Röda näckrosor i Fagertärn

Fagertärns röda näckrosor i Tived är fortfarande en av Askersunds kommuns största turistattraktioner. Folk från hela världen kommer för att titta på de mytomspunna och unika näckrosorna på ort och ställe. I dag finns en informationskiosk  vid sjön som sköts av byalaget i Olshammar. Jag var där för  några dagar sedan för kolla på näckrosor  och fika.

Under en period var de röda näckrosorna utrotningshotade. Limnolog Maud Wallsten, Uppsala, gjorde genom åren en stor insats för att rädda och föröka de röda näckrosorna. Det blev något av hennes livsuppgift.

Under en period var det verkligen kris för den unika växten. Men Maud jobbade på. Minns hur lycklig hon var när vi träffades vid sjön för ett antal år sedan. Då hade hon räknat in 40 vackra rosor. Och då hade hon också hittat en koppling mellan näckrosorna i Fagertärn och rosorna i den franske konstnären Claude Monets berömda näckrosdammar. Konstnären anlade sin världsberömda trädgård i Giverny norr om Paris , i slutet på 1800-talet.

Maud reste till Monets trädgård för att undersöka hur det verkligen låg till. Det var helt klart att Monets näckrosor hade anlag som härrörde från de röda Näckrosorna. I samband med andra världskriget växte dock dammarna igen. När upprustningen gjordes försvann de röda näckrosorna som hade anknytning till Fagertärn.

-Vi har tagit DNA-prov och jämfört så vi vet säkert hur det ligger till. Möjligen finns det svenska näckrosättlingar med på några av Claude Monets målningar,
berättade Maud , för mej.

Maud hade en egen näckrosodling hemma i Uppsala. Fröna hämtade hon vid Fagertärn för att sedan återplantera dem i sjön så fort det var möjligt. För ett antal år sedan växte de röda näckrosorna i Fagertärn närmare land. De var lätta att se. Av någon anledning har rosorna närmast land försvunnit. Mauds teori var att fröna föll på allt för djupt vatten. Fröna orkar sedan inte att utvecklas i det mörka vattnet och djupa Fagertärns vattnet trodde hon. I början av 2000-talet omplanterade Maud en näckros närmare land för att besökarna skulle få se den på nära håll som för i tiden . Till hennes stora besvikelse stals rosen. Den kanske finns i någon trädgårdsdamm nu…

Maud Wallsten

Näckrosorna i Fagertärn brukar blomma i slutet av juni. Men det
gäller att komma mitt på dagen för att få se blomsterprakten. När kvällen
kommer slocknar rosorna precis som vi människor.

De röda unika näckrosorna i Fagertärn upptäcktes i juli 1856, av den då 24-årige Uppsalastudenten Bernhard Kjellmark. Det var hans livs upptäckt. Han var i trakten för att besöka sin bror bruksförvaltare Adolf Kjellmark. Han kom med hästskjuts från Ramundeboda till Aspa bruk. Under de tre veckorna hos brodern gjorde den kultur-och naturintresserade Bernhard många strövtåg i omgivningarna. Ortsbor berättade för honom att det fanns en liten sjö inne i vildmarken med vackra röda näckrosor. Och Bernhard begav sig dit för att kontrollera sanningen. Från början trodde han att det bara var en skröna.

Ryktet om de fagra blommorna spreds snabbt och många ville ha den. För att skydda rosorna från utrotning förbjöd markägare Rutger Robson i Aspa, all användning av båtar i sjön. Det här var i slutet på 1800-talet. Förbudet hjälpte inte. I slutet på 1890-talet salufördes korgvis med röda näckrosor vid
torgdagar i Askersund och på andra ställen också. 1905 beviljade landshövdingen
i en resolution fridlysning av de röda näckrosorna. Den som bröt mot
fridlysningen hade höga böter att vänta.

Men det finns en mera spännande historia om de röda näckrosorna, som säger att färgen rosorna kommer från en fiskarflickas blod. Enligt en sägen bodde en fattig fiskare och hans dotter vid den lilla sjön. För var dag han vittjade sina nät blev fångsten allt sämre och både dotter och han magrare. En dag när han som vanligt drog upp sina nästan tomma nät hörde han ljuv musik och fick syn på en man, som satt och spelade på stranden. Det var Näcken, som sa:

-Du får ingen fisk, om du inte ger mig din dotter till äkta maka.

Fiskaren berättade förstås inte för flickan vad som hänt men till sist, när hungern blev för svår, tvingades han gå med på Näckens begäran och genast blev hans nät fulla av fisk.

När flickan fick reda på det gick hon förtvivlad ner till sjön, och då dök Näcken upp, tog hon fram sin kniv hon hade gömt i klänningen, stack det i sitt hjärta och hennes blod spreds i vattnet. De vita näckrosorna hade färgats röda för evigt av den stackars flickan blod

Nils Gumaelius tog fram en mycket informativ skrift till 150-års minnet av Bernhard Kjellmarks unika upptäckt 1856. Och inte nog med det Jan
Mårtensson kom ut med en deckare 1987 med namnet ” Den röda Näckrosen”. För den som inte har läst den är en del av handlingen också förlagd till Askersund. Minns att bokhandlare Walfridsson i Askersund kom till mej och berättade att boken nådde höjden av kultur på den och den sidan. Vid en närmare kontroll visade det sig att han själv var omnämnd just på de sidorna.

 

Min tidningskrönika 12 augusti

Turisterna har invaderat Askersund i sommar. Normalt vid en vandring på stan känner jag nästan alla och hälsar på alla . För säkerhets skull. Man vill ju inte visa sig stöddig och dryg. Har fortsatt med det även om jag inte vet vilka det är. Tycker det är mycket trevligt med alla gäster.  Tidigare var det alltid Fagertärn  i Tived och de röda näckrosorna som var det populäraste utflyktsmålet för gästande turister i Askersund . Det visade mätningarna varje år, men nu är det några år sedan jag jobbade på tidningen så jag vet inte om det håller i sig. Har inte riktig kläm på det hela nu.

Fagertärns röda näckrosor  är ett populärt turistmål

Kommunerna vill slå varandra med olika turistattraktioner. Det gäller att hitta på något unikt som lockar. Och det måste vara lite nytt varje år. Men det stämmer i alla fall inte när det gäller Fagertärn. Folk åkte dit utan särsklida aktiviteter. Det räcker med en kopp kaffe och en glass i kiosken. Det viktiga är att folk får se en skymt av de unika röda näckrosorna.  Har läst i min tidning att det finns förslag att bilda turismbolag.  Som vanligt tycker en del att det är ett utmärkt förslag, medan andra inte förstår vad det ska vara bra för.  Ska bli intressant att följa utvecklingen.

Jag och en tidningskollega till mej bestämde oss en gång för att kolla övernattningsläget i Askersund.  Det hade varit diskussioner om hur att få folk stanna några extradagar i stan och erbjudas ett trevligt boende. Var det värt att stanna en dag till? Sagt och gjort. Gick till en tant som hade rumsuthyrning med frukost för att tinga rum. Till min förvåning sa hon blankt nej. ”Du bor ju i stan, så gå hem till ditt och lägg dej”. Förklarade att det gällde ett reportage och jag skulle betala lika mycket som alla andra gäster. Inga argument hjälpte. ”Tycker du ska gå hem till ditt hus istället och inte kosta pengar på ett hyrrum hos mej”. Tanten var inte arg utan sa det i vänlig ton. Hon tänkte bespara mej onödiga utgifter, trots att det var tidningen som skulle betala. Det är inte lätt att bli profet i sin egen hemstad där alla känner alla. Vi fick tänka om och istället boka in oss på Lerbäcks hotell. Där var det inga problem med inbokningen, bara en liten undran om varför jag inte hyrde rum i Askersund. Hade inte lust att förklara varför.

Upplysningsvis kan jag nämna att jag har lämnat kommun i sommar för några matresor, som glass i Söderköping,  pepparrotskött  i Kumla och sedan kaffe  vid  Medevi brunn i samband med en konsert av brunnsorkestern i parken. Där fanns det också möjlighet till punsch, men jag var tvungen att ta mej hem  med bil. Så det fick bli kaffe och en kaka för  50 kronor.