Kanske lägga på en rem?

Nu är det slut på friden. Slut på att ligga och hasa omkring i solstolen. Slut på att gå ner till sjön och bada i tid och otid. Slut på att ligga och läsa i hammocken. Verkligheten gör sig påmind.

Verkligheten i form av Bärgningstid. I skogen vimlar det av bär och i mitt huvud surrar en envis tanke om att det är bäst att plocka i år, man vet aldrig vad som hänt tills nästa möjlighet ges. Så jag har plockat hjortron, bara några liter fast det fanns ooootroligt många fina bär där på myren. Jag behärskade mej och försökte tänka mej insidan i min frys och dess redan nu omfångsrika innehåll, åtminstone när det gäller bär. Och nu är blåbären på gång. Som jag plockar och säger att jag ska äta till filen varje morgon. Det är bara det att jag glömmer ta fram dom på kvällen innan och att äta frusna bär på morgonen är ju inte så himla gott. Men jag tar väl och bärgar några liter där med, påttifall att mina vanor ändras.

Och det är så mycket som ska göras på Lantstället. Det har det varit hela sommaren men nu börjar det bli bråttom ifall det ska bli gjort överhuvudtaget i år. Fast å andra sidan är det bara 24 juli… men just ja, det är ju OS också. Mycket att kolla på.

Understundom känner jag att jag odlar myten om mej själv som en mycket lat och manana-person. Det är helt fel. Idag har jag diskat två koppar och två tallrikar. Så de så…

Sysslorna läggs på hög …

Vojne vojne… alla barn och alla barnbarn har varit här i olika omgångar, vi har badat och solat och grillat och ätit och druckit och fiskat och rökt fisken och badat igen och haft picnic på stranden… sa jag badat …ja det har varit så fy faderuttan roligt allting.

Så roligt och bekymmerslöst faktiskt att jag glömt en av mina viktigaste sysslor här på Lantstället. Bostadsplanering för några av våra minsta.

Jag har för några dagar slappnat av i min bevakning. Och mina planer på ett nytt bostadsområde blev därmed lagda på is. Inte bra. När jag som vanligt satt på broa och funderade över tingen, vad får jag se om inte en liten härskara av små svarta kryp som verkar ha ett mycket bestämt mål i sikte. En ny bosättning.

Nu hör det till saken att just det här hotellet flyttade jag för några år sedan. Till en skuggig och fin plats i sjumilaskogen, långt från bygdens larm, bilarnas avgaser och hundarnas skall. En plats där de kunde känna sig trygga. Nu undrar man förstås… Vad var det för fel på den? Den kan knappast ha varit för trång.

Tänker att jag kanske inte borde varit så självsvåldig utan kollat var dom ville bo. Men hur gör man detta? Folkomröstningar avseende byggnaders placering verkar vara inne just nu, men jag anser att den i det här fallet är svårgenomförbar eftersom man får utgå från att de flesta inte har tillräcklig datorvana. Nej, här får jag vara den som vet bäst helt enkelt, ska tala till dom och försöka förklara att åtgärden är för deras eget bästa.

Så, sagt och gjort… Skottkärran fram och tre stora lass blev det. Ett fint ställe utanför hagan så att dom ska känna igen sig lite grann. Skuggigt och fint och massor med kompisar som kommer och går.

Och som ni ser blev det inte så fint efter husgrunden… men det ordnar sig. Nya fina ogräs kommer snart att dyka upp och under tiden lägger jag dit lite klipp från gräsmattan så är det ingen som märker något.

Hur vet jag att dom inte kommer dit igen? Svaret är på fyra bokstäver, börjar på M och slutar på R.

Och idag är det söndag och det blåser i träa. Vi ska tjänstgöra på Bygdegården och servera fika. Ska bli roligt!

 

Lurad 2

Inför min lilla semestertripp till andra delar av Sverige förstod jag att jag måste göra nåt åt min baddräktsgarderob. Det fanns nämligen pool på tomten och jag misstänkte starkt att det skulle se väldigt konstigt ut om jag inte klädde av mej på en vecka. Den bikini jag brukar ha saknar väsentliga inslag som skulle kunna förgylla ett poolhäng. En gång i tiden var den blommig i klara färger och den satt väl skapligt. Nu märker jag att den blivit väldigt blek i sin framtoning och att det definitivt saknas tyg både här och där. Det enda som verkar vara intakt är skenan under bysten och fy faderuttan vad den gjorde ont.

Alltså en ny baddräkt. Hel den här gången. Jag tror nämligen att man med en hel baddräkt förmodligen är mer säker på var alla delar befinner sig, i det här fallet båda brösten.

På affären var affärskvinnan entusiastisk och försäkrade mej att det inte skulle vara några som helst problem att hitta en baddräkt till mej. Jag provade faktiskt bara en enda och den såg rätt OK ut. Nu har jag haft på mej den och inser att den inte alls är hundra…. Den är riktigt söt, mörkblå med vita prickar och längst upp en liten rynkad besparing där det är tänkt att brösten ska bo. Men istället för två bröst så har jag nu fyra stycken. Men en liten söm emellan. Och sen kommer mellangärdet. För jag är helt säker på att jag haft ett mellangärde nån gång. Vart tog det vägen och när hände det?

Lurad igen alltså.. . Men det är klart, när jag är bland folk kan jag ha ett skynke hela tiden …och om nån undrar varför så säger jag att jag är rädd att sola för mycket.

Och nu är det tamejsjutton sommar och sola gör man vare sig man vill eller inte. Stora delar av dagen befinner jag mej på min enskilda skogstomt och där kan man ha vad som helst på sej… det är när kosan går ner till sjön som man får göra vissa justeringar på sin outfit.

Skit samma … det är härligt med Sommar och sol…

 

Lätt att bli ”lurad”

LURAD 1

Inför sommarsäsongen gick jag igenom mina läppstift. Jag målar läpparna varje dag, ofta och rikligt. Jag har skämt bort dom, läpparna… nu kräver dom hela tiden nåt mjukt och lent och färgglatt för att vara på bra humör.

På sommaren använder jag lite mer soliga och roliga färger, kanske väl mycket åt orange men jag tycker det är snyggt när jag fått lite färg i ansiktet. Vid besiktningen såg det i alla fall ganska knalt ut på sommarfärgsläppstiftsfronten så jag bestämde för att öka på mina möjligheter att bli glad av färg.

På affären fick jag hjälp av en ung och söt kvinna, hon såg ut som 12 år men sminkad och söt och väldigt gullig. Vi kom fram till att jag kanske skulle ha ett stift som inte var så täckande utan mer skulle skydda läpparna fast ändå med lite färg.

Vi valde och vrakade och till sist hittade vi ett. Jag betalade och så fort jag kom hem så provade jag. Direkt upplevde jag en stickande känsla på läpparna, det brände liksom till. Vad är detta? Nästa gång  jag provade var det samma sak. Konstigt… jag överlämnade stiftet till min kära syster, kanske kunde hon ha det? Jag kanske plötsligt var allergisk mot nån ingrediens?

Efter ett par dagar kom stiftet tillbaka. Samma där. Hon kände också en stickande känsla.

Jag bestämde att jag skulle gå tillbaka med läppstiftet. Inte för att jag skulle få pengar tillbaka, det var alldeles för länge sen jag köpt det. Men jag tänkte bara tala om att det var nåt fel så att dom kunde varna andra.

På midsommar berättade jag detta för barnbarnsflickan.  Hennes smala välmanikurerade naglar knappade raskt fram en fråga på Google. Och vips så fick jag veta att det där stiftet hade en substans som skulle ge större läppar??!!!

Så fast jag egentligen är hopplöst Ute är jag tveklöst Inne… jag är en sån som köper skönhets-ideal-framkallande produkter som absolut inte borde finnas. Puh!

Nu skiner solen, fåglarna kvittrar och humlorna surrar… dom senare påminner om mej!

Uppryckning sker…

Ibland tänker jag på mamma. Och på hur rätt hon hade i många ting. Och jag hade så gärna velat tala om det för henne. För just då kändes alla hennes kommentarer och svar helt omöjliga att ta till sej.

”Åldern tar ut sin rätt” sa hon ofta. Och vi barn försäkrade att man är inte äldre än man gör sig, och det är bara att pinna på, man behöver ju inte bli gammal i förtid. Du måste röra dej mer mamma, sa vi. Du måste gå lite varje dag, annars får du ju svårt att stå på benen. ”Det skulle vara väldigt intressant att se hur mycket du rör dig när du är 80”, blev svaret. Nu är jag ju inte åttio riktigt än men jag förstår hennes tanke.

Nog är det så att åldern redan har tagit ut sej i mej. Jag har blivit latare? bekvämare? tröttare? Ja inte vet jag, men det är väldigt mycket ”manana” över mej. Eller kanske kan jag beskrivas som tjuren Ferdinand som gärna sitter och glor nånstans utan att få något som helst vettigt gjort. Varje dag ställer jag mej frågan ”Va, är klockan redan tre? Och jag har inte hunnit nånting ????

Men bäst när jag sitter där och glor på broa så tänker jag på vad jag eeeegentligen borde göra? Inte mycket visar det sig. Jag påtar omkring på min skogstomt som är full av uppförs- och nerförsbackar i den tänkta gräsmattan. Jag tar en pensel och bättrar på där det är som värst. Matlagningen klarar jag med glans till två personer, inget att hetsa upp sej för. Varje dag tar jag en tur på landsvägen men inte är det med stavar och inte är det med nån större intensitet. Jag går omkring och driver, kanske plockar jag lite blommor längs vägkanten och jag blir absolut inte svettig… gu va onödigt.

Och dagarna dom går och går. Och när jag sitter där och glor så kommer jag på att det är så här jag ska ha det nuförtiden. Jag ska ha det lugnt och skönt och jag ska vara glad att jag kan göra nånting alls. Jag ska njuta av sommaren, av fågelsången, av att det kommer upp nåt grönt i min pallkrage. Jag lovar … det är i år det händer… jag har redan plockat in lite sallad och några rädisor.

Och plötsligt ringer ena dottern och vill komma hit på midsommarafton… Nu jädrar i min låda. Nu blir det till att öka takten. Jag läser recept (fast jag vet ju att jag i slutändan gör samma gamla sill), skriver listor och planerar och sjunger och trallar. Och nu är jag i full fart, nu är det drag under galoscherna. Och så tänker jag att jag nog inte är så gammal egentligen, min kapacitet är bara till större delen outnyttjad och jag har blivit seg av allt gloende.

Yippie! I morgon kommer dom. Och jag har stekt köttbullar och gjort sill och planerat middan och bakat och ….Kanske måste jag träna en sväng på dragspelet, påttifall nån helst plötsligt vill att jag ska spela Små Grodorna (inte troligt… just det kanske jag hoppar över!).  Herregud va roligt det ska bli! Ha så kul ni också…GLAD MIDSOMMAR!

Härligt att se nåt annat …

Nu har jag varit på Semester. Såååå ljuvligt och spännande och roligt. Nästan som när jag åkte med mina kompisar till Stockholm fvb Torremolinos för, törs knappt tänka tanken på hur länge sen det är. Jag hade i alla fall aldrig varit utomlands, knappt åkt tåg till Stockholms Central.

Känslan förra veckan var densamma. Det var så länge sen man såg folk, hörde samtal, kollade vilka kläder dom hade, dom där skorna såg sköna ut… På tåget var allt så uträknat och bra, vi var utspridda i vagnen så tjyvlyssna fick man göra vid av- och påstigning. Och på C i Stockholm rådde en tyst och lugn stämning. Ett stilla ljud när en och annan väska rullades förbi. Folk satt långt ifrån varandra och läste i sin tidning, inga spontana samtal om resmål, avresmål, tidtabeller och väder.

Mitt resmål var Växjö, alltså reste jag nästan en hel dag. Besök hos yngsta dottern med familj. Att träffa dom var förstås alldeles underbart men det var också underbart att kunna strosa på stan, prova kläder (köpte en massa onödiga men väldigt snygga saker), gå och fika och inte vara ängslig att bli smittad. Känner mej säker nu.

Och vädret var så varmt och skönt, inte alls som kallblåsten här hemma. Och allt är så nära; Kalmar, Öland, Karlshamn, Malmö, Västkusten. Allt är inom räckhåll. Så nu, och nu är det ju så dags, funderar jag på varför man inte sökt sig längre söderut. Jag bodde visserligen i Göteborg i unga år men sen har jag varit fastnitad i Jämtland. Inget fel i det, men vädret verkar onekligen alltid vara lite varmare, lite skönare, lite mer växtblomstrande längre söderut.

Och nu är jag hemma igen. Glad och lycklig och mätt på nya intryck. Nu vandrar jag längs lands-vägen igen och kanske möter jag nån byssbo som jag kan snickesnacka lite med. Eller också går jag hem och läser tidningen. Sen tar jag mej en väldigt lätt lunch (måste hålla igen lite) och sen är det kaffe och sen plötsligt när jag tittar på klockan är den 3. Och snart är det dags för middag och disk. På kvällen blir det fotboll och när klockan för länge sen passerat 24 och jag tittat på ännu ett avsnitt på Netflix så somnar jag frampå småtimmarna.

Så går dagarna i stilla lunk. Det är ett härligt liv, om jag försöker bortse från mina tankar att jag borde det ena och det andra…. Jag borde väl egentligen ingenting… det är bara tomma hot. Och jag har inte riktigt kommit igång med några nya djärva planer. Jag har fullt upp med att se över mina prunkande (hihi) rabatter, rycka ett ogräs ifall jag hittar nåt i pallkragen (ganska omöjligt, det är inte mycket som kommit upp) eller dra med disktrasan över allt pollen som ligger som en hinna över bord och stolar.

Och idag är det ju fredag…. Va! Det höll jag på att missa. Mysigt alltså! Trevlig lugn och lättsam och skön helg ni med!

Turistinformation

I den lilla byn med den blåaste himlen, den gulaste solen och den friskaste luften finns även diverse turistattraktioner. Nu blir det REKLAM. Observera att inlägget är sponsrat av en bybo.

Här finns en Konstpark, för enkelhetens skull har vi döpt den till Badhusparken. Helt logiskt eftersom den ligger omkring ett gammalt badhus och precis intill sjökanten. Där kan man vandra på en gullig liten stig och längs vägen får man tänka, skratta, mysa och diskutera … här finns mängder av installationer eller konstverk om man så vill. Det är underfundiga saker, vackra saker, vitsiga saker och ibland är det sånt som man får tänka på ända tills man kommer hem igen.

Här ser ni ett av mina bidrag i år. Det heter Knytkalas och man kan försöka räkna knutarna. Många blev det….

Och bäst som jag stod där och knöt så kom jag på en ny idé för mitt lilla Upplevelseprojekt. Jag kan ha en kurs som heter ”Knyta Band”. Det kan innebära vad som helst; att deltagarna får knyta en ryamatta, eller träffa nya personer eller varför inte utmana nästa by på att knyta knutar med en decimeters mellanrum och sen får man se ifall man träffas nånstans mitt på landsvägen med sitt långa rep.

För några år sen hade jag en annan idé för att locka turister. Jag klädde ut mej till gumman på Turkisk youghurt-burken. Helt i svart och med lite extra brunkräm (jag veeet att det heter foundation) i ansiktet vandrade jag längs landsvägen och hoppades att någon turist skulle stanna och fråga vad jag gjorde där. Då skulle jag ha sagt att jag gjorde reklam för yoghurten som faktiskt från början tillverkades här. Om nån skulle syna uppgiften och undra var tillverkningen ägde rum så hade jag inget planerat svar på gång. Tänkte att det väl löser sig eftersom. Och det behövde jag faktiskt inte alls fundera på för det var ingen som stannade. Men nog var det en hel del som tänkte sen ”Vad hette den där byn där det gick en svartklädd gammal gumma på vägen? Hon som såg ut som hon på Yoghurt-burken” Och då har man ju kommit långt anser jag. Liksom etsat fast namnet Västerövsjö i minnet.

Nu har jag inte tid med fler funderingar, nu är det verkligen Sommar och Sol!

Det jag är bäst på – hittepå … och då tänker jag inte på rimmet

Fast helt har jag inte gett upp tanken på att ha nån slags Utflyktsverksamhet här på Lantstället. Tänker att det kan va kul för stadsmänniskor att komma ut och besöka ett riktigt lantligt place. Och för att krydda besöket har jag såklart funderat ut flera fyndiga och lustiga och ovanliga sevärdheter.

Gamla gravar är ju intressant för en del. Och det finns ställen där man säger sig ha hittat gamla gravar, det kan t ex stenar som ligger i en runda. Som ni ser på kortet finns det en sån här, alldeles bakom knuten. Faktiskt alldeles intill soptunnan. Ja, det är förstås ingen som har varit där med en brödpensel och grävt fram stenarna, det är jag som lagt dit dom sen jag hade grävt i nån rabatt. Men vem vet, kanske kan jag få nån att tro att här döljer sig något urgammalt.

Min gräsmatta är full med hål, stora och små. Och särskilt ett har jag utsett till att det varit en fångstgrop en gång i tiden. Och det är faktiskt ingen lögn, om man går lite fort kan man absolut fastna där.

Ni får förstås INTE TALA OM FÖR NÅN ATT ALLT ÄR FAKE NEWS!

Sen har jag tänkt mej en promenad runt ägorna. Då plockar vi lite gröna växter och jag berättar vitt och brett att dom är nyttiga för stortånaglar, kvisslor i hyn och kanske hålfötter. En spännande resa i tiden, en resa som lämnar mycket över till den egna fantasin.

Det här med bärplockningen får nog anstå. Dom hinner inte bli såna mängder att det skulle löna sig. Folk kanske känner sig hitlurade och det vill man ju inte.

Men några trevliga timmar som avslutas med lunch, kanske en soppa gjord på en spik. Såklart är den inte gjord på spik, jag bara låssas det för att det ska bli lite spännande.

Ja faktiskt, ju mer jag tänker på det hela så inser jag att det här kan bli sommarens HappeNing….

Och idag är det tisdag… och vilken tisdag sen… strålande sol, härlig ljum vind och jag ska till frissan och få en ny färg på mina strån…. Vilken dag!

 

Miss…. det är jag det …

Ni minns väl den underbara visan Adress Rosenhill. Så här går en vers:

Varje gång som du känner dej ensam och vill
Och du angrips av missmodets gråa bacill

Visst är det en fantastisk text. Missmodets gråa bacill, det är minsann inte illa.

Och faktiskt. Idag satt jag på Broa och glodde en liten stund. Just nu är det väldigt lite glo och vila och desto mer gno och ila. Men då tänkte jag i alla fall på alla mina projekt, nya och gamla, som faktiskt kan sägas vara misslyckade. Det är där den gråa bacillen kommer in. Här kommer några exempel ifall ni glömt. Ännu en låttext, nu med Tova Carsson ”Alla har glömt, men inte ja”. Undrar vad det här betyder; att jag har gått in i nåt tillstånd där jag bara minns gamla och oviktiga saker?

  1. Jag skulle bli självförsörjande på lingon och blåbär. Jag skulle sitta på en liten träpall och böja mej en aning och alldeles vid mina fötter skulle blå och röda bär trängas med varann. Kanske kunde jag så småningom erbjuda självplockning.

Visst, jag har lingon- och blåbärsris på tomten men inte blir det just några bär. Fast jag rensat och tagit bort allt gräs emellan och försökt få dom att flyta ut och trivas. Var det felet kanske? Dom blev lite för väl odlade, dom vill väl vara vilda?

  1. Min sommaräng. Bara för att jag råkade läsa en tidning hos tandläkarn där dom visade att man kunde köpa ett set med fröer och få en blommande sommaräng…. Jag köpte hela boxen + mängder av jordsäckar och anlade en rund cirkel där jag sådde min dyra och välsorterade frömix.

Första året kom det i alla fall upp 3 vallmon och några andra små blommor. Och så kom det väldigt mycket gräs. Det var långt och det var frodigt. På påsen stod att man inte fick klippa ängen med gräsklippare så jag var så försiktig och klippte med sax och gjorde mej så ”för”.  Nästa år kom inte ens gräset.

  1. Jag skulle plantera mossa. Bara för att jag varit i Växjös skogar och sett så mycket fin mossa som växte överallt, på stockar och stenar. Och bara för att den som grävde för fiberkabeln lockade upp så mycket stenar till ytan att det blev en hel stengärdsgård. Som såg så tråkig ut. Så jag tänkte piffa upp den med lite grön och fin mossa.

Första veckorna var mossan väldigt grön och fin. Nu är den brun-grå-daskig och ser inte alls ut att må särskilt bra. Men jag tänker med en dåres envishet att det i alla fall är bättre än innan. Stenarna är så grå och tråkiga så jag håller nog ut lite. Kanske förnyar sig mossan vilket år som helt, och kanske kan det redan under min livstid bli en liten oas där bland träden?

  1. Mina grönsaksodlingar. Som aldrig blir nåt. Dom är som bäst nu. När jag nyss sått. Det är så brunt och fint och jämnt och ser så ordentligt ut. Och man kan fantisera över vad som kommer att hända. Så jag lever på hoppet och förnekelsen i några veckor till. Sen, när jag avundsjukt går omkring och småstirrar på alla andras pallkragar och ser hur det fullkomligt väller ut grönsaker, medan mina ser ut som om dom placerats på tundran. Torra och tråkiga och oväxtbara. Då kommer jag bara att säga att ”jag satte inget i år, tycker det är lika bra att gynna ortens handlare”… pytt!

Men jag måste ändå beundra mej själv en aning. Att jag liksom aldrig ger upp…. Att jag faktiskt inte ännu har gripits av missmodets gråa bacill. Idag har jag planterat i landet…

 

Markering klar

Ååå, det är så roligt allting. Räfsan är lätt i handen och sjunger glatt över stock och sten. Mina armar är trimmade och glada att få något vettigt att syssla med. Och jag tänker hela tiden på va fina gulliga grässtrån som vill titta fram under löven och tänk va det blir grönt, det är så roligt att räfsa, man ser verkligen resultat direkt. Och jag räfsar framför broa och när jag har fått fram en fin rund plats så hämtar jag den älskade Myrr-burken och gör ett ”staket”. Jag tror att myrorna också tycker det är skönt att de vet var de ska vara, dvs i hela stora storskogen där dom ska ha sitt bo.

Fast när jag gick ”yttre” häromdan så hörde jag ett mystiskt surr i skogen. Jag är inte säker men jag tror att myrorna var upprörda över nåt. Kanske gick viskleken ”Nu är hon här, passa er, kärringen är på plats, skit också vi som hade det så bra där framme i solljuset”. Förändringar kan vara jobbiga, det vet jag, men dom kan också leda till något bra. Oftast bättre för den ena parten.

Efter några timmar börjar jag snegla en bit bort. Fy faderuttan va mycket löv jag har. Och lite less blir jag. Det går väl an när det är platt och rakt men rätt som det är ska jag in bland lingon- och blåbärsriset och mellan stenar och stubbar och träd. Och där blir det jobbigt, det vissna gräset är långt och det tar emot. Här är löven blöta och tunga efter regnet häromdan. Svetten lackar!

Och på den tredje dagen börjar tankar på att förenkla jordbruket dyka upp. Kanske behöver jag inte räfsa under klädstrecket? Och mellan förrådet och huset är ett litet utrymme som har direkt förbindelse med skogen, kanske kan jag bara slänga iväg löven där, utan att de passerar skottkärran fvb till mitt lövställe längst ner i skogen? Jodå, det resonemanget gillade vi, både jag och hjärnan och plötsligt är jag som Gumman Tö, jag swishar iväg löven direkt till skogen och det går så fort och jag tar inte med precis alla, några blir kvar. Och till klädstrecket gör jag en liten gång, den kan jag lätt trippa på när jag ska hänga upp nån tvätt.

Plötsligt känns allt överkomligt igen. Nu kan jag börja krafsa i rabatterna och sätta lite frön. Jag riktigt känner att det är nu det händer, i år blir det grödor. Vi har köpt flera säckar fin jord och det vore väl 17 om inte den skulle duga….

Helt utmattad och genomsvettig landar jag i soffan för en paus. Och då ser jag direkt in i köket och kommer ihåg att jag köpt en tapet och ska göra en fondvägg där. Med två vita hyllor. Yippie, nu gick jag igång igen. Här ska fixas… ska bara vila lite till först!

Och i morgon är det ingen vanlig torsdag minsann. Jag ska få min andra spruta… Yippie nr 2! Hoppas ni också ser hur många möjligheter som öppnar sig framöver. Den här sommaren blir allting roligare, det är jag säker på.