Jag fattar ”nada”

Det började redan med faxen. Jag kunde omöjligt begripa hur en text på mitt uppochnervända papper, som jag la på kopieringsapparaten, en stund senare efter att jag slagit ett telefonnummer och tryckt på sänd, kunde hamna på ett helt annat ställe i världen. Jag fick riktigt behärska mej för att inte ringa och kolla att det kommit fram och att det var samma text på våra exemplar.

Sen har det bara fortsatt. Jag kan omöjligt fatta att den bok som jag igår beställde från Adlibris nu finns bokhyllan på min I-pad, färdig att läsa. Otroligt!

Häromdan fick vi ingen kontakt med vår TV som ”går på” bredband. Helt plötsligt var det svart och det hjälpte inte att vi drog ur kontakten som vanligt. Inget hände. Helpdesken tillkallades. Vi fick prata med både Martin, Tobias, Anna och Henrik. Man ska komma ihåg att aldrig lägga på förrän allt är klar, men ibland vill man ju låssas vara lite duktig och låta som att man fattar precis vad det är frågan om. Kommer inte att ske nästa gång, då erkänner  jag direkt att jag inget förstår och att vi håller kvar kontakten så länge jag önskar.

Hur klarar sig en ensamstående en sån här gång. Det krävs minst två personer för att fullfölja de olika momenten som dom smattrar ur sig med en sådan självklarhet. Den ene i vårt hushåll pratade medan jag ålade mej ner till golvet och la mej på rygg samtidigt som jag försökte hålla högerhanden stadig medan jag letade efter sladdar och ingångar.

Vår TV sitter på väggen. Ett par decimeter nedanför står en hylla. Hyllan har en baksida där det finns ett litet runt hål och där alla sladdar ska gå in för att sedan mynna ut i en smal liten hylla där det står en massa blinkande boxar likt kommandobryggan på Finlands-färjan. Nu säger Henrik att jag ska ta ”skärt-kabeln”, dra ur den och sätta den på ett annat ställe. ”Förtydliga”, skriker jag. ”Det är den som är platt och har många taggar” säger mitt språkrör och fortsätter ”Sätt in den i modemet”. ”Förtydliga”, skriker jag och darrar redan på hand. ”Vilken färg kan den ha?” ”Förmodligen silverfärgad”. OK, jag hittar modemet, inget händer.

Då tar vi plan B och ska nu koppla skärtkabeln direkt till TV:n, alltså inte som förut via dvd-boxen. OK, jag fattar ingenting, men hittar ett lämpligt ställe och faktiskt så fungerar TV (fast det går inte så här fort…). ”Det betyder att vi inte har någon dvd då”, säger jag lamt. ”Just det”, får mitt språkrör höra. OK det är ett senare problem.

När jag ändå har dom på tråden så frågar vi om kabeln som hänger löst från TV – hdmi-kabeln? ”Jamen den ska ni ju sätta i mellan TV:n och modemet”. Självklart ska vi det. Men då måste jag först gå en kurs i yoga så att jag kan lägga mej platt på bänken, träna upp min högerhand så att den kan vara uppe i friska luften och med egen kraft sätta i en kontakt utan att jag skakar samt att vi måste såga upp baksidan på hyllan. Hushållet enades om att vi väntar med det.

Men å andra sidan; Nu är här fridens kilowatt och rivaler. Jag ligger under en mysig filt och läser en bok som Gyllenhammars dotter skrivit och när jag ska bläddra så behöver jag bara föra fingret lite långsamt över den lilla skärmen. Det prasslar inte ens. Den andra hushållsinvånaren tittar på Prix d´Amerique och han ser både hästar och kuskar hur klart som helst, även utan hdmi.

Detta blir alltså en bra dag till slut!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *