”Pissmojen” i Askersund industrihistoria

Vad kommer att hända med den gamla urinoaren som stod i Askersunds strandpark när nya kunskaps-och kulturcentrumet skulle byggas? I dag står den intryckt bland asfalt och skräp ute i Askersunds by. Lite kris faktiskt om inget görs ganska snabbt. Det fanns ganska stort intresse för att ”pissmojen” som den lite grovt kallades att den skulle bevaras efter flytten. Det handlade ändå om en kulturbyggnad menade många.

Askersunds  by augusti 2017

Den var tvungen att flyttas när nya Sjöängen växte upp i området. Men det fanns stor enighet att den lilla gröna byggnaden som många lättat trycket i skulle bevaras och få en ny plats. Men nu har den fallit lite i glömska. Det fanns intresse från hembygdsföreningen att ta hand anläggningen från 1920, men föreningen hade lite knepigt att få till det. Ännu. Till och med kommunalrådet Per Eriksson agerade för att ”mojen” skulle räddas för att den inte skulle hamna hos någon skrothandlare, som inte kände så mycket för kulturen. För visst är ”pissmojen” också lite kultur om man tänjer på gränserna.  Det finns inte så många kvar i Sverige av den sorten.

Den lilla gröna byggnaden som underlättat tryckproblemen för så många män räknades också  som offentlig konst av många askersundare.  Och det var inte så konstigt så många som haft  nytta av den genom åren.  Om inte annat går den att räkna in som industrihistoria. ”Pissmojen” som byggnaden är döpt till i folkmun tillverkades på Limhamns Aducereringsverk i Malmö 1920. Förmodligen beställdes den samma år till dåvarande järnvägsstation och har troligen stått på olika ställen i stationsområdet. Företagets egen benämning på den lilla nödvändiga byggnaden var ”bekvämlighetsinrättning”. Byggnaden har alltså 97 år på nacken.

  Strandparken  före flytten och kulturbygget.

För ett 15-tal år sedan fanns det diskussioner om att byggnaden skulle flyttas till hamnområdet.  En del tyckte att den stod för nära lekparken och spred dålig lukt under sommarmånaderna. Men det blev aldrig något av med flytten. Nu finns det en liten gul byggnad utanför det gamla stationshuset som kan användas av alla, män som kvinnor.

Augusti 2017. En liten gul byggnad  har ersatt ”pissoaren” vid Stationshuset.

Och det är inte första gången det förekommit  diskussioner om urinoarer i Askersund. Fram till 1953 fanns det en liknande anordning på hamnplan, som vållade en del problem. Det tyckte i alla fall en del ledamöter i stadsfullmäktige. Alla var eniga om att byggnaden- som då kallades för ”urinkur”- var mycket svårplacerad. Därför vände man sig till hälsovårdsnämnden för att hitta en lämpligare placering. Hälsovårdsnämnden hade i ett första skede ett förslag om att placera ”urinkuren” mitt ute på hamnplan framför magasinet. Med facit i hand var det nog tur att det inte blev så. Hur skulle det har sett ut? Män som stått och gjort sina behov på en av stadens stora samlingsplatser.

Ett annat förslag var en placering mellan Centralföreningen  och Öhrmans magasin i hamnen. Där Sjöbodarna ligger i dag. Men ledamöterna och högermännen Wåckner  och Enfrid Johansson var inte nöjda med förslagen, så det blev återremiss. Moderna tider kom och när  de gamla byggnaderna så försvann  också offentliga toaletter. I centrala staden fanns det en toalett på rådhustomten i direkt anslutning bussväntsalen och gamla brandstationen. Den låg längst in i hörnet, lite undangömd. Brandstation och busstation fanns förr inne på rådhustomten.

En bild  från 40-talet från Hamntorget  i Askersund.  Mannen på bilden  är Fritjof Andersson, pappa till den mera  kända sonen ”Birger Tjommen”. I bakgrunden syns urinoaren som fanns  i hamnen. Den gick förmodligen till skrot. 

 

Slutligen några rader om företaget i Limhamn som tillverkade byggnaden i Askersunds Strandpark. Företaget var ett av de större gjuterierna i Skandinavien och sysselsatte ca 225 arbetare. Startat som AB Sydsvenska Gjuteriet år 1900 som ett gråjärnsgjuteri och mekanisk verkstad tillfogades 1906 även tillverkning av aducerat gjutgods. Detta aducerade gjutgods blev senare huvudinriktningen och företaget bytte namn 1915 till AB Limhamns Aduceringsverk.

Aducerat gjutgods med stor seghet, styrka och hållbarhet hade en mångsidig användbarhet med möjligheten att tillverka klenare godsdimensioner. Man tillverkade bland annat  stålbultad kätting och reservdelar till plogar och slåttermaskiner, cykel- och bildetaljer och delar till den växande maskinindustrin.

1968 var gjuteriavdelningen historia och AB Fleron samlade istället flera av sina mekaniska företag till Aduceringsfabriken i Limhamn som då omfattade 12.000 kvadratmeter. Idag kan vi se skylten ”Limhamns industriby” vid platsen för den gamla porten till Aduceringsverket.