Månad: juli 2013

Idag är jag ”bissi”. Kl 1100 ska jag sköta fiket på Bygdegården. Vi har öppet mellan 1100 och 1500. Hoppas det kommer mycket folk.

Sen förbereder jag mej som bäst inför mitt förmodligen enda scenframträdande i år. Ja man vet ju aldrig, än är halva 2013 kvar och kanske ringer nån och ber mej om en tjänst på nån häftig teaterscen nånstans? Fast kanske inte….

I alla fall så ska jag köra Allsångskväll på Bygdegården i morgon kväll. Det kräver lite förberedelser ska ni veta. Jag har skrivit manus, klippt ner det så att det passar på en kartongbit där det står Allsång på ena sidan. Ni vet såna där som dom har på TV, fast dom är väl tillverkade i nån maskin. Jag har klistrat på samma kartongbit nu i 8 år så det känns snart som om man höll en perstorpsplatta i handen, den börjar bli tung.

Sen är det ett korsord också. Som inte ska vara för svårt och inte för lätt. Måste repetera frågorna.

Samt träna på sångerna….

Samt läsa på texten ordentligt….

Så idag blir det inget latande i sällskap av nån bok. Jag har förresten ingen bra just nu… Måste till biblioteket också…. bäst att sätta fart alltså!

Mina farhågor och min oro över att alltför tidigt ha drabbats av ond bråd ålderdom har nu släppt taget. Eftersom jag under flera veckor hade svårt att sova på morgonen såg jag framför mej ett liv där jag, likt många äldre personer, skulle stiga upp kl 4 och koka kaffe för att sen ha världens längsta dag framför mej. Det är inget fel på långa dagar, men jag föredrar dem något kortare än från 4 på morgonen.

Nu är ordningen nämligen återställd. Jag sover lugnt och tryggt till minst 8.04 och oftast så är jag fortfarande lite trött så jag ligger och drar mej ett tag till beroende på väder och vind. Från mitt sovrumsfönster på övervåningen ser jag rakt ut mot en björk och mellan bladen skymtar jag en himmel. Är den blå och björkens löv står alldeles stilla så kanske jag hoppar (=överdrift) upp ur sängen direkt men om det är som idag, ganska molnigt och löv som rör sig så kan man misstänka att dagen inte blir lika strålande som igår, och då ligger jag gärna kvar ett tag till. När jag går ut på trappen känns det iskallt när mina nakna fötter trippar (=överdrift) iväg till hus nr 2 där vi har en dusch.

Och medan jag ligger och sover är jag trygg i förvissningen om att jag samtidigt kommer att minska i vikt. Har nämligen läst en svensk undersökning som visar på samband mellan övervikt och dålig sömn. Faktum är, säger undersökningen, att den som sover mer minskar i vikt. Jag tror inte det är sant! Ivrigt scrollar jag ner och läser hela artikeln. Jodå, här finns bevisen i form av Hanna den och Sara den som minskat så fort de fick ordning på sömnen. Fråga 1: Varför är det aldrig Svenne den eller Harald den som har gått ner i vikt? Fråga 2: Går karlar aldrig ner i vikt? Är dom aldrig med på nån studie? Använder dom sig inte av några metoder alls? Hmmm.

Jag är hoppfull och glad. Fint, jag sover mer och alltså ska jag bli smalare. Varför, varför läste jag sista raden: men naturligtvis gäller det att man samtidigt tränar mer och äter mindre……

 

I sakta mak vandrar jag nerför vägen. ”Rak i ryggen som en fura” som i Berghagens låt. Jag går sakta sakta och då känns det nästan inte alls i ryggen. Medan jag går så ser jag alla fina blommor efter vägen. Idag kan jag inte plocka nån bukett, det är alldeles för långt till marken. Men alla andra dagar plockar jag sommarbuketter som står överallt hos mej, både ute och inne. 

Klöver och blåklockor. Lite daggkåpor passar alltid bra och så några strån som står upp lite. Såna som man gjorde ”tupp eller höna” på när man var liten. Prästkragarna är jättefina men jag tycker dom luktar illa när man tar in dom, inbillar jag mej det? Jag måste alltid prova ”älskar älskar inte” på en prästkrage per dag. Jag vill att det ska bli ”älskar” förstås och det blir det nästan alltid. 

Jag är alltså latare än vanligt. Ligger på värmedyna inomhus, trots hettan utomhus. Läser ut en bok och börjar sen titta på inredningstidningar som snälla systerdottern burit hit tillsammans med värmedyna och liniment. Hon är verkligen gullig!!

Jag är inte sjukare än att jag får en massa idéer när jag läser dom där tidningarna. Inte oväntat är den andre personen i hushållet mindre road när jag börjar orera om hur vi ska göra om i ”biblioteket” när vi kommer tillbaka till stan. ”Lugn nu”, säger han, ”det är länge innan vi ska tillbaka till stan”. Jodå, det vet jag också. Men jag vet också att när jag fått nån idé i huvudet så har jag svårt att släppa den. Jag glömmer allt annat men icke en idé som jag själv kommit på, den sitter som berget.

Nåja, det blir som sagt en fråga för hösten. Än är det sommar och sol och en jättehärlig tillvaro här på lantstället.

Efter en god middag utomhus drar jag mej nu tillbaka till nästa liggplats inomhus

 

Nu går jag omkring rak som en eldgaffel, stel som en pinne och orörlig som en stilla insjö. Jag har fått ryggskott. Ja det är väl inte hela världen, jag har haft det förut och jag vet att det går över. Vet också att om man ligger/sitter alldeles still så känns ingenting, det är när man reser sig eller ve och fasa ändrar ställning som man märker att man har en rygg.

Jag försöker se det positiva. Nu kan jag inte:
– klippa gräset
– böja mej ner efter nåt som ligger på golvet
– bära in det vi handlat från bilen = tråkig sysselsättning
– bädda rent i sängen med lakan som jag just varit till stan och tvättat
– ordna middag … tror jag inte i alla fall … men jag tror absolut att jag kan dricka ett glas vin och äta en god middag

Så det är inte så tokigt ändå. Trevlig helg alla ni raska, pigga, oonda, alerta, arbetsamma människor..  Jag simmar lugnt den här helgen

…. vaknade jag upp vid fyratiden i morse. Himmel och plättar vad det åskade, och regnade, och small och dundrade. Räknade från blixt till dunder = 3 sekunder. Alltså var åskan på Österövsjö ungefär. Låg där och tänkte att nu kanske den faktiskt slår ner här i mitt hus som är väldigt högt och som är omgivet av höga tallar. Vaknade kvart över åtta och kunde konstatera att jag levde i högönsklig välmåga, dock med en lindrig huvudvärk.

När vi var små skrämde mamma oss med åskan. Hon lärde oss att vi skulle söka skydd på ett ställe i huset där det inte fanns a) elkontakter och b) fönster. Enda störtsäkra stället  var under arbetsbänken i köket. Platsen innebar även en tredje överlevnadsmöjlighet – c) åskan kunde inte se oss där. Så där satt vi och tryckte ända tills det var alldeles tyst och stilla uppe i himlen.

Vi fick också höra att det skulle ha varit jättebra om vi haft en bil. Då kunde vi ha suttit där, det gjorde våran moster med familj så fort det small. I bilar var det ännu säkrare. Fick aldrig nån förklaring till varför.

Min syster och jag tillbringade några somrar i Västergötland på en stor bondgård. Där var det öppna fält och inte ett träd så långt ögat nådde. När åskan gick klev alla upp ur sina sängar om det var på natten, man klädde på sig och gick ner i finrummet och satt där till ovädret hade bedarrat.

När jag senare flyttade hemifrån och blev stor, kunde jag känna mej väldigt vilsen när åskan gick. Var skulle jag sätta mej nu? Var kunde jag vara säker? På mitt lantställe har jag inget säkert ställe, har därför resignerat och tänker att kommer hon (åskan är en hon, medans allt annat krångligt och farligt är en han = egenhändigt påhittad förklaring), så får det väl bli som det blir.

Det har kommit en del skurar under dagen men nu är vädret strålande igen. Vi har haft främmande av en 3 månader gammal jämthundsvalp (behöver jag säga att han var urguuuullig) och hans barnvakter. Det har varit en härlig dag!

 

Jag som tyckt att juni var så lång… nu är det slut på den glada månaden. Juli kommer att bara svischa förbi om man betänker allt roligt som händer då.

Häromkvällen såg jag reprisen på Ernsts inredningsprogram. Jag har jättesvårt för karln, men han har onekligen härliga idéer. Den här gången släpade han in stenar och la i en låda i ett rum. Jättemysigt… Själv sa han ”jag går igång på sånt här”, ja tyvärr är vi rätt lika han och jag. Jag kan också gå igång på sånt där. 

Ganska snabbt förstod jag att jag inte hade ett enda ställe inomhus där jag kunde lägga stenar i en låda. Men ute… hm … runt vårt lusthus la jag en gång lite stenar eftersom det inte är bra att gräset växer upp mot träväggen. Men dom stenarna var ju så små såg jag idag. Jag vill ha såna där runda vita fina som han hade.

Sagt och gjort – jag och min kompanjon drog iväg till skogen för att plocka stenar. Stenar finns det, men inga såna där fina. Kom på efter en timme i stekheta vägdiken att han väl hittade stenar som hade slipats av havet och att det blir svårt med just den sorten ”in mot Lillövsjön”. Men, jag är ju känd för att vara kreativ och lättförändringsbar så jag började plocka lite av varje; grå, halvvita, halvbruna, fläckiga. Många stenar blev det.

Och nu har jag lagt dom runt lusthuset och det blev – ja sådär om jag ska vara ärlig. Men det är jag inte. Jag säger och låssas att jag tycker det blev suuuperbra.

En annan sak som han sa den gode Ernst. Han hade hängt en ljusstake i ett fönster. Och då var det viktigt att den inte hängde mitt i eftersom det då skulle se ut som att det var något kyrkligt över det hela. Tur tänkte jag, som hade hängt en ljuslykta på en spik som fanns förut och som verkligen inte hängde mitt i fönstret.

Förutom allt detta så har jag bakat tunnbröd och tagit årets första dopp. Vilken härlig dag det varit!

 

30 juni