Stadskällaren i Askersund

 

Det var dåliga tider i Askersund i början och mitten av 1800-talet. Mycket dåliga. Men det påverkade inte på något vis nöjeslivet. Folk levde över sina tillgångar och brännvinet flödade enligt gamla artiklar. En del askersundare hittade alltid anledningar till att hålla fester och skåla. Då fanns en mycket stark rojalist i stan. Man firade medlemmar av kungafamiljen så fort det fanns en chans. Det gällde såväl namnsdagar som födelsedagar.

Sundstedska huset  vid Sundsbrogatan i slutet på 50-talet.

Det så kallade Sundstedska huset, med Stadskällaren, Sundsbrogatan 16, var i början på 1800-talet Askersunds stora nöjespalats. På nedre botten låg Stadskällaren, medan övervåningen kallades societetssalongen.  Där dansade man i början av 1800-talet kadrilj och polkett i glada borgares lag och punschen flödade. Det gamla huset revs för att byggas om och göras till bibliotek och tandläkarmottagning. Tandläkaren är kvar, men sedan har verksamheterna skiftat i bottenvåning ut mot Sundsbrogatan. Under en lång period jobbade jag i det gamla nöjespalatset.  NA:s redaktion fanns där, men jag kände aldrig riktigt pulsen från något gammalt nöjespalats. Däremot kände jag den trevliga doften från pizzerian som  låg vägg i vägg. Och det var ju inte det sämsta.

Sundstedska huset i bakgrunden. Bilden är från 1963 då kvarteret Fyrkanten revs för att ge plats för HSB-huset.

Den gamla fastigheten var troligen byggd 1781. Huset var ett av ståtligaste privathusen som fanns i stan på den tiden. Sundblad och Sundstedt hette ett par av Stadskällarens krögare.  Källarmästare Otto Sundblad sålde huset till sin hovmästare Johan Gustaf Sundstedt år 1848. Omkring 1880 upphörde Sundstedt med hotellrörelsen. Konkurrensen från stadens Apotek blev för svår. Apotekare Mathias Möller sålde så kallade ”tutingar” till törstiga ortsbor från butiken där café Tutingen finns i dag vid torget.  Enligt skrifter lär Möller ha gjort sig en förmögenhet på sin sprithantering.

Möllers hantering av sprit blev en nagel i ögat på stadens krögare, men stadsborna tyckte att det helt enkelt var bekvämare att dricka sin ”toddy” hos apotekaren, även om man inte i övrigt verkade ha särskilt stor respekt för hans blandningar. Efter Möllers död gick krögarna till storms mot apotekets sprithantering. I en stämningsansökan menade krögarna att spritservering i Askersund endast skulle ske av just krögare och inte av någon ”simpel” apotekare.

I societetssalongen vid Sundsbrogatan pågick festerna. Det var dans, och högt kortspel om ära och gunst. Många av godsägarnas hela förmögenhet försvann i kortspel. Askersundarna i gemen fick nöja sig med att trängas i trädgårdsparkens planteringar och på Sundsbrogatan för att få en skymt av det ”fina” folket. Kanske Verner von Heidenstams mor blandade sig med flickorna från Askersund ibland. Hon lär ha haft en av de elegantaste krinolinerna som man skådat i Askersund.

I ett brev från den tiden berättas att romanen ”Flickorna i Askersund” gjorde en del män nyfikna på stadens kvinnor. Och festerna i societetssalongen. Men det blev en besvikelse enligt brevskrivaren. Det hände inte något. Ungherrarna som deltog i festandet var riktiga ”sprätthökar”, som lekte blindbock. Men enligt brevskrivaren var det helt onödigt att binda för ögonen, eftersom salongen var så dåligt upplyst att det var näst intill omöjligt att ens känna igen bordsgrannen. Och det blev också bråk mellan ”sprätthökarna” om damerna man bjöd upp. Några bergsprängare blåste klarinett och en basfiol kompade. Blåsarna från kalkbrottet klarade med möda de krångliga polketterna. När det skulle vara extra festligt i Stadskällaren kallade krögaren in en åttastämmig regementsorkester.

Sundstedska  huset i dag vid Sundsbrogatan

Då källarmästare Sundstedt upphörde med krogrörelsen, var det också slut med nöjeslivet i hans fastighet. Senare byggdes Stadshotellet där källarmästare C G  Gellerstedt  residerade till att börja  med. Han följde upp de gamla festtraditionerna, samtidigt som han presenterade en del teaterföreställningar.

Så småningom hade också det gamla hotellet vid Lilla Bergsgatan tjänat ut. Med facit hand kanske det var synd att Sparbanken fick uppföra sitt hus mitt emot hotellet. Den fina trädgårdsanläggningen försvann, något som kanske hade lockat turister in till själva stadskärnan. Men nu är det som det är. Hotellet ersattes med servicehus. Nästan i samma stil som det gamla huset. Nu för tiden måste alla nöjeslystna ta sig ner till Sundsbron för det ska hända något. De flesta krogar  ligger runt bron som bekant. Farligt nära vattnet…