Definitivt

Igår gjorde jag det. Fyllde i blanketten och skickade ansökan. Så nu är det snart definitivt. Att jag ska börja uppbära ålderspension om drygt ett halvår. Blankettifyllandet gick väldigt fort och kvickt, utom när man skulle fylla i när jag och den andre personen i hushållet flyttade ihop. Det var ju väldigt länge sen men här skulle man precisera tom datum för ihopflyttandet. Varför?

Jag slutade jobba efter fyllda 61. Det gjorde och gör många på mitt jobb. Det blev liksom en norm, om någon stannade kvar längre började man fundera på varför denne inte slutade? När man fick? Trodde dom inte att nån annan kunde ta över? Var dom snåla? Ja, det fanns många dumma frågor kring det. Och jag kan tycka att vi är väldigt åldersfixerade i Sverige.

Men det är som det är. Vid fyllda 65 är man i alla fall pensionär och då är det inte många som jobbar kvar.

Hittills har jag på frågan om vad jag jobbar med (väldigt roligt att få den frågan) förstås svarat: ”Jag jobbar inte, jag är pensionär”. I många fall så säger den frågande: ”Men då har du väl gått innan?” eller ”har du verkligen fyllt 65?” Då får man behärska sig för att inte falla personen om halsen i ren lycka. Men ibland säger dom bara ”Jaha!”. Och då känner jag mig tvungen att inflika. ”Ja, fast jag har ju slutat i förtid” Svaret: ”Jag tänkte väl det!” (guullll) eller också ve och fasa total tystnad.

Men om ett halvår blir mitt  yrke pensionär…. Och det känns jättebra. För jag har det så bra. Kan fortfarande efter snart 4 år lägga mej på kvällen och tänka ”men hur kan man ha det så här bra?” Jag är frisk och glad. Om jag har svårt att sova ligger jag bara lugnt kvar och behöver inte oroas över hur trött jag ska vara nästa dag. Jag kan ändra på ett bestämt göromål en dag eftersom det dök upp nåt annat som var mycket roligare. Jag kan vänta hur länge som helst med att göra det jag inte har nån lust med. Jag kan ta långa promenader när som helst på dan. Jag kan bestämma mej för att inte gå alls, det finns så många andra dagar till det. Jag kan spela dragspel och sticka och läsa och gå på fik med kompisar. Jag kan jobba ideellt och känna att jag gör nytta.

Var det Tore Skogman som sjöng: ”När man är en glad pensionär”… jag kan riktigt se honom framför mej för om man ska snacka om glad så var han den gladaste.

Nu sticker jag till Göteborg på semester en vecka. Då tar jag ledigt från mitt liv som bloggare. Här ska vilas och njutas och shopas och ätas och drickas och sittas och glos på folk på badstränder och i stan. Det ska bli jätteroligt!

 

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Definitivt”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *