Ett hundliv

Så kom hon då, hunden som skulle bli ”våran” i några dagar. Hon var nästan otäckt lik vår förra hund, ibland glömmer jag mej och kallar henne Frasse.

Jag har glömt hur det var. Jag har glömt hur det var att höra dom där tassarna – alla 4 – som krafsar mot parketten. Jag har glömt hur det var när det ringer på dörren och något stort och svart kommer rusande som en projektil mot utgången, ivrigt skällande. Jag har glömt hur det var att alltid ha koll på tiden ”få se när var vi ut sist?”.

Men jag har inte glömt hur mysigt det är att sticka ner fötterna i sängen och nudda vid en varm härlig päls. Jodå, vi lyckades få henne att ta sig upp i sängen, trots att hon tvekade länge. Vi har nämligen en sån där säng med motor och den är väldigt hög. Hon tyckte nog det var oöverstigligt att ta sig upp, men vi trugade och lockade och manade så till slut tog hon skuttet och sen låg hon kvar ända till morgonen.

Och jag har inte glömt hur härligt det är att ta en kvällspromenad upp mot Björkbacka. Som igår när det luktade löv och höst och det var alldeles stilla och kyligt.  Och hur det knastrade i löven som vi trampade på.

Och jag har inte glömt hur härligt det är att, så fort man sätter sig, känna nåt varmt som lägger sig alldeles intill min fot och placerar sin tass uppe på foten.

Nu ser vi fram emot alla spöken som kanske dyker upp här framåt helgen. Vi har laddat med godis. Trevlig helg!

 

 

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *