Strandparken i Askersund en gång i tiden

En liten tillbakablick över Strandparken i Askersund utan att ta ställning till fällda  träd i parken som nu diskuteras flitigt på sociala medier. Det här är bara en enkel blogg om en svunnen tid med bilder. En nostalgitripp. Mina åsikter är ointressanta för  andra och jag behåller dem för mej själv. Är bara en enkel bloggare. Debatter på sociala medier sköter andra  bättre.

Under sommarmånaderna är hamnen i Askersund den naturliga samlingsplatsen. Med båtar, kiosker, restauranger och allt vad det kan vara. Under många år var parken vid Strandparken den stora samlingsplatsen med en scen.  Trivselkvällar och artistframträdanden hölls i parken. I dag har nya skolan och kulturhuset tagit över parkområdet.

Går man tillbaka i tiden så hade stadsfullmäktige gett klartecken till att IFK Askersund skulle få anlägga en bandybana i Strandparken.  Om det blivit verklighet hade det varit knepigt med dagens satsningar. Men det hade man säkert löst på något vis. Närheten till Alsen där IFK spelade sina matcher var perfekt. Det gick att pumpa upp vatten direkt från sjön till bandybanan. IFK hade också fått pengar från Tipstjänst till banan.

Men vem som skulle stå för jobbet? Kommunen eller IFK? Kommunen hade upplåtit mark till IFK för banan, men villkoret var att planen skulle användas till lekplats under sommaren. En del tyckte det var en omöjlig kombination. År 1939 bordlades ärendet i stadsfullmäktige. Det hela löste sig senare utan bråk. Försök med att spola upp is var i det närmaste omöjligt. Gamla fyllningsmassor som Strandparken är uppbyggd med gjorde att vattnet sjönk rakt ner i jorden hela tiden. IFK gav därmed upp sina planer. Istället valde man att spola på gräset vid gamla IP. Till den Allsvenska premiären 1945 var bandybanan på gamla IP klar.

En gång i tiden fanns det en planteringsnämd i Askersund med rektor Frendel som ordförande. Både rektorn och planteringsnämnden är borta, men han hade en ide om Sjöängsområdet som var rena träskmarken på den tiden.  En stor vacker park skulle anläggas, men så fanns förslag också om ett större turisthotell med vandrarhem som också kunde vara en fritidslokal för ungdomarna i anslutning till parken. Men Frendels stora dröm var ändå att bygga en enhetsskola med utsikt över Alsen  och Stjernsund. Iden med skola i direkt anslutning till den nya parken har nu förverkligats.

 

Frendel  och hans nämnd  kämpade också hårt för att få bygga en vacker park i träskområdet vid Sjöängen. Närmare i 17 år. Efter stationshuset och ut mot Hagaområdet fanns bara ett träskliknande område.  Fyllningen som fanns där kom från olika byggen i staden då husgrunder grävdes. Men det fanns också åtskilligt annat som bilvrak, trädstammar, kaffekittlar och allt vad det kunde vara. En soptipp skulle man kunna säga. Under krigsåren fanns där också koloniland.

Första förslaget på en park i Sjöängsområdet kom redan 1933. Ritningen gjordes sedan om 1941. Ett tredje förslag gjorde arkitekt Gunnar Andersson från hushållningssällskapet. Samtliga förslag förkastades. Istället blev det anläggningsträdgårdsmästare Gösta Persson som 1945 gjorde ritningar som i stort sett följdes. Den nya parkanläggningen kostade en del pengar men det fanns fonderade medel. Chefen vid Trikåfabriken Karl Nilsson skänkte också 4 000 kronor. När det stora jobbet med parken började 1950 fanns 19 000 kronor till förfogande. Planteringar och en lekpark var den första satsningen.

Det tog lite tid från ritningen 1945 att få igång arbetet. Det var brist på arbetskraft och det var svårt att få tillstånd till bygget. Planteringsnämnden hade räknat med arbetet med parken skulle bli reservarbete vid en eventuell kris. Men så blev det inte. Just vid det här tillfället fanns det turligt nog både arbetskraft och pengar så jobbet kom igång snabbare än beräknat. Sex man fick jobb med parken.

En lördagsmorgon i början av 1950-talet förvandlades utseende på Strandparken i Askersund också radikalt. Den omfångsrika tiostammade vitpilen i Järnvägsparken (ibland också kallad Skolparken) föll då till marken.   Trädet med sina många stammar och stora krona var en verklig sevärdhet i Askersund. Något som askersundarna var stolta över. Redan på 40-talet hade dock pilen börjat krackelera. Stammarna hölls ihop med stålwirar, men tidens tand och grenarnas tyngd tärde på stagen tills de brast den här lördagsmorgonen. Fyra av stammarna knäcktes vid roten, medan de andra grenarna sjönk några meter.

Tidningsbild från 1950.

 

Det ståtliga trädet -på den tiden stadens vackraste-var ett kärt tillhåll för det uppväxande släktet. I det lättklättrade trädet drömde sig säkert många unga bort till Tarzans djungler. Sorgen efter det den stora pilen var stor i Askersund. Tidningen uppmanade till och med askersundarna att ta ett sista farväl, gärna med en kamera innan trädet sågades ner helt.

 

Många trodde att pilen var flera hundra år gammal med tanke på storleken. Men så var det inte.  De styrande i stan hade några år före fallet kallat salixforskaren och professorn, Heribert  Nilsson, för att titta på det ståtliga trädet. Han konstaterade att trädet inte var särskilt sällsynt.

-Pilar växer hastigt och trädet kan bara vara 60-70 år gammalt, upplyste han de styrande om.

De styrande i Askersund blev naturligtvis en smula besvikna på professor Nilssons bedömning. Leja en professor och få sådana negativa svar. Han kunde väl åtminstone ha sagt 100 år tycke somliga.   Hur som helst var trädet dekorativt. Och välbesökt av ungdomar. När järnvägen försvann, så var inte namnet Järnvägsparken gångbart längre. Parken var lika gammal som järnvägen, från slutet av 1800-talet. Men av den första planteringen, som till stor del utgjordes av bokar, finns inget kvar. En rad björkar stod i strandkanten, men var tvungen att plockas bort efter en tid. Vattnet underminerade björkarna.

 

I dag finns det en jättepil längre ut mot Haga som håller på att gå samma öde till mötes som den stora tiostammade vitpilen i gamla Järnvägsparken. När den planterades är oklart. Men gamla bilder visar att det borde ha skett någon gång på 30-talet.  Många tror att även den pilen är flera hundra gammal. Men det finns bildbevis på att det inte är så. Och professor Nilsson sa en gång att träden växer fort. Om den har bra gener kan den klara sig länge. Precis som för oss människor. Ett annat faktum när det gäller den pilen är att det var rena sumpmarken ut mot Haga efter vattnet. Det fanns inga kommunala planteringar åt det hållet. Det visar också gamla bilder.

Rektor Frendel

Rektor Frendel, som kom till Askersund 1923, var mycket trädgårdsintresserad. Frendel avled 1961, 72 år gammal. Han är dock en av de drivande personerna bakom Strandparken, inte att förglömma.