Du gamle måne

Nu är den där igen. I baknacken, precis i virveln uppstår plötsligt en ganska stor fläck som är ofärgad, obehårad och alldeles för ljus. Det är dags för en infärgning alltså!

Fattar inte detta. När håret är nyfärgat och fint då finns det inga månar där bak. Håret ligger fint och täckande och man kan absolut inte tro att jag är flintskallig. Men när det gått cirka 4-5 veckor sen jag sist besökte min PF (Personlige Frisör) ja då börjar inte bara färgen falna utan även frisyren få fnatt.

Efter en titt i backspegeln, man brukar ju göra det så här års, inser jag att det dags igen att slänga ut en förmögenhet på att få till en konstlad hårfärg som man aldrig haft i verkliga livet, som efter några veckor ändras till en helt annan och som väldigt mycket påminner om den som andra damer i min ålder har.

Nu när jag skriver minns jag en annan sak om en måne. När jag växte upp åkte jag varje dag skolbuss i cirka en mil. En morgon kom tjejerna från Brännan och hade lärt sig ”Säg måne säg, du lovar väl, att lysa för, oss två ikväll”  – TVÅSTÄMMIGT.

Jag höll på att svimma – så fint var det!

Publicerat av

barbro

4 reaktioner till “Du gamle måne”

  1. Ja men man blir väl inte blondin om man är vit? Ja du vet förmodligen, men vågar man chansa på att det kommer att bli roligare med grått? Än tvekar jag… Tack Anitha för att du läser – och kommenterar. Det är roligt för mej.

  2. Jag tycker du passar i vitt/ljust/grått hår eller vad det blir när du har din ”rätta” hårfärg..Jag har ju sett den men det var läännggeeeeee sen 🙂

  3. Det har väl aldrig varit något fel på din hårfärg…..Huvudsaken är väl ändå att charmen finns kvar. Eller hur?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *