Vadå tråkigt?

Läste en krönika häromsistens som handlade om en kvinna som kände sig stressad över och rädd för att glömma viktiga saker. Att sätta mobilen på laddning på kvällen och att sen inte glömma att ta med den till jobbet var ett exempel.

Jag har inga såna bekymmer. Jag kan lätt glömma att ta med mej mobilen, det är ändå ingen som ringer. Jo, det är klart – Kupan kanske ringer och vill att jag ska rycka in i fiket och kanske ringer det nån ung människa som med panik i rösten säger: ”Nu tror du att jag ska sälja något till dej, men det ska jag faktiskt inte, du ska fååååå”. Inte så viktiga samtal alltså.

Jag kan också ligga och läsa ut en bok på kvällen utan att bekymra mej om hur trött jag kommer att vara nästa dag. Jag kan känna mej lite småsnuvig och tänka att det går väl över. Min tillvaro är nästan helt kravlös. Jag bara lallar på och fyller dagarna med sånt som jag tycker är roligt och trevligt.

Å andra sidan får jag inte vara med vid konferensbordet och komma med klyftiga och smarta synpunkter på företagets verksamhet. Jag får inte känna att jag gjort det där lilla extra som innebar att vi tillsammans klarade en stor uppgift. Jag får inte höra chefens ”tack, det gjorde du bra!”

Vid närmare eftertanke så är nog både det ena och det andra roligt. Att vara lite stressad och behövd och ha viktiga saker för sig. Och att ha det härligt och lugnt och trevligt.

Oavsett vilket så är jag nöjd och glad och ser fram emot en ny härlig vecka fylld av träning, körträning, lunch med gamla kompisar, möte på Röda Korset, träff i Damklubben, jobb på Kupan, middag borta hos trevliga vänner både fredag och lördag.

VADÅ TRÅKIGT!

 

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Vadå tråkigt?”

  1. Jaså du hade en chef som sa att du gjort något bra. Nån sådan har jag då aldrig haft så det är skönt att åtminstone inte få en massa skäll. Det ÄR skönt med pensionärslivet

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *