Min tidningskrönika 21 april

 

Hamburgare och korv är inget att fnysa åt. Men det gör en del. Vid södra infarten till Askersund har en snabbmatskedja öppnat. Den har nämligen resulterat i ett 20-tal nya arbetstillfällen. Inte dåligt för en småstad som Askersund. Näringslivsansvarige   gnuggar förmodligen händerna av glädje.  Mest handlar det om ungdomar som får jobb.  Den som inte tycker om den sortens mat kan låta bli är min bestämda uppfattning. Någon jag talat mer tror att någon näringsidkare på stan får slå igen med anledning av nysatsningen. Den fria konkurrensen gäller och då det gäller att vara bäst. Då kommer kunderna. En utmaning.

Södra infarten till Askersund 

Har själv prövat utbudet. Och det smakade bra. Men jag har alltid ett problem vid besök hos snabbmatskedjor. När jag ska beställa en hamburgare kommer alltid personalen med frågor om vilken sort jag ska ha och jag som bara vill ha en vanlig hamburgare. Men så kan man inte säga. Ofta är det amerikanska namn. Det verkar finnas hur  många sorter som helst. När de räknat upp ett antal sorter brukar jag säga efter en stund att den tar jag. Det brukar stå folk i kö bakom och trampa. Kan han aldrig bestämma sig. Man vill ju inte göra bort sig. Ibland har jag haft tur och fått en hamburgare som varit i min smak.  Vissa gånger har det gått snett.  Jag har sagt att det var gott när personalen frågat om hur det smakar, trots att det inte varit i min smak. Man vill ju inte vara ofin. Ett säkert kort är annars att beställa två korvar med potatismos. Det går sällan fel.

Hamburgare , men vilken sort…..

Men snabbmatsbranschen har verkligen gått framåt sedan jag var grabb. Vid den tiden  fanns det bara grillad  eller  kokt korv att välja på. Kiosken på torget i Askersund sköttes av två personer, ”Korva-Kalle” Jansson och hans fru. En annan i samma bransch klarade också det hela på två personer, ägaren ”Morfars-Harry” Karlsson och hans fru. Han tog bara in extrafolk när det var bandy på gamla IP. Någon fick gå runt med korvvagnen på isen framför publiken. Harry hade själv varit en bra bandyspelare trots att han saknade en hand.  Olyckan skedde i samband med påskfirandet och en hemmagjord påsksmäll. En varning så här i påsktider.

Men det kan också ha sina problem att starta nytt. Var bekant med en som startade ett hemtjänstföretag för länge sedan. Fönsterputs ingick i erbjudandet. De två första jobben gällde två stora byggnader, gamla Knappfabriken och Kristinaskolan. Där fanns hur mycket fönster som helst. Efter en inspektion lade vännen ner firman. Det finns gränser även för en ensam fönsterputsare.

Slutligen vill jag önska alla en trevlig Påsk. Reklamen säger att utan must blir det ingen påsk. Tar inga risker. Har köpt två flaskor.

 

 

 

Bergqvist yllefabrik i Askersunds hamn

Askersunds hamnområdet lever verkligen upp varje sommar med massor av aktiviteter. Det har blivit en stor samlingsplats både för turister och ortsbor.  Men det har funnits tider då hamnområdet varit en stor arbetsplats på ett annat vis än i dag. Sjöfarten med lastfartyg var stor. Askersunds yllefabrik i hamnområdet var en gång i tiden också en stor och viktig arbetsplats för många askersundare. Många slet hårt i hamnområdet med lastning  och lossning.

 Yllefabriken låg vid alldeles intill vattnet i närheten av Varmbadhuset.  Den finns med  på många gamla  vykort. Den här bloggen handlar om när konung Oskar II  gästade Askersund 1898. Fabrikör Bergqvist ägare till Askersunds yllefabrik i hamnområdet, var en mäktig man i staden och var i högsta grad  inblandad i kungabesöket.

 

 

 

Vykort från 1930-talet.  Byggnaderna  till höger är före detta Bergqvist fabrik. Då hade verksamheten  upphört för många år sedan.

Bergqvists Yllefabrik i Askersunds hamn.

Bild från Leif Linus  samling

Arbetarna vid yllefabriken 1891.

Bild från Leif Linus samling 

Bild från Leif Linus samling

Kung Oskar II  gästade Askersund 1898. Fabrikör Bergqvist ägare till Askersunds yllefabrik i hamnområdet, var en mäktig man i staden. Han var rådman och med i kyrkorådet. Och dessvärre var han också brandchef. I makarnas sovrum hängde den stora brandluren av blankpolerad mässing. I sovrummet fanns även en elektrisk signalklocka, som stod i förbindelse med Storkyrkans torn. Nattväktaren, som ropade ut nattens timmar över stad och land, kunde ge direkt signal vid utbrytande eldsvådor. Det var hans åliggande att först signalera till brandchefen och sedan klämta med kyrkans lilla klocka, om han såg någon eldsvåda.

Kung Oskar II har anlänt till stationen i Askersund. I bakgrunden  kronprins  Gustaf  (V)

När en kung kommer på sina besök blir det alltid en del  uppståndelse. De styrande i kommunerna vill förstås visa upp  allt det fina som fanns. Har sett massor av sådana händelser  på TV under kungens Eriksgata. Men dagens uppståndelse är inget emot hur det var förr. Här kommer berättelsen om när kung Oskar II besökte Askersund  i slutet av  1800-talet. Det var grejer det.  Bara som en liten jämförelse hur det var förr och nu.

Hela staden var i uppror . Den lilla staden vid sjön Alsen låg i strålande solsken. Urmakare Andersson och skorstensfejare Blomer stod på höga stegar framför det pampiga huset som inrymde Fridens speceriaffär.  De var ivrigt sysselsatta med att drapera unionsflaggor över ingången.

Askersund var drapirerad med unionsflaggor

Borgmästaren övervakade förberedelserna och hans hustru Alvina, som skrivit hälsningstalet, hade just förhört honom för tionde gången. Han fick bannor när han stakade sig. Hon var särskilt noggrann att han gjorde konstpauser på rätta ställen. Han måste höja rösten när manuskriptet innehöll nationella känslor och sänka densamma till milt vemod när manuskriptet behandlade undersåtarnas tillgivenhet till monarken.

Den stora dagen kom närmare och programmet för Majestätets mottagande hade haft generalrepetition. Allt hade gått väl i lås och nu återstod endast frågan vem som skulle bli inbjuden till den stora middagen på Stadshotellet.

Det fanns endast åttio platser för honoratiores. Samtalsämnet och skvallret gick om dem som blev valda eller ratade. Som alltid i en liten stad, gick stridens vågor höga över placeringarna. Det var oerhört att bli förbigången vid ett sådant tillfälle.

Den stora dagen randades och telegrafen från Vretstorp meddelade att tåget avgått i ordinarie tid. I fabrikörens hem rådde villervalla. Man klädde sig för mottagningen och kungamiddagen. Frun i huset var först klädd och redo. För fabrikören Bergqvist tog det längre tid. Han skulle så proper ut. Familjen var samlad en trappa upp i matsalen i det stora huset. Den var omgiven av barn, tjänstefolk och fabrikens kontorspersonal som skulle beskåda ståten. Fabrikören och hans fru tågade ut ur porten på väg mot det stora torget Han stor och kraftig, i fyrtioårsåldern. Han gick i militärisk hållning och hans nyborstade höga hatt glänste i solskenet Vid hans sida gick makan i den ljusblå sidenklänningen under sin solparasoll.

De var tagna av stundens allvar och medvetna om att barnen stod och följde dem med blickarna i matsalens skvallerspeglar. För övrigt var det stor publik som beskådade de utvalda från stadens fönster och portar och genom småstadens otaliga skvallerspeglar. Tänk, vad de är lyckliga som får vara med på en kungamiddag, där hans Majestät håller tal. Tänk vad de får se. Det var ju inte bara kungen som skulle komma. Naturligtvis hade han stor uppvaktning av män, klädda i gullbroderade uniformer med ordnar och utmärkelser. Ja, själva landshövdingen, skulle vara med.

Paret, som gick Storgatan fram, beskådades av nyfikna som väntade på kungen, vek av mot stora torget. Då hördes, först svagt, sedan olycksbådande hårt, klämtningar från storkyrkan. Elden är lös. Folket på gatan greps av panik. Alla som tillhörde borgarbrandkåren måste hem! Antingen för att klä om sig för utryckning, eller hämta hästar till de röda vattenkärrorna som stod parkerade på rådhusets gård. Där stod även brandsprutan. Vattenledning fanns ännu ej i staden. Genom skvallerspegeln såg husfolket fabrikör Bergqvist lämna sin fru och i språngmarsch, med fladdrande skjortbröst och den höga hatten i handen, sprang till sitt hus. Han ryckte ner brandluren från sovkammarväggen och begav sig ivrigt tutande mot rådhuset, där borgarbrandkåren samlades. I sporrsträck red de uttagna vattenkuskarna genom gatorna for att så snabbt som mojligt spänna sina löddriga hästar för vattenkärrorna. Det var rödmålade, runda cisterner på tvåhjulsvagnar. Den kusk som först infann sig på brandplatsen, sedan han fyllt sin cistern i sjön, fick en premie. Fem hela riksdaler.

Branden visade sig ha uppstått genom en luffares slarv med elden i en loge på en närbelägen stadsäga. Logen brann ned och manskapet återvände till rådhuset med sin brandspruta.

Kungamiddagen var redan över, och efter middagen for Hans Majestät i en öppen landå genom staden. I närheten av torget lät Majestäten stanna sin vagn, när han såg det hemvändande manskapet. Konungen lät brandchefen komma och frågade hur det gick med eldsvådan. Brandchefen kom fram till landån och stod där i sin solkiga våta frack. Kragen var nedsölad och rosetten hängde på sned. Genomvåt och sotig, gjorde han ställningssteg för Majestäten. Med tordönsstämma, som han trodde att ögonblicket krävde, röt han:

– Elden är släckt, Ers Majestät.

– Det var bra gjort, svarade konungen och for vidare

På grund av luffarens slarv med elden, hade brandchefen och hans hustru gått miste om sitt livs enda kungamiddag. Luffaren, som även kommit till staden, för att ta del i festglädjen och få se en skymt av Hans Höga Majestät,blev inburad och fick fjorton dagars logi med vatten och bröd i stadens finka.

Det var ingen lätt verksamhet ekonomiskt som familjen Bergqvist hade slagit sig på. Det kan man konstatera i gamla handlingar och i familjens släktforskning, som jag nu också fått ta del av. Konkurs och flykt till Tyskland blev resultatet av den stolta fabriken vid strandkanten, som snickare Fors och senare Lantmännen tog över.

Hamnen Askersund. En gång  i tiden var sjöfarten mycket  livlig med lastfartyg som angjorde hamnen.  På bilden Fredriksson, ”Hamn-Sigge” och Julius.

När Elektrolux lämnade Askersund

Elektrolux AB Motala var under 15 år en stor arbetsgivare i Askersund. Som mest arbetade ett 50-tal personer i lokalerna intill gamla Repslageriet i korsningen Torebergsvägen – Trafvenfeltsvägen. I dag används industrifastigheten till förskoleverksamhet. Ute på stan sa folk alltid lite elakt att de anställda satt och gjorde ”motstånd” i fabriken. Men så var det inte. Huvudsysselsättningen var tillverkning av kyltermostater. Fabriken i Askersund var en satellitverkstad till Elektrolux i Motala. Verksamheten pågick mellan 1951 och 1966.

Bild från Elektroluxs  fabriken vid Repslagaren. Alla bilder i bloggen  från verksamheten  kommer  ur Henry Johanssons familjealbum. Han arbetade från starten 1951 till det bittra slutet 1966.

Henry Johansson i mitten på bilden.

Reportage  när Elektrolux i Askersund  var på väg upp.

Många har säkert glömt den stora arbetsplatsen, men det finns personer som jobbat i fabriken och minns. Vid nedläggningen erbjöds de anställda att fortsätta inom företaget men då på en annan ort. Men det fanns inget intresse att flytta. Anledning till nedläggningen var att det blev billigare att köpa termostater från annat håll än att tillverka själva i Askersund. Med ett finare ord kallas det rationalisering. Många av de anställda hade jobbat från starten 1951, bland annat Henry Johansson. Han finns inte i livet längre men jag har fått ta hand om ett antal bilder från familjealbumet hans tid vid fabriken i Askersund. Henry var för askersundarna känd som en trogen frälsningssoldat. Han fanns troget i Torghallen för att sälja Stridsropet.

Företaget satsade hårt på trivsel för de anställda. Bland annat byggdes en mindre idrottsplats i anslutning till fabriken. Barnstugan Repslagaren finns på den platsen i dag. Företagsledning med avdelningschef Rajfors i spetsen insåg tidigt att trivsel för arbetarna  gav mycket vackra  produktionssiffror.

Luciafest. På bilden finns många  kända askersundare.

Företagsledningen anlade en fotbollsplan vid fabriken.

Elektrolux köpte fastigheten av fabrikör Per Ekström 1952. Han var ägare av Wibellmetodens ringfabrik, som hade flyttat sin verksamhet i lokaler som låg  utmed Hagavägen. Askersunds kommun blev senare ägare till fastigheten intill gamla repslageriet. Verksamheten har skiftat i lokalerna igenom åren. Under en period var det kommunens friskvårdslokal, brottarklubben höll till där, och det har också varit bostäder för ensamkommande. Bara för att nämna något.

Bilder från 1966 i samband med nedläggningen av Elektrolux. Arbetarna på väg hem.

 

Från början var det endast ett repslageri i den röda längan ut mot Trafvenfeltsvägen. Den fanns ingen fabriksbyggnad i området. Bakom satsningen stod repslagerimästare C.J Carlsson. Han kom med fru och barn till Askersund år 1899 från Örebro där han byggde en repslageribana. 1909 övertog sönerna Nils och Ivar verksamheten. 1920 uppfördes fabrikslokalen inne på gården. I lokalen bedrevs hampaspinning och tågvirkestillverkning som industri. Skeppstågvirke upp till de största dimensionerna var firmans specialitet. En av bröderna, Ivar, drev också en möbelaffär i Askersund. En annan broder, Torsten, hade en speceriaffär vid torget där  blomsterhandeln finns i dag. En bidragande utveckling av rörelsen var också att bröderna reste runt i Sverige som handelsresande för att öka försäljningen av sina produkter. Det gav resultat.

Bröderna Carlsson överlät senare rörelsen till AB Wahlbecks fabriker i Linköping.

Bilder från april 2019

Min tidningskrönika 7 april

 

Ett säkert vårtecken under några år i Askersund har varit diskussioner om scenen på Hamntorget. Hur blir det i år? Ska de senaste årens tråkiga scen få pryda torget ännu en sommar? Frågorna har varit många. Men nu är det klart. En ny fast scen är på gång som kommer att stå mycket länge. Detaljplanen har nämligen godkänds efter alla överklagningar. Det kommer att bli ett rent nöja för alla artister att framträda där kan jag tänka mej.

Ett annat givet vårtecken är att gångstigarna vid Väderkvarnsbacken som är kantade med blåsippor. Men det får inte plockas. Då kan det bli böter.  Och de är ändå vackrast där står.  Ibland joggar jag förbi allt det vackra vid stigarna i backen. Jag stannar inte, men tycker ändå att det går lite lättare bland vårblommorna.  Kan trots den här utläggningen inte skryta med att jag är någon stor naturmänniska, som en del gör i äktenskapsannonser. Där står det nästan alltid att den som söker partner gillar skogspromenader och sköna hemmakvällar. Ja, jag vet inte det? Inte skulle det locka mej i alla fall.  Det finns säker andra vårtecken också men jag nöjer med det, plus att jag köpt en säck koskit till drivbänken, samt att måsparet börjat se över sin bostad på en skorsten i grannskapet.

Utformningen av hamnområdet i Askersund och bron ut till Borgmästareholmen är andra stora diskussionsämnen på senare år.  Från början var det kritik mot den stora betongtrappan ner till hamnområdet från Sundsbron. Den var klumpig, stor och ful ansåg kritikerna. Någon menade lite elakt att det måste ha blivit betong över från något annat bygge och som måste tas till vara. I dag hör man inget om trappan. Det är slut tjatat.

När det gäller bron till holmen har tydligen firman som byggt slarvat. Nu är det spricker i betongen och Y-bommar som sjunkit, men det får väl firman fixa till. Minns hellre när ”holmen” var en ”riktigt” festplats en gång om året. Då fanns det ingen bro utan skutor forslade över publiken. Och det handlade om flera tusen personer. Hade det funnits en bro vid den tiden hade nog betongen utsatts för större påfrestningar än i dag. Kanske som resulterat i sprickor. Sedan kan jag inte riktigt förstå varför det inte finns en skylt vid brofästet om att det är Borgmästareholmen. En sådan borde dit omgående. I dag står det bara Outdoor.

Slutligen kan jag berätta om att jag blev bjuden på middag av vår katt Alice för några dagar sedan. Hon kom in och placerade en stor fet råtta vid sängen. Alice ville naturligtvis bjuda en kär kompis och en god vän på något gott. Jag avböjde vänligt men bestämt. Den stora råttan var förmodligen inte fångad på vår lilla fina gård. Det måste ha naturligtvis skett på någon av granngårdarna.

 

 

 

 

Knappfabriken i Askersund

Nya hyreslägenheter är på gång i kvarteret Knappfabriken mellan Frejgatan och Floragatan. Det är ÅV-Bygg i Åsbro som bygger. Trycket efter hyreslägenheter är stort. På senare är det bara bostadsrätter som gällt i centrala Askersund så bygget välkomnas av många.

Knappfabriken en gång i tiden.

Bild från Leif Linus  samling.

Bilder från kvarteret Knappfabriken i april 2019. ÅV-Bygg ska uppföra hyreslägenheter.

Några kanske undrar över kvartersnamnet Knappfabriken. Har fått frågor om det. Namnet är logiskt. Det fanns en Knappfabrik vid Frejgatan en gång i tiden med stor verksamhet och många anställda. Det finns uppgifter om att en del knappar till och med gick på export bland annat till Ryssland. Huset stod kvar  längre efter knapptillverkningen,  men med andra verksamheter. Det var till det yttre ett vackert hus även om det på senare år blev lite skamfilat på grund av dåligt underhåll.

Det var Västerås Knappfabrik som uppförde fabriksbyggnaden vid gamla Vretstorpsvägen. Ett 50-tal personer arbetade vid fabriken från 1908 fram till 1923 då verksamheten gick i konkurs. Disponenten för A B Knappfabriken, en ingenjör J. Forsmark, lämnade Sverige efter konkursen för ingenjörsverksamhet i Amerika.  Knappfabriken drevs vidare i mindre skala av verkmästare A. Bladh några år efter konkursen.  Det går att läsa i en tidningsartikel från 1925.

Bild från en exportkatalog  på ryska.

Knappfabriken med villa Totto i förgrunden.

Bild från Leif Linus samling

Tidningsklipp från 1920. Ingen ville  hjälpa till att släcka enligt artikeln.

Olycka i hörnet Frejgatan-Storgatan  vid Knappfabriken 1956. Det gick bra för de  inblandade. Föraren av DKW-bilen var på väg in till Ramers för att byta  ut sin bil mot en ny. Undrar hur det gick? Frejgatan var inte särsklit hårt trafikerad vid den tiden men ändå en olycka.

Ramers fanns i Knappfabriken  ett antal år.

Byggnaden togs över av Carlsson&Hailees bilreprationsverkstad. Senare fanns bilfirman Ramers där. När Ramers flyttade ut till Askersunds by ( Rejmes) i nya lokaler stod gamla  Knappfabriken tom. Det fanns olika förslag hur den skulle användas och periodvis fanns där också olika verksamheter.  På 90-talet enades politikerna om rivning av Knappfabriken för att ge plats för gruppboende. Rivningen ledde till proteser. Föreningen Bevara Gamla Askersund drev frågan hårt men utan resultat. Byggnaden revs. Föreningen heter för övrigt numera bara Föreningen Gamla Askersund .

Askersundarnas torg en kär gammal vän

Kullerstenstorget i Askersund   är en livlig debatterad fråga både nu och förr.  På senare tid har debatten om askersundarnas torg varit livlig och ibland hård. Men det är väl ändå askersundarnas torg oavsett särintressen? Och det måste väl ändå betyda att torget är som en gammal kär vän som alla vill väl. Men på lite olika sätt.  I den  här  bloggen har jag  också lagt med ett antal gamla  bilder och diskussioner   som bidrar till torgets historia.

Om kommittén för prydnad av Askersunds torg fått som de tänkt sig på 30-talet hade en stor ek planterats mitt på torget. Det skulle vara så mycket jord där eken planterades så att det skulle bli en låg kulle med gräsmatta.  I närheten av eken skulle de finns fyra belysningsstolpar. Kommittén hade fastnat för några billiga stolpar som de sett i en katalog från Kockums järnverk. Närmare bestämt på sidan 76 i katalog 2, bara som en lite onödig upplysning. Belysningsstolparna skulle kosta 100 kronor styck.  Montör Zachrisson skulle räkna på framdragningskostnader för el. Priset för eken var 30 kronor.

Kommittén som bestod av en rektor, en provinsialläkare, en teckningslärare, landsfiskalen, en kyrkoherde och en köpman. Det var bara uppsatta personer i samhället som tydligen hade någon kunskap om det vackra på den tiden. Hoppas att tiderna förändrats. Namnet på köpmannen var Adolf Gunnar Lindborg och han gick inte riktigt i takt med de övriga i kommittén när de gällde en fråga.  Och det gällde gångbanor över torget i diagonal riktning in mot den stora eken. Där skulle gångbanorna mynna ut. Men det tyckte inte Lindborg. Ett fåtal lindar skulle också placeras parallellt med sidorna på torget med ett lämpligt avstånd från Sundsbrogatan och Storgatan

När förslaget kom upp till behandling i stadsfullmäktige blev det precis inte några ovationer. Stadsfullmäktige A R Norry dömde ut förslaget. Och på hans sida stod också borgmästare Bretzner. Norry menade att en ek på torget inte skulle bli någon prydnad, utan mera som en främling på villovägar. Norry kunde tänka sig en ek om den hade varit 100 år.  Vet inte riktigt hur han tänkte där? Skulle man ha grävt upp och flyttat en så gammal ek till torget? För mej är ek en ek hur gammal den  är. Norry var också mycket negativ till gångbanorna på torget. Gångarna skulle inte bli någon prydnad, snarare tvärtom.

Borgmästare Bretzner, var också motståndare till en ek, men kunde däremot tänka sig en minnestavla mitt på torget. Enligt borgmästaren kunde en sådan tavla vara till stor hjälp för den som skulle hålla föredrag på torget. All fakta stod då redan på minnestavlan. Ett slags manus, fast i sten. Men om det förslaget var han ensam. Skulle det vara en minnestavla skulle den sitta på väggen till Rådhuset var Norrys bestämda uppfattning.

 

Anledningen till att kommittén just fastnat för en ek var enkel och logisk.  Den kunde huggas ner om inte den skulle falla alla i smaken när det gått några år. Och det var billigt. Kommittén vill också pryda Torgparken med en vattenkastare. Det här var innan den nuvarande fontänen fanns. Det hade funnits en tidigare, men som av någon anledning hamnat på Brandkårens vind. Trots att den var fullt duglig. Den skulle helt enkelt tillbaka till Torgparken igen. Men det blev inte så.

Herrarna i kommittén var förmodligen mycket deppade efter stadsfullmäktiges möte. Samtliga förslag gick på återremiss. Känns det igen?  Det enda förslaget som sedan genomfördes kom ordföranden Norry själv med. Han föreslog en 4-armad ljuskandelaber mitt på torget för att det skulle bli lite ljusare mitt i stan. Norry tyckte att det var i väl skumt på torget.  Det restes senare en ljuskandelaber. Först såg han till att kommitténs förslag hamnade i papperskorgen, med hjälp av borgmästaren och några andra, för att sedan driva igenom sitt eget förslag. På den tiden hade ordföranden i den politiska församlingen tydligen mycket stor makt i småstaden Askersund.

 

Norrys kandelabrar förde dock ingen tur med sig. När torget skulle rustas inför 300-årsjubileet skulle Norrys lampor plockas  bort  och placeras i Hembygdsgården. De var för omoderna. Men allt gick snett. De som skulle plocka ner lamporna tappade härligheten i kullerstenstorget. Och så var det färdigt med de kandelabrarna. Det var bara att sopa ihop resterna för stadens anställda.

Bilder Magnus Bromander

Kanske torgkommitténs förslag med en ek mitt på torget ändå inte var så dumt. Då hade det blivit lite liv och grönska i torgbilden. Men det är klart att ett och annat löv kunde ha fallit på alla blanka bilar. Och sådant är inte rolig. Tycker en del. Personligen tycker jag att handel och bilar  kan samas  på torget som förr. Tydligen tycker  många  politiker det  också. Att torget och dess handel  ska var som det är  i dag. När jag träffar  folk på stan är de av samma åsikt. Men det har väl politikerna redan tagit reda på för att få ett  bra underlag innan besluten är fattade.