Kvinnans dag

Visste ni att det idag är Pilsnerfilmens, Skogens och Vinets dag. Det senare kan jag absolut ställa upp på men jag har ett annat förslag att firas idag.

Jag tänker på KVINNORNA. Dom har absolut en egen dag i oktober, men jag vill göra en till. Nu på en gång.

Jag tänker på alla kvinnor som av vissa med ett leende på läpparna kallas Kulturtanter. Dom som går på alla kulturella evenemang i stan och utanför. Dom inte bara går dit, dom skrattar och applåderar och agerar och deltar i föreställningen. Dom har jätteroligt.

Och jag tänker på alla kvinnor som går på gym. Likt en svärm rusar dom in genom skjutdörrarna på Friskis & Svettis (jag går där själv så jag vet!). Dom är rödblommiga, lite andfådda och dom är beredda att hålla igång med knäna-böj och tunga lyft och dans- och hoppsasteg. Medan dom väntar på att passet ska börja står dom samlade i små klungor och pratar med både kända och okända. Jag ska inte vara orättvis, det finns en del män där också. Men dom står mest och kollar på klockan för att se om passet inte börjar snart. Men kvinnorna. Dom har roligt hela tiden.

Och dom deltar i Bokcirklar och dom går på Biblioteket och lyssnar när nån författare läser högt.

Och när dom vandrar fram på Gågatan och möter nån dom känner så gör dom halt och stannar och pratar fast dom eeegentligen inte har tid, dom tänkte kanske bläddra i reastället på Kapp-Ahl. Men det ändrar dom så gärna eftersom det är mycket roligare att prata med en kompis.

Och dom sjunger i kör, och går studiecirkel och jobbar ideellt. Och hela tiden träffar dom människor som dom kan skratta och prata med. Dom har helt enkelt roligt mest jämt.

Så tacka vet jag KVINNAN….och tacka vet jag att jag är just den sorten.

Läser och läser …

Häromdan läste jag om en liten by i Japan. Byn hade haft ca 300 invånare men plötsligt blev det drastiska förändringar. Några dog, andra flyttade till storstäderna.

Men en kvinna flyttade tillbaka. Hon återvände för att se efter sina gamla föräldrar (lystring flickor… kom kom!). Väl i byn där det nu fanns bara 27 personer insåg hon att hon hade för lite att göra. Så hon började odla sin kreativa sida. Hon började tillverka dockor. I naturlig storlek. Hon sydde och sydde, gjorde fina ansikten och hår och alltihop. Dom såg verkligen ut som riktiga människor. Plötsligt blev kammaren för liten och hon undrade vad hon skulle göra av alla dockor.

Hon kom på att hon skulle sätta ut dom i byn. Så nu står där dockor lite här och där. Och dom är sysselsatta. En del håller till i trädgårdslandet, någon krattar, någon tar upp grödor och några står likt kommunalarbetare (gammalt skämt som inte gäller längre !!!) och lutar sig på en spade. Dom låg i kärror,eller i solen och vilade och plötsligt var det ”folk” överallt. Och dockorna var så naturliga så förbipasserande faktiskt trodde att byn hade blivit överbefolkad.
Ja det blev en sån succé så nu har byn fått massor av turister, faktiskt från hela världen, som vill komma och titta.

Inte nog med att jag läste, jag började förstås fundera…. Synd att jag är så urusel på att sy, annars hade jag redan varit igång. Men jag tänker att om jag släpper idén till nog många så kanske det finns nån därute som är sugen på att plocka fram nål och tråd och skapa.

Om så skulle vara så har jag avsättning för produkten. Era alster kan få bo i min lilla by och där ska jag se till att dom har att göra. Jag kan t ex ställa nån intill mina pallkragar, tänk va roligt när jag tittar ut på morgonen och tror att det står nån där och krafsar i jorden. Och sen har jag nån att skylla på ifall det inte växer.
Om jag inte får ihop så många redan i sommar kan jag tänka mej en del personer som jag skulle kunna använda. Jag känner i alla fall en som är väldigt duktig på att vara alldeles still !!! Ni fattar!

Och idag har jag städat i förrådet…. Jag ällllskar att skicka iväg saker till Röda Korset och till Åter-vinningen. Jag blir liksom lätt i hjärtat och det blir mycket enklare att andas.

För övrigt leker jag att det är vår. En farlig lek som bara kan sluta i besvikelse…

Spelgalen

Läste häromdan att spelbolag som ägs av svenska staten har noggrann kontroll av dom som spelar, man kollar så att dom inte blir beroende. Hur man gör det här var något oklart, f-n trot helt enkelt.

Men då kom jag faktiskt på att det borde finnas nån som stoppade även spelgalningar som inte spelar bort pengar. En sån som jag till exempel. I flera år har jag spelat något som heter Shuffle Cats. Det är som ett kortspel, man ska samla på triss och stegar. Man får 7 kort och sen får man dra ur leken och byta. Man satsar poäng varje spel. Vinner eller förlorar – ökar eller minskar poäng.

Jag bara ällllskar det här spelet. Man spelar med någon, folk från hela världen faktiskt. Dom andra kallar sig för en massa konstiga saker och dom har foton som föreställer grodor och monster och gud vet vad. Det är bara jag som heter Barbro och som dessutom har ett kort på mej personligen. Det kortet publicerar jag överallt, det är sen början på 2000-talet och för att citera en känd gammal sång ”för var dag blir det sämre … och bra lär det aldrig bli … mer”.

Ibland blir jag helt besatt. Härom veckan hade jag 400 poäng och igår kväll rasade jag ner till 197. Då var klockan 0122 och där hade man ju önskat att det dök upp ett monster på skärmen som sa ”Gå och lägg dej!”

Det är skitkul helt enkelt och när jag förlorar så svär jag och lever om så att ibland den andre personen i hushållet förskräckt närmar sig från ett annat rum och utgår från att jag blivit överfallen eller nåt annat hemskt. Om jag vinner så slår jag mej för knäna och skriker YESS!… Ni fattar… jag borde tas om hand!

Men just nu är jag väldigt glad att den glada julen är slut här hos mej. Julgransplundringen var en stillsam historia så till vida att det inte var ett dugg festligt. Men svettigt! Inte nog med att man ska ner med allt rött i lådor, man måste städa också. Nu är det klart och det är lättare att andas!

 

Summering

Nu är det summering av gamla året som gäller. Fast vad ska man summera när man inte kommer ihåg nåt. Det hände säkert en massa bra och mindre bra saker men nu när jag sitter här med fingrarna beredda så vill inga minnen infinna sig.

FÖRUTOM – att jag fyllde 70 år. Det var väldigt roligt både att fylla och att fira. Det minns jag faktiskt, men nu i januari kan man ju misstänka att det inte blir lika roligt, snart är jag ju definitivt över 70, ett obestridligt faktum och jag ska såklart bara vara glad över det också, om man betänker alternativet. Men det låter mycket!

I fjol fick jag en 3-årsdagbok i julklapp. Det blir ju skitbra för nu när jag ska börja skriva på år 2 så kommer jag förstås att läsa om allt som hände förra året. Jag kanske kan summera ett år bakåt i tiden?

I år fick jag en julklapp som jag bestämde mej för att testa idag. Enligt uppgift skulle den ge min hy glow (antar att det betyder lyster) samt att det var en massa ord om anti-age och gud vet allt. Ja eftersom jag ska på nyårsfest ikväll och gärna vill skina så sprättade jag förpackningen.

Som ni förstår så fick jag problem direkt. Munnen utgick jag från att det var den till höger, men såna där ögon ??? Jag läste och läste och funderade och vände och vred tills jag kom på

att den var dubbelvikt. Jamen då så. Plötsligt var allting solklart. På med masken i 15 minuter och jag är absolut säker på att jag kommer att skimra ikväll???

Jag önskar er alla en skimrande kväll och en förhoppning om ett härligt nästa år!

 

Dan före dan ..

Jodå, nu börjar det kännas. Skinkan provsmakades igår kväll och sillen och strömmen ligger i sin lag. Jag har handlat nästan varje dag och igår skulle jag köpa mjölk, bara mjölk. När jag kom hem och skulle lägga en maffig dillkvist på strömmingen så såg jag att jag inte hade nån dill, bara persilja, flera paket …. Kan man inte bli tokig för mindre? Nu får jag ge mig iväg idag igen.

Och sen kom jag på ett annat problem – vad vi ska äta alla andra dagar som inte är julmatsdagar. Luncher, middagar – frågorna–hopar sig?

Skit samma, snart kommer yngsta dottern med tåget och i morgon kommer mellandottern med familj hit och fikar och sen åker vi till dom. För i morgon är det Julafton. Och det ska bli så himla mysigt alltihopa.
Och mellan varven ska jag bara ligga i soffan och titta på nån mysig julfilm och käka godis… Hoppas ni får det mysigt också!

Nu är glada julen slut ….

…. I alla fall om man ska gå efter min fina dörrkrans. Den minnesgoda kommer väl ihåg att den var försedd med fina små granriskvistar. Det var bara det att när jag passerade min ytterdörr igår – förmodligen gick jag väldigt snabbt, jag hade väl bråttom till nya göromål??? – hörde jag bakom ryggen att det liksom rasslade till. Och på golvet låg 327 granbarr, alldeles torra var dom och dom stacks. På dörren hängde den här

Alldeles blank och bar. Ett tag tänkte jag faktiskt att jag skulle leka julgransplundring men det kändes liite tidigt så idag har jag tillverkat en ny som jag hoppas hänger med nån vecka till.

Och på Maxi går mormorar och farfarar och skjuter enorma (dom röda) varukorgar framför sig. Dom ser alla ut att vara i chock, så här mycket har dom aldrig handlat på en tisdag. Igår träffade jag en obekant man som var alldeles svettig i dunjackan och som förskräckt visade mej notan, den var tvåsidig. Han frågade sig verkligen om det kunde stämma att dom behövde så mycket? Visserligen skulle ju barnen och deras familjer komma men … Och så är det ju, vi suckar och undrar och funderar, men mest är vi sååå himla glada att vi ska få hem våra barn och barnbarn till jul. Tänk va roligt att få handla så mycket och till så många. Roligt och härligt och juligt och kuligt, sa Bill.

Och mitt uppi alltihop så köpte vi oss en liten julskinka… det kändes faktiskt roligare än några skivor!

Med mitt julstök går det finfint. Dvs jag har inte börjat än. Känner att det blir till helgen som jag verkligen drar igång. Igår skulle jag steka köttbullar, tog fram köttfärs som jag köpte innan helgen, men som jag inte haft tid ??? att tillaga. Det var synd det, för igår luktade det fruktansvärt illa av färsen trots att datum inte hade gått ut. Det var bara att förpassa den till kompostpåsen. Jag får köpa en ny på fredag och kanske kanske tar jag då hand om den direkt.

Men knäck kokade jag igår och jag gjorde brända mandlar …. Så de så!

PS. Det är plötsligt väldigt många kineser som gillar mina bloggar. Tänker att det kanske är en markering från deras sida, dom vill att vi svenskar ska hålla oss till små banala nöjen och inte hålla på och reta upp Kina med prisutdelningar hit och dit. Jag kan förstås inte veta vad dom skriver, kanske är det värsta krigs-förklaringen? Kanske borde jag tipsa Anna? Så kanske hon får skriva en not? DS

Julskinka

Igår kom vi att prata om julskinka, förr och nu. Vi hade egen skinktillverkning och det var förstås mamma som skulle se till att Årets Skinka blev en gastronomisk höjdpunkt av oanade mått. Stackarn… Hur visste hon exakt hur mycket hon skulle ta av saltet och dom andra ingredienserna i lagen, jag vet inte ens vad lagen bestod av.

När skinkan var klar skulle Fader Konungen provsmaka. Som vore han en auktoritär och erfarenhetsmässig oklanderlig expert. När han tagit första tuggan stod mamma som i givakt och vi andra höll andan. Och varje år utbrast han: ”Hon var go, hon var förjävligt go!” Och med ens släppte oket och mamma visste förstås att han alltid sa så där så när hon själv tog sej en skiva kunde hon konstatera att den var antingen för salt eller för torr eller … Och ibland var den faktiskt jättesalt, i alla fall längst ut!

Skinkan var så fin med en tjock bred fettkant och en vacker griljering. Numera finns såna skinkor bara i Kalle Anka. Vi barn åt förstås inte fettet men pappa han ställde upp och tog allas vita remsor. Och vi tyckte det såg riktigt äckligt ut när han åt allt det feta.

Inte lätt att vara husmor förr i tiden. Å jag som kanske inte ens köper en hel skinka… Som har det så enkelt. Bara att griljera.

Nu har jag dock inte tid att sitta här och svamla. Jag har riktigt stressigt nu. Jag har nämligen gravat lax och den ska ligga i kylskåpet tre dygn. Under den tiden ska man vända på laxen tre gånger per dygn. Ni fattar …. mot kylskåpet!

 

 

Det är väldigt lugnt

Hur jag än försöker så går det inte. Jag har inte mycket att göra. Jag gör vissa tjurrusningar under dagen under förevändning att jag måste skynda mej, men sen fiser allt av och jag inser att jag har ingen, absolut ingen, brådska trots det faktum att det snart är jul. Tråkigt… Många skulle säkert inte hålla med, men visst var det roligt när man

… skulle köpa fina och roliga och praktiska julklappar till barn och barnbarn? Nu är det swish-betalning som gäller och det är ju fort gjort om man säger så. Inte heller innebär det någon större tankeverksamhet att räkna ut vilken färg man ska på julklappspapperet eller vilka fina sidenband man ska offra i år. Med en enkel knapptryckning är summan översänd. Frågan är bara: när ”lämnar” man julklappen, blir det en muntlig överlåtelse eller? Ganska onödig frågeställning eftersom dom har sett gåvan i samma stund som mitt finger lämnat sänd-knappen.

…. hade mycket mat som skulle lagas. Jag tänker och tänker… vad gjorde man för mat som tog sån tid förr? Jag har aldrig kokat sylta själv och förr i tiden gravade jag inte laxen själv heller. Det känns ändå som att det var så mycket mat som skulle ordnas. Nu inser jag att sillen är gjord i en hand-vändning, köttbullarna kan jag göra samtidigt som vi äter såna till middag nån dag. I fjol köpte jag t o m färdiga skinkskivor, det var så härligt när man skulle plocka fatet ut och in. Inga folieark som skulle vikas och lindas om skinkan som varje år blir för stor. Inga torra skivor som bara mmmåste ätas upp. Fast det är ju förstås mysigt när man griljerat skinkan dan före julafton och man får smaka den på en tunnbrödsmacka. Jag får se hur jag gör med skinkan i år.

…. skrev julkort. Vi hade alltid som tradition att hela familjen samlades och drack glögg och åt pepparkakor samtidigt som vi skrev under julkorten. Det var lite roligt att fundera över hur den ena efter den andra mådde just detta år. Alla fick skriva under med sin namnteckning. Ett år var minsta dottern Therese väldigt liten men kunde faktiskt få till ett litet ”t” som sin signatur. Oturligt nog gick kortet till faster Hanna, 92 år, som trodde att ond bråd död förestod, T-et såg ut som ett kors. Nu har jag gett upp, ingen skickar jullkort längre så då får väl även jag sluta.

…. absolut skulle städa köksskåpen och bakom spisen till jul. Bah… det gör jag lite nu och då, men kanske kanske, om jag får tid (hihi) så tar jag en vända i skafferiet och kastar alla gamla chipspåsar som jag köper när barnbarnen kommer på middag och som sen blir liggande tills datumet gått ut. Det finns säkert några gamla smörgåskex där också…

Varje år köper jag tidningen Lantliv till jul. Där finns så många underbara bilder och beskrivningar på hur en riktig jul ska firas. Såklart är man på landet, i nåt stort gammalt hus och där har man oftast dukat allting i vitt… jag har rött jag… Mängder med tips och dukningar och blomsteruppsättningar och pyssel och pynt och kakor och karameller. Så häromdan när jag bläddrat sida upp och sida ner och inte kommit på vad jag skulle kunna göra själv av allt mysigt som var på förslag, så tog jag och torkade äppelskivor i ugnen en hel dag. Man kunde trä dom på en tråd och ha som girlang (jag har redan lummer som girlang) eller trä dom på ett hjärta av ståltråd eller hänga dom i granen…. Jag har ingen plats för ståltrådshjärta och i granen är det fullt. Nu ligger dom på ett fat och ser helt bortkomna ut.

Ja ja, Och igår blev julvantarna färdiga. Så nu får jag se om jag redan nu ska börja ägna mej åt riktigt lata dagar med att bara läsa böcker eller om jag ska ta fram ett pussel eller hitta på nåt som verkligen behöver göras just nu????????????????????????????????
Men nu har jag faktiskt lite bråttom, ska äta lunch nere på stan!

Jul på gång

Hur många clementiner kan man äta utan att få magbesvär? Frågan infinner sig efter att jag sett Ernst på TV. Han håller på att fixa jul. Såklart har han hittat en gammal magisk gård, som förmodligen ser rätt luggsliten ut innan allt pyntande. Igår såg jag att det ångade ur munnen på honom när han pratade. Det var förmodligen inte uppeldat ens. Stackars karl! Har han ingen fackförening som kan påtala arbetsmiljöbrister?

I alla fall så skulle han göra prydnader att ha i en gammal mossig kvist. Och då skalade han clementiner så att det blev en lång remsa. Och sen formade han fina rosor och satte i trädet.

Skit också, såna där pinnar har jag överallt på Lantstället men jag tänkte att jag kunde väl sätta apelsinrosorna nån annanstans. Så jag skalade och skalade, men dom gick av hela tiden. Och jag åt och åt. Nu har jag bara två kvar på fatet så då får jag väl släppa just den idén.

Man kan tycka mycket om Ernst, men jag beundrar ändå att han kan hålla i ett program alldeles själv. Han har inga sidekickar eller nån som ställer frågor eller provsmakar. Han kör sitt race i ”splended isolation”. Det är bra gjort! Och idéer har karln helt klart.

Igår gjorde han en stor träram som man skulle ställa runt ytterdörren. Funderar på om det vore nåt jag kunde lansera i min bostadsrättsförening. En ram som kan kläs på olika saker beroende på årstid? Ägg till påsk? Björkris till midsommar? Rönnbär till hösten? Tanken försvann i en blink när jag tänkte lite mer på hur jag skulle få till det med äggen.

I det här huset har julförberedelserna gått på sparlåga eftersom jag varit så sjuuuuk. Det börjar ordna till sej, nu är det bara hesheten som envist ligger kvar och stöööör mej. Men idag ska jag nog klä granen. Många tycker det är tidigt men då tänker dom inte på att jag förmodligen klär av den, om inte före tretton-dagsafton så väldigt snabbt därefter. Och sen ska jag sticka klart en julvante. Torka äppel-skivor i ugnen… såg det i en tidning och det såg så mysigt ut, jag riktigt kände hur gott det skulle lukta … fast jag vet inte var jag ska göra av dom sen? Kanske, kanske ”tar” jag köksskåpen. Det brukar jag göra till jul men jag märker att i takt med stigande ålder och ökande lathet så har jag en benägenhet att tycka att allt kan vänta ett tag så vi får väl se om jag hinner (hihi).

Och så är det handboll mitt på dan. Så då tar jag väl och lägger in ett lugnande avslappningspass… Härlig fredag på er också!

På G

Och ur feberdimmans, snorpapperens och halstabletternas värld reste sig en kvinna i mycket-övre-medelåldern och började Göra Advent!

Alltid lika roligt. Lådorna ska ner från höga hyllan. Ljusstakarna fungerade i år igen, fast dom är så gamla. Små änglar och tomtar trängs på fönsterbrädan. Ack, jag minns den ljufva tiden när jag bodde i jättevillan, där kan man snacka om att pynta. Här blir det av utrymmesbrist mer sparsmakat, men för dom flesta ter det sig nog som väldigt juligt ändå.

Lummern hänger i taket som vanligt. Julstjärnorna i fönstret och hyacinterna på bordet. Det glittrar och glimmar överallt. Jag tänder massor av ljus till kvällen och ändå blev det mörkt med allt det röda.

Stryka dukar, fundera varför jag inte har nån kort röd löpare…i år igen! synd att TV:n har ben som tar upp hela utrymmet på låga bänken, får inte plats med så många tomtar… och när ska jag ha fina broderade duken på köksbordet – tänk om jag spiller! Dom fina julgardinerna som jag köpte när vi flyttade hit, 22 år sen, är fortfarande lika fina. Fast det är klart, man sliter ju inte på dom direkt, dom blir väl uppe drygt en månad.

Efter alla bestyr var jag rätt trött. På köksgolvet såg det ut som värsta skogspartiet efter att jag ”städat” och knytt ihop lummern. Bestämde att resten som fanns i påsen inte var mycket att ha så den slängde jag. Igår kom jag på att jag glömt – en krans på dörren! Där har jag alllllltid en lummerkrans. Feberdimmorna var alltså inte borta. Men, vadå, man kan väl ändra sig. Så jag gjorde en sån här gullig liten tunn krans. Den blev jättefin!

Och idag ska jag bege mig till körövning, vi har konsert på söndag. Jag är fortfarande kraxig så jag tänker befria alla från min sång idag. Mima blir vad jag ska syssla med. Och försöka vara så tyst som möjligt. Känns oerhört svårt efter denna långa tid av prat-avhållsamhet. Räknar starkt med att jag ska vara på topp(!) till på söndag.

Och ute är det som det ska vara en dag i december. Vit snö och några minusgrader. Jag tror faktiskt att solen kommer att titta fram också.
Så, simsalabim – vilken härlig dag detta blir!