Kortspel

Jag älskar att spela kort. Är uppvuxen med det. Enligt uppgift la jag min första patiens när jag var 4. I dagens läge skulle ingen höja på ögonbrynen för det, nu kan småbarn vid 4 års ålder för länge sen det jag lärde mig när jag var 10. Men i alla fall, vi spelade mycket kort hemma, hela familjen tillsammans. Vi umgicks på det viset. Sen har mitt kortspelande gått i vågor.

Nu sen jag fått barnbarn har jag sett min chans igen. Jag lirkar och lurar och lockar dom att spela kort med mej. Nu har det gått så långt att DOM säger: ”Jag ska spela med dej sen, mormor. Jag ska bara göra klart det här först.” Va! Det är ju jag som ska säga den repliken, spela svårtillgänglig och låssas att jag kanske får tid att klå dom i kortspel om ett tag???

Men när det inte finns några barnbarn i närheten söker jag mej till datorn. Jag spelar Hjärter. J-l-a skitspel! Nu har jag spelat så mycket så jag känner igen korthanden, jag vet att när jag får ruter dam och en ruter till samt spader dam så förlorar jag. Men det jag inte tycks fatta är att jag faktiskt spelar mot en dator. Jag är så dum så jag tror att bakom norr,  öst och väst finns det människor som jag. Och jag skäms outsägligt när jag förlorar, när jag spelar fel så att jag får den förhatliga spaderdamen som ger mig 13 minuspoäng. Jag skäms! Vem bryr sig? Inte nord i alla fall för han finns inte!

Så dum har jag blivit och så dum är jag så jag fortsätter att spela detta idiotiska spel där jag vinner några gånger ibland bara för att jag ska hålla humöret uppe. Sen blir det förlust 10 gånger i rad och just när jag är beredd att sluta så vinner jag!!!!!!

Det är mycket mycket mycket mycket roligare att spela med riktiga människor. Vem som vinner mest då minns jag tyvärr inte.

Trevlig helg på er alla!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *