Vitpilen i Järnvägsparken

Ett klipp från början av 50-talet

 

Bild från 1951 med jättepilen i bakgrunden

 

 

 

 

Bilden är från 1916 , med den gamla pilen till vänster

En lördagsmorgon i början av 1950-talet förvandlades utseende på Strandparken i Askersund radikalt. Den omfångsrika tiostammade vitpilen i Järnvägsparken (ibland också kallad Skolparken) föll då till marken. Trädet med sina många stammar och stora krona var en verklig sevärdhet i Askersund. Något som askersundarna var stolta över. Redan på 40-talet hade dock pilen börjat krackelera. Stammarna hölls ihop med stålwirar, men tidens tand och grenarnas tyngd tärde på stagen tills de brast den här lördagsmorgonen. Fyra av stammarna knäcktes vid roten, medan de andra grenarna sjönk några meter.

Det ståtliga trädet -på den tiden stadens vackraste-var ett kärt tillhåll för det uppväxande släktet. I det lättklättrade trädet drömde sig säkert många unga bort till Tarzans djungler. Undrar om så många ungdomar i dag har hört talas om Tarzan och hans vackra kvinna Jane. Ni äldre minns förstås hennes replik ” You Tarzan, me Jane”, som hon försökte  lära Tarzan. Och det var inte lätt.  Sorgen efter det den stora pilen var stor i Askersund. Tidningen uppmanade till och med askersundarna att ta ett sista farväl , gärna med en kamera innan trädet sågades ner helt.

Många trodde att pilen var flera hundra år gammal med tanke på storleken. Men så var det inte. De styrande i stan hade några år före fallet kallat salixforskaren och professorn , Heribert Nilsson, för att titta på det ståtliga trädet. Han konstaterade att trädet inte var särskilt sällsynt.

-Pilar växer hastigt och trädet kan bara vara 60-70 år gammalt, upplyste han de styrande om.

De styrande i Askersund blev naturligtvis en smula besvikna på professor Nilssons bedömning. Leja en professor och få sådana negativa svar. Han kunde väl åtminstone ha sagt 100 år tycke somliga. Hur som helst var trädet dekorativt. Och välbesökt av ungdomar. När järnvägen försvann, så var inte namnet Järnvägsparken gångbart längre. Parken var lika gammal som järnvägen , från slutet av 1800-talet. Men av den första planteringen , som till stor del utgjordes av bokar, finns inget kvar. En rad björkar stod i strandkanten, men var tvungen att plockas bort efter en tid. Vattnet underminerade björkarna.

I dag finns det en jättepil längre ut mot Haga som håller på att gå samma öde till mötes som den stora tiostammade vitpilen i gamla Järnvägsparken. När den planterades är oklart. Men gamla bilder visar att det borde ha skett någon gång på 30-talet. Många tror att även den pilen är flera hundra gammal. Men det finns bildbevis på att det inte är så. Och professor Nilsson sa en gång att träden växer fort. Om den har bra gener kan den förstås leva  länge. Precis som för oss människor. Ett annat faktum när det gäller den pilen är att det var rena sumpmarken ut mot Haga efter vattnet.Det fanns inga kommunala planteringar åt det hållet. Det visar också gamla bilder.

Pilen som finns i dag vid Strandpromenaden. Hur gammal den är? Det är svårt att få fram sådana uppgifter

När vi ändå är inne på Järnvägsparken-Skolparken, så användes under ett antal år den stora gräsplanen ut mot Haga för olika framträdanden. Det fanns en liten scen längst bort mot pilen och parkeringen, som användes vid olika arrangemang. ”Snoddas” uppträde där liksom Olof Palme och gymnastikgrupper från Askersund. För att  inte tala  om ”Trivsel-Torstens” alla ”Trivselkvällar”. Bara för att nämna något.  Det var  vacker plats för arrangemang.  I dag har kanadagässen nästan tagit över gräsmattan helt. Just  nu har även gässen  problem.  En ny gräsmatta är  på gång vid nya Sjöängen och just  nu finns  bara jord där.

Snoddas i Strandparken

Hemvärnets Dag i Strandparken

Gymnastik i Strandparken

Palme  i Strandparken

Bertil Boos syster Hildur uppträder i Strandparken. Börje Wizell på dragspel.

Världens störste man i Strandparken 1911

En del  bilder  och annonser har Leif Linus bidragit med.

 

 

Rektor Frendel fick som han önskade i Askersund

 

Utan att göra dagens politiker och arkitekter allt för besvikna så är inte iden med ett skolbygge i kanten vid Strandparken i Askersund ny. Redan på 1950-talet föreslog rektor Anton Frendel ett skolbygge där. Nu har det utvecklas till ett skol-och kulturbygge. Lite större kanske än vad den stränge rektorn hade tänkt sig men ändå.

Nya skol-och kulturbygget i kanten av Strandparken

En gång i tiden fanns det en planteringsnämnd i Askersund med rektor Frendel som ordförande. Både rektorn och planteringsnämnden är borta, men han hade en ide om Sjöängsområdet som var rena träskmarken på den tiden. En stor vacker park skulle anläggas, men så fanns förslag också om ett större turisthotell med vandrarhem som också kunde vara en fritidslokal för ungdomarna i anslutning till parken. Men Frendels stora dröm var ändå att bygga en enhetsskola med utsikt över Alsen och Stjernsund. Iden med skola i direkt anslutning till den nya parken har nu förverkligats. Men det tog nästan 70 år.

Nya Sjöängen är snart klart för invigningar. Enligt programmet ska det bli ett antal invigningar med en stor final den 11 november. Rektor Frendel är säkert nöjd i sin himmel över vad som hänt. Han skulle säkert också påpekat att placeringen var hans ide. Inte någon modern arkitekt eller dagens politiker. Hur som helst hade han blivit glad skulle jag tro.

Frendel och hans nämnd kämpade hårt för att få bygga en vacker park i träskområdet vid Sjöängen. Närmare i 17 år. Efter stationshuset och ut mot Hagaområdet fanns bara ett träskliknande område. Fyllningen som fanns där kom från olika byggen i staden då husgrundar grävdes. Men det fanns också åtskilligt annat som bilvrak, trädstammat, kaffekittlar och allt vad det kunde vara. En soptipp skulle man kunna säga. Under krigsåren fanns där också koloniland.

Första förslaget på en park i Sjöängsområdet kom redan 1933. Ritningen gjordes sedan om 1941. Ett tredje förslag gjorde arkitekt Gunnar Anders från hushållningssällskapet. Samtliga förslag förkastades. Istället blev det anläggningsträdgårdsmästare Gösta Persson som 1945 gjorde ritningar som i stort sett följdes. Den nya parkanläggningen kostade en del pengar men det fanns fonderade medel. Chefen vid Trikåfabriken Karl Nilsson skänkte också 4 000 kronor. När det stora jobbet med parken började 1950 fanns 19 000 kronor till förfogande. Planteringar och en lekpark var den första satsningen. Frendels önskemål vara att hela området ut till Hagabergen skulle förvandlas till park. I en tidningsartikel 1953 fanns en intervju med Anton Frendel. Enligt rektorn var mycket väl använda pengar. Yttre förutsättningar för en lyckad månskenspromenad hade skapats av planteringsnämnden.

Det tog lite tid från ritningen 1945 att få igång arbetet. Det var brist på arbetskraft och det var svårt att få tillstånd till bygget. Planteringsnämnden hade räknat med arbetet med parken skulle bli reservarbete vid en eventuell kris. Men så blev det inte. Just vid det här tillfället fanns det turligt nog både arbetskraft och pengar så jobbet kom igång snabbare än beräknat. Sex man fick jobb med parken.

Rektor Frendel, som kom till Askersund 1923, var mycket trädgårdsintresserad. Hans målsättning var att förvandla träskområdet ut mot Haga till Askersunds vackraste park. Med en skolbyggnad i kanten på området. Frendel avled 1961, 72 år gammal. Han är dock en av de drivande personerna bakom Strandparken, inte att förglömma nu när invigningarna börjar dugga tätt.