Min tidningskrönika den 31 december

I Askersund är nyårsfirande i hamnen stort. Det finns heller inga planer på att lägga ner firandet av miljöhänsyn som i en närliggande kommun. Lite sång och uppläsning av Tennysons dikt är aldrig fel om man inte vill bränna av ett fyrverkeri. Sång och tal kan aldrig låta så illa att djur och människor blir skrämda. Märkvärdigare än så behöver det inte vara för att locka ut folk.  Men jag bor inte i den kommunen så jag behöver inte bry mig eller skriva insändare.

Det samlas alltid mycket folk i Askersunds hamnen för att fira in det nya året tillsammans. Från tätorterna går det bussar in till stan. Rotary gör en stor insats genom att sälja marschaller, ordna fyrverkeri och underhållning. Kommunen hjälper förstås till lite.  Pengarna från försäljningen går hjälpbehövande. Hela hamnkajerna brukar vara fylld av marschaller. Bara det är stort att jobba att plocka ut marschallerna och tända. I år får Rotary lite förstärkning med tändningen. Lasse ska hjälpa till. Alla känner vänlige Lasse. Under många år städade han stadens gator. Han var alltid på gång med sin flakmoppe och sin pinne att plocka skräp med. ”Vi mötte alltid Lasse”. Men nu är han pensionär och kan rycka in där det behövs.

Lasse  och jag  vid en av våra pratstunder i  torgparken. I kväll är Lasse en av dem som tänder marschallerna  i Askersunds  hamn.

Mannen bakom dagens nyårsfirande i Askersund är handlare Stig Åhlin. Under ett antal år hade festligheterna bara varit inne på gamla Statt, men inget för den stora allmänheten. Men det ändrade Stig på. Vet inte hur många gånger jag blev kallad för pressinformation till hans kontor i butiken vid Storgatan. Stig hade nya idéer hela tiden om hur firandet skulle gå till. Och han genomförde de flesta.  Till att börja med gick folk i ett fackeltåg från torget ner till hamnen. Stig som inte längre finns i livet, var också noga med att det skulle gå bussturer från tätorterna i kommunen in till firandet i hamnen.

Själv minns jag mest nyårsfirandet i Zinkgruvans Folkets hus som ung. Det gick bussar från Askersund upp till gruvorten. Bussarna var fullsatta. När vi skulle tillbaka till stan var det många som saknades. Kanske de hade träffat någon eller var de inte så uppmärksamma på tiden efter en festkväll. Sedan kan man undra hur det står till med Zinkgruvans Folkets hus nu för tiden? Det har ju varit aktuellt med rivning av ungdomens ” nöjespalats”.

Slutligen är det bara att hoppas på att alla blev nöjda med sina julklappar. Det vore tråkigt om de skulle dyka upp på loppmarknader eller Tradera. Besökte en gång i jobbet ett bokantikvariat efter jul. Ägaren berättade att många kom in för att sälja sina julklappsböcker för att få ihop lite pengar. Julen hade satt djupa spår i mångas plånböcker.

 

PS! Den här krönikan skulle ha gått i papperstidningen också. Men jag har inte sett till den. Vet inte vad det beror på? Kanske den mänskliga faktorn, platsutrymme eller också fanns det viktigare saker att skriva om. Eftersom den handlar om nyårsfirande kör jag den i dag  på bloggen  och Facebook.