Trött på att trötta ut mej

Idag hade jag ingen lust alls att motionera. Eftersom jag i grunden är värsta latmasken får jag ibland riktigt stålsätta mej för att orka gå iväg två gånger i veckan och göra en massa till synes onödiga, tråkiga, likadana men förmodligen jätteviktiga, jättenyttiga, jättebra och jättefriskhetsframkallande övningar med eller utan maskiner. Som tur är har jag två medföljare och tack vare dom så ballar jag inte ur så ofta. Lite skämmigt att ringa och säga:

– Jag tränar inte idag!
– Varför då? Är du sjuk?
– Nja inte sjuk direkt, men jag håller på att bli
– Men sluta, du får väl vänta tills du blir sjuk innan du hoppar över träningen
– Jamen jag har lite mycket att göra
– Vadå mer exakt?

Dom ger sig inte i första taget så det är bäst att ge sig iväg. Och det har jag gjort också. I sex månader har jag tränat 2 gånger i veckan och det är en otrolig bedrift när det gäller mej.

Men idag var det inte roligt. Jag försökte på alla sätt att maska. Jag har inte fattat att den enda som förlorar på det är jag själv. Jag tror liksom att jag ska lura nån att tro att jag tränat 3 varv när jag i själva verket bara gått 2,25. Vem bryr sig? Det är ju jag som får dåliga armmuskler, som får ont i axlarna, som får dåliga knän.  Men ändå… idag var det inte roligt!

Jag känner många på gymmet. Dom flesta vill inte alls prata medan dom tränar. Dom är väldigt koncentrerade och gör sina övningar utan att titta åt sidan en enda gång. Idag fick jag jobba hårt för att hitta någon som såg lite extra rödblommig ut och som hade en sån där trött, dimmig och lite frånvarande blick, dvs som jag själv. Såna kan man faktiskt börja prata med har jag märkt. Dom är glada för lite störande inslag. Idag chansade jag på den som stod bredvid mej, men hon var inte alls intresserad. Kanske berodde det på att jag inledde med frågan:

– Hur tror du det går med soldaterna som är i Afganistan? Dom ska väl hem snart?

Trots att hon såg trött och less ut så vände hon raskt ryggen till och fortsatte med outtröttlig frenesi sina övningar. Ja det var väl inte smartaste samtalsämnet men jag ville ju välja något som skulle ta lite tid att utreda.

Nej fy faderuttan, det var en lång dag. Jag gjorde så gott jag kunde för att få minuterna att gå; typ dricka vatten, knyta om skorna, säga hej och hejdå till alla som kom eller gick. Och rätt som det var hade mina kompisar gjort sina 3 varv när jag just hade passerat 2,10 och när dom började tänja och sträcka på sej var jag inte sen att haka på.

– Är du också klar nu?
– Självklart, jag har ju gjort 3 varv, sa jag och satte upp min mest oskyldiga min. Jag såg att dom inte trodde mej.

Men sen blev jag glad igen. Trallade iväg hemåt, duschade, tog bilen till Ås och Frejas café och lunch med en kompis. Där ska ni tro att jag skröt om att jag minsann hade varit på gymmet idag och att jag var väldigt trött och sliten ”du förstår jag tar verkligen ut mej på mina gympass”, hörde jag mej själv säga.

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Trött på att trötta ut mej”

  1. ja du stadsbruttan, det är väl så ni gör. Träna på gym. Det är så sant att ska det bli av det där som är lite jobbigt så ska man ha en kompis för då är det svårare att slinka undan och man vill ju inte lura sina vänner.
    Jag dikar diken och räfsar gamgräs och drar vedstockar och vandrar i skogen över stock och sten så något gym behöver jag inte. Hoppas nu bara att mitt knä blir bra så jag kan dansa hela sommaren (om någon vill dansa med mig förstås det vet man ju aldrig för nu börjar man ju komma på dösidan) Man kan ju alltid hoppas, Dans det är motion och glädje det.

  2. Ja du, det där med dansen som motion det har jag för länge sen gett upp tanken på. Efter mitt senaste försök på Stromboli i sommar då jag (oss emellan sagt) inte var särskilt flitigt uppbjuden och på damernas hann jag liksom inte riktigt med. Inte var där så många som jag vågade chansa på heller, man vill ju dansa med nån braaa.

    Men skogspromenader kan jag tänka mej, fast då masar jag bara på, inget tempo alls. Men nu närmast är det krattning och krattning och krattning och det får man väl bra armmuskler av.

    Vi ses kanske nånstans, jag drar österut vilken dag som helst!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *