Inflyttningsklart i gamla Samrealskolan Askersund om någon månad

Om drygt en månad ska det vara inflyttningsklart i gamla Samrealskolan i Askersund. För min del blir de sista bilderna från bygget innan inflyttningen. Bostadsbolaget och byggherren vill inte ha in folk i bygget som inte hör dit i coronatider. Och jag tillhör inte byggänget. Är bara fotograf på uppdrag av bostadsbolaget. Men när folk som jag känner har flyttat in kommer jag igen.

 

Från antikviteter till choklad vid södra infarten till Askersund

Bankkamrer Sten Haglind byggde huset vid södra infarten till Askersund i gammal herrgårdsstil i  på 60-talet. I dag finns Venus choklad i byggnaden. Bankkamreren som inte längre finns i livet hade helt andra planer för byggnaden som han ritade själv. Han byggde huset för att skänka bort det till Askersunds stadsförsamling.  Stensgården blev namnet på byggnaden.

1970

2020

Venus choklad finns i dag i Haglinds byggnad. Allanna Malmborg driver verksamhet i chokladfabriken.

Haglind tankar var att huset skulle användas högtidliga och frireligiösa sammankomster. Drivfjädern till husbygget var Haglinds stora samling av antikviteter. Under många år hade han samlat på sig antika möbler, skåp, kristallkronor och konstverk. Han bodde själv med alla sina konstskatter i en äldre byggnad som revs för att ge plats för den byggnad som står där i dag. ”Gröna Byggnaden” var namnet på det gamla trähuset som revs.

”Gröna Byggnaden” som revs för att ge  plats för bankkamrer Haglinds bygge. Kamreren bodde i huset innan nybygget.

På den tiden betraktades bankkamrerens hus som ett av länets mest originella hus. Han hade ritat det själv men det blev ett otaliga ändringar innan ritningarna  blev godkända. Det nya huset ligger också lite längre in på tomten än det gamla huset. Bröderna Pettersson från Tiveden byggde, och bröderna Lundfeldt , svarade  för putsningen av huset . Det nyuppförda bostadshus med rundbågar och hallfönster som såg ut som gluggarna på ett gammalt slott. Huset skulle stilenligt matcha Askersunds Landskyrka.

Första spadtaget för Haglinds bygge

Haglinds samling av antika föremål

Men det var inte helt lätt för Haglind att få bygglov för sitt drömhus av kommunen. Första hade han problem med att få köpa marken av kommunen. Sedan vill de styrande att Haglind skulle donera huset till kommunen och inte till församlingen. Till slut sa länsarkitekten ja till bygget.

Sten Haglind testamenterade huset med alla antikviteter till församlingsstiftelsen, men de vill inte ta emot donationen. Värdet på donationen låg runt 300 000 kronor. Testamentet var skrivit i detalj. Inte några föremål fick röras utan huset skulle brukas med inventarierna i oförändrat skick. Förbehållen i testamentet gjorde att församlingen inte kunde bruka fastigheten. Förbehållet var att inga inventarier fick tas bort eller säljas. En skuld på omkring 70 000 kronor fanns i dödsboet. Då man inte fick sälja några av inventarier ansåg församlingen att det inte gick att ta emot donationen. Sedan Haglind avled  har huset bytt  ägare och användningsområde  några gånger.

Huset med inventarier övergick till syskonbarnen. Värdet på huset vid den tiden var cirka 150 000  kronor. Sten Haglind avled  1969 då 73  år gammal.

 

 

 

Zinkgruveättlingen Cat Stevens blev en världsartist

Det har gått bra för zinkgruveättlingen Cat Stevens. Han har blivit en världskändis som sångare. Cat slog igenom 1966 med låten ”I love my dog”, och så kom låtar som ”Moonshadow” och ” Moring hasbroken”, för att nämna några. 1978 konverterade han till islam och bör nu namnet Yusuf Islam.

Men det kanske inte så många vet är att Cat Stevens
förfäder verkade och bodde i Zinkgruvan. Inte jag heller innan en i släkting
till honom, Malin Häggblad bosatt i Västerbotten, skrev till mej och undrade om
jag uppgifter om en Gustav Wickman som varit församlingsföreståndare vid
Fridhems kapell i Zinkgruvan. Gustav och Klara Wickman fick åtta barn. Ett av
barnen, sonen David, var morfar till Cat Stevens.

Gustav Wickman. Bild från Leif Linus samling.

När sångarens föräldrar skildes bodde Cat Stevens en tid i Sverige, Gävle, där han också gick i skolan. Med sin mor återvände Cat med till London där hans far bodde. I förbigående kan nämnas att Cat Stevens är syssling till Sissela Kyle och Jan Scherman.

Cats förfader, Gustav Wickman, arbetade som banmästare vid Åmmebergs järnväg. Det var också ett tåg som tog hans liv. Gustav hamnade under ett tåg i samband med en tågväxling precis utanför bostaden. Det var vid ett stickspår från Åmmeberg till Zinkgruvan. Året var 1905 och Gustav var 60 år.

Banmästaren döptes  in i Åsbro Baptistförsamling  när han var 32 år. Hustrun Klara och ytterligare sju personer  döptes vid samma tillfälle. De bildade gruppen ”Fridhems fria vänner”. De läste bibeln och bad. Ytterligare några personer kom till. Fridhems kapell byggdes på en liten tomt som skänkts till församlingen. Invigningen skedde 1879. Gustav valdes till föreståndare.  Grundstenarna av den första kyrkan finns kvar utmärkta av hembygdsföreningen med en plakett.

Efter 23 års medlemskap i församlingen uteslöts Gustav Wickman på grund av ”syndafall”. Vad det bestod av förtäljer inte historien. Även hustru Klara fick lämna församlingen sedan hon klagat på församlingens handlingssätt. Efter några år upptogs Gustav i församlingen igen efter vittnesbörd.

Albert , en annan av Gustav och Klaras barn blev känd som ” Den vite generalen” på 20-talet . Albert Wickman var väckelsepredikanten som blev fredsmissionär som med teknikens senaste hjälpmedel, radiokonserter och filmvisningar lockade folk till mötena. Han gjorde den ena fredsturnén efter den andra i vit bil och vit päls – därav smeknamnet. Han startade hundratals lokalföreningar och ökade antalet medlemmar till omkring 50 000 – enligt sina egna uppgifter. Siffrorna ska tas med en nypa salt – administration var inte Wickmans starkaste sida, tyvärr inte heller ekonomi. Han avsattes som byråföreståndare när ekonomin kollapsat.”

 Möjligen var det agitationsframgångarna med “röda bilen”(vänsterpolitik) och “blå bilens” (högerpolitik) agitation som inspirerade fredsrörelsen. På våren 1912 inledde baptistpastorn Albert Wickman som hade bildat Antikrigsrörelsen, en intensiv fredsagitation. Den tog ordentligt fart efter maj 1913 när han med hjälp av vänner köpte en vitmålad bil på avbetalning. Med sin “vita bil” reste han “med snälltågsfart” runt i Sverige och talade på minst fyra platser varje dag, så står det i Carl Sundblads Svenska fredsrörelsens historia (1919).

 Tillsammans med honom i “vita bilen” agiterade hans fru Silva Wickman. En sådan hektisk agitationsverksamhet, av Sundblad betecknad som “hastverk”, ansåg Wickman som kallades “vite generalen” och den “vita fredshärens” anförare vara nödvändig inte bara för sakens skull utan också av ekonomiska skäl (kollekt och försäljning). Antikrigsrörelsen fick läggas ner på hösten 1918 och Wickman anslöt sig till den stora fredsrörelseorganisationen Svenska freds- och skiljedomsförening som han tidigare hela tiden hållit kontakt med.

 De flesta uppgifterna till den här artikeln kommer från Malin Häggblad. Hon håller på med släktforskning 

Cat Stevens har förmodligen aldrig varit i Zinkgruvan. Det kanske är dags att bjuda in honom på en rundvandring till hans förfäders hembygd…

 

 

 

 

.

Kärleksholmen i Norra Vättern

 

Ofta kan man på tidningarnas familjesidor läsa om unga tu som växlat förlovningsringar på ”kärlekens ö”. För det mesta handlar det då om någon grekisk eller spansk ö. För askersundarna är sådana resor helt onödiga. I norra Vättern, strax intill Edö ligger nämligen Kärleksholmen. Kanske något att tänka på för kommunen nu när man vill locka folk till boendet på Edö. En holme med kärlek borde locka. Annars vore det konstigt…..

Kärleksholmen kan också vara en budgetfråga. När plånboken gapar tom efter utsvävningar på semestern, så är holmen ett alternativ till mera påkostade Medelhavsresor. Det räcker med att låna en mindre båt, om nu inte Bergsten på Wettervik kan göra en tur dit. Den stora kostanden blir ringarna, men det finns billiga alternativ även där. En gång i tiden fanns en fabrik i Askersund som bland annat som tillverkade besparingsringar. Det var billiga ringar som skulle användas till vardags. Kanske finns det några kvar?

Av en ren händelse när jag letade på kartan efter en plats, upptäckte jag att det finns en holme med det kärleksfulla namnet. Blev lite nyfiken hur det såg ut och fick med mig några trevliga ungdomar för att illustrera det hela. Och det här är några år sedan. Platsen imponerade precis inte på mej. Bara sten, vass och träd. Och några bänkar att sitta och svärma på fanns inte. Åtminstone inte vid vårat besök. En namnskylt textade vi och satte upp själva. Det behövs säkert några hundra tusen för att snygga upp Kärleksholmen och göra den attraktiv.

Trots att holmen finns med kartorna är det inte många som känner till namnet. Båtfararna passerar holmen utan att tänka på namnet. Jag försökte forska ut vad namnet Kärleksholmen kommer ifrån, men ännu har jag inte fått något svar på. En man som jag talade med hade dock en ganska logisk teori klar för sig, men frågan är om den håller? Mannen trodde nämligen att kärlekspar som åkte båt från Askersund ut på Vättern, gjorde anhalt vid Kärleksholmen när känslorna tog över.

Förstår att kommunen inte har några pengar till en satsning på Kärleksholmen just nu. Det finns viktigare saker. Men det går ju alltid att berätta om kärleksfulla holmen. Som jag har gjort nu…

———————————————

Komplettering från Eric Englund som är specialist på kartor:

I min forskning dyker ön upp första gången 1864 på den s k Häradsekonomiska kartan, blad Åmmeberg J112-64-25. Ön finns också redovisad på en karta från 1794, liggande utanför Räfudden. På den kartan har ön inget namn.

På den ekonomiska kartan från 1955 finns ön och namnet med – officiellt så det förslår. På bif fil som visar ett utdrag ur ek kartan skymtar Stjärnsunds park i söder och Rävudden i öster.

 

Full fart på bygget vid gamla Samrealskolan i Askersund

Byggarna  jobbar för  högtryck vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Den gamla skolan förvandlas  just  nu till moderna lägenheter.  I mitten av december  är det planerad inflyttning.   För att  hinna bli klara  så blir det en del  övertid för hantverkarna. Men det  fina lägenheter. En del  med utsikt ut mot Stora Bergsgatan nästan ner  till vattnet i södra delen av stan.

Den nya ytterdörren är på plats

 

Agnes från Askersund hjältinna i Stockholm

 

Agnes Lagerstedt

En av arbetarrörelsen största namn i Askersund är folkskollärarinnan och filantropen Agnes Lagerstedt.  Men för de flesta i hennes hemkommun är  Agnes helt  okänd. Men det kanske är så konstigt, hon föddes 1850 och avled 1939. Och flyttade från Askersund redan 1851. De flesta inom den lokala rörelsen är födda på 40-talet och senare. Men Agnes blev verkligen uppskattad för sin gärning. Hon fick till och med en gata uppkallad efter sig i Fruängen. Agnes skulle naturligtvis haft en gata uppkallad efter sig på Östermalm där hon verkade.

Hon tog initiativet till skollovskoloni för barn från Stockholms förskolor. Agnes arbetade också för bättre arbetarbostäder i Stockholm och var i högsta grad inblandad vid grundandet av AB Stockholms arbetarhem i slutet på 1800-talet. Hon hade varit i London och studerat de engelska arbetarnas bostadsförhållanden.

Filantropi är en allmännyttig verksamhet som utan genkrav stöder institutioner och projekt inom kultur, utbildning, forskning och hälsa. Filantroper kan vara privatpersoner, ideella föreningar, företag eller allmännyttiga stiftelser.

Agnes egen gata i Fruängen. Men gatan borde ha varit på Östermalm där hon verkade.

Agnes hade flyttat till Östermalm i slutet av 1800-talet, som då inte var någon elegant stadsdel. Befolkningen var till stor del arbetare och hantverkare. Bebyggelsen bestod till stor del av låga trähus i dåligt skick- Agnes upplevde starkt hur dåligt arbetarebefolkning bodde. Hon vill göra en insats och lyckades. Agnes var något av en Stockholms Florence Nightingale, som levde sitt liv tillsammans med dem som hade det svårast. Nybergsgatan i Stockholm förknippas ännu med Agnes Lagerstedt, även om det i dag ligger en mycket statusfylld privatskola där i dag, Carlssons skola. Agnes förblev ogift.

Agnes Lagerstedt hade upptäckt inneboendesystemet, som var ett gissel för Stockholms fattiga. Det bodde nästan alltid mycket folk på en liten yta. Det var fattigt folk som hade brutit upp från omöjliga förhållande på landsbygden. Stockholm hade ingen beredskap för det. De sanitära förhållandena var en katastrof. Agnes byte jobb för att istället bli en mycket tuff vicevärd för några fastigheter som ägdes av Stockholms stad adress Nybergsgränden. En gata som hade ett mycket dåligt rykte. Kåkarna skulle bort och det var då Agnes tog initiativet till att starta ”Arbetarbostadsbolaget Stockholms Arbetarhem”. De första fastigheterna uppfördes på Sibyllegatan och Jungfrugatan, som var tänkt för de som bodde Nybergs gränd.

Det blev succé och det byggdes ytterligare bostäder i samma kvarter. Hon kom som nämnts också på den lysande idén att ge Stockholms fattiga barn möjlighet att komma ut på landet en del av sommaren.

Och hur kom jag då på idén att skriva om Agnes just nu i en blogg kanske någon frågar sig? Faktum är att det hände på en av mina motionsrundor. Brukar ibland stöta ihop med vännen Christer Gunnarsson, när han är ute och går med sin hund. Christer undrade om jag hört tals om någon Agnes Lagerstedt från Askersund som gjort en stor insats för fattiga i Stockholm. Han hade hört det berättas om det från en vän. Hade aldrig hört namnet eller läst om kvinna i någon skrift. Men det kan förstås bero på dålig allmänbildning. Efter ytterligare några rundor bestämde jag mej för att kolla upp det hela. Man hinner tänka mycket under springtur.

Bilden är från 1800-talet med Rådhuset till höger. Där bodde familjen Lagerstedt under några år.

Familjen Lagerstedt flyttade från Rådhuset till en bostad strax intill Garvaregården

Som vanligt tog jag kontakt med förre kansli-och ekonomichefen och vännen Alf Cederlind. Han har de senaste åren forskat fram mycket ur Askersunds historia, men också varit mannen bakom ett antal skrifter om gamla miljöer i Askersund. Utgivna av Föreningen Gamla Askersund. Efter någon dag kom all fakta via E-post. Fadern var läkaren och medicine doktor Jakob Wilhelm Lagerstedt, född 1810. Hustrun Sofia Marie Charlotta, född 1826. Familjen var bosatt i Snavlunda och bestod också av tre barn. 1846 flyttade familjen till Askersund och fick bostad i Rådhuset av alla ställen. 1850 flyttade familjen till gården 22/23 som låg intill Garvaregården. Ett år senare flyttade familjen till Karlstad. Så var det med. Ryktena talade sanning. Agnes kom från Askersund.

Christer Gunnarsson undrade vem Agnes var och Alf Cederlind tog fram fakta om hennes Askersundstid

Kontentan av det hela-förutom Agnes stora insats med fattiga- är att springrundor runt Gårdsjön kan var givande. Både historiskt och konditionsmässigt.

Cornelis fick ställa in i Askersund

 

Cornelis i Askersunds Hembygdsgård i väntan på att det skulle sluta regna. Men regnet forsatte att ösa ner, så populäre trubaduren fick packa ihop och åka vidare.

Coronaepidemin har verkligen ställt till det för nöjeslivet. Det mesta har varit inställt. Men regn kan verkligen också ställa till det för nöjesarrangörer! Någon som fick erfara det vid sitt första och enda sångframträdande i Askersund var populäre trubaduren Cornelis Vreeswijk. Han hade inte ställt in en konsert på 20 år innan han kom till Hembygdsgården i Askersund för ett framträdande i juni 1984. Cornelis hann dra en Bellmanlåt innan de regntunga skyarna tog över helt. Populäre trubaduren fick ta regnskydd i Skomakarstugan.

Regionmusiken i Örebro och Cornelis skulle ge en konsert med namnet ”Visor från två sekel” . En verklig storsatsning i Askersund. Cornelis var och är ett stort trubadurnamn. Arrangörer var Kulturnämnden och Regionmusiken. Det kom 200 personer i ruskvädret, som
naturligtvis fick pengarna tillbaka.

Några veckor innan hade arrangörerna diskussioner om var konserten skulle hållas, utomhus i Hembygdsgården eller inomhus i Närlundahallen. Det blev en chansning med en utomhuskonsert. Något som arrangörerna bitter ångrade.

Det hade inte regnat på hela dagen, men om det ändå skulle bli någon skur så räknande man med att kunna bryta konserten en stund. Publiken
väntade tålmodigt på att regnet skulle gå över under sina paraplyer. Problemet var en stor elektronisk utrustning. Arrangörerna
vågade inte köra vidare. Det fanns risk för överslag i den
elektroniska utrustningen som kunde drabba artisterna. Och att flytta hela konserten inomhus skulle ta flera timmar.Själv tog jag skydd under taket på Loftboden i väntan på sång och musik och för att kunna fotografera
och plåta för tidningens räkning.

Det blev Regionmusiken som fick ta på sig större delen av den ekonomiska
förlusten. Uppgörelsen var sådan att Regionmusiken skulle ta hand om 90 procent av intäkterna från biljettförsäljningen. Resten skulle gå till kulturnämnden i Askersund.

Året var 1984 då Cornelis verkligen var på ropet. Ibland saknar jag likande arrangemang i lite enklare miljöer. Därmed inget ont om olika konserter i kyrkorna och i Sjöängen.

Saluhallen i Zinkgruvan

 

Bild från 1961

Bild från 1923

Saluhallar finns normalt i större städer. Så har det alltid varit med ett undantag. I Zinkgruvan fanns en Saluhall under många år. Och den var välbesökt. Byggnaden uppfördes 1907 och tillhörde då Zinkgruvans handelsaktiebolag. Ett aktiebolag som jobbarna i gruvan bildade i mitten på 1800-talet. De köpte själva in sina varor för att kunna hålla så billiga priser som möjligt.

Under andra halvan av pågick en livlig torghandel i Zinkgruvan. Varorna såldes från hästvagnar, tillfälliga stånd och fasta stånd. Torget fans intill gruvbolagets första kontor mitt i samhället. Med åren blev de fasta salustånden allt mer anskrämliga. På platsen planterades träd och Saluhallen byggdes. Till glädje för många. I och utanför Saluhallen fortsatte torgdagarna varje torsdag fram till 1946. I den stora gulfärgade byggnaden fanns fasta stånd för affärsmän från trakten. Det fanns då alltid ett antal slaktare och fiskhandlare. När intresset för torgdagarna minskade såldes Saluhallen. 1946 köpte Elis Karlsson fastigheten

Efter att under några år tjänat som förråd för gruvbolaget revs Saluhallen 1970

För en tid sedan hittade jag en gammal kvällstidning där ett reportagegäng hade varit ute på en rundresa i landet och besökt olika platser. Bland annat Zinkgruvan. De var mycket imponerade över att det fanns en Saluhall i Zinkgruvan.

”Sådant trodde man fanns bara i en del större städer. Men i Zinkgruvan hittar ni huset”, skrev reportern.

Journalisterna tyckte också att det var farligt att ta sig fram i Zinkgruvan.

”Rätt som man åker vägen fram hejdas man av en stor varningsskylt: Stopgräns vid sprängning. ”Varning sker genom sirensignaler och vakt med röd flagga”, skrev journalisten innan han snabbt lämnade gruvorten.

Men riktig så dramatiskt är det inte i Zinkgruvan nu för tiden. Tycker det är lugnt och stillsamt. Åtminstone när jag varit där. Det mest dramatiska jag var med om privat är drabbningar i fotboll på Ekersvallen. Där kunde det gå hett till ibland och särskilt då när vi askersundare kom dit.

Leif Linus Larsson har hjälpt till med bilder.

Har bland anat hämtat uppgifter ur ett häfte som Weine Ahlstrand skrev för ett antal år sedan

Bulle och en halv kaffe

Rolf Elving, vid sin uteservering vid Ritz

Askersund var förr något av kaféernas stad. I klass med vad Alingsås är i dag. Det låg nästan ett fikaställe i vart och vartannat gathörn. För oss ungdomar på var fikaställena något av dåtidens ungdomsgårdar. Det var där man träffades, vid sidan allt idrottande på gamla idrottsplatsen (Torsten Carlssons väg).

Vi ungdomarna vandrade mellan de olika ställena. Mycket berodde valet på vilka som jobbade, den och den dagen. Alla var inte så intresserade av ungdomar som satt och hängde med en dricka hela kvällen. Det blev inga förtjänster för ägaren bara med en dricka. Det gick också at lyxa till det hela med en halv kaffe.

Efter Storgatan vid Torgparken fanns Tages, senare Ritz. Längre söder låg Hammarbergs. Winerkonditoriet fanns i korsningen Storgatan-Hospitalsgatan. Vid Stora Bergsgatan låg Centralcaféet och Hammarströms. Utmed Sundsbrogatan fanns populära busschaufförfiket Gand. I hamnen fanns logiskt nog Hamncaféet och Café 5:an. Vid Väderkvarnsgatan låg det kommunala ölcaféet. Säkert har jag missat några stycken, men det är inte mycket att göra åt. Och jag har bara räknat upp de jag minns.

Det fanns också flera matställen där det förmodligen också serverades kaffe och bulle om det var så. Men det här gången stannar jag vid fiken. Som nämnts vandrade vi runt lite, men en given samlingspunkt på morgonen innan jobbet var Centralcaféet. Där serverades en halv brödkaka. Populärast var en halv brödkaka med leverpastej och gurka. Men det föll inte mej i smaken. Jag gillar inte lever och blodmat. Men det kan bero på en störning från mitt förflutna vid Slakteriföreningen. Min negativa inställning till blod-och inälvsmat har följt mej hela livet. Samma problem hade jag med grishuvuden på julborden. Men det fanns annat vid Centralcaféet att välja på, som ägg och ansjovis.

Populära Centralcaféet i hörnet Stöökagatan-Stora Bergsgatan

Askersundare utanför Centralcaféet

Till Centralcaféet kom folk från alla yrkesgrupper. Populärast var de som körde ut tidningar. Alltid hade de med en bunt överblivna tidningar till läshungriga morgongäster. Sent på kvällarna kunde det bli en sväng till Café 5:an i hamnen. De hade öppet väldigt länge vad jag minns.

Med hjälp av Leif Linus Larsson har jag plockat fram ett antal bilder, som kan vara intressanta. Har också letat på lite annonser från den tiden.

Hammarströms uteservering till höger

Gäster vid Hammarbergs konditori

Café 5:an i hamnområdet

Grand Konditori

Grands Konditori

Hammarbergs gårdsservering

Då var namnet Hamnkafeet, nu är namnet Strandhugget

Kommunala ölcaféet med föreståndare Bubban till vänster.

Kommunala ölcaféet

Mannekänguppvisning på Ritz

Ekumeniskt möte på Grand

Grands uteservering

Winerkonditoriet i bakgrunden hörnet Storgatan-Hospitalsgatan

Filadelfia säljer kyrkan till Askersundsbostäder

Filadelfiaförsamlingen i Askersund kommer att sälja sin möteslokal i korsningen Storgatan-Loggatan (Klockaregatan). Köpare är Askersundsbostäder som tar över fastigheten 1 oktober. Köpesumman är 2,8 miljoner efter en värdering av bostadsbolaget.

-På grund av att vi är så få medlemmar som är aktiva i församlingen och också kommit till en ålder då vi inte orkar och kan sköta fastigheten längre ser vi inget annat alternativ än att sälja Pingstkyrkan, skriver ordföranden Per-Olov Skoog , i ett brev till medlemmarna.

Församlingen kommer att få hyra kyrksalen och källarplanet fram till december 2021. Kyrksalen, expeditionen och vinden ska vara tömda till januari 2022. Vilken lokal Filadelfiaförsamlingen kommer att använda framöver känner jag inte till.

Askersundsbostäders planer är att bygga om kyrkolokalens till lägenheter. I dag finns det två lägenheter i byggnaden. Pingstkyrkan ligger bara ett stenkast från ett antal Askersundsbostäder fastigheter. Säkert ett av skälen till köpet. Det finns också en ganska stor tomt i anslutning till kyrkan som ingår i köpet. Innan förändringen kommer till stånd måste det till en detaljplaneändring. Från kyrkoverksamhet till lägenheter.

Klipp från 1938

Klipp från september 1939

Filadelfiaförsamlingen bildades 1922. Första tiden hyrde församlingen en före detta biograflokal vid Hospitalsgatan. Församlingens förste föreståndare, Alfred Blad, kom till Askersund 1921. Han var anställd som vaktmästare vid Knappfabriken. 1938 tog församlingen beslut om att bygga den nuvarande kyrkolokalen. Filadelfiakyrkan var det enda bygge som var på gång i Askersund det året. För att få in pengar till bygget gav bland annat Amy Boström, Ullevi, boken ” Systern och andra Guds barn”. Alla gjorde sitt bästa för att få in pengar till bygget. En del avstod till och med att köpa nya kläder har jag läst i en jubileumsbok. Behållningen från boken gick direkt in i byggnadskassan. I september 1939 var kyrkan färdig. Halva kostnaden betalades inom loppet av några få år.

Bilder  från församlingens jubileumsbok 1982

Vid invigningen för drygt 80 år sedan så kunde inte kyrkan bereda plats för alla som ville närvara. Så var det på den tiden.

Styrelsen för församlingen har utlyst ett administrativt möte den 1 september.