Nej till Folkets Park i Askersund

Askersund har aldrig haft någon Folkets Park, som exempelvis Vretstorp. I mitten på 50-talet fördes diskussioner om att anlägga en Folkets Park i Stadsparken. Mannen bakom idén var stadsarkitekt Fredriksson. På gamla idrottsplatsen i Askersund fanns en festplats som drevs av idrottsföreningen. Under många var den mycket välbesökt.  Askersundarnas eget nöjesfält. 1953 slog Gösta ”Snoddas” Nordgren publikrekord i parken. Men det gjorde han nästan på varje ställe han uppträde på den tiden.

Gamla IP i Askersund med dansbana och kiosker

Tidig bild  på dansbanan vid gamla IP

Snoddas spelade  också bandy  på gamla IP. Här en bild från en match mellan IFK och Bollnäs.

Fredriksson tyckte inte att natursköna Stadsparken hade något att erbjuda som lockade till regelbundna besök. Han ville helt enkelt flytta IFK:s festplats till Stadsparken. Ett annat av skälen till den föreslagna flytten var också att staden hade gjort intrång på gamla IP, med planerad villabebyggelsen ute vid Skrinnargatan. En ny festplats i Stadsparken skulle bli lite plåster på såren för IFK.

 

Frågan var också uppe i drätselkammaren för diskussioner. Fredriksson föreslog också att Torebergsvägen skulle dras fram över bäcken och järnvägen för att göra uppfarten till Stadsparken. Stadsarkitekten hade inte pekat ut något område i Stadsparken för en festplats. Men han menade att det fanns flera lämpliga platser i parken at välja på. Det skulle heller inte kosta särskilt mycket att anlägga en Folkets Park. Det behövdes bara lite inhägnader…

Hembygdsgården i Stadsparken. Tavla av Agneta Swidèn. 

Nu blev det aldrig något med stadsarkitekt Fredrikssons förslag. Det blev aldrig någon Folkets Park i Askersund. Det enda som genomfördes av hans förslag var att Torebergsvägen förlängdes över bäcken fram till gamla järnvägsbanken så småningom. Men det var inte för att det skulle bättre uppfart till Stadsparken. Gamla järnvägsbanken är i dag döpt till Banvallsvägen. Vägen blev ett måste för den byggnation som finns där i dag.

Vretstorpsparken var annars en stor nöjesmetropol i min ungdom. Det gick   bussar från torget till parken i Vretstorp på lördagskvällarna. Och de var alltid fullsatta. Vid hemfärden blev det en del bortfall av resenärer. Det berodde på olika orsaker. En del missade avgångstiden medan andra sysslade med viktigare saker efter dansen… Om bussarna var fullsatta fick vi ordna ett taxigäng, som delade på resekostnaden till det avlägsna Vretstorp.

Under åren som gått har jag passerat Vretstorpsparken och dess inbjudande välkomstskylt massor av gånger. Olika minnen har dykt upp i huvudet varje gång. Tror det var Emile Ford-ni vet han med låten ”Still” som var så populär- som var artist senast jag var där. Men jag kan ha fel. Minns att det var bänkar i långa rader uppställda framför scenen. På bänkarna längst bak var det ståplats för att alla skulle kunna se uppträdandena. Vid något tillfälle var den en överfriskad person på en bänk längst bak som drog med ett antal bänkrader när han snubblade framåt. Så kunde det gå till i Vretstorpsparken.

Parken var trevlig och lagom stor. Och det fanns stora möjligheter att planka in om det saknades pengar. Bara det. Vid ett återbesök var det mesta sig likt. Klart är att byggnaderna nu är i ett betydligt bättre skick än vad jag minns från ungdomsåren.  Men jag är inte säker. Tittade inte så mycket på byggnader  när det var fest i parken.