Bakning = materialsport

För några är säkert bakning en hobby. Inte för mej. Bullar är jag bra på och det finns alltid i  frysen ifall nån kommer och vill fika. Och på sommarn kanske en eller två kaksorter men det är långt ifrån säkert. Matbröd ger jag mig på med jämna mellanrum men toppresultatet låter vänta på sig. Det blir sällan bra.

Jag har i alla fall konstaterat att bakningen är en materialsport. I min lilla by har vi en massa aktiviteter under sommaren, aktiviteter som ofta innefattar hembakat bröd, det fikas både här och där. Jag få en order från kära syster att jag ska inkomma med något hembakat till café-veckorna. I år skulle jag få baka 4 sockerkakor.

Lätt som en plätt tänkte jag, satte igång med den första. Receptet är inga problem, dom brukar bli goda. Men formen! Den skulle ju vara avlång så man kunde skära skivor. Första kakan fastnade hälften i formen. OK, den fick vi äta upp själva. Nästa kaka fastnade ena hörnet + lite bitar här och där, den såg ut som en fläckig hamster. Det går ju inte att bjuda på sånt. Vi åt den själva. Jodå, jag smörjde formen jättenoga! Tredje kakan smörjde jag upp och ner och hit och dit, det fanns inte en milimeter som inte var smörad. Men ta-mej-faderuttanlej – då var det ena hörnet som inte vill släppa.

Det måste vara materialfel.  Åkte till stan och köpte en ny avlång form, nonstick eller vad dom heter. Tänkte att jag gör ett sista försök. Och tänk att jag lyckades… nu har jag gjort 4 st och kan säga ”Mission compleeted”. Så om ni kommer till Bygdegården på Västerövsjö i sommar så kan det vara mina sockerkakor ni mumsar på. Väl bekomme!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *