Det började med…

… en avocado. En sån där som ligger i ett plastfat och där det på texten står att den är mogen att äta direkt. Vilket anger att här inte finns utrymme för chansningar. Det är bara att köpa den, sprätta upp förpackningen – och vips den är mogen och precis lagom. Jag kan bara säga ”det är inte så säkert”.

”Mina” två avocado visade sig vara helt bruna, med en konstig doft och en ännu konstigare smak. Jag skulle göra en fantastisk förrätt med en avocadokräm som skulle lindas in i rökt lax…. såg jättesmarrigt ut.  Första missen var alltså avocadon. Jag bor nära ICA Maxi så det var bara att sticka dit och lämna tillbaka. Dom är duktiga och affärsmässiga så det är inga problem att få tillbaka pengarna. Men nu gällde det att köpa nya avocadosar och dom måste vara perfekta direkt. Köpte en hel påse eftersom jag ansåg att sannolikheten att då få till två perfekta var större.

Det var den inte. Alla var för hårda. Jag fick hacka avocadon istället och lägga den i röran som skulle omges av den rökta laxen.

Nu var det varmrätten. Härom dan köpte jag en fransyska – i nät… mycket tveksam var jag till alltihop. Den andre personen i hushållet uppgav sig ha längtat stek så länge och att det förmodligen bara var inbillning att inte den där skulle hålla ihop. Konstigt, när något blir fel blir allting fel. Jag brukar alltid göra mina stekar uppe på spisen, i en gryta. Den här gången bestämde jag mig för att steka i ugnen.

När jag skulle skära upp steken förstod jag att katastrofen var nära. Den delade sig såklart i flera små beståndsdelar, den var välllldigt röd och den smakade ingenting. Insåg snabbt att det var inget jag kunde bjuda på.

Iväg igen till Maxi (jag har ju nära dit…) och vad köper man då i en hast – middagsgästerna skulle anlända om en timme. Jo, det blev en lång och stor och tung oxfilé.

Gästerna – dottern med familj – kom lyckligt ovetande om allt detta kaos. Och det gick så bra allting. Dom var väldigt nöjda med både förrätt och oxfile så det ordnade sig till slut.

Nu sitter jag här och är helt slut… vad hände? .. jag brukar faktiskt aldrig misslyckas med maten… Nåja, det var förmodligen en olyckshändelse och kommer säkert inte att upprepas på långliga tider… otur helt enkelt… det är vad jag intalar mig!

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Det började med…”

  1. Eller är det så att kvaliten på råvarorna blir sämre och sämre. Tycker mig ha märkt att åtminstone kycklingen ofta är senig och sladdrig och smakar just ingenting. Fläsket ligger och flyter i något vitt och blir aldrig så där knaprigt och brunt som det blev förut. Det var säkert inte din matlagning det var något fel på utan just råvarorna. Trist kan jag förstå att det var. Jag har stekt älgskav idag med alldeles egenhändigt plockade kantareller och det blev nog gott för brorsorna smaskade och åt och var alldeles tysta.

  2. Tack för senast!
    Klart det var otur!
    Vi åkte hem igen mätta och nöjda, en succé från förrätt till efterrätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *