Intåg i Sommarhagen

Nu är det dags för det årliga insläppet i sommarstugan – fast det är vinter. Och i vanlig ordning utlöser detta evenemang en oändlig mängd tankeverksamhet och planering innan kulmen i form av själva intåget inträder. Kan tyckas lite pretentiöst med ordet evenemang men om man betänker den tid och kraft som denna enkla förflyttning på 8 mil innebär, så är det helt klart ett evenemang i bästa festivalstil.

Just nu är det listor som gäller. I sommarhuset finns inte ett spår av livsmedel kvar. Jag tar hem allt på hösten. Och vid den här tiden frågar jag mig alltid: Varför då? Nog kunde jag väl lämna sockerpåsen åtminstone? Till hösten är frågan bortglömd. Jag planerar allt vad 7 personer kan tänkas komma att eventuellt i så fall och mot förmodan skulle kunna  vilja äta vid alla tider på dygnet.

Vid sidan av listskrivandet tillverkar jag. Igår var det bullar och havrekex. Idag blir det köttbullar och pajdeg. Alltså: jääääääääääääättemycket! (Om du jobbar heltid och har väldigt lite tid till ditt förfogande för påskmatsförberedelser bör du inte läsa denna blogg. Eller tvärtom, du får dej ett gott skratt. Vadå jättemycket tänker du säkert!) Vid vart femte tillägg på notan skriker jag till den andre personen i hushållet: ”Sätt in mer pengar på ICA-kortet!”

Sen funderar jag väldigt mycket på hur det ska bli! Hur jag ska ta mej fram med alla livsmedel, vägen är oplogad men en vänlig granne har nog kört med skoter några gånger. Hoppas jag inte sjunker ner med ena benet så där hastigt så man nästan kan bryta av det. Ni vet när man går och håller andan och tänker att skaren nog räcker för mina – ja vad ska man dra till med – jag lär väl väga mina modiga 50 kg (hihi). Och sen när jag kommer in. Är vattnet fruset? Det har inte varit det nån gång på de senaste 20 åren, men man måste ju oroa sig för nåt!

När jag väl är framme har jag två dagar kvar. Innan dom kommer. Jag hinner skriva lappar till Skattjaktspåskäggsletandet. Jag hinner pynta. Jag hinner fundera ännu mer över när vi ska äta, vad vi ska äta.  Om vi kan åka ner till sjön och grilla korv eller om det blir ute på ”gårn”. Om det blir skidor eller om man kan gå.  Hur vi ska sitta vid matbordet. Ja som ni märker är frågorna många och lösliga. Men vad gör man annars med ett fullt fungerande huvud där utmaningar och möjligheter till kreativa lösningar har minskat i antal och omfång. Man tar chansen helt enkelt!

Jag hinner också tänka väldigt mycket på fördelarna: Med ett litet kök. Ingen behöver resa sig för att hämta nåt, någon sträcker bara ut en hand så kommer påskmusten eller köttbullarna farande. Man skulle faktiskt kunna sköta disken sittande vid köksbordet. Och ingen behöver gå långt för att leta en kortspelande kompis. Och jackorna och skorna ligger förmodligen inom väldigt nära räckhåll.  Det finns många som kan hämta ved och det finns många som kan elda och det finns många som kan springa och öppna dörren till farstun där det är kallare och där man kan hämta lite frisk luft när flera börjar bli ansträngt vinröda i ansiktet och pustar högljutt. Och det finns många att prata med och skratta med och umgås med.

SÅ HIMMEL OCH PLÄTTAR VAD JAG LÄNGTAR TILL PÅSK!

Nu ska jag trilla …. köttbullarna. Trevlig helg på er alla!

 

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *