Ingen inspiration

När stora och viktiga människor har gått ur tiden kan det ibland heta ”hans/hennes penna har tystnat”. Inte för att jag vill jämföra mej med storheter, inte heller har jag gått ur tiden, men min penna har tystnat. Har absolut inget att skriva om. Får ingen inspiration från de vackra höstfärgerna, det härliga vädret, att jag är frisk och kry och att inga bekymmer drabbat mej. Nej, det är tomt på idéer och fånigheter.

Jag tror att jag inte riktigt vant mej vid stadslivet. Det blir liksom väldigt annorlunda mot Livet På Landet.  Där hasar man omkring och dagarna går och går. Här i stan känns det som att man ska göra något hela tiden, annars blir det tråkigt.

Så den här veckan har jag hastat från ideell verksamhet till ideell verksamhet. Och om jag fått en timme ledigt mellan uppdragen så har jag kastat mig över en stickning, ett broderi, ett korsord eller nån tidsfördrivande tävling på paddan. Rastlös kallas det.

Men idag känner jag att det spritter lite i skrivarmen och passar då på att berätta en händelse ur livet. I tisdags begav jag mej på mitt viktiga uppdrag att sälja biljetter till matchen mellan Jämtland Basket och Borås. Förra säsongen bar alla funktionärer svarta tröjor med reklam. Till den brukade jag ha ett vitt linne som tittade upp så snyggt ur tröjurringningen. Och om jag var riktigt djärv så tog jag nåt diskret halsband också. Man får ju inte verka för snygg när man är ”på sporten”.

Nu skrudade jag mig även denna gång i mitt vita linne och en ful gammal kofta utanpå. När jag kom fram visade det sig att våra ”match-kläder” var utbytta. I år skulle vi ha en blå väst. Och jag som hade linnne!!!!!!!! Det är inte snyggt när en inte alltför ung dam har linne och enbart linne, det är liksom för mycket skinn överallt. Och nu hade dessutom min sjukgymnast vid senaste behandlingen lyckats fylla hela min överarm med blåmärken (det gjorde ont också, kan sånt verkligen vara bra?). Av två tunga skäl var det alltså totalt otänkbart att jag skulle kunna bära väst. Biljettförsäljningschefen uppfattade den farliga situationen och raggade fram en gammal tröja från i fjol, visserligen i storlek XXL, men helt OK. Nu syntes varken rynkor eller blåmärken. Sen var det bara att sätta igång försäljningen och det var så mycket folk så hundralapparna stod som spön i backen. Och vips hade vi inte en enda plats kvar.

… och matchen var bra fast vi förlorade …

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Ingen inspiration”

  1. Det är nog skillnad att bo i stan. Här är det full fart nu för mycket ska göras innan den förbaskade snön kommer och förstör. Idag är det ju så fint väder så det har varit ett rent nöje att ligga ute och riva upp döda växter ur rabatterna. Kratta löv gör jag inte. Dom får ligga till våren.

  2. Tack Anita för dina kommentarer. Tack vare dom så hamnar jag på topplistan på ÖP… (Pst… behöver väl inte säga att det är nästan bara du som lämnar kommentar???)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *