… och idag blev det grått igen

Igår var jag hoppstor och tyckte att livet lekte. Med ny fin grisskär färg i ansiktet och en molnfri himmel tassade jag iväg till gymet i arla (kl 0945) morgonstund. Tränade, åt lunch och fikade sen hos några kompisar. Resten av dagen var helt igenom angenäm; dragspel med grannen och sen hann jag slå några varv på stickningen innan den obligatoriska TV-kvällen gjorde sitt intåg.

Idag känns det som en betydligt tråkigare dag. Snön vräker ner och det blåser också. Igår hade jag en svårtattsomna-kväll, jag satt uppe och löste korsord till kl 0200, så i morse var jag trött och hade svårt att masa mej upp fast jag hörde att det skramlade i tallrikar och koppar.

Jag är aldrig borta på kvällarna nuförtiden. Funderade på det en dag… Det beror förmodligen på att allt jag sysslar med numera verkar vara förlagt till dagtid. Vad kommer det sej? 1) Åka och hälsa på folk = snart är jag inte bekant med någon som arbetar. 2)Träna i kör = är nu med i en kör som tränar på dagtid. 3)Gå på stan = gör jag oftast efter 1300 då det är massor av folk på gång, vem jobbar?. 4)Gymmet = förmiddagspass. 5)Långa promenader i omgivningarna = oftast förmiddan.

Svaret på frågan blir efter denna tvärovetenskapliga studie att jag själv valt och omedvetet anpassat hela min värld till pensionärsdagtidsaktiviteter? Får alltså skylla mej själv att jag nödgas sitta här  hemma kväll efter kväll och ägna mig åt TV-tittande.

När jag var ung (för cirka 30 år sen??? eller var det mer? hur kan man glömma en sån viktig sak?) slängde jag mej med en massa konstiga uttryck som ingen människa fattade, inte ens jag själv. Här får ni ett av dom: HEPPSÅDENTSÅNEPSÅ! Visst är det löjligt och fullständigt obegripligt? Men ändå..

HEPPSÅDENTSÅNEPSÅ på er alla – må er dag bli ljusare och ljusare och blåare och blåare!

Publicerat av

barbro

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *