på båten. Ärendet överklagades till länsstyrelsen.

De styrande i kommunen lyssnade på de som protesterade och naturligtvis  också på länsstyrelsen. MS Sjöhästen placerades vid kajen intill Oden där Brahme vill ha den från början, om än bara tillfälligt från kommunens sida. Vid det här laget hade Brahme börjat tröttnat på alla motgångar.  Han tog kontakt med Vadstena kommun om en placering där. Det fanns ett intresse från turistnäringen där. Kommuner i Västergötland var också intresserade av MS Sjöhästen, men båten blev trots allt kvar i Askersund.

Åren 2004 och 2005 låg MS Sjöhästen i Askersund och användes som vandrarhem. Kommunen var dock inne på en flytt söder ut i hamnen som var tänkt från början. Brahme vill ha kvar sin plats i ”smeten”. I juni 2005 gjorde jag ett reportage om bord på båten med Åke Öhrman från Olshammar. Han hade gjort lumpen som kustartillerist ombord på minutläggaren under kriget . 1945 mönstrade han av och då trodde han att det var sista gången han såg båten. Kriget var slut  och minbåtarna behövdes inte längre.

2005 Åke Öhrman Bertil Brahme Sjöhästen juli003

Ägaren till MS Sjöhästen Bertil Brahme  och Åke Öhrman som hade gjort lumpen ombord  på den gamla minutläggaren under kriget.

Åke fick se bilden i tidningen på båten 60 år senare och trodde knappt sina ögon. Han var övertygad om att farkosten var skrotad. Åke tog kontakt med mej och vi gjorde ett reportage med ägare Brahme som ciceron.  Vid det tillfället var ägaren trött på allt krångel i Askersund och hade bestämt sig för att flytta båten till en annan Vätterhamn.

”Folk kommer till hamnområdet och ser båten direkt. Det har lett till många spontanövernattningar. Folk tycker det är häftigt att sova ombord på en båt”, upplyste Brahme , den gången.

Båten försvann från Askersunds hamn och därmed är min historia slut. Vet inte vad det blev av MF Sjöhästen efter vistelsen vid norra Vättern. Efter det har aldrig någon försökt att öppna ett vandrarhem till sjöss i Askersund igen. Och inte till lands heller  i centralorten.

 

 

 

Mathilda speglar Askersunds auktionshistoria i en uppsats.

 

Mathilda Lind, Askersund, har skrivit en mycket intressant C-uppstas om auktionshandeln i Askersund åren 1765-1769. Hon har också tagit fram fakta vad gäller kommersen i Askersund under 1700-och 1800-talen.

Syftet med studien är att få en inblick i hur andrahandsmarknaden tecknade sig i landsbygdsorten Askersund under perioden. Det kanske inte är så konstigt att Mathilda valt just det här ämnet. Pappa Erik driver auktionskammaren i Askersund sedan ett antal år tillbaka. Mathilda studerar och har under de senaste fem somrarna guidat vid Stjernsunds slott.

Mathilda har döpt sin uppsats till : Under klubban! –En undersökning av hushåll och konsumtionsmönster utifrån Askersunds Auktionskammares protokoll mellan åren 1765- 1769.

Mathilda Lind Åmmeberg

Nedan bara ett lite plock ur Mathildas omfattande uppsats. I den finns tabeller både på köpare och föremål som köpts in. Och hur många gånger folk har varit på auktioner. Ett tips är att skaffa sig uppsatsen. Intressant läsning hur folk levde i Askersund på den tiden.

 

” Till skillnad från tidigare forskning har jag i denna undersökning valt att konkret gå ner på mikronivå och undersöka enskilda individer och deras hushåll. Jag har med denna uppsats också valt att följa föremålen in i hemmet och tillvaron, för att på så sätt öka förståelsen för hur vi konsumerade under tidig modern tid.  Att på nära håll följa ett föremål från auktionsplatsen in i hemmet kan förbättra kunskapen om vilka behov och prioriteringar människor hade i olika skeende av livet. Auktionshandeln blir därför en viktigt pusselbit till kunskapen om hur människor fick tag på föremål, hur dem tänkte och vilka val dem gjorde”, skriver Mathilda

 

”I 1760-talets Askersund levde en gång en handelsman och borgare vid namn Gustaf Sandberg. Tillsammans med sin nyblivna hustru Stina Lundberg var han bosatt ett stenkast från stadens lilla torg. För att möblera upp det gemensamma hushållet och införskaffa föremål gick Gustaf vid ett flertal tillfällen på auktioner som anordnas runtom i trakten. Under våren år 1765, bara några månader efter giftermålet bevistade han en auktion som hölls utanför staden, och ropade där in ett baktråg och en spinnrock. År 1766 fick familjen tillökning när dottern Stina föddes, och i december året därpå kom även dottern Catharina till världen. Den 5 september 1769, alldeles innan nedkomsten anordnades en auktion i stadens rådhus efter den avlidne handelsmannen Peter Carlberg. Vid nämnda auktion ropade Gustaf in en vagga och ett par extra lakan”.

Mathilda auktion_redigerad-1

Gamla aktionsprotokoll som Mathilda studerat

”Trots den här inblicken i handelsmannen Gustaf Sandbergs och hans familjs ekonomiska och sociala tillvaro under några år är dagens kunskap om vardagskonsumtion under tidigmoderntid tämligen begränsad. I synnerhet när det kommer till hur människors ekonomiska planering tecknade sig. Dels på grund av bristen på material, men också för att tiden före industrialismens intåg länge har betraktats som homogen och oförändrad när det gäller konsumtion. Perioden har framförallt setts som stillastående för dem mindre bemedlade. En vedertagen tolkning har därför varit att obesuttna till skillnad från högreståndspersoner förmodligen inte konsumerat i någon större utsträckning”.

”Det äldsta kända auktionsprotokollet för auktionskammaren i Askersund härrör från år 1764. Startåret 1765 motiveras med att det empiriska underlaget komparerats med andra källor. Material som visat sig välbevarat och intakt för åren ”1765- 1769”.  Enligt de äldsta bevarade auktionsprotokollen från staden Askersund torde den första auktionskammaren ha etablerats år 1764. Den förste auktionsförrättaren uppges ha varit en förmögen rådsman och borgare i staden vid namn Johan Lemon”.

”Näst efter husgeråd och möbler utgjorde kläder och textil dem vanligaste varukategorierna, och alla ropade vid något tillfälle in kläder eller textilföremål. Liksom för möbler och husgeråd indikerar auktionsprotokollen att det kunde finnas flera tänkbara motiv till vilka kläder man köpte och när. Dels kunde det handla om kläder för eget bruk. Ett exempel är stadstjänaren Anders Westerberg som var ogift och levde helt ensam under delar av undersökningsperioden. År 1766 och 1767 fanns en inneboende piga och en dräng i hushållet. Av Anders Westerbergs totalt 25 auktionsinrop utgjorde en tredje del kläder. Han ropade in allt från ”herr skiortor” till en ”blå slag rock” och ” 1 par stöflar”. Även borgmästaränkan Katharina Sundblad ropade vid en auktion den 25 april 1765 en ”Blåvitrandig lång dam skiorta” . Handelsmannen Samuel Röding ropade den 1 augusti 1768. Den auktionen bevistar han enkom för att köpa ”en randig tröja” och ”1 par ul strumpr”.

Erik Lind från boken001_redigerad-1Erik Lind auktionist i Askersund och pappa till Mathilda. Bild ur  boken Ulla-britt Jonsson ur boken ”Askersund-småstaden vid norra Vättern”.

Det var lite ur Mathildas uppsats. Men det finns många fler intressanta uppgifter att hämta där för den som är intresserad av gamla Askersund och hur man levde där en gång i tiden. Mathilda har gjort en värdefull insats.

 

 

 

 

 

 

Mikael från Åmmeberg ny biskop

Framför domkyrkan i Västerås står en biskop med oknutna skosnören och läser. Plötsligt landar en ängel på hans högeraxel. Då vrider sig biskopen förvånat åt sidan. Det är inspirationens ögonblick som skulptören Carl Milles har gjutit i brons. Men vad händer när änglar kraschlandar?

Texten står att läsa på baksidan av  nyvalde biskopen i Västerås stift  Mikael Mogrens bok, ”När änglar kraschlandar”. Titeln på boken är en av de frågor Mikael Mogren diskuterar i sin bok som kom ut 2012. I nio texter berör han sårbarhetens möjlighet och pris med exempel från kabbala, samerna och Selma Lagerlöf.

Samtidigt rymmer boken en vision. Mikael Mogren anser att framtidens Sverige kommer att behöva en historiskt och andligt djupt förankrad kyrka med människor som präglas av samtalen med andra religioner, en stringent samtidsanalys och ett modigt socialt ansvarstagande.

Åmmebergssonen Mikael Mogren arbetar i Västerås stift. Han är en ung biskop med framtidsvyer. Själv lärde jag känna sympatiske Mikael när han gick på högstadiet vid Sjöängsskolan i Askersund. Ibland kom han in på redaktionen och berättade om vad som var på gång. Han forskade om hembygden och var med och startade Föreningen Bevara Gamla Askersund. Senast jag träffade honom personligen var när Föreningen Gamla Askersund firade jubileum i Näckrosen. Föreningen har tagit bort ordet Bevara, på senare år. Redan då han gick i skolan hade han imponerade kunskaper. Att han skulle välja prästbanan visst jag inte då. Och det har gått snabbt för honom.Mikael Mogren Facebook 2015

Under årens lopp har vi haft kontakt lite då och då. Och mötena och skiftväxlingarna har alltid varit lika givande och trevliga. Vid något tillfälle har jag fått bilder av honom på gamla miljöer i Askersund som är borta i dag. Bilder som tog när han gick på Sjöängsskolan. Mikael har fått ett jobb som han är som klippt och skuren för. Under några år svarade han för gudstjänsterna i samband med julottan i Hammars kyrka. Då kunde jag få lite förhandsinformationen vad predikan skulle handla om. Mikael lockade alltid till en fullsatt kyrka. Men det gjorde han utan min förhandsreklam.

2001 Mikael Mogren bok002_redigerad-1

Mikael tycker om att samtala med människor. De mest utsatta har han alltid värnat om. Hans bok passar att bära med sig i fickan och ibland läsa ett stycke ur. Det finns mycket att hämta ur den i vardagen. Själv har jag läst den från pärm till pärm och då kan jag ändå inte skryta med att jag gräver ner mej i de heliga skrifterna allt för ofta. Men Mikaels bok är lättillgänglig för alla. Han skriver så alla förstår vad han menar. Ingen behöver använda lexikon för att förstå vad han skriver.

Mikael invigs som biskop den 6 september i Uppsala domkyrka. Samma dag som han fyller 46. Kanske läge för Åmmebergsbuss att ordna en resa dit upp. Säkert vill många ortsbor vara med invigningen.

Åmmefallet som blev Eklunda av Vägverket

Gamla namn är viktiga och något man ska vara rädd om. Det gäller  både  för människor, vägar,  gator och hus. Säkert undrar många som åker på riksväg 50 norr om Askersund över  vägskyltsnamnet Eklunda. Det gjorde även de som bodde i området när skylten sattes upp 1998. I folkmun hade området alltid kallats för Åmmefallet. Det blev naturligtvis proteser. Som inte ledde till något. Skylten Eklunda finns kvar.

Eklunda002

Eklunda R 50 14 maj 2015 (2)_redigerad-4f

Vägverket-som det hette vid den tiden-hade byggt en ny infart från riksväg 50 mot Åmmeberg. Därmed försvann också en stor trafikfara. Den gamla infarten låg lite längre söder ut i en svacka  med dålig sikt. Alla var nöjda med den satsning, men det var det här med namnet.

I alla tider hade området kallats för Åmmefallet. Efter den aktuella lilla grusvägenvägen finns sex fastigheter, varav två användes till sommarbostäder när skylten kom upp. Åke Nordlund som hade bott 45 år vid Åmmefallet var mycket förvånad. Han tog också kontakt med Vägverket. Åke tyckte att det var lika bra skylten plockades bort. Nästan ingen kände till namnet Eklunda. Folk som letade efter Åmmefallet åkte inte in på en väg med namnet Eklunda.

Vägverket förklarade sin skyltning med att Åmmefallet var för stort område att skylta med. Istället hämtade man ett namn från en gammal fastighetsbeteckning som nästan ingen kände till.

Skylten med Eklunda finns kvar. Tyvärr har några kladdat ner den vita skyddsmuren  intill skyltarna  med  rasistisk ”dynga”.  Något som Trafikverket bör  åtgärda med det snaraste så vägfararna  slipper se sådant intill vägen.

"Charlottadagen" 12 maj- en stor dag för Knöösarna i Askersund

Förr var den 12 maj en verklig festdag i Askersund. ”Charlottadagen” var en stor dag för gamle borgmästare Anders Wilhelm Knöös i Askersund. Då var det fest borgmästarens gård vid Stora Bergsgatan – Stöökagatan. Namnsdagen skulle firas med punsch och plättar. Knöös- som inte alls gjorde skäl för namnet- älskade nämligen plättar.

Punch och plättar

Plättar  och punsch var borgmästare Knöös  favoriter

 

 

Borgmästarhuset

Borgmästarhuset i Askersund, korsningen Stora Bergsgatan-Stöökagatan

Anledningen till ”Charlottadagen” var något extra i Anders Wilhelms liv var nämligen att hustrun bar namnet Charlotta. Firandet började med en utflykt till Borgmästareholmen tillsammans med några vänner. Holmen har fått sitt namn efter Knöös, som började röja och snygga upp där ute.  Senare öppnades ett litet värdshus, vilket blev askersundarnas enda möjlighet till ”uteliv” på sommaren.

Knöös

Borgmästare Knöös

Borgmästareholmen 4 gammal bild

 

Borgmästareholmen när det begav sig

Kallbadhuset Strandparken utflykt 1908

Med båt till Borgmästareholmen från Strandparken

 

Borgmästareholmen 9 juli 2011 (4)

Vid bron till Borgmästareholmen finns i dag en grind. Inte särskilt gästvänligt för den som vill gå ut till holmen  på kvällen och njuta av solnedgången.

 

Familjen Knöös rodde dit med båt och på ”Charlottadagen” drack man kaffe och punsch. Senare avslutades dagen med en liten supé i Borgmästargården, där just plättar förstås utgjorde huvudmålet. På den tiden tog man vara på alla tillfällen till fest. Det skänkte lite glans åt vardagens enformigheter.

Allt det här hände sig på den gamla goda tiden. Knöös var borgmästare i Askersund åren 1834-1870.

Kanske det är dags för turistnäringen i Askersund att ta upp familjens Knöös tradition med plättar och punsch igen den 12 maj. Det kanske skulle locka även dagens människor. Plättar är  inte helt vanlig  som maträtt i dag. Det behöver  inte alltid vara pizza.

Själv känner jag inte särskilt många med namnet Charlotta. Däremot är jag bekant med ett antal Lottor som har namnsdag samma dag, den 12 maj.

Med nya skor runt Gårdsjön

För någon vecka sedan köpte jag nya joggingskor hos Erik i stadens sportaffär. Inget märkligt och inget att skriva om tycker säkert många, men för mej var det stort som sprungit med tunna billiga tygskor från postorderföretag Ellos länge. Anledningen till storsatsningen på skor med Eriks hjälp och under överseende av vännen Åke, var att mina knän inte mådde bra. Gamla idrottsskador hade börjat ge sig till känna under mina övningar runt Gårdsjön.

Erik Karlsson BEGES

Erik hade lite skor att välja på

Det behövs moraliskt stöd för att köpa träningsskor.  Som Åke. Det finns en del att välja på om man säger så. Ett bevis på att jag aldrig varit noga med löparutrustningen är att jag en gång efter halva löpvarvet upptäckte att jag sprang i mina bruna promenadskor med lädersula. Hade bytt om men missat skorna. Blev lite orolig för vad folk skulle säga om de fick syn på mej. Men jag skaffade mej snabbt en plan. Skulle säga att jag fått den här nya typen av löparskor i present av familjen när jag fyllt år. De hade samlat pengar och varit inne till JULA i Örebro köpt skorna. En nyhet. Men jag behövde aldrig använda ljuget.

Brukar springa i min ensamhet runt sjön. Träffar aldrig på någon som börjar prata om ålderskris. Bara kor som står tyst och tittar med sina stora fina ögon. Någon gång kanske de råmar men det beror inte på min ålder. Tror istället att de vill ha foder.

Min joggingbana började för ett antal år sedan efter jag slutat som aktiv fotbollsspelare. Och jag höll på ganska länge med fotbollen. Var lite trött på träning på att alltid passa träningar och matcher. Efter en tid märkte jag dock att det var svårt att få på sig byxorna. Och övriga familjen joggade och stod i, med deltagande i olika lopp som Tjejmilen och lite annat. Det var bara att köra igång.

När jag ändå är inne på dåliga knän, kan jag berätta om en träff med fotbollsstjärnan från Hallsberg, Björn Nordqvist. Skulle göra en intervju med honom. Vi träffades på en parkbänk utanför järnvägsstationen i Hallsberg. Båda hade vi ont i våra knän, men vi måste ändå ha med lite bolljonglering på bilden. Vi åkte ner till idrottsplatsen i Hallsberg och frågade en person där om fick låna en fotboll. Han undrade med all rätta vad två halvskadade lite äldre män skulle med en fotboll till. Men vi fick låna boll och jag fick mina bilder.

Häromdagen när jag sprang ut på min runda mötte jag en dam som jag känner. Hennes kommentar var: Springer du och Gud så jobbigt!

Och visst kan det vara jobbigt om man springer för fort. Men det gör inte jag.

Den här bloggen fanns  också som krönika i papperstidningen  måndag.Men då utan bild

 

 

Calill vill göra fullmäktige i Askersund intressantare

Fullmäktiges andre vice ordförande och förra oppositionsrådet i Askersund, Calill Ohlson, m, vill lyfta fullmäktige till en högre dignitet. Hon vill göra den politiks debatt och informationen intressantare. Förr lockade fullmäktige storpublik i Askersund nästan varje gången. Tiderna har förändrats och det gäller att komma med nya idéer. När fullmäktige var som populärast fanns det bara en TV-kanal. Många tyckte att fullmäktige med småpartier var bättre underhållningen än många program på TV. Om nu fullmäktige som tar viktiga beslut ska vara underhållning…

Calill Ohlson

 

I ett öppet brev till fullmäktiges ordförande skriver hon följande:

Calill002_redigerad-1

Calill003_redigerad-1